Bible in 90 Days

Jesus föds i Betlehem

2 Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. ² Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.

³ Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. ⁴ Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. ⁵ Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.

⁶ Men medan de var där blev det dags för henne att föda, ⁷ och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken^[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.

Några herdar besöker Jesus

⁸ Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. ⁹ Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, ¹⁰ men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. ¹¹ Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias^[b], Herren. ¹² Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” ¹³ Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁵ När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”

¹⁶ Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. ¹⁷ Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. ¹⁸ Alla förvånades över herdarnas berättelse, ¹⁹ men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.

²⁰ Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.

²¹ Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.

Maria och Josef tar med Jesus till templet

²² När det sedan var dags för föräldrarnas rening^[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. ²³ Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.^{[d] 24} Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.

²⁵ Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. ²⁶ Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.

²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, ²⁸ tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:

³³ Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. ³⁴ Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. ³⁵ Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”

³⁶ Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung ³⁷ och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.

³⁸ Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.

³⁹ När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. ⁴⁰ Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.

Jesus talar med lärarna i templet

⁴¹ Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden^[e]. ⁴² Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. ⁴³ Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.

⁴⁴ Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. ⁴⁵ Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.

⁴⁶ Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ⁴⁷ Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.

⁴⁸ Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”

⁴⁹ ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” ⁵⁰ Men de förstod inte vad han menade.

⁵¹ Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ⁵² Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)

3 Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. ² Hannas och Kajafas var överstepräster.

Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. ³ Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, ⁴ så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:

⁷ När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? ⁸ Nej, handla^[g] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! ⁹ Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”

¹⁰ Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”

¹¹ Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”

¹² Även tullindrivare^[h] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

¹³ Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

¹⁴ ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

¹⁵ Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. ¹⁶ Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[i] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. ¹⁷ Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

¹⁸ På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Herodes sätter Johannes i fängelse

¹⁹ Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. ²⁰ Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)

²¹ Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. ²² Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus släkttavla

(Matt 1:1-17)

²³ Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,

Jesus prövas av djävulen

(Matt 4:1-11; Mark 1:12-13)

4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den heliga Anden, och Anden förde honom ut i ödemarken. ² Där prövades han av djävulen under fyrtio dagar. Under hela den tiden åt han ingenting, och han blev till slut hungrig.

³ Då sa djävulen till honom: ”Säg till stenen här att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

⁴ Men Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd.^[j]’ ”

⁵ Då förde djävulen honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen ⁶ och sa: ”Jag ska ge dig all deras makt och härlighet, för den har getts åt mig och jag kan ge den till vem jag vill. ⁷ Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”

⁸ Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.^[k]’ ”

⁹ Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner härifrån, om du nu är Guds Son! ¹⁰ Det står ju skrivet:

¹¹ Och:

¹² Men Jesus svarade honom: ”Det sägs: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.^[m]’ ”

¹³ När djävulen hade prövat honom på alla sätt, lämnade han honom sedan i fred under en tid.

Jesus talar till folket i Galileen

(Matt 4:12-17; Mark 1:14-15)

¹⁴ Efter detta återvände Jesus till Galileen i Andens kraft, och snart talade man om honom överallt i trakten. ¹⁵ Han undervisade i deras synagogor, och alla lovordade honom.

Jesus i synagogan i Nasaret

(Matt 13:54-58; Mark 6:1-6)

¹⁶ När han kom till Nasaret, där han växt upp, gick han som vanligt till synagogan på sabbaten^[n]. Och då han reste sig upp för att läsa, ¹⁷ räckte man honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och hittade det ställe där det står:

²⁰ Han rullade sedan ihop boken, lämnade den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar vända mot honom. ²¹ Han började tala till dem: ”Idag har det här skriftstället gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

²² Alla talade väl om honom och förvånades över hans underbara ord. De sa till varandra. ”Det är väl bara Josefs son?”

²³ Då sa han till dem: ”Snart påminner ni mig säkert om ordspråket: ’Läkare, bota dig själv!’ och säger till mig: ’Gör samma under här i din hemstad som vi har hört att du gjort i Kafarnaum.’ ” ²⁴ Och han fortsatte: ”Sannerligen säger jag er: ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad. ²⁵ Jag säger er en sanning: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav något regn på tre och ett halvt år och det var svår hungersnöd i landet. ²⁶ Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan till en änka i Sarefat nära Sidon^[p]. ²⁷ Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman.^[q]”

²⁸ Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta. ²⁹ De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.

³⁰ Men han gick rakt igenom folkhopen och lämnade dem.

Jesus undervisar med makt

(Mark 1:21-28)

³¹ Sedan gick Jesus ner till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket i synagogan på sabbaten. ³² De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt.

³³ I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa högt: ³⁴ ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”

³⁵ Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Och anden kastade ner mannen inför dem och for sedan ut ur honom utan att skada honom.

³⁶ Alla förundrade sig och började diskutera med varandra: ”Vad är det med den här mannens ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och genast far de ut!” ³⁷ Och ryktet om honom spred sig i hela trakten.

Jesus botar Simons svärmor och många andra

(Matt 8:14-16; Mark 1:29-34)

³⁸ Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne. ³⁹ Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

⁴⁰ På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla med sina olika sjuka till Jesus. Han lade sina händer på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Jesus fortsätter att tala till folket

(Mark 1:35-38)

⁴² Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, försökte de hindra honom från att lämna dem. ⁴³ Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen^[r].

Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)

5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. ² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. ³ Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”

⁵ ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” ⁶ Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” ⁹ Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, ¹⁰ och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.

Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”

¹¹ När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Mark 1:40-44)

¹² En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska^[s]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

¹³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. ¹⁴ Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[t] till ett vittnesbörd för dem.”

¹⁵ Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.

Jesus botar en förlamad man

(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.

¹⁸ Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, ¹⁹ men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.

²⁰ När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”

²¹ ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”

²² Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? ²³ Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[u] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ²⁵ Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. ²⁶ Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Matt 9:9-13; Mark 2:14-17)

²⁷ När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. ²⁸ Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus.

²⁹ Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem.

³⁰ Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” ³¹ Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ³² Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Matt 9:14-17; Mark 2:18-22)

³³ De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”

³⁴ Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? ³⁵ Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” ³⁶ Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget. ³⁷ Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. ³⁸ Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. ³⁹ Ingen som har druckit av det gamla vinet vill ha det nya. Det gamla är bäst, säger man.”^[v]

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

(Matt 12:1-8; Mark 2:23-28)

6 En sabbat, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte hans lärjungar av ax, som de gnuggade mellan händerna och åt.

² Men några av fariseerna sa: ”Varför gör ni så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”

³ Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?^{[w] 4} Han gick in i Guds hus och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra.” ⁵ Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbaten

(Matt 12:9-14; Mark 3:1-6)

⁶ En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Då satt där en man med en förtvinad högerhand. ⁷ De skriftlärda och fariseerna höll noga ögonen på Jesus, om han skulle bota på sabbaten. I så fall skulle de få något att anklaga honom för.

⁸ Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit.” Och mannen reste sig och kom fram.

⁹ Jesus sa till dem: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?” ¹⁰ Han såg sig omkring på dem och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen. ¹¹ Men de blev rasande och började prata med varandra om vad de skulle kunna göra med Jesus.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Mark 3:13-19; Apg 1:13)

¹² Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten. ¹³ När det ljusnade kallade han sedan samman sina lärjungar och utsåg tolv av dem som han kallade apostlar^[x]: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, ¹⁵ Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten^[y], ¹⁶ Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 5:3-12)

¹⁷ När Jesus hade kommit ner tillsammans med dem, stannade de på en slätt. Där var många av hans lärjungar och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon^{[z] 18} som hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. De som led av orena andar blev helade, ¹⁹ och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska.

Verklig lycka

²⁰ Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa:

²³ Gläd er då, hoppa av glädje, för ni får en stor lön i himlen. Så gjorde ju deras förfäder med profeterna.

Om att älska sina fiender

(Matt 5:39-42)

²⁷ Men till dem som lyssnar säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, ²⁸ välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er.

²⁹ Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Vill någon ta ditt ytterplagg, så hindra honom inte från att ta skjortan också. ³⁰ Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Gör så mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.

³² Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju syndare också! ³⁴ Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna.

³⁵ Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och ge lån utan att oroa er för om ni får det tillbaka. Då ska ni få stor lön och bli den Högstes barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda.

³⁶ Var barmhärtiga, så som er Fader i himlen är barmhärtig.

Om att döma andra

(Matt 7:1-5)

³⁷ Döm inte, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte förklaras skyldiga. Förlåt, så ska ni få förlåtelse. ³⁸ Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.”

³⁹ Sedan berättade han en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en annan blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ Och en lärjunge står inte över sin lärare, men när han är fullärd, kan han bli som sin lärare.

⁴¹ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴² Hur kan du säga till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt inte märker bjälken i ditt eget? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

Av frukten känner man trädet

(Matt 7:17-20)

⁴³ Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. ⁴⁴ Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. ⁴⁵ En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.

Om att bygga på stadig grund

(Matt 7:24-27)

⁴⁶ Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni ändå inte gör som jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han liknar, det ska jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det stadigt kvar, eftersom det är väl byggt.

⁴⁹ Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.”

En romersk officer visar stark tro

(Matt 8:5-13)

7 När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.

² Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden. ³ När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren. ⁴ Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de. ⁵ ”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”

⁶ Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.^{[ac] 7} Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk. ⁸ Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

⁹ När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”

¹⁰ När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.

Jesus uppväcker en änkas son från döden

¹¹ Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk. ¹² Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.

¹³ När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!” ¹⁴ Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”

¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.

¹⁶ De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”. ¹⁷ Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.

Jesus svarar på Johannes döparens fråga

(Matt 11:2-19)

¹⁸ Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem ¹⁹ och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”

²⁰ När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” ²¹ Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. ²² Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.^{[ad] 23} Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”

²⁴ När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? ²⁵ Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. ²⁶ Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. ²⁷ Han är den som det står skrivet om:

²⁸ Jag säger er: ingen av en kvinna född är större än Johannes, men den minsta i Guds rike är större än han.”

²⁹ Allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt, och de lät sig döpas med Johannes dop. ³⁰ Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och lät sig inte döpas av Johannes.

³¹ ”Vad ska jag jämföra detta släkte med? Vad liknar de? ³² De är som barn som sitter på torget och ropar till varandra:

³³ Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’ ³⁴ Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’ ³⁵ Men vishetens barn ger ändå visheten rätt.^[af]”

En syndig kvinna smörjer Jesus fötter

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. ³⁷ I staden fanns en kvinna som var en synderska^[ag], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. ³⁸ Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter^[ah] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.

³⁹ När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”

⁴⁰ Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”

⁴¹ ”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.^{[ai] 42} Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”

⁴³ ”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.

⁴⁴ Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. ⁴⁷ Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”

⁴⁸ Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”

⁴⁹ Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”

⁵⁰ Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”

Kvinnorna som följde med Jesus

8 Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt förkunnade han evangeliet om Guds rike. Med sig hade han sina tolv lärjungar, ² och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria från Magdala, som sju onda andar hade drivits ut ur, ³ Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-10; Mark 4:1-9)

⁴ En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här liknelsen för dem:

⁵ ”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁶ En del korn föll på stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns någon fukt. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Mark 4:10-20)

⁹ Hans lärjungar frågade honom nu vad denna liknelse betydde.

¹⁰ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får bara höra de här liknelserna, för att

¹¹ Detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort sådden ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli räddade. ¹³ De på stengrunden är de som tar emot ordet med glädje, men som inte har någon rot. De tror en tid, men så fort de utsätts för frestelser^[ak] faller de bort. ¹⁴ Det som föll bland tistlarna är de som hör men som snart kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen, så att de aldrig ger mogen skörd.

¹⁵ Men säden i den bördiga jorden är de som hör ordet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Liknelsen om lampan

(Mark 4:21-25)

¹⁶ Ingen tänder en lampa och gömmer den under ett kärl eller sätter den under en säng, utan tvärtom ställer man den i ett lampställ så att alla som kommer in kan se ljuset. ¹⁷ Det finns ingenting gömt som inte ska bli synligt och ingenting dolt som inte ska föras fram i ljuset. ¹⁸ Var därför noga med hur ni lyssnar. För den som har ska nämligen få, men den som inget har ska bli av med även det han tror sig ha.”

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Mark 3:31-35)

¹⁹ Jesus mor och bröder kom till honom, men de kunde inte komma fram för folkmassans skull. ²⁰ Man sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.” ²¹ Men han svarade: ”Min mor och mina syskon, det är alla de som hör Guds ord och lyder det.”

Jesus stillar stormen

(Matt 8:23-27; Mark 4:36-41)

²² En dag sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” De gav sig iväg, ²³ och under resan lade sig Jesus och somnade.

Men en våldsam storm svepte ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute. ²⁴ Då gick hans lärjungar fram och väckte honom och började ropa: ”Mästare, Mästare, vi förgås!” När Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de lade sig genast, och allt blev lugnt.

²⁵ Sedan frågade han dem: ”Hur är det med er tro?”

Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med befaller vinden och vågorna och de lyder honom?”

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Mark 5:1-17)

²⁶ Så kom de över till området kring Gerasa^[al], mitt emot Galileen, och lade till där. ²⁷ Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.

²⁸ Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Jag ber dig, plåga mig inte!” ²⁹ För Jesus hade just befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit honom med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden.

³⁰ Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion^[am]”, för många onda andar hade farit in i honom. ³¹ Och andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden^[an].

³² Där gick då en stor svinhjord och betade på berget. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det. ³³ Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till staden och ut på landsbygden och berättade alltihop. ³⁵ Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt av de onda andarna sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. De blev förskräckta. ³⁶ De som varit ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk. ³⁷ Men händelsen hade skrämt upp människorna i Gerasa-området så mycket att de bad Jesus lämna dem. Han steg därför i en båt och åkte tillbaka. ³⁸ Mannen som de onda andarna hade lämnat bad att få följa med Jesus, men Jesus skickade iväg honom och sa: ³⁹ ”Gå tillbaka till din familj och berätta vad Gud har gjort med dig.”

Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden vad Jesus hade gjort med honom.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Mark 5:22-43)

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom på stranden, för alla hade väntat på honom.

⁴¹ Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig ner framför Jesus och han bad honom följa med honom hem, ⁴² eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö.

På vägen dit trängde folket på från alla håll. ⁴³ Där fanns också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte kunnat bli botad av någon, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare^[ao]. ⁴⁴ Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen.

⁴⁵ ”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” ⁴⁶ Men Jesus sa till honom: ”Någon rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”

⁴⁷ När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom.^[ap] Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

⁴⁸ ”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har gjort dig frisk^[aq]. Gå i frid.”

⁴⁹ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ⁵⁰ Men då Jesus hörde det, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli räddad!”

⁵¹ När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.”

⁵³ Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött. ⁵⁴ Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!” ⁵⁵ Genast återvände hennes ande och hon reste sig upp. Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta. ⁵⁶ Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:9-14; Mark 6:7-12)

9 Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar. ² Sedan sände han ut dem för att förkunna Guds rike och för att bota sjuka.

³ Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och ingen extra skjorta. ⁴ När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni vandrar vidare därifrån. ⁵ Men om människorna i en stad inte vill ta emot er, så gå bara därifrån och skaka stadens damm av era fötter. Det ska vittna mot dem.”

⁶ Så började de att vandra från plats till plats och spred evangeliet och botade sjuka.

Ryktet om Jesus gör Herodes orolig

(Matt 14:1-2; Mark 6:14-16)

⁷ När tetrarken Herodes fick höra talas om allt detta som hände, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda. ⁸ Några sa att det var Elia^[ar] som visade sig, och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹ Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men vem är denne som jag hör sådant här om?” Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Joh 6:1-13)

¹⁰ Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida, ¹¹ men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.

¹² När det började bli kväll kom de tolv till honom och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. Här i denna ödemark finns det ju ingenting.”

¹³ Men Jesus svarade: ”Ge dem mat, ni själva!”

De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna.” ¹⁴ Det var omkring 5 000 män^[as] där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna. ¹⁵ Då gjorde de som han sa och lät alla slå sig ner.

¹⁶ Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket. ¹⁷ Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv korgar.

Petrus kallar Jesus för Messias

(Matt 16:13-16; Mark 8:27-29)

¹⁸ En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”

¹⁹ ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia^[at]. Andra säger att någon av de gamla profeterna har uppstått från de döda.”

²⁰ Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”

Petrus svarade: ”Guds Messias.”

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

(Matt 16:20-23; Mark 8:30-33)

²¹ Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon ²² och sa: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad och uppstå på den tredje^[au] dagen.”

Lärjungeskapets krav

(Matt 16:24-28; Mark 8:34—9:1)

²³ Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa mig. ²⁴ Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. ²⁵ Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt går evigt förlorad? ²⁶ Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet. ²⁷ Men jag säger er en sanning: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike.^[av]”

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)

²⁸ Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. ²⁹ Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. ³⁰ Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,^{[aw] 31} som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.

³² Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. ³³ När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.

³⁴ Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. ³⁵ Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde^[ax]. Lyssna på honom!” ³⁶ Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.

Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)

³⁷ Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. ³⁸ Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. ³⁹ En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”

⁴¹ ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” ⁴² Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.

⁴³ Alla blev förundrade över Guds storhet.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)

Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:

⁴⁴ ”Lyssna noga på vad jag nu säger: Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna.” ⁴⁵ Men de förstod inte vad han talade om. Det var fördolt för dem, så att de inte förmådde att fatta det, och de vågade inte fråga vad han menade.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Mark 9:33-37)

⁴⁶ Lärjungarna började nu diskutera med varandra om vem av dem som var störst. ⁴⁷ Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras hjärtan. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig ⁴⁸ och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. Den som är minst bland er, han är störst.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Mark 9:38-40)

⁴⁹ Johannes sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

⁵⁰ Då sa Jesus till honom: ”Låt honom hålla på, för den som inte är emot er, han är för er.”

Motstånd i Samarien

⁵¹ Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.

⁵² Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk^[ay] by för att förbereda för hans ankomst. ⁵³ Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.

⁵⁴ När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”^{[az] 55} Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.^{[ba] 56} Sedan gick de vidare till en annan by.

Priset för att följa Jesus

(Matt 8:19-22)

⁵⁷ Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”

⁵⁹ Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”^[bb]

⁶⁰ Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”

⁶¹ En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”

⁶² Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”