Bible in 90 Days

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17)

6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön. ² En stor folkmassa följde efter honom, för de hade sett de tecken han gjorde i och med att han botade de sjuka. ³ Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. ⁴ Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.

⁵ När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk kom till honom, sa han till Filippos: ”Var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?” ⁶ Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han vad han skulle göra.

⁷ Filippos svarade: ”Det skulle kosta tvåhundra denarer^[a] för att var och en skulle få åtminstone lite!”

⁸ En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då: ⁹ ”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”

¹⁰ Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och de slog sig ner. Antalet män var omkring 5 000. ¹¹ Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket som låg där, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.

¹² När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina lärjungar: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.” ¹³ Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar.

¹⁴ Då det gick upp för folket vilket stort tecken som han hade gjort sa de: ”Han måste vara profeten^[b] som skulle komma till världen!” ¹⁵ Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Mark 6:45-51)

¹⁶ På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön. ¹⁷ De steg i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön. Det var nu helt mörkt och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka. ¹⁸ Det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre. ¹⁹ När de hade rott ungefär en halvmil^[c], fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten. De blev fruktansvärt rädda, ²⁰ men Jesus sa till dem: ”Det är jag.^[d] Var inte rädda.” ²¹ Då lät de honom komma upp i båten, och strax var båten framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är brödet som ger evigt liv

²² Nästa dag upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar när de for därifrån; de hade åkt iväg ensamma. ²³ Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit. ²⁴ Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.

²⁵ När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”

²⁶ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. ²⁷ Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”

²⁸ Då frågade de: ”Vad ska vi då göra för att det ska vara Guds verk?”

²⁹ Jesus svarade dem: ”Det är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”

³⁰ De svarade: ”Vad kan du göra för tecken som vi kan se, så att vi kan tro på dig? Vad kan du göra för tecken? ³¹ Våra förfäder åt manna i öknen. Det står ju skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.^[e]’ ”

³² Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: det var inte Mose som gav er brödet från himlen, utan min Fader ger er sant bröd från himlen. ³³ Brödet från Gud är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

³⁴ ”Herre”, sa de, ”ge oss alltid det brödet!”

³⁵ Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig. ³⁶ Men som jag redan har sagt er, så tror ni inte trots att ni har sett mig. ³⁷ Alla de som min Fader ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ³⁸ Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig. ³⁹ Och detta är hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den sista dagen. ⁴⁰ Detta är min Faders vilja, att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska låta dem uppstå på den sista dagen.”

Folket retar sig på vad Jesus säger

⁴¹ Judarna retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.” ⁴² De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?” ⁴³ Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte min Fader som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’^[f] Och den som lyssnar till min Fader och lär av honom, han kommer till mig. ⁴⁶ Men ingen har någonsin sett Fadern, förutom den som är av Gud; han har sett Fadern.

⁴⁷ Ja, sannerligen säger jag er: den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era förfäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör. ⁵¹ Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att världen ska få leva.”

⁵² Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”

⁵³ Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. ⁵⁴ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. ⁵⁵ För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. ⁵⁶ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. ⁵⁸ Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” ⁵⁹ Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Många av Jesus lärjungar lämnar honom

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?”

⁶¹ Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? ⁶² Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? ⁶³ Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska^[g] är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. ⁶⁴ Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

⁶⁵ Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Fader ger honom det.”

⁶⁶ När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom.

⁶⁷ Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?”

⁶⁸ Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och vet att du är Guds helige.”

⁷⁰ Då sa Jesus: ”Jag har väl själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.” ⁷¹ Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv, som senare skulle förråda honom.

Jesus blir hånad av sina bröder

7 Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. ² Men snart var det dags för lövhyddefesten^[h], ³ och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. ⁴ Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” ⁵ Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.

⁶ Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. ⁷ Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” ⁹ Och så stannade han kvar i Galileen.

Jesus undervisar i templet

¹⁰ När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. ¹¹ Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. ¹² Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” ¹³ Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.

¹⁴ Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, ¹⁵ och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”

¹⁶ Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. ¹⁹ Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”

²⁰ Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”

²¹ Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. ²² Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. ²³ Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? ²⁴ Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”

Olika åsikter om vem Jesus är

²⁵ En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? ²⁶ Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? ²⁷ Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”

²⁸ Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. ²⁹ Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”

³⁰ De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. ³¹ Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”

³² När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. ³³ Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”

³⁵ Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? ³⁶ Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”

³⁷ På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet^[i].” ³⁹ Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

⁴⁰ När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.^[j]” ⁴¹ Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! ⁴² Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”^{[k] 43} Människorna hade alltså delade meningar om honom. ⁴⁴ Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.

⁴⁵ Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”

⁴⁶ Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”

⁴⁷ ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. ⁴⁸ ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? ⁴⁹ Men folkhopen här vet inget om lagen^[l], och de är förbannade.”

⁵⁰ Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: ⁵¹ ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”

⁵² De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Kvinnan som varit otrogen

[⁵³ Sedan gick alla hem var och en till sitt. 8 ¹ Men Jesus gick ut till Olivberget. ² Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. ³ Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, ⁴ och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. ⁵ Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”

⁶ De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev^[m] på marken med fingret. ⁷ När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” ⁸ Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. ⁹ När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

¹⁰ Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

¹¹ ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]^[n]

Jesus är världens ljus

¹² Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

¹³ Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”

¹⁴ Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. ¹⁵ Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. ¹⁶ Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. ¹⁷ I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. ¹⁸ Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”

¹⁹ ”Var är din fader?” frågade de då.

Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”

²⁰ Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Jesus varnar judarna

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”

²² Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”

²³ Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. ²⁴ Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,^[o] då dör ni i era synder.”

²⁵ ”Vem är du då?”, frågade de.

Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. ²⁶ Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” ²⁷ Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.

²⁸ Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp^[p] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är^[q] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” ³⁰ När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.

Abrahams barn eller djävulens?

³¹ Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. ³² Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”

³³ Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”

³⁴ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. ³⁵ En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. ³⁶ Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. ³⁸ Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”

³⁹ ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.

Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.^{[r] 40} Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹ Ni gör vad er far gjorde.”

De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”

⁴² Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. ⁴⁵ Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. ⁴⁶ Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? ⁴⁷ Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

⁴⁸ Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier^[s] som är besatt av en ond ande!”

⁴⁹ Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. ⁵¹ Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

⁵² Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! ⁵³ Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” ⁵⁴ Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. ⁵⁵ Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. ⁵⁶ Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

⁵⁷ Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är^[t] – redan innan Abraham ens var född.”

⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

Jesus botar en man som föddes blind

9 När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.

² Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”

³ Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. ⁴ Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta. ⁵ Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”

⁶ Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon, ⁷ och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

⁸ Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”

⁹ ”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.”

Men själv sa han: ”Visst är det jag.”

¹⁰ Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”

¹¹ Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”

¹² De frågade honom: ”Var finns han nu?”

Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”

Fariseerna förhör mannen som föddes blind

¹³ Då tog de med sig mannen som hade varit blind till fariseerna. ¹⁴ Det var på en sabbat som Jesus hade gjort degen och gett mannen hans syn. ¹⁵ När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”

¹⁶ En del av fariseerna sa då: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud eftersom han inte håller sabbaten.” Men andra sa: ”En syndare kan väl inte göra sådana tecken?” Så var deras meningar delade.

¹⁷ Och igen frågade de mannen som hade varit blind: ”Vad säger du själv om honom? Det var ju du som fick din syn.” Mannen svarade då: ”Han är en profet.”

¹⁸ Men judarna tvivlade på att den botade mannen överhuvudtaget hade varit blind, så de kallade på hans föräldrar ¹⁹ och frågade dem: ”Är det här er son? Föddes han blind som ni säger? Och hur kan det då komma sig att han ser nu?”

²⁰ Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det är vår son och att han föddes blind. ²¹ Men hur han kan se nu det vet vi inte, och inte heller vem som har botat honom. Fråga honom själv. Han är gammal nog att svara själv.”

²² Detta sa de för att de var rädda för judarna, som redan då hade bestämt att den som erkände Jesus som Messias skulle utstötas ur synagogan. ²³ Därför sa hans föräldrar: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.”

²⁴ För andra gången kallade de därför till sig mannen som hade varit blind och sa till honom: ”Ge Gud äran.^[u] Vi vet att den där mannen är en syndare.”

²⁵ Men mannen svarade: ”Om han är en syndare eller ej, det vet jag inte. Det enda jag vet är att förut var jag blind, men nu kan jag se.”

²⁶ Då frågade de honom än en gång: ”Vad gjorde han med dig? Hur gjorde han när du fick din syn?”

²⁷ Mannen svarade: ”Det har jag ju redan berättat, men ni lyssnar inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?”

²⁸ Då hånade de honom och sa: ”Det är du som är hans lärjunge. Vi är lärjungar till Mose. ²⁹ Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”

³⁰ ”Det var underligt”, svarade mannen. ”Han gav mig min syn, och ändå vet ni inte varifrån han kommer. ³¹ Men att Gud inte lyssnar till syndare, det vet vi. Han lyssnar till den som fruktar honom och gör hans vilja. ³² Aldrig någonsin har man hört talas om någon som har botat en som föddes blind. ³³ Om den här mannen inte var sänd av Gud, så skulle han inte kunna göra något sådant.”

³⁴ ”Du är helt och hållet född i synd!”, sa de till honom. ”Försöker du undervisa oss?” Och så drev de bort honom.

Jesus talar om andlig blindhet

³⁵ Jesus fick snart höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom igen frågade han: ”Tror du på Människosonen?”

³⁶ Mannen svarade: ”Herre, säg mig vem han är, så att jag kan tro på honom.”

³⁷ Jesus sa: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”

³⁸ Då föll mannen ner framför Jesus och sa: ”Jag tror, Herre.”

³⁹ Sedan sa Jesus: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser ska börja se, och de som ser ska bli blinda.”

⁴⁰ Några fariseer som var där med honom hörde det och frågade: ”Menar du att vi skulle vara blinda?”

⁴¹ Då svarade Jesus: ”Om ni var blinda skulle ni vara utan synd. Men nu menar ni att ni kan se, och därför finns er synd kvar.

Liknelsen om fåren och den gode herden

10 Ja, sannerligen säger jag er: den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. ² Herden går in genom grinden. ³ Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får med deras namn och leder dem ut. ⁴ När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom, för de känner igen hans röst. ⁵ De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”

⁶ Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade. ⁷ Jesus sa: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. ⁸ Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. ⁹ Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. ¹⁰ Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ¹² Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. ¹³ Den anställde har ingen omsorg om fåren.

¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig ¹⁵ på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. ¹⁶ Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. ¹⁷ Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ¹⁸ Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”

¹⁹ Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. ²⁰ Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” ²¹ Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”

Judarna vägrar att tro på Jesus

²² Nu inföll tempelinvigningsfesten^[v] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. ²⁴ Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”

²⁵ Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. ²⁶ Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. ²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. ²⁹ Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett.”

³¹ Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. ³² Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?”

³³ Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”

³⁴ Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar^[w]’? ³⁵ Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. ³⁶ Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? ³⁷ Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. ³⁸ Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.”

³⁹ De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. ⁴⁰ Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. ⁴¹ Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” ⁴² Många började där tro på honom.

Lasaros uppväcks från de döda

11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i byn Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta ² (Det var samma Maria, vars bror Lasaros nu låg sjuk, som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår). ³ De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus: ”Herre, din vän är sjuk.”

⁴ Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte sluta med döden utan visar Guds härlighet, så att Guds Son blir förhärligad genom detta.” ⁵ Jesus älskade Marta, hennes syster och Lasaros. ⁶ När han hörde att Lasaros var sjuk, stannade han kvar där han var i ytterligare två dagar. ⁷ Sedan sa han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”

⁸ Men hans lärjungar sa till honom: ”Rabbi, judarna försökte just stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”

⁹ Då svarade Jesus: ”Har inte dagen tolv timmar? Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man denna världens ljus. ¹⁰ Men om man går om natten, då snubblar man, eftersom man inte har ljus.” ¹¹ Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”

¹² Hans lärjungar sa: ”Herre, om han sover så blir han snart frisk.” ¹³ Jesus menade att Lasaros hade dött, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. ¹⁵ Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för att ni ska tro. Men nu måste vi gå till honom.” ¹⁶ Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra lärjungarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”

¹⁷ När Jesus kom fram till Betania fann han att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar. ¹⁸ Betania låg bara ungefär tre kilometer från Jerusalem, ¹⁹ och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg över deras bror. ²⁰ Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.

²¹ Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. ²² Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”

²³ Jesus svarade: ”Din bror ska uppstå.”

²⁴ Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”

²⁵ Men Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör. ²⁶ Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du det?”

²⁷ ”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, som skulle komma hit till världen.”

²⁸ Efter att ha sagt detta gick hon därifrån, kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och vill träffa dig.” ²⁹ När Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.

³⁰ Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. ³¹ Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. ³² När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” ³³ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, ³⁴ och han frågade: ”Var har ni lagt honom?”

De sa: ”Kom och se, Herre!” ³⁵ Jesus grät.

³⁶ Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”

³⁷ Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” ³⁸ Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.

³⁹ Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.”

⁴⁰ Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” ⁴¹ Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. ⁴² Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” ⁴³ Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” ⁴⁴ Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Det judiska rådet planerar att döda Jesus

⁴⁵ Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.

⁴⁷ Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”

⁴⁹ En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! ⁵⁰ Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”

⁵¹ Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, ⁵² och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. ⁵³ Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.

⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.

⁵⁵ Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. ⁵⁶ De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

³ Då tog Maria en flaska^[x] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ⁵ ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”^{[y] 6} Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

⁷ Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. ⁸ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

⁹ När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, ¹¹ eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)

¹² Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, ¹³ och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:

¹⁴ Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

¹⁶ Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.

¹⁷ Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. ¹⁸ Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.

¹⁹ Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”

Jesus förklarar varför han måste dö

²⁰ Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. ²¹ De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” ²² Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.

²³ Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. ²⁵ Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.

²⁶ Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. ²⁷ Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” ²⁹ När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

³⁰ Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. ³¹ Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. ³² Och när jag har lyfts upp^[ad] från jorden ska jag dra alla till mig.” ³³ Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

³⁴ Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen^[ae] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

³⁵ Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

³⁷ Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

³⁹ De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

⁴¹ Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet^[ah], och det var om honom han talade.

⁴² Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. ⁴⁷ Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. ⁴⁹ Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”

Jesus tvättar sina lärjungars fötter

13 Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista.

² De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus. ³ Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. ⁴ Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. ⁵ Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig.

⁶ Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”

⁷ Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.”

⁸ Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!”

Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”

⁹ Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!”

¹⁰ Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.” ¹¹ Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.

¹² När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? ¹³ Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är. ¹⁴ Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ¹⁵ Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. ¹⁶ Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom. ¹⁷ När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det.

Jesus förutsäger att han ska bli förrådd

(Matt 26:20-25; Mark 14:17-21; Luk 22:21-23)

¹⁸ Jag talar inte om er alla. Jag känner er som jag har valt ut men Skriftens ord måste gå i uppfyllelse: ’Den som åt mitt bröd har lyft sin häl mot mig.’^{[ai] 19} Jag säger det redan nu innan det händer så att ni när det har hänt, ska tro att jag är den jag är^[aj]. ²⁰ Ja, sannerligen säger jag er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”

²¹ När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”

²² Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. ²³ En av hans lärjungar, den som han älskade,^[ak] var närmast intill Jesus sida vid bordet ²⁴ och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. ²⁵ Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”

²⁶ Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. ²⁷ Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”

²⁸ Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom. ²⁹ Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. ³⁰ Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.

³¹ Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Om nu Gud är förhärligad i honom,^[al] ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom. ³³ Mina barn, ännu en kort tid ska jag vara kvar hos er. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, och så som jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ³⁴ Nu ger jag er ett nytt bud: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra! ³⁵ Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Luk 22:33-34)

³⁶ Simon Petrus frågade då Jesus: ”Herre, vart går du?”

Jesus svarade: ”Dit jag går nu kan du inte följa med men senare ska du följa mig.”

³⁷ Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.”

³⁸ Då svarade Jesus: ”Dö för mig, säger du? Ja, sannerligen säger jag dig: innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.

Jesus är vägen till Gud

14 Låt inte era hjärtan oroas! Tro på Gud och tro på mig! ² I min Faders hus finns det många rum och om det inte vore så, skulle jag ju inte ha sagt att jag går för att göra i ordning en plats åt er. ³ Om jag nu går bort för att göra i ordning en plats åt er, ska jag komma tillbaka och hämta er så att också ni kan vara där jag är. ⁴ Nu vet ni vart jag går och ni känner till vägen dit.”

⁵ Men Tomas sa: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?”

⁶ Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig. ⁷ Om ni har lärt känna mig, ska ni också lära känna min Fader. Och ni känner honom redan och har sett honom.”

⁸ Filippos sa: ”Herre, visa oss Fadern, så blir vi nöjda!”

⁹ Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? När jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar. ¹¹ Tro på mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, eller tro åtminstone på grund av gärningarna.

¹² Ja, sannerligen säger jag er: den som tror på mig ska göra samma gärningar som jag har gjort och till och med ännu större, för jag går till Fadern. ¹³ Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra det, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

Löftet om den heliga Anden

¹⁵ Om ni älskar mig, så håller ni mina bud. ¹⁶ Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare^[am] som för evigt ska vara hos er, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, för världen ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er. ¹⁸ Jag ska inte lämna er föräldralösa utan jag ska komma till er. ¹⁹ Mycket snart ska världen inte se mig längre, men ni ska se mig för jag lever och ni kommer att leva. ²⁰ Då ska ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. ²¹ Den som har mina bud och lyder dem han älskar mig och den som älskar mig, ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och visa mig för honom.”

²² Judas (inte Judas Iskariot) sa då till honom: ”Herre, varför ska du visa dig för oss och inte för världen?”

²³ Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, så håller han sig till mina ord och då ska min Fader älska honom och vi ska komma till honom och stanna hos honom. ²⁴ Den som inte älskar mig, håller sig inte till mina ord. Och ordet ni har fått höra kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. ²⁵ Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

²⁷ Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga! ²⁸ Ni hörde mig säga till er: Jag går bort, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern för Fadern är större än jag. ²⁹ Detta säger jag till er innan det händer, så att ni ska tro när det sedan händer. ³⁰ Jag kan inte säga mycket mer till er för den här världens härskare närmar sig. Han har ingen makt över mig ³¹ men världen ska veta att jag älskar min Fader och gör vad Fadern har befallt mig.

Kom, så går vi härifrån!

Liknelsen om vinstocken och grenarna

15 Jag är den sanna vinstocken och min Fader är trädgårdsmästaren. ² Han skär bort varje gren i mig som inte bär frukt. Och han beskär de grenar som bär frukt så att de kan bära ännu mer frukt. ³ Ni har redan blivit beskurna genom det ord jag har förkunnat för er. ⁴ Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig.

⁵ Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt, men utan mig kan ni inget göra. ⁶ Den som inte är kvar i mig blir bortkastad som en gren och vissnar. De ska samlas ihop och kastas i elden och brännas upp. ⁷ Men om ni är kvar i mig och mitt ord är kvar i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ⁸ Därigenom blir min Fader förhärligad att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar.

⁹ Så som Fadern har älskat mig har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek! ¹⁰ Om ni lyder mina bud är ni kvar i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. ¹¹ Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara i er så att er glädje blir fullkomlig. ¹² Och detta är mitt bud: att ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. ¹³ Det finns ingen större kärlek än att man offrar sitt liv för sina vänner. ¹⁴ Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er. ¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader. ¹⁶ Ni valde inte mig utan jag har valt ut er till att gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn. ¹⁷ Detta är vad jag befaller er: att ni ska älska varandra!