Bible in 90 Days

Jesus varnar för hat och förföljelse

¹⁸ När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. ¹⁹ Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag sa till er: En tjänare står inte över sin herre. Om de har förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Men har de hållit sig till mitt ord, kommer de också att hålla sig till det ni säger. ²¹ De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.

²² Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte hade utfört sådana gärningar ibland dem som ingen annan har gjort, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de sett dem och hatat både mig och min Fader. ²⁵ Och genom detta går det i uppfyllelse som står skrivet i deras lag^[a]: ’De har hatat mig utan anledning.’^[b]

²⁶ Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som kommer från Fadern, ska han vittna om mig. ²⁷ Också ni ska vittna för ni har varit med mig från början.

16 Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. ² De kommer att utesluta er ur synagogorna, ja, det ska gå så långt att de som dödar er tror sig så tjäna Gud och offra åt honom. ³ Så gör de därför att de aldrig har lärt känna min Fader och inte heller mig. ⁴ Jag har sagt er detta nu så att ni, när den tiden kommer, ska komma ihåg att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början eftersom jag var hos er.

Jesus undervisar om Anden

⁵ Nu går jag bort till honom som har sänt mig och ingen av er frågar vart jag går. ⁶ Det jag har sagt fyller era hjärtan med sorg. ⁷ Men jag säger er sanningen: det är bäst för er att jag går bort för om jag inte gör det, kommer inte Hjälparen till er. När jag har gått bort, ska jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer ska han visa världen vad synd, rättfärdighet och dom är; ⁹ synd: de tror inte på mig, ¹⁰ rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ och dom: den här världens härskare är dömd.

¹² Det är så mycket jag vill säga er men ni kan inte ta emot det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, ska han vägleda er i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara berätta det han hör och låta er veta vad som kommer att hända i framtiden. ¹⁴ Han ska förhärliga mig för han låter er veta vad han har fått från mig. ¹⁵ Allt som min Fader har, det tillhör mig. Därför kan jag säga att han får det av mig som han låter er veta. ¹⁶ Snart ser ni mig inte längre. Men sedan ska ni snart få se mig igen.”

Sorgen ska vändas i glädje

¹⁷ Några av lärjungarna frågade då varandra: ”Vad menar han när han säger att vi snart inte ser honom längre men att vi sedan snart ska få se honom igen och när han säger att han går till sin Fader?” ¹⁸ De undrade: ”Vad menar han med ’snart’? Vi fattar inte vad han säger!”

¹⁹ Jesus visste att de ville fråga honom, så han sa till dem: ”Ni undrar vad jag menade när jag sa att ni snart inte ser mig längre men att ni snart ska få se mig igen? ²⁰ Ja, sannerligen säger jag er: ni kommer att gråta och klaga, men världen ska glädja sig. Ni ska sörja men er sorg ska vändas i glädje. ²¹ När en kvinna föder barn har hon det smärtsamt då hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, glömmer hon smärtan och gläder sig bara över att en människa har fötts till världen. ²² Ni har det också svårt just nu, men jag ska träffa er igen och då ska era hjärtan bli glada och ingen ska ta er glädje ifrån er. ²³ Den dagen behöver ni inte fråga mig om någonting. Ja, sannerligen säger jag er: Fadern ska ge er vad ni än ber om i mitt namn. ²⁴ Ni har ännu inte bett om något i mitt namn. Be nu, så ska ni få och er glädje ska bli fullkomlig!

²⁵ Allt detta har jag talat till er i bilder, men det kommer en tid då jag kan tala till er öppet och utan bilder om min Fader. ²⁶ Den dagen ska ni be i mitt namn och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er, ²⁷ för Fadern själv älskar er därför att ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. ²⁸ Jag kom från Fadern och steg in i världen och jag ska lämna världen och gå till Fadern.”

²⁹ Då sa hans lärjungar: ”Nu talar du i klartext och inte i bilder. ³⁰ Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver någon som frågar dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.”

³¹ Jesus svarade: ”Nu tror ni? ³² Se, den stund kommer, ja, den är redan här, då ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. ³³ Detta har jag talat till er för att ni ska ha frid i mig. Här i världen kommer ni att möta bedrövelser men var vid gott mod, jag har besegrat världen.”

Jesus ber om förhärligande

17 När Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och sa:

”Fader, stunden har nu kommit. Förhärliga din Son för att Sonen ska förhärliga dig! ² Du har gett honom makt över alla människor så att han kan ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. ³ Och evigt liv är att de känner dig, den enda sanna Guden, och Jesus Kristus som du har sänt. ⁴ Jag har förhärligat dig här på jorden genom att slutföra det uppdrag du har gett mig. ⁵ Förhärliga nu mig, Fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen blev till!

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för dem som du gav mig från världen. De var dina, du gav dem till mig och de har hållit sig till ditt ord. ⁷ Nu vet de att allt som du har gett mig kommer från dig. ⁸ Det ord jag fick från dig har jag fört vidare till dem och de har tagit emot ordet och faktiskt förstått att jag kommer från dig. De har trott att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig eftersom de tillhör dig. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Jag har förhärligats i dem. ¹¹ Jag är inte mer kvar i världen men de blir kvar här i världen. Jag kommer till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de blir ett så som vi är ett! ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.

¹³ Nu kommer jag till dig men detta säger jag medan jag är kvar i världen, så att de ska bli helt fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har fört ditt ord vidare till dem. Och världen har hatat dem därför att de inte tillhör den här världen liksom jag inte heller tillhör den. ¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde^[c]. ¹⁶ De tillhör inte den här världen liksom jag inte tillhör den. ¹⁷ Helga dem i sanningen! Ditt ord är sanning. ¹⁸ Så som du sände mig till världen, sänder jag ut dem i världen. ¹⁹ Och för deras skull helgar jag mig för att de ska vara helgade i sanningen.

Jesus ber för alla troende

²⁰ Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. ²¹ Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. ²² Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, ²³ jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. ²⁴ Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)

18 Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. ² Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.

³ Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit.

⁴ Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” ⁵ De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.”^[d]

Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. ⁶ Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.

⁷ En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” ⁸ Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” ⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”^[e]

¹⁰ Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. ¹¹ Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Jesus förhörs av översteprästen Hannas

(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)

¹² Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. ¹³ Först tog de med honom till Hannas^[f], svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. ¹⁶ Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. ¹⁷ Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”

¹⁸ Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.

¹⁹ Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. ²⁰ Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. ²¹ Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.”

²² När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” ²³ Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”

²⁴ Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

²⁵ Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.”

²⁶ Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”

²⁷ Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)

²⁸ Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena^[g] utan kunna äta påskmåltiden. ²⁹ Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”

³⁰ De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”

³¹ Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag^[h].”

Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” ³² Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.^[i]

³³ Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”

³⁴ Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”

³⁵ Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”

³⁶ Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”

³⁷ Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”

Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”

³⁸ Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.

Jesus skymfas – Pilatus villrådighet

(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)

³⁹ Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare^[j].

Pilatus dömer Jesus till döden

19 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. ² Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd^[k] mantel. ³ Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.

⁴ Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” ⁵ Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”

⁶ Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”

Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” ⁷ Men judarna svarade: ”Enligt vår lag^[l] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”

⁸ När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. ⁹ Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.

¹⁰ ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”

¹¹ Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”

¹² Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

¹³ När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska^[m] ”Gabbata”). ¹⁴ Det var nu mitt på dagen^[n], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”

¹⁵ Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”

Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

¹⁶ Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)

Soldaterna tog honom alltså med sig ¹⁷ och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).

¹⁸ Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. ²⁰ Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.

²¹ Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”

²² Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

²³ När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, ²⁴ sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:

Det var vad soldaterna gjorde.

²⁵ Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,^[p] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” ²⁷ Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)

²⁸ Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”^{[q] 29} Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk^[r] och förde den till hans mun.^{[s] 30} Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.^{[t] 32} Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. ³³ Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. ³⁴ En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. ³⁵ Det finns en som kan vittna om detta^[u] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.

³⁶ Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”^{[v] 37} På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”^[w].

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)

³⁸ Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. ³⁹ Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. ⁴⁰ De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. ⁴¹ Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Eftersom det var förberedelsedag^[x] och graven låg nära, lade man Jesus i den.

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)

20 Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. ² Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade^[y]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”

³ Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. ⁴ Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. ⁵ Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. ⁶ Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där ⁷ och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. ⁸ Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde ⁹ för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)

¹⁰ Lärjungarna gick sedan hem till sig. ¹¹ Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. ¹² Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.

¹³ Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”

Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”

¹⁴ När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.

¹⁵ Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”

¹⁶ Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)^[z].

¹⁷ Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig^[aa], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”

¹⁸ Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)

¹⁹ Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ²⁰ Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.

²¹ Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” ²² Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden!^{[ab] 23} Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.^[ac]”

Jesus visar sig för Tomas

²⁴ En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”

²⁶ En vecka senare^[ad] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” ²⁷ Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”

²⁸ Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”

²⁹ Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Bokens syfte

³⁰ Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. ³¹ Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.

Jesus visar sig för sina lärjungar när de fiskar

21 Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön^[ae] och så här gick det till:

² Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans. ³ Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar” och de andra svarade: ”Vi följer också med!” Så steg de i båten och for ut på sjön men de fick ingenting på hela natten.

⁴ När det sedan blev morgon, stod Jesus på stranden men lärjungarna förstod inte att det var han.

⁵ Jesus sa till dem: ”Mina barn, har ni inte fått någon fisk?”

”Nej”, svarade de.

⁶ Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni.” De gjorde så och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet.

⁷ Den lärjunge som Jesus älskade,^[af] sa då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg för han hade nästan inget på sig och hoppade i vattnet. ⁸ De andra lärjungarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De hade bara ungefär hundra meter kvar till stranden. ⁹ När de kom i land, såg de en glödhög och fisk som låg där och bröd.

¹⁰ Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick!” ¹¹ Då steg Simon Petrus upp och drog det fulla nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar där men trots att det var så fullt, gick det inte sönder.

¹² Jesus sa sedan till dem: ”Kom hit och ät!” Ingen av dem vågade fråga vem han var men alla förstod att det var Herren. ¹³ Och Jesus gick fram och gav dem av brödet och fisken.

¹⁴ Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

¹⁵ När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son älskar^[ag] du mig mer än de andra gör?”

”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.

¹⁶ Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”

”Ja Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.

¹⁷ För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?”

Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om han hade honom kär och han svarade: ”Herre, du vet allt! Du vet att jag har dig kär!”

Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får! ¹⁸ Ja, sannerligen säger jag dig: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.^[ah]” ¹⁹ Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig!”

²⁰ Petrus vände sig nu om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade^[ai] kom efter honom, han som under måltiden hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom. ²¹ När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”

²² Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig? Du ska bara följa mig!”

²³ På grund av detta spreds ryktet bland de troende att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den lärjungen inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig?”

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det. Vi vet att hans vittnesbörd är sant.

²⁵ Jesus gjorde också mycket annat och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva.

Löftet om den heliga Anden – Jesus återvänder till himlen

1 I min första bok^[aj] berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om ² ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna^[ak] som han hade utvalt. ³ Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike.

⁴ Vid ett av dessa tillfällen då han åt med dem, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på vad Fadern har utlovat och som ni har hört mig tala om! ⁵ Johannes döpte er i vatten men om några få dagar ska ni bli döpta i den heliga Anden.”

⁶ När de var samlade frågade de Jesus: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” ⁷ Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt. ⁸ Men när den heliga Anden kommer över er ska ni få kraft och ni ska vittna om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.”

⁹ Strax efter att han sagt detta, såg de honom lyftas upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. ¹⁰ De försökte titta upp mot himlen när han uppsteg, då plötsligt två vitklädda män stod bland dem ¹¹ och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom fara upp på.”

Mattias blir vald att ersätta Judas

(Matt 10:2-4; Mark 3:16-19; Luk 6:14-16)

¹² De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg^[al] från staden. ¹³ När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten^[am], och Judas, son till Jakob. ¹⁴ Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.

¹⁵ En gång under dessa dagar när omkring 120 troende var samlade, reste sig Petrus upp bland dem och sa: ¹⁶ ”Mina syskon, det som var förutsagt i Skriften skulle gå i uppfyllelse,^[an] som den heliga Anden meddelade genom David om Judas, han som vägledde dem som grep Jesus. ¹⁷ Han var en av oss med samma uppdrag som vi. ¹⁸ (Men för de pengar han fick för sitt brott köpte han en åker och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. ¹⁹ Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.) ²⁰ Det står nämligen i Psaltaren:

och:

²¹ Därför måste nu någon annan som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick mitt ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag då han togs upp till himlen, någon av dem måste tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.”

²³ Man föreslog då två män: Josef Barsabbas som också kallades Justus och Mattias. ²⁴ Sedan bad de: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utvalt ²⁵ till denna tjänst som apostel istället för Judas som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”

²⁶ Sedan kastade de lott som föll på Mattias och han blev vald till apostel tillsammans med de elva.

2 När pingstdagen^[ap] kom, var de troende alla samlade. ² Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. ³ Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. ⁴ Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

⁵ Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem ⁶ och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. ⁷ De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen ⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. ⁹ Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, ¹⁰ Frygien, Pamfylien,^[aq] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, ¹¹ både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” ¹² De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” ¹³ Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! ¹⁵ De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. ¹⁶ Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

²² Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. ²³ Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa^[as] människor spika fast honom och döda honom. ²⁴ Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

²⁵ David sa ju om honom:

²⁹ Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. ³⁰ Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. ³¹ Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ ³² Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

³³ Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.^[au] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. ³⁴ David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

³⁶ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

³⁷ När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

³⁸ Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. ³⁹ För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

⁴⁰ Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” ⁴¹ De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

⁴² De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd^[aw] tillsammans och bad. ⁴³ Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. ⁴⁴ Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, ⁴⁷ de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

En förlamad man blir botad

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. ² Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. ³ När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar.

⁴ Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” ⁵ Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. ⁶ Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!”

⁷ Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister ⁸ och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud.

⁹ Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud ¹⁰ och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.

Petrus talar till folket i templet

¹¹ Mannen höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes och alla skyndade sig nu till platsen som kallas Salomos pelarhall, fulla av förundran. ¹² Petrus såg det och sa till folkskaran: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet hade fått den här mannen att börja gå? ¹³ Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[ax] Gud, våra förfäders Gud,^[ay] som har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och svek inför Pilatus, trots att Pilatus ville ge honom fri. ¹⁴ Ni svek honom som var helig och rättfärdig och krävde istället att en mördare skulle friges. ¹⁵ Ni dödade livets furste, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. ¹⁶ Och genom tron på namnet Jesus har den här mannen som ni ser och känner nu fått styrka. Den tro som kommer genom namnet Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.

¹⁷ Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. ¹⁸ Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! ²⁰ Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. ²¹ Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. ²² Mose sa:

²⁴ Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. ²⁵ Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham:

²⁶ Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”

Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[bc] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵ Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.^{[bd] 6} Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. ⁷ De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸ Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! ⁹ Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, ¹⁰ ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. ¹¹ Han är

¹² Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³ När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,^[bf] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. ¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. ¹⁶ De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. ¹⁷ Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸ Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? ²⁰ Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹ Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[bg] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. ³³ Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. ³⁴ Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått ³⁵ och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶ Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, ³⁷ sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. ² Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.

³ Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? ⁴ Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”

⁵ När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. ⁶ Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.

⁷ Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”

”Ja”, svarade hon, ”det var det.”

⁹ Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”

¹⁰ I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.

Många blir botade

¹² Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt ¹⁴ och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. ¹⁵ Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. ¹⁶ Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka ¹⁸ och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.

¹⁹ Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: ²⁰ ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”

²¹ De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. ²² Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: ²³ ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”

²⁴ När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.

²⁶ Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem: ²⁸ ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” ²⁹ Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. ³¹ Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. ³² Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”

³³ När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då ingrep en av fariseerna^[bi] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. ³⁵ Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! ³⁶ För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. ³⁷ Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. ³⁸ Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”

⁴⁰ Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. ⁴¹ Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. ⁴² Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.

Sju medhjälpare utses

6 Antalet lärjungar ökade vid den här tiden ständigt och det uppstod en del missnöje bland de grekisktalande judarna^[bj]; de anklagade de infödda judarna för att diskriminera deras änkor vid den dagliga matutdelningen. ² De tolv kallade därför samman alla lärjungarna och sa: ”Det är inte rätt att vi försummar Guds ord för att sköta matutdelningen. ³ Låt oss därför, mina syskon, välja ut sju välrespekterade män, som är fyllda av Ande och vishet och som vi kan låta ta ansvar för den här uppgiften. ⁴ Då kan vi ägna oss åt bön och undervisning av budskapet.”

⁵ Alla som samlats ansåg att det var ett bra förslag och man valde ut Stefanos, en man som var fylld av tro och den heliga Anden, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en proselyt.

⁶ Dessa sju fördes sedan fram till apostlarna som bad och lade händerna på dem.

⁷ Guds ord spreds nu till allt fler och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även många präster började tro.