Bible in 90 Days
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam[a], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd!
Häst och ryttare störtade han
i havet.”
Det bittra vattnet i Mara
22 (A) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[b]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[c], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (B) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (C) Sedan kom de till Elim[d], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Manna och vaktlar
16 (D) Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. 2 Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen 3 (E) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”
4 (F) Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. 5 När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.”
6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, 7 (G) och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” 8 Och Mose fortsatte: ”Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”
9 Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” 10 (H) När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.
11 Och Herren sade till Mose: 12 ”Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud.”
13 (I) På kvällen kom vaktlar[e] och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. 14 (J) När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. 15 (K) Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta. 16 Och detta är vad Herren har befallt: Var och en ska samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer[f] per person[g] ska ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en ska ta åt dem som han har i sitt tält.”
17 Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. 18 (L) Men när de mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.[h] 19 Och Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av det till i morgon.” 20 Men de lydde inte Mose, utan vissa sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. 21 De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
22 På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. 23 Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över ska ni spara åt er till i morgon.” 24 Och de sparade det till nästa morgon som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. 25 Mose sade: ”Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. 26 I sex dagar ska ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.”
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 (M) Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.” 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna[i]. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.[j] 32 (N) Och Mose sade: ”Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land.” 33 Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet[k] för att förvaras där.
35 (O) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. 36 En gomer är en tiondels efa[l].
Vatten ur klippan
17 (P) På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
2 (Q) Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3 Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
4 Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” 5 (R) Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6 (S) Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan[m]. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.”
Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 (T) Och han gav platsen namnet Massa och Meriba,[n] eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”
Amalekiterna besegras
8 (U) Sedan kom Amalek[o] och stred mot Israel i Refidim. 9 Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
10 Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. 11 Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. 12 När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner. 13 Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.
14 (V) Herren sade till Mose: ”Skriv[p] upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 15 (W) Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. 16 (X) Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron.[q] Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”
Jetro besöker Mose
18 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. 2 Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora som Mose tidigare hade sänt hem. 3 (Y) Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gershom, för Mose sade: ”Jag är främling i ett främmande land.” 4 Den andre fick namnet Elieser,[r] för Mose sade: ”Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd.”
5 (Z) När Jetro, Moses svärfar, kom med Moses söner och hans hustru till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, 6 sände han bud till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner.” 7 Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.
8 Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all möda de fått utstå på vägen och hur Herren hade räddat dem. 9 Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. 10 Han sade: ”Lovad är Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket från egyptiernas hand! 11 (AA) Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när de handlade övermodigt mot detta folk.” 12 Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.
Mose tillsätter domare
13 Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: ”Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?” 15 Mose svarade sin svärfar: ”Folket kommer till mig för att fråga Gud.
16 De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud.”
17 Då sade Moses svärfar till honom: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.
21 (AB) Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. 25 Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. 26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. 27 Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.
Vid berget Sinai
19 På den dag då den tredje månaden[s] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. 2 (AC) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,[t] 3 (AD) och Mose steg upp till Gud.
Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: 4 (AE) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar[u] och fört er till mig. 5 (AF) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom[v], för hela jorden är min. 6 (AG) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk[w]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”
7 När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. 8 (AH) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.
9 Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. 10 (AI) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. 11 De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.
12 Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. 13 (AJ) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet[x] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”
14 Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. 15 Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”
16 (AK) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 (AL) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. 18 (AM) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. 21 (AN) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. 22 Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”
23 Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” 24 Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” 25 Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.
De tio budorden
20 Och Gud talade alla dessa ord:
2 (AO) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 (AP) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig[y].
4 (AQ) Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 5 (AR) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, 6 (AS) men visar nåd mot tusentals[z] när man älskar mig och håller mina bud.
7 (AT) Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
8 (AU) Tänk på sabbatsdagen[aa] så att du helgar den. 9 Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 (AV) För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
12 (AW) [ab]Hedra din far och din mor,[ac] så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig.
13 (AX) Du ska inte mörda.[ad]
14 (AY) Du ska inte begå äktenskapsbrott.[ae]
15 (AZ) Du ska inte stjäla.[af]
16 (BA) Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
17 (BB) Du ska inte ha begär[ag] till din nästas hus. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Folkets skräck
18 (BC) Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg det, bävade de och höll sig på avstånd. 19 (BD) De sade till Mose: ”Tala du till oss, så ska vi höra. Men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.” 20 (BE) Men Mose sade till folket: ”Var inte rädda! Gud har kommit för att sätta er på prov, och för att ni ska frukta honom så att ni inte syndar.” 21 (BF) Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.
Avgudar och altaren
22 Herren sade till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. 23 (BG) Ni ska inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld ska ni inte göra åt er. 24 Ett altare av jord ska du göra åt mig, och på det ska du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet ska jag komma till dig och välsigna dig.
25 (BH) Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, ska du inte bygga det av huggen sten. För om du rör vid den med din mejsel vanhelgar du stenen. 26 (BI) Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor[ah], så att din nakenhet blottas vid mitt altare.
Lagar om slavar
21 Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: 2 (BJ) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. 3 Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.
5 Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 (BK) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.
7 Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri[ai] som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. 10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.
Lagar om personskador
12 (BL) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. 13 (BM) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly[aj]. 14 (BN) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.
15 Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.
16 (BO) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 17 (BP) Den som förbannar sin far eller mor[ak] ska straffas med döden.
18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. 21 Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.
22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23 (BQ) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand[al], hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. 29 (BR) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. 30 Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. 31 Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver[am] till den stångades herre och oxen ska stenas.
33 Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, 34 ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. 35 Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. 36 Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.
Skydd för äganderätten
22 (BS) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. 2 Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. 3 Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar[an] av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. 6 Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. 9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Socialt ansvar
16 (BT) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.
18 (BU) En häxa ska du inte låta leva.
19 (BV) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas[ao] åt förintelse.
21 (BW) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 (BX) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 (BY) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 (BZ) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 (CA) Om du tar manteln i pant[ap] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.
28 (CB) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.
29 (CC) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 (CD) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.
31 (CE) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.
Rättfärdighet och barmhärtighet
23 (CF) Du ska inte sprida ett falskt rykte. Du ska inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. 2 Du ska inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. 3 (CG) Du ska inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
4 (CH) Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, ska du föra djuret tillbaka till honom. 5 (CI) Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, ska du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
6 Du ska inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. 7 Håll dig långt ifrån orätt sak. Du ska inte döda den som är oskyldig och har rätt, för jag frikänner inte någon som är skyldig. 8 (CJ) Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. 9 (CK) En främling ska du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
Sabbatsåret och sabbatsdagen
10 (CL) I sex år ska du beså din jord och bärga dess gröda. 11 Men det sjunde året ska du låta den vila och ligga i träda[aq], för att de fattiga i ditt folk ska få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt ska du göra med din vingård och din olivplantering. 12 (CM) Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen ska du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
13 (CN) Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn ska ni inte nämna. De får inte höras från din mun.
De tre stora högtiderna
14 (CO) Tre gånger om året ska du hålla högtid åt mig. 15 (CP) Det osyrade brödets högtid ska du fira. Sju dagar ska du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv[ar], eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. 16 (CQ) Skördehögtiden[as] ska du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du sått på marken. Bärgningshögtiden[at] ska du fira vid årets slut, när du bärgar in frukten av ditt arbete från marken. 17 (CR) Tre gånger om året ska alla av manligt kön träda fram inför Herren Gud.
18 (CS) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.
19 (CT) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.
Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.[au]
Löfte om Kanaans land
20 (CU) Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. 21 (CV) Ta dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, för mitt namn är i honom.
22 (CW) Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt som jag säger, ska jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. 23 Min ängel ska gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag ska utrota dem. 24 (CX) Du ska inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du ska slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. 25 (CY) Ni ska tjäna Herren er Gud, och han ska välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. 26 (CZ) I ditt land ska det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal ska jag göra fullt.
27 (DA) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig. 28 (DB) Och jag ska sända panik[av] framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. 29 Men jag ska inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte ska bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. 30 Steg för steg ska jag driva bort dem för dig, tills du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. 31 (DC) Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,[aw] för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. 32 (DD) Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar. 33 (DE) De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.
Förbundet vid Sinai
24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. 2 Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”
3 (DF) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” 4 Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. 5 Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. 7 Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” 8 (DG) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”[ax]
9 Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 (DH) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir[ay], likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.
Mose på Sinai
12 Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” 15 (DI) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 (DJ) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 (DK) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
TABERNAKLET (Kap 25-31)
Offergåvor till tabernaklet
25 Herren sade till Mose: 2 (DL) ”Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den ska samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. 3 Detta är den offergåva som ni ska ta av dem: guld, silver och koppar, 4 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 5 rödfärgade fårskinn, tahasskinn[az], akacieträ, 6 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 7 samt onyxer och infattningsstenar till efoden[ba] och bröstskölden.
8 (DM) De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 (DN) Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.
Förbundsarken
10 (DO) De ska göra en ark[bb] av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 11 Du ska överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du ska göra en guldkant runt den. 12 Du ska gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. 13 Och du ska göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. 14 Stängerna ska du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de ska sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 (DP) I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.
17 Du ska göra en nådastol[bc] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
18 Och du ska göra två keruber[bd] av guld. I hamrat arbete ska du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. 19 Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen ska ni göra keruberna vid dess båda ändar. 20 (DQ) Keruberna ska breda ut sina vingar uppåt så att de täcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten ska vara vända mot varandra. Mot nådastolen ska kerubernas ansikten vara vända. 21 Du ska sätta nådastolen ovanpå arken och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig. 22 (DR) Där ska jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, ska jag tala med dig om allt som jag genom dig ska befalla Israels barn.
Bordet för skådebröden
23 (DS) Du ska också göra ett bord[be] av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 24 Du ska överdra det med rent guld och du ska göra en guldkant runt omkring det. 25 Runt bordet ska du göra en handsbred list och runt omkring den ska du göra en kant av guld. 26 Till bordet ska du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.
27 Ringarna ska sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. 28 Du ska göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem ska bordet bäras. 29 Till bordet ska du också göra fat, skålar, kannor och bägare som man ska utgjuta dryckesoffren med. Av rent guld ska du göra dem. 30 (DT) Du ska alltid ha skådebröd[bf] på bordet inför mitt ansikte.
Ljusstaken
31 (DU) Du ska göra en ljusstake[bg] av rent guld. I hamrat arbete ska den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor ska göras i ett stycke med den. 32 Sex armar ska utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 33 På den ena armen ska det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så ska det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken.
34 Men på själva ljusstaken ska det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. 35 En knopp ska sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. 36 Och deras knoppar och armar ska vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.
37 (DV) Du ska göra sju lampor till den. Lamporna ska sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. 38 Även lamptänger och brickor till den ska du göra av rent guld. 39 Av en talent[bh] rent guld ska man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.
40 (DW) Se till att du gör detta efter den mönsterbild som har visats för dig på berget.[bi]
Tabernaklet
26 (DX) Tabernaklet[bj] ska du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på ska du göra dem. 2 Varje våd ska vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar[bk] bred, alla våderna med samma mått. 3 Fem av våderna ska fogas samman med varandra och likaså ska de andra fem våderna fogas samman med varandra. 4 Du ska sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så ska du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 5 Femtio öglor ska du sätta på ena våden och femtio öglor ska du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra.
6 Och du ska göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.
7 (DY) Du ska göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder ska du göra. 8 Varje våd ska vara trettio alnar lång och fyra alnar[bl] bred, de elva våderna ska ha samma mått.
9 Fem av våderna ska du foga samman för sig och de sex andra våderna för sig. Den sjätte våden ska du lägga dubbel på framsidan av tältet. 10 Du ska sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 11 Du ska också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. 12 Beträffande den överskjutande delen av tältets våder ska halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. 13 Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder ska hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. 14 Dessutom ska du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
15 (DZ) Brädorna till tabernaklet ska du göra av akacieträ, och de ska stå upprätt. 16 Tio alnar lång och en och en halv aln[bm] bred ska varje bräda vara. 17 Varje bräda ska ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så ska du göra med alla brädorna till tabernaklet. 18 Och av tabernaklets brädor ska du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, 19 och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.
20 På tabernaklets andra sida, den norra, ska du också sätta tjugo brädor 21 med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 22 På tabernaklets baksida, åt väster, ska du sätta sex brädor 23 och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. 24 De ska vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen. 25 Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.
26 Och du ska göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, 27 fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. 28 Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, ska gå tvärs över från den ena änden till den andra. 29 Brädorna ska du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna ska skjutas in, ska du göra av guld. Också tvärstängerna ska du överdra med guld. 30 (EA) Sätt sedan upp tabernaklet som det ska vara, så som det har visats för dig på berget.
31 (EB) Du ska göra ett förhänge av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Det ska göras i konstvävnad med keruber på. 32 Du ska hänga upp det på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna ska vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de ska stå på fyra fotstycken av silver. 33 Du ska hänga upp förhänget[bn] i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förhänget. Förhänget ska för er skilja det heliga från det allra heligaste.
34 Och du ska sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.
35 Bordet ska du ställa utanför förhänget på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. 36 För ingången till tältet ska du göra ett draperi i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 37 Till draperiet ska du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem ska vara av guld, och till stolparna ska du gjuta fem fotstycken av koppar.
Brännofferaltaret
27 (EC) Du ska göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret ska alltså vara liksidigt och fyrkantigt – och tre alnar[bo] högt. 2 Och du ska göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen ska vara i ett stycke med altaret, och du ska överdra det med koppar. 3 Du ska göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör ska du göra av koppar. 4 Du ska göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet ska du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. 5 Du ska sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Du ska göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. 7 Stängerna ska skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. 8 Ihåligt och av plankor ska du göra det. Så som det har visats för dig på berget ska det göras.
Tabernaklets förgård
9 (ED) Du ska också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, ska omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, för den ena sidan. 10 Stolparna till dem ska vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. 11 På samma sätt ska omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem ska vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band ska vara av silver. 12 Förgårdens västra kortsida ska ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem ska vara tio med tio fotstycken. 13 Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, ska vara femtio alnar. 14 Omhängena ska vara femton alnar[bp] långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. 15 På den andra sidan ska omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken.
16 Till förgårdens port ska göras ett draperi, tjugo alnar långt,[bq] i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. 17 Alla stolparna runt förgården ska ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken ska vara av koppar. 18 Förgården ska vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar[br] höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena ska vara av koppar. 19 Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården ska vara av koppar.
Skötseln av ljusstaken
20 (EE) Du ska befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver[bs] till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förhänget framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det ska vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.
Prästernas kläder
28 (EF) Du ska låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2 (EG) Och du ska göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. 3 (EH) Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de ska göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. 4 Detta är de kläder de ska göra: bröstsköld, efod, kåpa, rutmönstrad tunika, turban och bälte. De ska göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron ska tjäna som präst åt mig. 5 Och de ska ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.
Efoden
6 (EI) Efoden ska göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 7 Den ska ha två axelstycken som ska fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar ska den fästas ihop. 8 Skärpet som ska sitta på efoden ska göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 9 Du ska sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, 10 sex av namnen på den ena stenen och de sex andra namnen på den andra, i födelseordning. 11 Som när en juvelerare graverar sigill ska du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. 12 Du ska sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron ska bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. 13 Och du ska göra flätverk av guld 14 och två kedjor av rent guld. Du ska tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.
Bröstskölden
15 (EJ) Du ska göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn ska du göra den. 16 Den ska vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln[bt] lång och en halv aln bred. 17 Du ska förse den med infattade stenar[bu] i fyra rader: i första raden karneol, topas och smaragd, 18 i andra raden granat, safir och kalcedon, 19 i tredje raden hyacint, agat och ametist 20 och i fjärde raden krysolit, onyx och jaspis. De ska vara infattade i flätverk av guld. 21 Stenarna ska vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten ska bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.
22 Till bröstskölden ska du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. 23 Du ska göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn. 24 Du ska fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. 25 De båda snoddarnas andra ändar ska du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken. 26 Du ska göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden. 27 Och du ska göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. 28 Bröstskölden ska knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.
29 Aron ska bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte. 30 (EK) I domsskölden ska du lägga urim och tummim,[bv] så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron ska så alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.
De övriga prästkläderna
31 (EL) Efodkåpan ska du göra helt och hållet i mörkblått. 32 Mitt på den ska vara en öppning för huvudet, och öppningen ska omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte ska slitas sönder. 33 Runt kåpans nedre fåll ska du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om, 34 en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan. 35 Aron ska bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut. Då ska han inte dö.
36 (EM) Du ska också göra en skinande platta av rent guld, och på den ska du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren. 37 Du ska fästa den med ett mörkblått snöre och den ska sitta på turbanen, på framsidan av turbanen. 38 Den ska sitta på Arons panna och Aron ska bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den ska ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.
39 (EN) Du ska också väva tunikan i rutmönster av fint lingarn, och du ska göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv. 40 Också åt Arons söner ska du göra tunikor. Och du ska göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta ska du klä på din bror Aron och hans söner, 41 (EO) och du ska smörja[bw] dem och viga dem till präster[bx] och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig.
42 Du ska göra byxor av linne åt dem för att skyla deras kön. De ska räcka från höfterna ner på låren. 43 Aron och hans söner ska ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte drar på sig skuld och drabbas av döden. Detta ska vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation