Bible in 90 Days
8 Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.
9 Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.
10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.
11 Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,
12 och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.
13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.
14 Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig
15 ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)
16 Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.
17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,
19 Nahaliel och Bamot.
20 Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sihon
21 Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.
22 Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.
23 Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.
24 Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.
25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,
27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.
31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.
33 Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.
34 Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.
35 Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.
22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om floden Jordan, mitt emot Jeriko.
2-3 När kung Balak i Moab, Sippors son, fick veta hur många de var och vad de hade gjort mot amoreerna blev han och hans folk mycket uppskrämda
4 och rådgjorde omedelbart med ledarna i Midjan.Denna väldiga hop kommer att förtära oss som en oxe äter ängens gräs, utropade de.
Bileam får i uppdrag att förbanna Israel
5-6 Kung Balak skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland Petor, i närheten av floden Eufrat. Han vädjade till Bileam att komma och hjälpa dem.En väldig massa människor har kommit från Egypten. De tycks vara oräkneliga, och nu har de slagit läger mitt emot mig, förklarade han. Kom och förbanna dem åt mig, så att jag kan driva ut dem ur mitt land. Nu är de för starka för mig! Jag vet nämligen vilka oerhörda välsignelser som kommer över dem du välsignar, och att de som du förbannar går under.
7 Budbärarna tillhörde de främsta ledarna i Moab och Midjan. De kom till Bileam beredda att betala honom och förklarade noga vad det var Balak ville.
8 Stanna kvar här över natten, sa Bileam, så ska jag i morgon tala om för er vad det är Herren vill att jag ska säga.De gjorde som han föreslagit.
9 Den natten kom Gud till Bileam och frågade honom: Vad är det för män som du har hos dig?
10 De har kommit från kung Balak i Moab, svarade Bileam.
11 Kungen säger att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns, och han vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan lättare ska kunna besegra dem.
12 Gör inte det! sa Gud till honom. Du ska inte förbanna dem, för jag har välsignat dem!
13 Följande morgon sa Bileam till budbärarna: Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att göra det ni bett mig om.
14 Kung Balaks sändebud återvände då utan honom och rapporterade att han vägrat att komma med.
15 Men Balak försökte igen, och denna gång sände han en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen.
16-17 De kom till Bileam med följande budskap:Kung Balak vädjar till dig att komma. Han lovar att du ska bli mycket ärad och få vad du än begär. Säg bara vad du vill ha! Du måste komma och förbanna detta folk åt oss.
18 Men Bileam svarade: Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld kunde jag ändå inte göra något mot Herrens befallning.
19 Men stanna kvar här i natt, så att jag kan få reda på om Herren vill tillägga något till vad han tidigare sagt.
20 Den natten talade Herren till Bileam: Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte säger något annat än det jag befaller.
Bileams åsna talar
21 På morgonen sadlade Bileam sin åsna och gav sig i väg tillsammans med männen.
22-23 Men Gud blev förargad på Bileam för att han var så ivrig att komma iväg och skickade en ängel som ställde sig i vägen för honom. När Bileam och hans båda tjänare kom ridande fick Bileams åsna plötsligt se Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam började slå henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen.
24 Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar.
25 När åsnan fick se ängeln stå där, trängde hon sig förbi genom att pressa sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt.
26 Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att komma förbi.
27 Då lade åsnan sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.
28 Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala, och hon frågade Bileam: Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?
29 Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig! skrek Bileam. Då skulle jag döda dig på fläcken.
30 Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här? frågade åsnan.Nej, medgav Bileam. Det har du inte.
31 Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg ängeln stå där på vägen med draget svärd föll han ner på marken framför ängeln.
32 Varför slog du din åsna tre gånger? frågade ängeln. Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet.
33 Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig, annars hade jag dödat dig och låtit henne leva.
34 Då bekände Bileam: Jag har syndat. Jag förstod inte att du var där. Nu ska jag vända om hem igen, såvida du inte vill att jag ska fortsätta.
35 Men ängeln sa till honom: Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig.Bileam lydde och fortsatte tillsammans med männen.
36 När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.
Bileam välsignar Israel en första gång
37 Varför dröjde du så länge? frågade han Bileam. Trodde du inte på mig när jag meddelade att du skulle få ära och berömmelse?
38 Bileam svarade: Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.
39 Bileam följde kungen till Kirjat-Husot,
40 där kungen offrade oxar och får. Han gav djur till Bileam och sändebuden, för att de också skulle kunna offra.
41 Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp på berget Bamots topp. Därifrån kunde man se ut över delar av Israels folks läger.
23 Bileam sa: Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju bockar till offer.
2 Balak gjorde som Bileam sa, och tillsammans offrade de en ung tjur och en bock på varje altare.
3-4 Sedan sa Bileam till kungen: Stå här vid dina brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.Bileam gick upp på en kal höjd, och Gud visade sig där för honom. Jag har gjort i ordning sju altaren, och jag har låtit offra en ung tjur och en bock på varje altare, sa Bileam till Herren.
5 Då gav Herren Bileam ett budskap till kung Balak.
6 När Bileam kom tillbaka stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla furstarna i Moab och väntade på honom,
7-10 och Bileam framförde följande budskap:Balak har fört mig hit från Arams land,kungen i Moab på bergen i öster.'Kom' sa han till mig, 'förbanna Jakob åt mig!Låt din vrede uppväckas mot Israel'.Men hur skulle jag kunna förbanna vad Gud inte har förbannat? Hur kan jag fördöma ett folk som Gud inte har fördömt? Jag ser dem från bergets topp,jag iakttar dem från höjderna.De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.De är som sandkorn!Det går inte att räkna ens en del av dem.Om jag bara kunde få dö rättfärdig som en av dem!Ja, låt mig få sluta som de!
11 Vad är det du har gjort mot mig? frågade kung Balak. Jag bad dig förbanna mina fiender, och nu har du välsignat dem!
12 Men Bileam svarade: Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?
Bileam välsignar Israel för andra gången
13 Följ med mig till en annan plats, sa Balak till honom. Där kommer du att se en annan del av Israels folk. Du kan väl åtminstone förbanna dem du ser därifrån!
14 Balak tog Bileam med sig till Väktarplanen, på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren, och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bock.
15 Sedan sa Bileam till kungen: Stå här vid dina brännoffer medan jag går för att möta Herren.
16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga.
17 Bileam återvände till Moabs kung och furstar, som stod bredvid brännoffren.Vad har Herren sagt? frågade kungen ivrigt.
18-24 Bileam svarade:Res dig, Balak, och lyssna:Du Sippors son, inte är väl Gud en människa,så att han skulle kunna ljuga? Han ändrar sig inte som människor gör.Har han någon gång talat utan att hålla sitt löfte? Hör här: Jag har fått befallning att välsigna!Gud har välsignat dem, och jag kan inte ändra det!Han har inte sett någon synd i Jakob, han vill inte plåga Israel!Herren, deras Gud, är med dem.Han är deras kung!Gud har lett dem ut ur Egypten.Israel äger styrka som en vildoxe.Ingen förbannelse kan komma över Jakob,och ingen trolldom ska drabba Israel.För nu ska det sägas om Israel:'Se, vilka under Gud har gjort med dem!'De reser sig upp som en lejoninna.De vilar inte förrän de har ätit upp sitt byteoch druckit de slagnas blod!
25 Om du inte tänker förbanna dem, kan du väl åtminstone låta bli att välsigna dem! utbrast kungen.
26 Men Bileam svarade: Sa jag inte till dig att jag måste säga det som Herren befaller?
Bileam välsignar Israel för tredje gången
27 Då sa kungen till Bileam: Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske låter Gud dig förbanna dem därifrån.
28 Han tog Bileam med sig till berget Peor, med utsikt över öknen,
29 och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju bockar till offer.
30 Kungen gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bock på varje altare.
24 Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från de spådomskonster han använt vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen och skaffade sig en överblick av Israels läger,
2 som sträckte sig över slätterna, uppdelat efter de olika stammarna.Då kom Guds Ande över Bileam,
3-9 och han sa:Bileam, Beors son, mannen som kan se klart, säger så: 'Jag har hört vad Gud säger.Jag har sett det som den Allsmäktige har visat mig. Jag föll ner inför honom, och mina ögon öppnades:Jakob, dina tält och dina lägerplatser är ljuvliga.Jag ser dem framför mig som gröna dalar,som fruktbara trädgårdar vid flodstranden,som aloeträd planterade av Herren själv,som cedrar vid vattnet.De ska bli välsignade med vatten i överflödoch så sin säd på välbevattnade åkrar.Deras kung ska bli större än Agag.Deras kungarike är upphöjt.Gud har lett dem ut ur Egypten.Israel har styrka som en vildoxe,och han ska sluka folken som står honom emot.Han ska bryta sönder deras ben.Han ska skjuta dem med vassa pilar.Israel vilar som ett lejon, som en lejoninna som ingen vågar störa.Välsignad är den som välsignar dig, Israel,och förbannad den som förbannar dig.'
10 Nu kokade kung Balak av ilska.Han slog ihop händerna och sa med förakt: Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender, och i stället har du nu välsignat dem tre gånger.
11 Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Och jag som hade planerat att visa dig stor ära, men nu har Herren berövat dig den förmånen!
Bileam välsignar Israel för fjärde gången
12 Bileam svarade: Men jag sa ju till dina sändebud,
13 att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv! Jag förklarade ju mycket tydligt för dig att jag bara skulle säga det som Herren befallde.
14 Nu ska jag gå tillbaka till mitt eget folk, men först vill jag tala om för dig vad israeliterna kommer att göra med ditt folk!
15-19 Bileam sa:Bileam, Beors son, är en manvars ögon är öppna!Han hör Guds röstoch får kunskap från den Högste.Han ser vad den Allsmäktige visat honom.Han faller ner inför honom och hans ögon öppnas.Jag ser att i Israels framtid ska en stjärna komma från Jakob, en spira från Israel.Denne Israels härskare ska slå Moabs folk och utrota Sets söner.Israel ska äga hela Edom och Seir.De ska övervinna sina fiender.Jakob ska stå upp i makt för att inta många städer.
20 Sedan såg Bileam ut över amalekiternas område och sa:Amalek var den förste bland folken, men hans öde är fördärv!
21-22 Därefter vände han sig mot kaineerna och fortsatte:Ja, din boning är så trygg och ditt näste är placerat bland klipporna.Men ändå ska ni utrotas, och den assyriske kungens väldiga armé ska föra er bort i fångenskap!
23-24 Han avslutade med att säga:Vem kan komma undan med livet i behåll när Gud gör detta? Skepp ska komma från Cyperns kuster och straffa både Eber och Assyrien.De måste också ödeläggas.
25 Bileam återvände sedan hem, och Balak gick åt sitt håll.
Israeliterna tillber Baal
25 Medan Israel befann sig i Sittim började en del av männen att umgås med moabitiska flickor.
2 De låg med dem, och det ledde också till att flickorna inbjöd dem att delta i offrandet till deras avgudar. Snart var männen inte bara passiva åskådare, utan böjde sig också inför deras avgudar och tillbad dem.
3 Det dröjde inte länge förrän hela Israel var med om att tillbe Baal, Moabs avgud. Herren brann av vrede över sitt folk,
4 och han befallde Mose: Avrätta alla stamledare i Israel och låt deras döda kroppar synas inför allt folket så att Herrens vrede vänds bort från Israel.
5 Mose gav då domarna befallning om att låta avrätta alla dem som tillbett Baal.
6 Men en av de israelitiska männen var fräck nog att ta med sig en midjanitisk flicka in i lägret, mitt framför ögonen på Mose och folket, där de stod gråtande vid ingången till tabernaklet.
7 När Pinehas, Eleasars son och prästen Arons sonson, fick se detta tog han sitt spjut
8 och rusade efter mannen in i tältet dit han hade fört flickan. Han borrade spjutet rakt genom mannens kropp och in i flickan. Omedelbart upphörde den pest som drabbat Israel,
9 men dessförinnan hade 24.000 personer fått sätta livet till.
10-11 Då sa Herren till Mose: Eftersom Pinehas blev lika vred som jag har min vrede upphört, och jag ska inte utrota Israel, som jag hade planerat.
12-13 På grund av hans iver för sin Gud och för det rätta ska han och hans ättlingar vara präster för alltid.
14 Mannen som blev dödad tillsammans med den midjanitiska flickan hette Simri och var son till Salu, en av ledarna i Simeons stam.
15 Flickan hette Kosbi och var dotter till Sur, en av de midjanitiska furstarna.
16-17 Herren talade till Mose igen och sa: Midjaniterna är era fiender. Döda dem!
18 De betraktar er som fiender och lurar er genom sin listighet. De förleder er att tillbe Baal, de förför er, och ni har just sett följden av det genom Kosbis död.
Den andra folkräkningen
26 När pesten hade upphört sa Herren till Mose och till Eleasar, prästen Arons son:
2 Räkna antalet män i Israel som är tjugo år och äldre, så att ni vet hur många i varje stam och släkt som kan dra ut i strid.
3-4 Mose och Eleasar gav då Israels ledare instruktioner om hur de skulle genomföra folkräkningen. Man hade slagit läger på Moabs slätter utmed floden Jordan, mittemot Jeriko.Det här är resultatet av folkräkningen:
5-11 Rubens stam: 43.730Ruben var Israels äldste son. I hans stam fanns släkter uppkallade efter sönerna Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. Pallu hade en son som hette Eliab. Eliab hade sönerna Nemuel, Abiram och Datan. De två sistnämnda hade tillsammans med Kora gjort uppror mot Mose och Aron och utmanat Gud! Men marken hade öppnat sig under dem och uppslukat dem. Herrens eld dödade 250 personer den dagen, som en varning för hela folket. Men Koras släkt utrotades inte.
12-14 Simeons stam: 22.200I Simeons stam fanns släkter uppkallade efter hans söner Nemuel, Jamin, Jakin, Sera, och Saul.
15-18 Gads stam: 40.500I Gads stam fanns släkter uppkallade efter hans söner Sefon, Haggi, Suni, Osni, Eri, Arod, och Areli.
19-22 Judas stam: 76.500I Judas stam fanns släkter uppkallade efter hans söner Sela, Peres, och Sera. (Er och Onan hade dött i Kanaan och fick inga släkter uppkallade efter sig.) Peres hade två söner som fick ge namn åt sina släkter, Hesron och Hamul.
23-25 Isaskars stam: 4.300I Isaskars stam fanns släkter som fått namn efter hans söner Tola, Puva, Jasub och Simron.
26-27 Sebulons stam: 60.500I Sebulons stam fanns släkter som fått namn efter hans söner Sered, Elon och Jaleel.
28-37 Josefs stam: 32.500 i Efraims del och 52.700 i Manasses del. I Manasses stam fanns släkter uppkallade efter hans son Makir och sonson Gilead och efter Gileads söner Ieser, Helek, Asriel, Sikem, Semida och Hefer. Hefers son Selofhad hade inga söner men döttrarna Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.De 32.500 som upptecknades i Efraims stam innefattade släkter som fått namn efter Efraims son Sutela och dennes son Eran, vidare efter sönerna Beker och Tahan.
38-41 Benjamins stam: 45.600I Benjamins stam fanns släkter som fått sina namn efter sönerna Bela, Asbel, Ahiram, Sefufam och Hufam, och efter Belas söner Ard och Naaman.
42-43 Dans stam: 64.400I Dans stam fanns en släkt som fått namn efter sonen Suham.
44-47 Asers stam: 53.400I Asers stam fanns släkter som fått namn efter hans söner Jimna, Jisvi, och Beria och efter Berias söner Heber och Malkiel. Aser hade också en dotter som hette Sera.
48-50 Naftalis stam: 45.400I Naftalis stam fanns släkter som fått sina namn efter hans söner Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
51 Det totala antalet som inmönstrades i hela Israel var 601.730 stridsdugliga män.
52-53 Sedan bad Herren Mose att dela landet mellan stammarna i proportion till deras storlek efter folkräkningen.
54 De större stammarna skulle alltså få större landområden än de mindre stammarna.
55-56 Låt representanter för stammarna kasta lott om de olika områdena, förklarade Herren.
57-59 Även Levis stam räknades. I den fanns släkter uppkallade efter Gerson, Kehat och Merari, men också libniterna, hebroniterna, maheliterna, musiterna och koraiterna.Medan Levi var i Egypten, fick han dottern Jokebed, som gifte sig med Kehats son Amram. De var föräldrar till Aron, Mose och Mirjam.
60 Arons söner hette Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar.
61 Men Nadab och Abihu dödades när de frambar eld som inte var helig inför Herren.
62 Det totala antalet manliga leviter från en månads ålder och uppåt var 23.000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden.
63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Eleasar gjorde på Moabs slätter, vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
64-65 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen, som genomfördes i Sinais öken. Alla som räknats då hade alltså dött, precis som Herren förutsagt: De kommer att dö i öknen. De enda undantagen var Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Döttrars arvsrätt
1-2 En dag kom Selofhads döttrar Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa till tabernaklets ingång med en begäran till Mose, prästen Eleasar, stamledarna och alla andra som var där. De tillhörde Manasses gren av Josefs stam. Selofhad, deras far, var son till Hefer, som var son till Gilead, som var son till Makir.
3-4 Vår far dog i öknen, sa de. Han var inte med bland dem som gick under och omkom i samband med Koras uppror mot Herren utan dog en naturlig död. Men han hade inga söner. Varför ska hans namn behöva dö ut, bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.
5 Mose lade fram deras sak inför Herren.
6-7 Och Herren svarade Mose: Selofhads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått om han hade varit i livet.
8 Detta ska vara en allmän lag: om en man dör utan att ha fått söner, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar.
9 Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder.
10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder.
11 Om han inte heller har farbröder ska den tillfalla hans närmaste släkting.
Mose utser Josua till efterträdare
12 En dag sa Herren till Mose: Gå upp på berget Abarim och se över floden in i det land, som jag har gett Israels folk.
13 När du har sett det kommer du att dö, alldeles som din bror Aron,
14 för du följde inte det jag befallde dig i öknen Sin. När Israels folk gjorde uppror ärade du mig inte utan var olydig när du kallade fram vatten ur klippan. Herren syftade på händelsen i Meriba vid Kades, i öknen Sin.
15 Då sa Mose till Herren:
16 Herre, du som står över allt levande, utse då en ny ledare åt folket innan jag går bort,
17 en man som kan leda dem i striden och ta hand om dem, så att Herrens folk inte blir som får utan herde.
18 Herren svarade: Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande.
19 För honom till prästen Eleasar. Insätt honom i denna uppgift medan allt folket ser på.
20 Ge honom offentligt denna befogenhet, så att hela Israels folk kommer att lyda honom.
21 Han ska vara den som rådgör med prästen Eleasar för att få direktiv från Herren. Herren ska tala till Eleasar genom urim och tummim, Eleasar ska vidarebefordra dessa instruktioner till Josua och folket, och han ska vara deras ledare.
22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua till prästen Eleasar.
23 Och medan folket såg på lade Mose sina händer på Josua och avskilde honom för hans ansvarsfulla uppgift, precis som Herren hade sagt.
1-2 Herren gav också Mose följande instruktioner till Israels folk: Offren som ni bränner på altaret inför mig är min mat och är välbehagliga inför mig. Se därför till att de frambärs regelbundet och på det sätt som jag har föreskrivit.
Dagliga offer
3 När ni bär fram eldsoffer ska ni ta två årsgamla, felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer.
4 Ett lamm ska offras på morgonen och ett på kvällen.
5 Tillsammans med dem ska ni bära fram ett spisoffer av tre liter fint mjöl blandat med en och en halv liter olja.
6 Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldsoffer till Herren.
7 Tillsammans med det ska drickoffret bäras fram, och det ska bestå av en och en halv liter starkt vin till varje lamm, och det ska hällas ut inför Herren i tabernaklet.
8 Offra det andra lammet på kvällen på samma sätt med spisoffer och drickoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldsoffer.
Sabbatsoffer
9-10 På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm förutom de regelbundna offren. De ska åtföljas av ett spisoffer på sex liter fint mjöl, blandat med olja, och det vanliga drickoffret.
Månadsoffer
11 Första dagen varje månad ska ni offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria.
12 Tillsammans med dem ska ett spisoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska spisoffret bestå av sex liter fint mjöl, blandat med olja,
13 och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldsoffer, och det kommer att behaga Herren.
14 Tillsammans med varje offer ska ett drickoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och en och en halv till varje lamm. Sådana brännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året.
15 Första dagen i varje månad ska ni bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess drickoffer.
Offer under påskhögtiden
16 Den fjortonde dagen i första månaden varje år ska ni fira påsk som en påminnelse om att dödsängeln gick förbi de äldsta sönerna bland Israel i Egypten och lämnade dem oskadda.
17 Dagen därpå ska en stor glädjefest börja, och den ska fortsätta i sju dagar, men då får bröd som bakats med jäst inte serveras.
18 Första dagen under denna högtid ska folket ha en helig sammankomst, och inget tungt arbete får utföras på den dagen.
19 Ni ska som brännoffer till Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria.
20-21 Till varje tjur ska det bäras fram ett spisoffer på nio liter fint mjöl, blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter och till vart och ett av lammen tre liter fint mjöl.
22 Ni ska också offra en bock som syndoffer, till försoning för er.
23 Dessa offer ska ske förutom de vanliga dagliga offren.
24 Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, och de kommer att behaga Herren.
25 Den sjunde dagen ska också vara en helig dag för alla då ingen får arbeta.
Offer under veckohögtiden
26 På Förstlingsdagen under Veckohögtiden ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett spisoffer till Herren. Under den dagen får ingen utföra något tungt arbete,
27 och ett särskilt brännoffer, som är mycket behagligt för Herren, ska offras den dagen. Det ska bestå av två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm.
28-29 Tillsammans med detta ska ett spisoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen och tre liter till vart och ett av de sju lammen.
30 Offra också en bock för att skaffa försoning åt er.
31 Dessa särskilda offer ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, spisoffren och drickoffren. Var noga med att djuren ni offrar är felfria.
Offer under basunhögtiden
29 Den första dagen i sjunde månaden ska allt folket samlas till högtid, och ingen får utföra något tungt arbete. Låt basunerna ljuda den dagen
2 och bär fram ett brännoffer som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. Det är sådana offer som Herren uppskattar och gläds åt.
3-4 Ett spisoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med bocken och tre liter till vart och ett av de sju lammen.
5 Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning.
6 Dessa särskilda offer ska ges förutom det regelbundna månatliga spisoffret för den dagen, och också utöver de dagliga brännoffren, vilka ska offras tillsammans med spisoffer och drickoffer, precis som det är bestämt.
Offer på försoningsdagen
7 Tio dagar senare ska folket sammankallas på nytt. Det ska vara en dag då man ödmjukar sig inför Herren, och inget arbete av något slag får då utföras.
8 På den dagen ska ni offra ett brännoffer till Herren, något som kommer att behaga honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön,
9-10 alla felfria. Spisoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen och tre liter till vart och ett av de sju lammen.
11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer, som årligen offras den dagen, och utöver de regelbundna dagliga offren, spisoffren och drickoffren.
Offer under lövhyddohögtiden
12 Fem dagar senare ska folket samlas ytterligare en gång, och då får inget tungt arbete utföras. Det är början av en sju dagar lång högtid inför Herren.
13 Ert särskilda brännoffer den dagen, som kommer att behaga Herren mycket, ska bestå av tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria.
14 Det ska åtföljas av de vanliga spisoffren, nio liter fint mjöl, blandat med olja, för var och en av de två baggarna
15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen.
16 En bock ska också bäras fram som syndoffer, förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess tillhörande spisoffer och drickoffer.
17 På den andra dagen av denna sju dagar långa högtid ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria
18 åtföljt av de vanliga spisoffren och drickoffren.
19 Utöver det regelbundna dagliga brännoffret ska ni offra en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer.
20 På den tredje dagen i högtiden ska ni offra elva unga tjurar, två baggar, fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
21 och de vanliga spisoffren och drickoffren tillsammans med varje offer.
22 Förutom de regelbundna dagliga brännoffren ska ni offra en bock som syndoffer, tillsammans med sedvanliga spisoffer och drickoffer.
23 På den fjärde dagen av högtiden ska ni offra tio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
24 och med tillhörande spisoffer och drickoffer.
25 Offra också en bock som syndoffer med de vanliga spisoffren och drickoffren, förutom de regelbundna dagliga offren.
26-27 På den femte dagen av högtiden ska ni offra nio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
28 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
29 På den sjätte dagen av högtiden ska ni offra åtta unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
30 tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
31 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
32 På den sjunde dagen av högtiden ska ni offra sju unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria,
33 tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
34 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
35 På den åttonde dagen ska alla samlas till högtid, och ingen får arbeta den dagen.
36 Bär fram ett brännoffer, ett välbehagligt offer inför Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria,
37 tillsammans med de vanliga spis- och drickoffren.
38 Offra också en bock med de vanliga spis- och drickoffren som syndoffer, förutom de regelbundna, dagliga offren.
39 Dessa offer ska bäras fram vid era årliga högtider utöver de offer ni ger på grund av löften eller som frivilliga offer, brännoffer, spisoffer, drickoffer eller tackoffer.Alla dessa föreskrifter gav alltså Mose till Israels folk.
Regler angående givna löften
1-3 Sedan sammankallade Mose ledarna för stammarna och talade till dem: Herren har befallt, att när någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att upphöra göra någonting, så får det löftet inte brytas. Den som har avlagt löftet måste till varje pris hålla det.
4 Om en ung kvinna lovar Herren att göra eller inte göra något,
5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte.
6 Men om fadern förbjuder henne att uppfylla löftet blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig,
8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte gälla.
9 Men om hennes man vägrar att acceptera hennes löfte ska det upphävas, och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte.
11 Om hon är gift och bor i sin makes hus när hon avlägger löftet,
12 och han hör det utan att reagera, så ska löftet gälla.
13 Men om han vägrar att acceptera det den första dagen han hör talas om det, är hennes löfte upphävt, och Herren befriar henne från det.
14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte eller förklara det ogiltigt,
15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat det.
16 Om han väntar mer än en dag är det för sent, och straffet för löftesbrottet kommer också över honom.
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och dotter.
Kriget mot Midjan
1-2 Herren talade än en gång till Mose och sa: Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö.
3 Då sa Mose till folket: En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna.
4-5 Kalla samman 1.000 man från varje stam.Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid.
6 Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter.
7 De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla,
8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad.
9-11 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner.
12 Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
13 Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén,
14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet.
15 Varför har ni skonat alla kvinnor? frågade han.
16 Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss.
17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man.
18 Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar.
20 Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.
21 Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose:
22 Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly
23 ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten.
24 På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.
25 Herren sa till Mose:
26 Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte.
27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk.
28 Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren.
29 Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren.
30 Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet.
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt.
32-35 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor.
36-41 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose.
42-46 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor.
47 Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna.
48-49 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas!
50 Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.
51-52 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor.
53 Varje soldat hade tagit eget byte i striden.
54 Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.
Två stammar ber om att få ett särskilt område
32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.
2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:
3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.
5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.
6 Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.
7 Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?
8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,
9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.
10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.
12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.
13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.
14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.
15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!
16 Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,
17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.
18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.
19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®