Bible in 90 Days

Prästernas och leviternas avdelningar

24 ^(A) Arons söner hade följande av-delningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^2 (B) Men Nadab och Abihu dog^[a] före sin far, och de hade inga söner. Så blev bara Eleasar och Itamar präster. ^3 (C) David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. ⁴ Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. ⁵ Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, eftersom helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. ⁶ Shemaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.

⁷ Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja, ⁸ den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, ⁹ den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, ^10 (D) den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia, ¹¹ den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, ¹² den elfte på Eljashib, den tolfte på Jakim, ¹³ den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshebab, ¹⁴ den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, ¹⁵ den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, ¹⁶ den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel, ¹⁷ den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, ¹⁸ den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.

¹⁹ Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

²⁰ Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Shubael, till Shubaels barn Jedeja, ²¹ till Rehabja, alltså till Rehabjas barn, huvudmannen Jishia, ²² till jishariterna Shelomot, till Shelomots barn Jahat.

^23 (E) Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.

²⁴ Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Shamir.

²⁵ Mikas bror var Jishia. Sakarja var Jishias son.

²⁶ Meraris barn var Mahli och Mushi. Jaasjas son var Beno. ²⁷ Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, dessutom Shoham, Sackur och Ibri. ²⁸ Mahlis son var Eleasar, men han hade inga söner. ²⁹ Till Kish, alltså Kishs barn, hörde Jerameel. ³⁰ Men Mushis barn var Mahli, Eder och Jerimot.

Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.

^31 (F) Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.

Tempelsångarnas avdelningar

25 David och befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner till att tjänstgöra som profeter med harpor, lyror och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst: ² Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag.

³ Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Shimei^[b], Hashabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren.

⁴ Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Shebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Joshbekasha, Malloti, Hotir, Mahasiot. ⁵ Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.

⁶ Alla dessa stod var och en under sin fars ledning vid sången i Herrens hus till cymbaler, lyror och harpor vid tjänsten i Guds hus. De stod under kungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

⁷ Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.

^8 (G) De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.

⁹ Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef.

Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv,

¹⁰ den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹¹ den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

¹² den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹³ den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁴ den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁵ den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁶ den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁷ den tionde blev Shimei med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁸ den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

¹⁹ den tolfte lotten kom ut för Hashabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁰ den trettonde blev Shubael med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

²¹ den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,

²² den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²³ den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁴ den sjuttonde för Joshbekasha med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁵ den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁶ den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁷ den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁸ den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

²⁹ den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

³⁰ den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,

³¹ den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.

Tempelvakterna

26 ^(H) När det gäller dörrvakternas avdelningar hörde Meshelemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna. ² Meshelemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde, ³ Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenaj den sjunde.

⁴ Obed-Edom hade söner: Shemaja var den förstfödde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, ⁵ Netanel den femte, Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Gud hade välsignat honom.

⁶ Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män. ⁷ Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.

⁸ Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.

⁹ Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.

¹⁰ Hosa av Meraris barn hade söner: Shimri var huvudmannen. Han var inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman. ¹¹ Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.

¹² I dessa avdelningar av dörrvakterna var det huvudmännens ansvar att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens hus. ^13 (I) Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer. ¹⁴ Lotten för öster föll då på Shelemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll lotten ut för norr. ^15 (J) För Obed-Edom blev det lotten för söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del. ¹⁶ För Shuppim och för Hosa blev det lotten för platsen västerut, vid Salleketporten där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra. ¹⁷ Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången. ^18 (K) Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar. ¹⁹ Dessa var dörrvakternas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.

Övriga uppgifter i templet

²⁰ Av leviterna hade Ahia ansvar för skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren. ^21 (L) Ladans barn, nämligen gershoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gershoniten Ladans familj, jehieliterna, ²² det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade ansvar för skatterna i Herrens hus.

²³ Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna, ^24 (M) var Shebuel, son till Gershom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna. ^25 (N) Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Shelomit. ²⁶ Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl. ^27 (O) Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd. ^28 (P) Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Shelomits och hans bröders vård.

Övriga leviters uppgifter

²⁹ Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara förmän och domare.

³⁰ Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst. ³¹ För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids fyrtionde regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead. ³² Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.

De tolv häravdelningarna

27 Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.

^2 (Q) Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden, hade Jashobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24 000. ³ Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden.

^4 (R) Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24 000.

^5 (S) Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000. ⁶ Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Vid hans avdelning fanns hans son Ammisabad.

^7 (T) Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joabs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000.

⁸ Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Shamhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000.

⁹ Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var tekoaiten Ira, Ickeshs son. I hans avdelning fanns 24 000.

¹⁰ Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.

^11 (U) Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

¹² Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

^13 (V) Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

^14 (W) Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.

¹⁵ Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.

Israels stamhövdingar

¹⁶ Israels stamhövdingar var dessa:

Dessa var Israels stamhövdingar.

^23 (X) Men i förteckningen tog David inte upp dem som var under tjugo år, eftersom Herren hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen. ^24 (Y) Joab, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, eftersom vrede genom den drabbade Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.

Förvaltare för kungens ägodelar

²⁵ Uppsikt över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son,

över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son,

²⁶ över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son,

²⁷ över vingårdarna ramatiten Shi-mei,

över vingårdarnas vinförråd shifmiten Sabdi,

²⁸ över olivlundarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan,

över oljeförråden Joash,

²⁹ över korna som betade i Saron saroniten Shitraj

och över korna i dalarna Shafat, Adlajs son,

³⁰ över kamelerna ismaeliten Obil,

över åsnorna meronotiten Jedeja,

³¹ över småboskapen hagariten^[c] Jasis.

Alla dessa var förvaltare för kung Davids ägodelar.

Davids personliga rådgivare

³² Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var hos kungens söner. ^33 (Z) Ahitofel^[d] var kungens rådgivare och arkiten Hushaj var kungens vän. ^34 (AA) Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Joab var kungens överbefälhavare.

Davids instruktioner för templet

28 David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.

^2 (AB) Kung David steg upp från sin plats och sade: ”Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud, och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket. ^3 (AC) Men Gud sade till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod.

^4 (AD) Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig och gjorde mig till kung över hela Israel. ^5 (AE) Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ^6 (AF) Han sade till mig: Din son Salomo är den som ska bygga mitt hus och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. ⁷ Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.

⁸ Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herren er Guds bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.

^9 (AG) Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. ^10 (AH) Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket.”

^11 (AI) David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. ¹² Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren. ¹³ Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, ¹⁴ om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen.

¹⁵ Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även för silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. ¹⁶ Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. ¹⁷ Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och guldbägarna, med uppgift om vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt. ^18 (AJ) Likaså för rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten, dessutom en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark. ¹⁹ Han sade: ”Allt detta har Herren visat mig genom en skrift av sin hand, allt som ska utföras enligt mönsterbilden.”

^20 (AK) David sade till sin son Salomo: ”Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat. ²¹ Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller.”

Gåvor till tempelbygget

29 ^(AL) Kung David sade till hela församlingen: ”Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. ^2 (AM) Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor^[e] i mängd. ³ Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset: ⁴ 3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter^[f] renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, ^5 (AN) för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”

^6 (AO) Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. ⁷ De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter^[g] järn. ^8 (AP) Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård. ⁹ Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

Davids bön och tacksägelse

¹⁰ David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

¹⁴ För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. ^15 (AS) För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. ¹⁶ Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.

^17 (AT) Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. ¹⁸ Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. ¹⁹ Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett.”

²⁰ Därefter sade David till hela församlingen: ”Lova Herren er Gud!” Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. ²¹ Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. ²² De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.^[i] De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. ^23 (AU) Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. ²⁴ Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ^25 (AV) Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.

David dör

²⁶ David, Ishais son, hade regerat över hela Israel. ^27 (AW) Den tid han regerade över Israel var fyrtio år.^[j] Han regerade sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. ²⁸ Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.

^29 (AX) Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det^[k] finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰ Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.

Salomo ber om vishet

1 ^(AY) Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt^[l], och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor.

² Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ^3 (AZ) Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon^[m], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ^4 (BA) Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim^[n] upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. ^5 (BB) Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶ Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.

^7 (BC) Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” ^8 (BD) Salomo svarade Gud: ”Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ^9 (BE) Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰ Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

^11 (BF) Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd^[o] att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, ^12 (BG) så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha.”

Salomos makt och rikedom

^13 (BH) När Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. ^14 (BI) Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ^15 (BJ) Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten och från Kue^[p]. Kungens uppköpare hämtade dem från Kue till bestämt pris.

¹⁷ Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150^[q]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram^[r].

Tempelbygget förbereds

2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ^2 (BK) Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.

^3 (BL) Och Salomo sände bud till Huram^[s], kungen i Tyrus, och lät säga: ”Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. ^4 (BM) Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. ^5 (BN) Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. ^6 (BO) Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.

⁷ Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. ⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare ⁹ för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. ^10 (BP) För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat^[t] olja.”

^11 (BQ) Kung Huram i Tyrus svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: ”Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem.” ^12 (BR) Och Huram tillade: ”Lovad är Herren, Israels Gud, himlens och jordens Skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ¹³ Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. ^14 (BS) Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. ¹⁵ Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ^16 (BT) Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo^[u]. Därifrån kan du själv låta föra det upp till Jerusalem.”

^17 (BU) Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. ^18 (BV) Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Templet byggs

3 ^(BW) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria^[v] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans^[w] tröskplats. ^2 (BX) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.^[x]

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar^[y] brett efter det gamla alnmåttet. ⁴ Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.^[z] På insidan överdrog han det med rent guld. ⁵ Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. ⁶ Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.^{[aa] 7} Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber^[ab] på väggarna.

⁸ Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar^[ac] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. ⁹ Spikarna vägde femtio siklar^[ad] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.

¹⁰ Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. ¹¹ Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång^[ae], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. ^13 (BY) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.

^14 (BZ) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

^15 (CA) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar^[af] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas^[ag].

Templet inreds

4 ^(CB) Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar^[ah] högt. ^2 (CC) Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar^[ai] långt mätte omkretsen. ³ Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. ⁴ Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. ⁵ Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.^[aj]

^6 (CD) Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.

^7 (CE) Han gjorde också ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.

⁸ Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.

^9 (CF) Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. ¹⁰ Havet ställde han på högra sidan, åt sydost.

^11 (CG) Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. ¹² Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

¹³ Han gjorde också de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

¹⁴ Dessutom gjorde också faten och underredena att ställa faten på. ¹⁵ Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det. ¹⁶ Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. ¹⁷ På Jordanslätten, mellan Suckot^[ak] och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. ¹⁸ Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

^19 (CH) Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, ²⁰ liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, ²¹ dessutom blomverket, lamporna och lamptängerna av guld – allt av finaste guld. ²² Han lät också göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

5 ^(CI) Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans far David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

^2 (CJ) Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. ³ Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden i sjunde månaden.^{[al] 4} När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. ⁵ De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. ⁶ Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. ⁷ Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.

⁸ Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. ^10 (CK) I arken fanns inget annat än de två tavlor^[am] som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten.

¹¹ Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde. ^12 (CL) Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter. ^13 (CM) När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började lova Herren för att han är god och för att hans nåd är evig – då uppfylldes huset, Herrens hus, av ett moln ^14 (CN) så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

6 ^(CO) Då sade Salomo:

^3 (CP) Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. ⁴ Han sade: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: ^5 (CQ) Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.

⁶ Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. ^7 (CR) Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. ⁸ Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. ^9 (CS) Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn. ¹⁰ Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. ¹¹ Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn.”

Salomos bön vid tempelinvigningen

^12 (CT) Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. ¹³ Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar^[an] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen ^14 (CU) och sade:

”Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta. ^15 (CV) Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett. ^16 (CW) Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. ¹⁷ Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.

^18 (CX) Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! ¹⁹ Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig ^20 (CY) och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.^{[ao] 21} Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.

^22 (CZ) Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, ²³ hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.

^24 (DA) Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, ²⁵ hör det då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.

^26 (DB) Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem^[ap], ²⁷ hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.

^28 (DC) Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost^[aq], om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, ²⁹ om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus, ^30 (DD) hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan. ^31 (DE) Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.

^32 (DF) Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus, ³³ hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

³⁴ Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, ³⁵ hör då från himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

^36 (DG) Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, ^37 (DH) men de då kommer till besinning i det land där de är fångar och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort fel och varit ogudaktiga, ^38 (DI) om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, ³⁹ hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig. ⁴⁰ Så, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som bes på denna plats.

^41 (DJ) Och nu: Res dig, Herre Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark! Låt dina präster, Herre Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina fromma glädja sig över ditt goda. ^42 (DK) Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.”

Eld från himlen när templets invigs

7 ^(DL) När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet uppfyllde huset. ² Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. ^3 (DM) När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade Herren, för han är god och hans nåd är evig.

^4 (DN) Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. ⁵ Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. ^6 (DO) Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående. ^7 (DP) Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.

^8 (DQ) Vid det tillfället firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, från stället där vägen går mot Hamat ända till Egyptens bäckravin^[ar]. ^9 (DR) På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, för altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar. ¹⁰ Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.