Bible in 90 Days

^23 (B) Låt deras bord framför dem
    bli en snara, ett straff och en fälla^[b].
²⁴ Låt deras ögon förmörkas
        så att de inte ser,
    låt deras ben ständigt vackla.^[c]
25 Ös din vrede över dem,
    låt din glödande harm
        hinna upp dem.
^26 (C) Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras tält,^[d]
27 (D) för de förföljer den du har slagit
    och pratar om plågan^[e]
        hos den du har sårat.
^28 (E) Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del
        av din rättfärdighet.
^29 (F) Låt dem utplånas
        ur de levandes bok,
    låt dem inte bli skrivna
        bland de rättfärdiga.

³⁰ Men jag är plågad och lider.
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
³¹ Jag vill prisa Guds namn med sång
    och upphöja honom
        med tacksägelse.
^32 (G) Det ska glädja Herren
    mer än tjurar och oxar
        med horn och klövar.
^33 (H) De ödmjuka ska se det och glädjas.
    Ni som söker Gud,
        era hjärtan ska leva,
^34 (I) för Herren lyssnar till de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

^35 (J) Himmel och jord ska prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem,
³⁶ för Gud ska frälsa Sion
        och bygga upp Juda städer.
    De ska bo där
        och ta Sion i besittning.
^37 (K) Hans tjänares barn
        ska få det till arv,
    och de som älskar hans namn
        ska bo där.

^2 (L) Gud, kom till min räddning!
    Herre, skynda till min hjälp!
^3 (M) Låt dem som vill ta mitt liv
        få skam och vanära,
    låt dem som önskar mig olycka
        vika tillbaka och blygas.
⁴ Låt dem vända om i sin skam,
    de som säger: "Haha!"

⁵ Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid få säga: "Gud är stor!"

^6 (N) Men jag är svag och fattig.
        Gud, skynda till mig!
    Du är min hjälp och min befriare.
        Herre, dröj inte!

⁴ Min Gud, befria mig
        ur den gudlöses hand,
    ur förbrytarens
        och förtryckarens grepp,
⁵ för du är mitt hopp, Herre,
    Herre, min trygghet
        ända från min ungdom.
^6 (Q) Du har varit mitt stöd
        ända från moderlivet,
    du har förlöst mig
        ur min mors inre.
    Dig lovar jag alltid.
⁷ Jag har blivit som ett tecken
        för många,
    och du är min starka tillflykt.
⁸ Min mun ska fyllas av ditt lov,
    av din ära dagen lång.

⁹ Förkasta mig inte
        när jag blir gammal,
    överge mig inte
        när min kraft tar slut,
^10 (R) för mina fiender talar om mig,
    de som vaktar på min själ
        rådslår med varandra:
¹¹ "Gud har övergett honom.
    Jaga och grip honom,
        det finns ingen
            som räddar honom!"

^12 (S) Gud, var inte långt ifrån mig!
    Min Gud, skynda till min hjälp!
^13 (T) Låt min själs fiender
        få skämmas och gå under,
    låt dem som vill mig ont
        höljas i hån och vanära.

¹⁴ Men jag ska alltid hoppas
    och prisa dig om och om igen.
^15 (U) Min mun ska förkunna
    din rättfärdighet,
        din frälsning dagen lång,
    fast jag inte förstår dess vidd^[f].
¹⁶ Jag ska komma i Herrens,
        Guds väldiga kraft,
    jag ska prisa din rättfärdighet,
        din och ingen annans.

^17 (V) Gud, du har undervisat mig
        ända från min ungdom,
    och än i dag förkunnar jag
        dina under.
^18 (W) Överge mig inte, Gud,
        när jag blir gammal och grå,
    innan jag fått förkunna
        din makt för nya släkten,
    din kraft^[g] för alla som ska komma.

^19 (X) Din rättfärdighet
        når upp till himlen, Gud,
    du har gjort stora ting.
        Gud, vem är som du?
^20 (Y) Du har låtit oss se
        mycket nöd och olycka,
    men du ska åter ge oss liv,
        åter lyfta oss ur jordens djup.

^21 (Z) Föröka min storhet
    och trösta mig igen,
^22 (AA) så vill jag tacka dig till lyra
        för din trofasthet, min Gud,
    jag vill lovsjunga dig till harpa,
        du Israels Helige.
^23 (AB) Mina läppar ska jubla
        när jag lovsjunger dig,
    så även min själ som du har friköpt.
²⁴ Min tunga ska tala
        om din rättfärdighet dagen lång,
    för de som ville mig ont
        måste skämmas och blygas.

Gud, ge kungen dina domar,
    kungasonen din rättfärdighet!
² Han ska döma ditt folk
        med rättfärdighet,
    dina förtryckta med rättvisa.
^3 (AD) Bergen ska bära frid åt folket,
    höjderna rättfärdighet.
^4 (AE) Han ska skipa rätt
        för de förtryckta bland folket,
    han ska frälsa de fattigas barn
        och krossa förtryckaren.

^5 (AF) Dig ska man vörda^[h]
    så länge solen finns till,
        så länge månen skiner,
    från släkte till släkte.
^6 (AG) Han ska komma som regn
        över nyslagen äng,
    en regnskur som vattnar jorden.
^7 (AH) I hans dagar
        ska den rättfärdige blomstra,
    stor frid ska råda
        tills månen inte mer
            finns till.

^8 (AI) Han ska härska från hav till hav,
    från floden^[i] till jordens ändar.
^9 (AJ) Öknens folk
        ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
^10 (AK) Kungar från Tarshish
    och kustländerna
        ska komma med tribut,
    kungar från Saba och Seba^[j]
        ska bära fram gåvor.
^11 (AL) Alla kungar ska falla ner för honom,
    alla folk ska tjäna honom.

¹² Ja, han ska rädda den fattige
        som ropar
    och den förtryckte
        som ingen hjälpare har.
¹³ Han ska vara mild
        mot den svage och fattige
    och frälsa de fattigas själar,
^14 (AM) han ska befria deras själ
        från förtryck och våld.
    Deras blod är dyrbart i hans ögon.

¹⁵ Må han leva och få guld från Saba,
    må man ständigt be för honom
        och välsigna honom dagen lång.
^16 (AN) Må säden växa rikt i landet,
        ända upp till bergens toppar.
    Må dess frukt vaja
        som Libanons skogar
    och städernas folk blomstra
        som markens örter.
^17 (AO) Må hans namn leva för evigt,
    må hans namn blomstra
        så länge solen skiner.
    I honom ska man välsigna sig,
        alla hednafolk
            ska prisa honom salig.

^18 (AP) Välsignad är Herren Gud,
    Israels Gud som ensam gör under!
^19 (AQ) Välsignat är hans härliga namn
        för evigt.
    Må hans ära fylla hela jorden!
        Amen, amen.

²⁰ Slut på Davids, Ishais sons, böner.

Gud är verkligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
² Men jag var nära att snava
        med mina fötter,
    mina steg var nära att slinta,
^3 (AS) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

⁴ De är fria från plågor
        fram till sin död,
    deras kroppar är välnärda.
⁵ De drabbas inte av mänsklig nöd,
    de plågas inte
        som andra människor.
⁶ Därför är högmod deras halsband
    och våld den dräkt de sveper sig i.
^7 (AT) Deras ögon kikar fram^[k] ur fetman,
    deras hjärtans fantasier
        har ingen gräns.

⁸ De hånar och hotar med ondska,
    överlägset hotar de med förtryck.
⁹ De öppnar sin mun mot himlen
    och deras tunga far fram på jorden.
¹⁰ Därför vänder sig folket till dem,
    de suger i sig vatten i mängd.
^11 (AU) De säger:
        "Hur skulle Gud kunna veta?
    Den Högste har väl ingen vetskap?"
^12 (AV) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

^13 (AW) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
¹⁴ Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
¹⁵ men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
¹⁷ tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

^18 (AX) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
^19 (AY) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
^20 (AZ) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

²¹ När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
²² då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

²³ Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
^24 (BA) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
²⁵ Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
^26 (BB) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

²⁷ De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
²⁸ Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Varför, Gud, har du förkastat oss
        för alltid?
    Varför ryker din vrede
        mot fåren i din hjord?
² Tänk på din församling
        som du vann i forna tider,
    din arvedels stam
        som du återlöste.
    Tänk på Sions berg
        där du tog din boning.

³ Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
    Allt i helgedomen
        har fienden förstört.
^4 (BD) Dina motståndare skränade
        på platsen där du möter oss,
    de satte upp sina fälttecken
        som tecken.
⁵ Det var som när yxor höjs
    i en tät skog,
^6 (BE) alla ornament slog de sönder
    med yxa och hacka.
^7 (BF) De satte eld på din helgedom
    och vanhelgade ditt namns boning
        ända till grunden.
⁸ De sade i sina hjärtan:
        "Vi ska kuva dem fullständigt!"
    Alla Guds mötesplatser
        brände de ner i landet.
^9 (BG) Vi ser inte våra tecken,
        ingen profet finns kvar
    och ingen av oss vet
        hur länge det varar.

¹⁰ Hur länge, Gud,
    ska fienden få håna
        och ständigt förakta ditt namn?
¹¹ Varför håller du tillbaka din hand,
        din högra hand?
    Dra fram den ur din famn
        och förgör dem!

^12 (BH) Gud, min kung sedan urminnes tid,
    du som skapar frälsning på jorden!
^13 (BI) Du delade havet med din makt,
    du krossade drakarnas huvuden
        på vattnet,
^14 (BJ) du knäckte Leviatans huvuden
    och gav honom till mat
        åt öknens skaror.
^15 (BK) Du lät källa och bäck bryta fram,
    du lät starka strömmar torka ut.
^16 (BL) Din är dagen, din är också natten,
    du har skapat ljuset^[l] och solen.
¹⁷ Du har fastställt jordens alla gränser.
    Sommar och vinter är skapade
        av dig.

¹⁸ Tänk på hur fienden hånar, Herre,
    hur ett dåraktigt folk
        föraktar ditt namn!
¹⁹ Ge inte din turturduvas själ
        åt vilddjuren,
    glöm inte dina förtrycktas liv
        för alltid!
²⁰ Tänk på förbundet,
    för landets mörka vrår
        är fulla av våldets nästen.
²¹ Låt inte den kuvade
        vända skamsen tillbaka,
    låt den förtryckte och fattige
        få prisa ditt namn.

^22 (BM) Res dig, Gud, och för din talan!
    Tänk på hur dåren hånar dig
        dagen lång.
²³ Glöm inte dina fienders rop,
    det skrän som ständigt stiger
        från dina motståndare.

² Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
    Ditt namn är nära,
        man förkunnar dina under.

^3 (BO) "Vid den tid jag bestämt
    ska jag fälla en rättvis dom.

^4 (BP) Jorden och alla som bor där
        kan vackla^[m],
    men jag har gett
        dess pelare stadga."
    Sela

^5 (BQ) Jag säger till de skrytsamma:
        "Skryt inte!"
    och till de gudlösa:
        "Höj inte hornet!"
⁶ Höj inte ert horn så högt,
    tala inte så trotsigt och fräckt.
⁷ Varken från öster eller väster
    eller från öknen
        kommer upphöjelsen.^[n]
8 (BR) Nej, Gud är den som dömer.
    Den ene böjer han ner,
        den andre reser han upp.
^9 (BS) I Herrens hand är en bägare^[o]
    med skummande vin,
        full av blandad dryck.
    Han häller upp,
        och jordens alla gudlösa
            måste dricka den i botten.

¹⁰ Men jag ska för evigt förkunna^[p]
    och lovsjunga Jakobs Gud.
¹¹ Alla gudlösas horn
        ska jag hugga av,
    men den rättfärdiges horn
        ska upphöjas.

^2 (BT) Gud är känd i Juda,
    hans namn är stort i Israel.
^3 (BU) I Salem^[q] står hans hydda,
    på Sion hans boning.
^4 (BV) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
    sköld och svärd och krigets vapen.
        Sela

⁵ Strålande är du,
    härligare än berg rika på byte^[r].
^6 (BW) Modiga män ligger plundrade,
        de sover sin sömn,
    ingen stridsman
        kan lyfta sin hand.
⁷ För ditt straffande ord,
        du Jakobs Gud,
    ligger ryttare och häst i dvala.

^8 (BX) Du, endast du, är värd att frukta.
    Vem kan bestå inför dig
        när du vredgas?
⁹ Från himlen låter du domen höras,
    jorden förskräcks och blir stilla
¹⁰ när Gud står upp för att döma,
    för att frälsa alla ödmjuka
        på jorden. Sela

^11 (BY) Din vrede mot människor
        ska bli till din ära,
    dem som överlevt vreden
        ska du ikläda dig^[s].^[t]
12 (BZ) Ge löften till Herren er Gud
        och uppfyll dem!
    Alla runt omkring ska komma
        med gåvor till den Fruktade.
^13 (CA) Han kuvar furstarnas ande,
    fruktad av kungarna
        på jorden.

² Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
^3 (CC) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
^4 (CD) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

^5 (CE) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
^6 (CF) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
⁷ Jag minns min sång^[u] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
^8 (CG) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
^9 (CH) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

^11 (CI) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
¹² Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
¹³ jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

^14 (CJ) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
^15 (CK) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
^16 (CL) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

^17 (CM) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
¹⁸ Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
¹⁹ Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
^20 (CN) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
^21 (CO) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Lyssna, mitt folk,
        till min undervisning,
    vänd era öron till min muns ord!
² Jag vill öppna min mun
        för att tala visdomsord^[v],
    lägga fram gåtor från gången tid.
^3 (CP) Vad vi har hört och lärt känna,
    vad våra fäder berättat för oss
⁴ vill vi inte dölja för deras barn.
    För det kommande släktet
        förkunnar vi Herrens lov,
    hans makt och de under han gjort.

^5 (CQ) Han upprättade
    ett vittnesbörd i Jakob,
        han gav sin undervisning i Israel
    och befallde våra fäder
        att lära ut den till sina barn,
⁶ så att den blev känd
    för det kommande släktet,
        de barn som skulle födas.
    De i sin tur skulle
        berätta för sina barn,
⁷ så att de sätter sitt hopp till Gud
    och inte glömmer Guds gärningar
        utan följer hans bud.
^8 (CR) De ska inte bli som sina fäder,
    ett trotsigt och upproriskt släkte
        med opålitligt hjärta
            och en ande trolös mot Gud.

⁹ Efraims söner,
        beväpnade bågskyttar,
    vände på stridens dag.
^10 (CS) De höll inte Guds förbund
    utan vägrade följa hans lag,
¹¹ de glömde hans gärningar
    och undren han visat dem.

^12 (CT) Inför deras fäder
    hade han gjort under
        i Egyptens land, på Soans mark^[w].
^13 (CU) Han klöv havet
        och förde dem igenom,
    han lät vattnet stå som en mur.
^14 (CV) Han ledde dem
        med molnskyn om dagen
    och med eldsken
        hela natten.
^15 (CW) Han klöv klippor i öknen
    och lät dem dricka
        som ur väldiga hav,
¹⁶ han lät bäckar rinna fram
        ur klippan
    och vatten skölja ner
        som strömmar.

¹⁷ Men de fortsatte att synda
        mot honom,
    de gjorde uppror
        mot den Högste i öknen.
^18 (CX) De frestade Gud i sina hjärtan
    genom att kräva mat efter sitt begär.
¹⁹ De talade mot Gud, de sade:
    "Kan Gud duka ett bord i öknen?
²⁰ Visst slog han klippan
    så att vattnet flödade
        och bäckar strömmade fram,
    men kan han också ge bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?"

^21 (CY) När Herren hörde det
        blev han vred.
    Eld blossade upp mot Jakob,
        vrede vällde fram mot Israel,
²² för de trodde inte på Gud
    och litade inte på hans frälsning.

²³ Ändå gav han befallning
    åt skyarna i höjden
        och öppnade himlens portar.
^24 (CZ) Han lät manna regna över dem
        till mat
    och gav dem säd från himlen.
²⁵ Människor fick äta änglars bröd,
    han sände dem mat
        så att de blev mätta.
^26 (DA) Han lät östanvinden
        komma från himlen
    och styrde sunnanvinden dit
        med sin makt.
²⁷ Han lät kött regna över dem
        som stoft,
    bevingade fåglar som havets sand.
²⁸ Han lät dem falla mitt i deras läger,
    runt omkring deras^[x] boningar.
²⁹ De åt och blev övermätta,
    han lät dem få vad de haft begär till.
³⁰ Men innan de släckt sitt begär,
    medan maten ännu var
        i deras mun,
^31 (DB) kom Guds vrede över dem.
    Han dödade bland de starkaste
        och slog ner Israels utvalda^[y] män.

^32 (DC) Ändå fortsatte de att synda
    och trodde inte på hans under.
^33 (DD) Då lät han deras dagar försvinna
        i tomhet
    och deras år i plötslig skräck.
³⁴ När han dräpte dem
        frågade de efter honom,
    de vände om och sökte Gud.
^35 (DE) De mindes att Gud är deras klippa,
    att Gud den Högste
        är deras befriare.
^36 (DF) De försökte bedra honom
        med sina ord,
    de ljög för honom med sin tunga.
³⁷ Deras hjärtan var inte uppriktiga
        mot honom,
    de var inte trogna
        mot hans förbund.

^38 (DG) Men han är barmhärtig
    och försonar skuld,
        han vill inte förgöra.
    Ofta höll han tillbaka sin vrede
        och lät inte hela sin glöd
            bryta fram.
^39 (DH) Han tänkte på att de bara är kött,
    en vind^[z] som försvinner
        och inte kommer åter.

⁴⁰ Hur ofta trotsade de honom inte
        i öknen
    och bedrövade honom
        i ödemarken!
⁴¹ Gång på gång frestade de Gud
    och kränkte Israels Helige.
⁴² De kom inte ihåg hans hand
    eller dagen då han befriade dem
        från fienden,
⁴³ då han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans mark.

^44 (DI) Han förvandlade deras floder
        till blod
    så att de inte kunde dricka
        ur bäckarna.
^45 (DJ) Han sände flugsvärmar
        som förtärde dem
    och grodor som förstörde för dem,
^46 (DK) han gav deras gröda åt larver
    och deras skördar åt gräshoppor.
^47 (DL) Han slog deras vinstockar
        med hagel
    och deras fikonträd med skyfall^[aa],
⁴⁸ han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixtar.
^49 (DM) Han sände över dem sin vredesglöd,
    harm, vrede och nöd,
        en skara av olycksänglar.
^50 (DN) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
    han skonade inte deras själ
        från döden
    utan utlämnade deras liv åt pesten.
^51 (DO) Han slog allt förstfött i Egypten,
    livskraftens förstling
        i Hams hyddor.

^52 (DP) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
^53 (DQ) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
^54 (DR) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
^55 (DS) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

^56 (DT) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
^57 (DU) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
^58 (DV) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
^60 (DW) Han övergav sin boning i Shilo^[ab],
    det tält han rest bland människorna.
^61 (DX) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära^[ac] i fiendehand.
^62 (DY) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
^64 (DZ) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
^68 (EA) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
^69 (EB) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

^70 (EC) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
^71 (ED) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
² De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
³ De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
^4 (EF) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

^5 (EG) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
^6 (EH) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
⁷ för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

⁸ Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
^9 (EI) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
^10 (EJ) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
^11 (EK) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
¹² Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
¹³ Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

^2 (EL) Lyssna, du Israels herde!
    Du som leder Josef som en hjord,
        du som tronar på keruberna,
            visa dig i glans!
³ Väck upp din makt till att gå
    framför Efraim och Benjamin
        och Manasse,
    och kom till vår frälsning.
^4 (EM) Gud, upprätta oss^[ad]!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

⁵ Herre Gud Sebaot,
    hur länge ska din vrede ryka
        mot ditt folks bön?
^6 (EN) Du har låtit dem äta tårars bröd
    och dricka tårar i fullt mått.
^7 (EO) Du gör oss till ett stridsämne
        för våra grannar,
    och våra fiender hånar oss.
⁸ Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

^9 (EP) Du hämtade en vinstock
        från Egypten,
    du fördrev hednafolk
    och planterade den.
¹⁰ Du röjde plats för den,
    och den slog rot
        och uppfyllde landet.
¹¹ Den täckte bergen med sin skugga
    och Guds cedrar med sina grenar,
^12 (EQ) den sträckte ut sina skott till havet
    och sina knoppar till floden^[ae].

^13 (ER) Varför rev du dess mur
    så att alla som passerar
        kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen
        frossar på den,
    markens smådjur äter av den.

¹⁵ Gud Sebaot, kom tillbaka!
    Blicka ner från himlen och se,
        ta hand om denna vinstock!
^16 (ES) Skydda vad din högra hand
        har planterat,
    den son du har fostrat åt dig.
¹⁷ Den är bränd av eld och nerhuggen,
    de går under inför din stränga blick.
¹⁸ Håll din hand över mannen
        vid din högra sida,
    den människoson
        du har fostrat åt dig.
¹⁹ Då ska vi inte vika från dig.
    Ge oss liv, och vi ska åkalla
        ditt namn.
²⁰ Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

² Jubla inför Gud, vår styrka,
    ropa av glädje till Jakobs Gud!
³ Stäm upp lovsång,
    slå på tamburin,
        på den ljuvliga harpan och lyran.
^4 (EU) Blås i hornet vid nymåne
    och vid fullmåne
        på vår högtidsdag,
⁵ för det är en lag för Israel^[ah],
    ett beslut från Jakobs Gud.
^6 (EV) Han bestämde det
        som ett vittnesbörd i Josef
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hörde en röst
    som jag inte kände:
^7 (EW) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
    hans händer blev fria
        från lastkorgen.
^8 (EX) I nöden ropade du
        och jag räddade dig.
    Jag svarade dig, dold i åska,
        jag prövade dig
            vid Meribas vatten. Sela

^9 (EY) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville
        lyssna på mig!
^10 (EZ) Hos dig får ingen annan gud finnas,
    du ska inte tillbe
        en främmande gud.
¹¹ Jag är Herren din Gud
    som har fört dig upp
        ur Egyptens land.
    Öppna din mun helt
        så ska jag fylla den!

¹² Men mitt folk
        ville inte höra min röst,
    Israel lydde mig inte.
^13 (FA) Då lät jag dem gå
        i sina hjärtans hårdhet,
    de fick vandra
        efter sina egna planer.

^14 (FB) Om mitt folk bara ville höra mig,
    om Israel ville vandra
        på mina vägar!
¹⁵ Då skulle jag snart kuva
        deras fiender
    och vända min hand
        mot deras motståndare.
¹⁶ De som hatar Herren
        skulle krypa för honom,
    och deras öde skulle vara för evigt.
^17 (FC) Han skulle ge dig
        finaste vete att äta
    och mätta dig
        med honung ur klippan."

Gud står i gudaförsamlingen^[aj],
    bland gudarna håller han dom:
^2 (FE) "Hur länge ska ni döma orätt
    och ta de gudlösas parti? Sela

^3 (FF) Skipa rätt för den svage
        och faderlöse,
    ge den förtryckte
        och fattige rättvisa!
⁴ Befria den svage och fattige,
    rädda honom
        från de gudlösas hand!"

⁵ De vet inget och förstår inget,
    de vandrar i mörker.
        Jordens alla grundvalar vacklar.

^6 (FG) "Jag har sagt att ni är gudar,
    att ni alla är den Högstes söner.^[ak]
7 (FH) Men ni kommer att dö
        som människor dör
    och falla som alla furstar faller."

^8 (FI) Grip in, Gud!
    Håll dom över jorden,
        för alla folk är din egendom.

^2 (FJ) Gud, var inte tyst,
    var inte stilla och stum, Gud!
³ Se, dina fiender larmar
    och de som hatar dig
        höjer sina huvuden.
^4 (FK) De smider listiga planer
        mot ditt folk,
    de rådslår mot dem du beskyddar,
⁵ de säger: "Kom,
        vi utrotar dem som folk
    så att ingen mer minns
        Israels namn!"

⁶ Enigt rådslår de med varandra,
    de sluter förbund mot dig:
^7 (FL) Edoms tält och ismaeliterna,^[al]
    Moab och hagariterna,
⁸ Gebal, Ammon och Amalek,
    filisteerna och Tyrus invånare.
^9 (FM) Även Assur ansluter sig till dem,
    han lånar sin arm åt Lots barn. Sela

^10 (FN) Gör med dem som med Midjan,
    som med Sisera och Jabin^[am]
        vid Kishons bäck
¹¹ när de förgjordes vid En-Dor
    och blev till gödsel på marken.
^12 (FO) Låt det gå deras stormän
        som Oreb och Seeb,
    och alla deras furstar
        som Seba och Salmunna,
^13 (FP) eftersom de säger:
    "Vi ska ta över Guds betesmarker!"

^14 (FQ) Min Gud,
    låt dem bli som virvlande löv,
        som agnar för vinden!
^15 (FR) Som elden slukar skog
    och lågan sveder berg,
¹⁶ så ska du jaga dem
        med din storm
    och skräckslå dem
        med ditt oväder.

^17 (FS) Fyll deras ansikten med skam
    så att de söker ditt namn, Herre.
¹⁸ De ska skämmas
        i skräck till evig tid,
    de ska skämmas och gå under.
^19 (FT) Låt dem veta att du ensam
    bär namnet Herren,
        den Högste över hela jorden.

^2 (FV) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    Herre Sebaot!
^3 (FW) Min själ längtar och trängtar
        till Herrens gårdar,
    min själ och min kropp jublar
        mot levande Gud.

⁴ Sparven har funnit sig ett hem
    och svalan ett bo
        där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
        min kung och min Gud.
^5 (FX) Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela

^6 (FY) Saliga är de
    som har sin styrka i dig,
        som har dina vägar i sitt hjärta.
^7 (FZ) När de vandrar genom tåredalen^[ao]
        gör de den rik på källor,
    och höstregnet^[ap] täcker den
        med välsignelser.
⁸ De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.
⁹ Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela

^10 (GA) Gud, se vår sköld,
    se på din smordes ansikte!
¹¹ En dag i dina gårdar
        är bättre än tusen andra.
    Jag vill hellre vakta dörren^[aq]
        i min Guds hus
            än bo i de gudlösas tält,
^12 (GB) för Herren Gud är sol och sköld,
        Herren ger nåd och ära.
    Inget gott nekar han dem
        som vandrar i fullkomlighet.

^13 (GC) Herre Sebaot,
    salig är den som förtröstar på dig.

^2 (GD) Herre, förr var du nådig
        mot ditt land,
    du gjorde slut på Jakobs
        fångenskap.
^3 (GE) Du förlät ditt folks skuld,
    du övertäckte all deras synd.
        Sela
⁴ Du drog tillbaka all din vrede,
    du vände dig bort
        från din vredesglöd.

⁵ Upprätta oss^[ar] igen,
        du vår frälsnings Gud,
    upphör med din harm mot oss!
^6 (GF) Tänker du vredgas på oss
        för alltid,
    ska din vrede fortsätta
        från släkte till släkte?
⁷ Vill du inte ge oss liv igen,
    så att ditt folk får glädjas i dig?
⁸ Herre, visa oss din nåd
    och ge oss din frälsning!

⁹ Jag vill höra
        vad Gud, Herren, talar.
    Han talar frid till sitt folk,
        till sina trogna,
    men de får inte gå tillbaka
        till dårskap.^{[as]
10 (GG)} Ja, hans frälsning är nära dem
        som vördar honom,
    för att härlighet ska bo
        i vårt land.

^11 (GH) Nåd och sanning ska mötas,
    rättfärdighet och frid
        ska kyssas.
¹² Sanning ska växa upp ur jorden
    och rättfärdighet blicka ner
        från himlen.
^13 (GI) Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin gröda.
^14 (GJ) Rättfärdighet ska gå före honom
    och bana väg för hans steg.

Herre, vänd ditt öra till mig
        och svara mig,
    för jag är svag och fattig.
^2 (GL) Bevara min själ,
        för jag är trogen.
    Du är min Gud,
        fräls din tjänare som litar på dig.
³ Förbarma dig över mig, Herre,
    för jag ropar till dig dagen lång.
^4 (GM) Gläd din tjänares själ,
    för till dig, Herre, lyfter jag min själ.

^5 (GN) Du, Herre, är god och förlåtande,
    stor i nåd mot alla
        som ropar till dig.
^6 (GO) Herre, hör min bön,
    lyssna till mitt rop om nåd!
^7 (GP) Jag ropar till dig på nödens dag,
    för du kommer att svara mig.

^8 (GQ) Ingen bland gudarna
        är som du, Herre,
    inga gärningar är som dina.
^9 (GR) Alla folk som du har gjort
    ska komma och tillbe
        inför dig, Herre.
    De ska ära ditt namn,
^10 (GS) för du är stor och du gör under.
    Du ensam är Gud.

^11 (GT) Visa mig, Herre, din väg,
        jag vill vandra i din sanning.
    Ge mig ett odelat hjärta
        så att jag vördar ditt namn.
¹² Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
        av hela mitt hjärta
    och ära ditt namn i evighet,
^13 (GU) för din nåd över mig är stor,
    du räddar min själ
        ur dödsrikets djup.

^14 (GV) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
    en flock av våldsmän
        vill ta mitt liv.
    De har inte dig för ögonen.

^15 (GW) Men du, Herre,
        är en barmhärtig och nådig Gud,
    sen till vrede
        och stor i nåd och sanning.
¹⁶ Vänd dig till mig
        och förbarma dig över mig.
    Ge din makt till din tjänare
        och fräls din tjänarinnas son!
¹⁷ Ge mig ett tecken på din godhet,
    låt dem som hatar mig se det
        och skämmas,
    för du, Herre, hjälper
        och tröstar mig.

Han har grundat sin stad
    på de heliga bergen.
^2 (GY) Herren älskar Sions portar
    mest av alla Jakobs boningar.
^3 (GZ) Härliga ting har sagts om dig,
    Guds stad. Sela

^4 (HA) "Jag ska räkna Rahab^[at] och Babel
        bland mina bekännare,
    Filisteen och Tyrus
        tillsammans med Kush^[au].
            De är födda där."
^5 (HB) Om Sion ska det sägas:
        "Den och den är född där."
    Och han, den Högste,
        håller det vid makt.
^6 (HC) När Herren upptecknar folken
        ska han räkna så:
    "De är födda där." Sela

^7 (HD) Under sång och dans ska man säga:
    "Alla mina källor har jag i dig."

^2 (HF) Herre, min frälsnings Gud,
    dag och natt ropar jag till dig.
³ Låt min bön komma
        inför ditt ansikte,
    vänd ditt öra till mitt rop,
⁴ för min själ är mättad med lidanden
    och mitt liv närmar sig dödsriket.

^5 (HG) Jag räknas bland dem
        som går ner i graven,
    jag är som en man utan livskraft.
^6 (HH) Jag är övergiven bland de döda,
        likt de fallna som ligger i graven,
    dem du inte längre tänker på
        och som inte mer
            är i dina händer.
^7 (HI) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
    ner i mörkret, ner i djupet.
^8 (HJ) Din vrede vilar tung över mig,
    alla dina böljor låter du
        skölja över mig. Sela

^9 (HK) Du har fjärmat mina förtrogna
        från mig,
    du har gjort mig vidrig för dem,
        fångad så att jag inte kommer ut.
^10 (HL) Mitt öga förtärs av lidande.
    Herre, jag ropar till dig varje dag,
        jag sträcker mina händer
            mot dig.

^11 (HM) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
¹² Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
^13 (HN) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

^14 (HO) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
^15 (HP) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
¹⁶ Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
^17 (HQ) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
¹⁸ Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
^19 (HR) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

^2 (HT) Jag vill sjunga om Herrens
        nådegärningar för evigt,
    med min mun
        förkunna din trofasthet
            från släkte till släkte.
^3 (HU) Jag säger:
        För evigt är din nåd befäst,
    i himlen är din trofasthet
        grundad.

⁴ "Jag har slutit förbund
        med min utvalde,
    gett min ed till min tjänare David:^[ay]
5 (HV) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
    och bygga din tron
        från släkte till släkte." Sela

^6 (HW) Himlarna prisar dina under, Herre,
    och din trofasthet
        i de heligas församling.
⁷ Vem i skyn kan jämföras
        med Herren?
    Vem bland Guds söner kan liknas
        vid Herren?
⁸ Gud är fruktad i de heligas råd,
    stor och mer vördad
        än alla omkring honom.

⁹ Herre Gud Sebaot,
        vem är som du?
    Stark är du, Herre,
        och din trofasthet omger dig.
^10 (HX) Du råder över det stolta havet,
    när dess vågor reser sig
        stillar du dem.
^11 (HY) Du krossade Rahab som en slagen,
    du skingrade dina fiender
        med din mäktiga arm.
^12 (HZ) Din är himlen,
        din är också jorden.
    Du har grundat världen
        med allt vad den rymmer.
¹³ Nord och syd har du skapat,
    Tabor och Hermon
        jublar i ditt namn.