Bible in 90 Days
22 Säg inte: ”Jag ska löna ont med ont.”
Vänta på Herren, så ska han hjälpa dig.
23 Herren avskyr olika vikter,
och fusk med vågen är fel.
24 Herren styr människans steg,
hur skulle hon då kunna förstå sin väg?
25 Det är riskabelt att snabbt avge stora löften
och först efteråt reflektera över vad man lovat.
26 En vis kung sållar bort de onda
och låter tröskhjulet köra över dem.
27 Herrens lampa söker igenom människans livsande
och granskar hennes innersta.
28 Nåd och trofasthet skyddar kungen,
hans tron består genom nåden.
29 De ungas prydnad är deras styrka,
och de gamlas prakt deras grå hår.
30 Svidande sår renar från ondska,
slag renar en människas inre.
21 Herren styr kungens tankar som vattenbäckar.
Han leder dem i den riktning han vill.
2 En människa tycker att allt hon gör är rätt,
men Herren prövar hjärtat.
3 Att handla rättfärdigt och rättvist
är mer värt för Herren än offer.
4 Stolta ögon och högfärdigt hjärta,
de ondas lampa, är synd.
5 Den flitiges planer ger framgång,
ett hastverk bara förlust.
6 Skatter som skaffas genom lögn
är en flyende dimma och dödlig snara.[a]
7 De gudlösas våld snärjer dem själva,
eftersom de vägrar göra det som är rätt.
8 Den skuldtyngdes väg är svårframkomlig,
men den oskyldige går sin väg rakt fram.
9 Det är bättre att bo i ett hörn på taket
än att dela hus med en grälsjuk kvinna.
10 Den gudlöse längtar efter det onda,
hans medmänniska får ingen nåd av honom.
11 När hädaren straffas lär sig den okunnige visdom,
när den vise vägleds får han kunskap.
12 Den Rättfärdige betraktar den ondes hus
och låter olyckan drabba de onda.[b]
13 Den som håller för öronen för den fattiges rop,
kommer själv att få ropa utan att någon svarar.
14 En gåva i hemlighet stillar vrede,
en muta i det fördolda lugnar förbittring.
15 När rättvisan gäller gläds de rättfärdiga,
och de som gör orätt förfäras.
16 Den som irrar bort från förnuftets väg
hamnar i de dödas[c] skara.
17 Den som älskar nöjen blir fattig.
Den som älskar vin och olja blir aldrig rik.
18 Den gudlöse straffas i stället för den rättfärdige
och den trolöse i stället för den rättsinnige.[d]
19 Det är bättre att leva i öknen
än att bo ihop med en grälsjuk och argsint kvinna.
20 Den vise har dyrbara skatter och oljor i sitt hus,
men dåren gör genast av med dem.
21 Den som strävar efter rättfärdighet och nåd
finner livet, rättfärdigheten och äran.
22 Den vise kan inta de mäktigas stad
och riva ner det fäste som de litade på.
23 Den som vaktar sin mun och tunga
skonar sig själv från bekymmer.
24 Smädare heter den som är högfärdig och fräck
och handlar i måttlöst övermod.
25 Den lates åstundan blir hans död,
för hans händer vägrar att arbeta.
26 Den girige vill hela tiden ha mer,
men den rättfärdige ger generöst till andra.
27 De gudlösas offer är avskyvärt,
särskilt om det bärs fram av onda motiv.
28 Ett falskt vittne kommer att förgås,
och den som lyssnar går det illa för.[e]
29 Den gudlöse visar upp en fräck min,
den rättsinnige tänker sig för var han går.
30 Ingen vishet, insikt eller plan
kan stå emot Herren.
31 Hästen rustas för stridens dag,
men räddningen kommer från Herren.
22 Gott rykte är mer eftersträvansvärt än rikedomar,
gott anseende bättre än silver och guld.
2 Både den rike och den fattige är lika inför Herren,
för han har skapat dem båda.
3 Den kloke ser faran och sätter sig i säkerhet.
Den okunnige går bara vidare, och får sedan lida för det.
4 Ödmjukhet och Herrens fruktan ger
rikedomar, ära och liv.
5 På den lömskes väg finns törnen och snaror,
men den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem.
6 Led den unge på den väg han bör gå,
så viker han inte av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
och låntagaren tjänar långivaren.
8 Den som sår orätt skördar olycka,
och riset ska göra slut på hans övermod.[f]
9 Den generöse blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv bort bråkmakaren
för att slippa gräl och stridigheter.
11 Den som älskar den inre renheten och talar väl
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
men den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: ”Det är ett lejon där ute,”
eller: ”Jag kan bli dödad på gatan!”
14 En främmande kvinnas ord är en djup grop,
och den som Herren blir vred på faller i den.
15 Ett barns hjärta har en benägenhet till dumhet,
men fostran med ris driver ut den.
16 Den som tjänar på att förtrycka de fattiga och den som mutar de rika
kommer båda att bli utfattiga.
De visas ord
(22:17—24:22)
17 Var uppmärksam och lyssna till de visas ord,
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det blir ljuvt för dig att bära dem inom dig
och behålla dem på dina läppar.
19 För att du ska förtrösta på Herren,
undervisar jag dig nu.
20 Har jag inte skrivit till dig
trettio ord av råd och kunskap
21 för att lära dig sanna och tillförlitliga ord,
så att du kan svara dem som sänt dig?
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
och krossa inte den hjälplöse i rätten,
23 för Herren tar sig an deras sak
och berövar plundrarna livet.
24 Slå dig inte ihop med en hetlevrad man,
umgås inte med den hetsige,
25 för du kan lätt ta efter en sådan,
och det blir en fara för ditt liv.
26 Var inte den som ger handslag
och går i borgen för en skuld.
27 Om du inte kan betala
kommer man att ta sängen ifrån dig.
28 Flytta inte på en uråldrig gränssten
som dina förfäder rest.
29 Ser du någon som arbetar skickligt
så kommer han att få tjäna kungar och inte vanligt folk.[g]
23 När du sitter till bords med en mäktig man,
tänk då på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven på din strupe
om du vill frossa.
3 Längta inte efter hans delikatesser,
för de kan vara bedräglig mat.
4 Slit inte ut dig för att bli rik.
Var förståndig och avstå.
5 När du blickar[h] efter rikedomen är den redan borta,
den gör sig vingar och flyger som en örn mot himlen.
6 Ät inte den ondsintes[i] mat.
Längta inte efter hans läckerheter.
7 Han tänker bara på sina kostnader;
han säger till dig: ”Ät och drick!”
men menar det inte.
8 Det lilla du ätit får du spy upp,
och dina vackra ord är bortkastade.
9 Tala inte till en dåre.
Han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en uråldrig gränssten,
och gör inte intrång på de faderlösas mark.
11 Deras försvarare är stark,
och han kommer själv att ta sig an deras sak mot dig.
12 Ta till dig kritik,
och lyssna till kunskapens ord.
13 Undanhåll inte den unge fostran,
för om du tuktar honom med ris slipper han dö.
14 Straffa honom med ris
och rädda honom från dödsriket.
15 Min son, om du blir vis
gläder jag mig.
16 Det blir min innerliga glädje
om du talar det som är rätt.
17 Var inte avundsjuk på syndare,
utan sträva hela tiden efter att frukta Herren.
18 Då har du verkligen en framtid,
och ditt hopp kommer inte att svikas.
19 Lyssna, min son, var vis
och håll dina tankar på rätt väg.
20 Håll dig borta från dem
som super och frossar på kött,
21 för drinkare och frossare blir utfattiga,
och dåsigheten klär dem i trasor.
22 Lyssna till din far som gett dig livet,
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta till dig sanningen och sälj den inte,
förvärva vishet, vägledning och insikt.
24 Den rättfärdiges far får fröjdas,
en vis son blir till stor glädje för honom.
25 Låt din far och mor glädjas,
låt henne som fött dig få jubla.
26 Min son, lita på mig
och ta mig som förebild.
27 Den prostituerade är en djup grop
och den främmande kvinnan en trång brunn.
28 Som en bandit ligger hon på lur,
och männen som är otrogna blir bara fler och fler.
29 Vem har bedrövelse och sorg?
Vem grälar och slåss?
Vem har sår utan orsak?
Vem har blodsprängda ögon?
30 Den som blir kvar vid vinbägaren
och tar sig den ena drinken efter den andra av det kryddade vinet.
31 Stirra inte på det röda vinet som glittrar i bägaren,
för det rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en giftorm,
stinger som en huggorm.[j]
33 Du ser underliga syner,
och du tänker perversa tankar.
34 Du är som om du låg mitt ute på havet,
eller satt uppe i den svajande masten[k].
35 ”Någon måste ha slagit mig, men jag kände ingen smärta,
någon måste ha gett mig stryk, men det märkte jag inte.
När ska jag vakna upp ur mitt rus,
så att jag kan ta mig en sup till?”
24 Var inte avundsjuk på onda människor
och längta inte efter deras gemenskap.
2 De planerar för våldsdåd,
och så fort de öppnar munnen skapar de ofärd.
3 Med vishet byggs huset,
och genom gott omdöme befästs det,
4 genom kunskap fylls rummen
med värdefulla och vackra saker.
5 Den vise är stark
och en kunskapens man har en växande kraft.
6 Med planläggning ska du föra krig,
och räddning kommer när det finns många rådgivare.
7 Visheten är ouppnåelig för den dumme.
När rådsmötet hålls i byporten kan han inte öppna munnen.
8 Den som planerar något ont
gör sig känd som intrigmakare.
9 Den dummes planer är synd,
och smädaren är avskydd av alla.
10 Om du blir modlös i nödens stund,
är din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden,
grip in när de stapplar till att slaktas.
12 Om du säger: ”Vi kände inte till detta”,
så märker han som prövar hjärtan det,
han som vakar över ditt liv vet,
och han belönar varje människa efter vad hon gjort.
13 Min son, ät honung, för det är gott,
honung från honungskakan smakar sött.
14 Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
Om du finner den finns det en framtid för dig,
och ditt hopp görs inte om intet.
15 Du gudlöse, ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem,
ödelägg inte hans boning.
16 Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen,
men de onda stupar i sin olycka.
17 Bli inte skadeglad när din fiende råkar illa ut.
Tillåt dig inte att jubla när han faller,
18 så att Herren ser på det med missnöje
och vänder sin vrede från honom.
19 Reta dig inte på de onda,
avundas inte de gudlösa,
20 för de onda har ingen framtid,
och de gudlösas ljus kommer att blåsas ut.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
och ha ingenting att göra med de upproriska.
22 En olycka kan plötsligt drabba dem,
och vem vet när en katastrof kommer från någon av dem?[l]
Tillägg till de visas ord
23 Dessa är ytterligare ord av de visa:
Att döma partiskt är fel.
24 Den som säger till den skyldige: ”Du är oskyldig”,
förbannas av folk och fördöms av nationer.
25 Men den som dömer rätt går det väl,
och han får en rik välsignelse.
26 Ett uppriktigt svar är
som en kyss på läpparna.
27 Gör färdigt ditt arbete där ute och allting klart på åkern.
Därefter kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din medmänniska utan orsak.
Varför skulle du ljuga?
29 Säg inte: ”Nu kan jag ge igen för allt han gjort mot mig.
Jag vill ge honom vad han förtjänar.”
30 Jag gick förbi en lat mans åker
och en vingård som tillhörde en man som saknade vett.
31 Den var övervuxen med törnen, full av nässlor,
och stenmuren var nedriven.
32 När jag såg på detta tog jag intryck
och lärde mig en läxa av vad jag såg:
33 Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
34 så kommer fattigdomen över dig som en rövare,
och armodet som en beväpnad[m] man.
Hiskias samling
(25:1—29:27)
25 Dessa är ytterligare ordspråk av Salomo, samlade av Juda kung Hiskias män.
2 Det är Guds ära att dölja
och kungens ära att utforska.
3 Himlens höjd, jordens djup och kungens tankar
är sådant som människan inte kan fatta.
4 När man tar bort slagget från silvret,
får silversmeden bra material.
5 När man rensar ut de korrumperade männen från kungens hov,
befästs hans tron i rättfärdighet.
6 Förhäv dig inte inför kungen,
ställ dig inte på de storas plats.
7 Det är bättre att bli erbjuden en högre position
än att behöva lämna sin plats till någon mer ansedd.
Vad du sett med egna ögon,
8 ska du inte vara för snabb med att dra upp i rätten.
För vad ska du göra
om din motpart får dig att skämmas?
9 Gör upp med din medmänniska,
men bryt inte någon annans förtroende,
10 för den som hör det kan då skämma ut dig
och du blir aldrig av med ditt dåliga rykte.
11 Som guldäpplen på ett silverfat
är ord som talas i rätt tid.
12 Som en ring av guld, som ett smycke av finaste guld
är den vises förmaning inför ett lyssnande öra.
13 Som svalkande snö i skördetiden är en pålitlig budbärare
för den som skickar honom.
Han ger sin herre friska krafter.
14 Som moln och vind utan regn är den
som skryter med gåvor han inte ger.
15 Med tålamod kan härskare övertalas,
milt tal kan bryta ben.
16 Har du hittat honung, ät inte för mycket,
för då kommer du att kräkas.
17 Besök inte din granne för ofta,
för då tröttnar han och börjar avsky dig.
18 En klubba, ett svärd eller en vass pil
är den som vittnar falskt mot sin medmänniska.
19 Som en dålig tand eller en förlamad fot
är förtröstan på en svekfull människa i nödens tid.
20 Som att klä av sig en kall vinterdag eller hälla syra i ett sår
är sånger som sjungs för ett sorgset hjärta.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.
Och om han är törstig, ge honom något att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud,
och Herren ska belöna dig.
23 Liksom vinden från norr för med sig kyla,
så orsakar skvaller ilska.
24 Det är bättre att bo i ett hörn på taket
än att dela hus med en grälsjuk kvinna.
25 Som kallt vatten för den törstige
är goda nyheter från ett fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förgiftad brunn
är en rättfärdig som ger efter för en gudlös.
27 Det är inte bra att äta för mycket honung,
inte heller är det hedervärt att söka sin egen ära.
28 Som en stad med nedrivna murar
är den som inte kan behärska sig.
26 Heder passar ihop med dårar lika lite
som snö med sommaren och regn med skördetiden.
2 Som en sparv som flyger bort och en svala i flykt
passerar en grundlös förbannelse.
3 Piska åt hästen, betsel åt åsnan
och ris åt dårens rygg!
4 Svara inte en dåre på hans dumma sätt,
för då gör du dig själv likadan som han.
5 Svara dåren på hans dumma sätt,
annars kan han betrakta sig själv som vis.
6 Den som sänder bud med en dåre
kan lika gärna hugga av sig fötterna och ta emot olyckan.
7 Som en förlamads ben
hänger ordspråk från dårens mun.
8 Att hedra en dåre är
som att binda fast en sten i slangbågen.
9 Som en törntagg i en berusad mans hand
är ett ordspråk i en dåres mun.
10 Som en bågskytt som genomborrar alla
är den som lejer en dåre eller vilken förbipasserande som helst.
11 Hunden vänder åter till sina spyor,
och dåren upprepar sina dumheter.
12 Ser du en man som tror sig vara vis,
finns det mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger:
”Det är ett rasande lejon på vägen, ett lejon på gatan!”
14 Som en dörr vänder sig på sina gångjärn
vänder sig den late i sängen.
15 Den late stoppar handen i skålen
men orkar inte föra den åter till munnen.
16 Den late anser sig vara visare
än sju män som ger insiktsfulla svar.
17 Som att gripa tag i öronen på en hund som springer förbi
är det att ge sig in i andras gräl.
18 Som en galning som skjuter iväg
brandfacklor, pilar och död
19 är den som lurar sin medmänniska
och säger: ”Jag skämtade bara.”
20 Elden slocknar när veden tar slut,
och grälet tar slut när den som skvallrar går sin väg.
21 Kol för glöd, ved för eld,
en grälmakare för att bråk och kiv ska flamma upp.
22 Skvaller är läckerbitar
som slinker ner i människans inre.
23 Som glasyr på lera är
glödande läppar hos en illasinnad.
24 Den hatiske hycklar med sitt tal,
och i sitt inre bär han på svek.
25 Han talar nådefullt, men tro honom inte,
för i hans innersta finns sju avskyvärda ting.
26 Även om han så listigt kan dölja sitt hat
blir hans ondska ändå uppenbar för alla.
27 Den som gräver en grop faller själv i den.
Den som sätter en sten i rullning får den själv över sig.
28 Den lögnaktige hatar dem som han sårar med sina ord,
och smickraren bringar fördärv.
27 Skryt inte över morgondagen,
du vet ju inte vad den för med sig.
2 Låt någon annan prisa dig, gör det inte själv,
utan en främling, inte din egen mun.
3 Stenen är tung och sanden en börda,
men den dummes förargelse är tyngre än dessa båda.
4 Vreden är grym och raseriet en störtflod,
men vem kan stå ut med svartsjuka?
5 Öppen kritik är bättre
än dold kärlek.
6 Den älskades slag sker i trofasthet,
men en fiende ger överflödiga kyssar.
7 Den mätte avskyr honung,
men för den hungrige smakar det beska sött.
8 Som en fågel som flytt från sitt bo
är den som fått fly från sitt hem.
9 Olja och rökelse gör hjärtat glatt,
så kommer också ett inre välbefinnande från en väns råd.
10 Överge inte din egen eller din fars vän,
och sök inte upp en släkting när du är i nöd.
En nära granne är bättre än en bror långt borta.
11 Min son, bli vis och därmed min glädje.
Då kan jag bemöta alla som ringaktar mig.
12 Den kloke ser faran och sätter sig i säkerhet.
De okunniga går bara vidare och får sedan lida för det.
13 Ta manteln av den som gått i borgen för en främling,
kräv pant av en okänd.
14 Om någon med hög röst välsignar sin medmänniska tidigt på morgonen,
kommer det att tas som en förbannelse.
15 En tjatig kvinna är som
ihållande takdropp en regnig dag.
16 Att hejda henne är som att försöka stoppa vinden
eller hålla fast olja med handen.
17 Järn slipas mot järn
och den ena människan mot den andra.
18 Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt,
och den som har omsorg om sin herre blir belönad.
19 Som ansiktet speglar sig i vattnet,
så speglar människohjärtan sig i varandra.[n]
20 Dödsriket och avgrunden får aldrig nog,
inte heller människans ögon.
21 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,
men en människa prövas genom sitt rykte.
22 Du kan krossa den dumme i morteln och mala honom med kornen,
men hans dårskap går aldrig ur honom.
23 Håll ett öga på hur fåren har det
och ta väl hand om dina hjordar.
24 Rikedomar består inte för evigt,
ej heller ett diadem från generation till generation.
25 När hö bärgas in och nytt gräs växer fram
och foder samlas in från bergen,
26 då har du lamm så att du får kläder,
getter för betalning av åkermark,
27 och gott om getmjölk till föda åt dig och din familj
samt till livsuppehälle för dina tjänarinnor.
28 De onda flyr fastän ingen förföljer dem,
men den rättfärdige är trygg som ett lejon.
2 Ett land i uppror har många härskare,
men en förståndig och kunnig ledare får ordningen att råda.
3 En fattig herre som förtrycker de fattiga
är ett slagregn som förstör skörden.
4 De som inte rättar sig efter lagen prisar de onda,
men de som håller lagen bekämpar dem.
5 De onda förstår inte vad som är rätt,
men de som söker Herren vet allt.
6 Det är bättre att vara fattig och leva ett klanderfritt liv
än att vara rik och leva ohederligt.
7 Den som lyder lagen är en förståndig son,
men den som gör sällskap med frossare skämmer ut sin far.
8 Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor
samlar åt den som hjälper de fattiga.
9 Om någon inte vill lyssna till lagen,
blir även hans bön avskyvärd.
10 Den som leder de rättsinniga in på en ond väg
faller själv i sin egen grop,
men de oförvitliga får ärva det goda.
11 Den rike håller sig själv för vis,
men en fattig man med insikt genomskådar honom.
12 När de rättfärdiga triumferar är lyckan stor,
men när de gudlösa regerar gömmer sig folket.
13 Den som döljer sin synd blir aldrig lycklig,
men den som bekänner den och ångrar sig möts med barmhärtighet.
14 Lycklig är den som alltid fruktar,
den som förhärdar sig drabbas av olycka.
15 Som ett rytande lejon eller en björn som går till anfall
är en ond härskare över ett maktlöst folk.
16 En furste som saknar vett är en förtryckare,
men den som hatar orätt vinning får leva länge.
17 En mördare är på flykt ända till sin död,
och ingen får hjälpa honom.
18 Den som lever ett klanderfritt liv blir räddad,
men den som går orätta vägar kommer plötsligt att falla.
19 Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat,
men den som jagar efter tomhet blir utfattig.
20 Den trogne får rika välsignelser,
men den som snabbt försöker bli rik kommer att få sitt straff.
21 Det är inte rätt att vara partisk,
men ändå gör många orätt för en bit bröd.
22 Den girige strävar ivrigt efter rikedom
och vet inte att fattigdom väntar honom.
23 Den som tillrättavisar uppskattas
mer än den som smickrar.
24 Den som stjäl från någon av sina föräldrar
och säger: ”Vad är det för fel med det?”
är inte bättre än en fördärvare.
25 Den girige skapar tvist,
men att lita på Herren ger riklig belöning.
26 Den som litar på sig själv är en dåre,
men den som lever vist kan vara trygg.
27 Den som ger åt de fattiga
ska ingenting sakna,
men den som blundar för dem
kommer att förbannas av många.
28 När de ogudaktiga kommer till makten gömmer sig folket,
men när de försvinner lever de rättfärdiga upp.
29 Den som trots upprepad tillrättavisning
inte ändrar sig och inte heller accepterar kritik,
får stora problem och kan inte räddas.
2 Då de rättfärdiga är många gläder sig folket,
men när de gudlösa regerar suckar man.
3 Den som är vis gör sin far glad,
men den som går till prostituerade slösar bort en förmögenhet.
4 Med rättvisa bygger en kung upp landet,
men med allt ökade pålagor ruinerar han det.
5 Den som smickrar sin medmänniska
breder ut ett nät för hans fötter.
6 Den onde snärjs i sin synd,
men den rättfärdige kan sjunga och glädja sig.
7 Den rättfärdige känner till de fattigas rättigheter,
men den gudlöse känner inget medlidande.
8 Hädare kan hetsa upp en hel stad,
men de visa lugnar ner vreden.
9 Om den vise går till rätta med den dumme
blir det bara ilska och skratt och ingen ro.
10 Blodtörstiga människor hatar den oskyldige
och försöker ta den rättsinniges liv.[o]
11 En dåre ger fritt utlopp för sitt temperament,
men den vise behärskar sig.
12 Om en regent lyssnar på lögner,
har han snart bara skurkar i sin tjänst.
13 Den fattige och förtryckaren har det gemensamt
att Herren ger bådas ögon ljus.
14 Om en kung skaffar de fattiga rätt
kommer hans tron för alltid att bestå.
15 Tillrättavisningens ris ger vishet,
men ett ouppfostrat barn skämmer ut sin mor.
16 När de ogudaktiga blir fler ökar synden,
men de rättfärdiga ska se deras fall.
17 Uppfostra din son,
så ska han ge dig förnöjsamhet och glädje.
18 Utan uppenbarelse blir folket förvildat,
men lycklig är den som håller lagen.
19 En tjänare kan inte tillrättavisas med bara ord.
Även om han förstår, lyder han inte.
20 Ser du en man som snabbt tar till orda,
så finns det större hopp om en dåre än om honom.
21 Om man skämmer bort en tjänare redan från ungdomen,
blir han till sist ett bekymmer[p].
22 En argsint man vållar strid,
och den hetlevrade syndar ofta.
23 Högfärd leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke blir ärad.
24 Den som delar bytet med en tjuv hatar sig själv.
Han ställs under ed men vittnar inte.
25 Människofruktan är en snara,
men den som förtröstar på Herren är trygg.
26 Många söker audiens hos den styrande,
men från Herren får var och en rättvisa.
27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt,
och de gudlösa avskyr den som lever rätt.
Tillägg
(30:1—31:31)
Agurs ordspråk
30 Ord av Agur, Jakes son, hans orakel.
Så talar den mannen:
”Jag är trött, Gud, jag är trött,
Gud, jag kan inte mer.[q]
2 Jag är oförnuftigare än någon annan människa,
jag saknar mänskligt förstånd.
3 Jag har inte fått lära mig vishet,
och jag vet knappast något om den Helige.
4 Vem har stigit upp till himlen
och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden
i sina händer?
Vem har svept vattnen
i sin mantel?
Vem har fastställt
jordens gränser?
Vad heter han? Vad heter hans son?
Vet du det?
5 Allt vad Gud har talat är sant,
han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord,
för att han inte ska behöva anklaga dig för lögn.
7 Jag ber dig om två saker,
neka mig dem inte, innan jag dör:
8 Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig,
och ge mig varken fattigdom eller rikedom,
utan ge mig bara den mat jag behöver.
9 Om jag blir för mätt
kan jag förneka dig och säga: ’Vem är Herren?’
Och om jag blir alltför fattig kanske jag börjar stjäla
och på så sätt vanärar min Guds namn.
10 Förtala aldrig en tjänare inför hans herre,
för då förbannar han dig och du får stå för det.
11 Det finns sådana som förbannar sin far
och inte välsignar sin mor.
12 Det finns sådana som anser sig vara rena,
trots att de inte tvättat bort sin smuts.
13 Det finns sådana som har stolta ögon
och högmodiga blickar.
14 Det finns de som har tänder som svärd
och käftar som knivar,
och som vill äta de fattiga ur landet
och de hjälplösa ur mänskligheten.
15 Blodigeln har två döttrar, ’mer’ och ’mer’,
tre som aldrig får nog,
fyra, som aldrig säger: ’Det räcker’:
16 dödsriket, det ofruktsamma moderlivet,
marken som aldrig får nog av vatten,
och elden som aldrig säger: ’Det räcker.’
17 Den som ser hånfullt på sin far
och föraktar lydnaden mot sin mor
ska få ögonen uthackade av korpar
och uppätna av gamarna.
18 Det finns tre saker som är för underbara för mig,
fyra, som jag inte kan förstå:
19 örnens väg på himlen,
ormens väg på klippan,
fartygets väg mitt i havet,
och mannens väg till den unga kvinnan.
20 Så här beter sig en otrogen hustru:
Hon äter, torkar sig om munnen
och säger: ’Jag har inte gjort orätt.’
21 Det finns tre saker som får jorden att skaka,
fyra, som den inte kan stå ut med:
22 en slav som blir kung,
en dåre som stoppar i sig mat,
23 en föraktad kvinna som blir gift,
en tjänsteflicka som tar sin matmors plats.
24 Det finns fyra på jorden som är små
men visast bland de visa:
25 myrorna – de är inte starka,
men de samlar sin mat på sommaren,
26 klippgrävlingarna – de har inte mycket kraft,
men bland klipporna bygger de sitt bo,
27 gräshopporna – fastän de inte har någon kung,
drar de ut i svärmar,
28 ödlorna – de kan fångas med bara händer,
men ändå finns de i de kungliga palatsen.
29 Det finns tre som rör sig ståtligt,
fyra, som har en praktfull gång:
30 lejonet, den mäktige bland djuren,
som inte viker åt sidan för någon,
31 en kringspatserande tupp, en bock,
och en kung som leder sin armé.[r]
32 Om du burit dig dumt åt
och upphöjt dig själv,
eller planerat något ont,
så håll handen för munnen.
33 Så som man pressar fram smör av mjölk
och som man pressar fram näsblod,
så pressar man fram bråk ur vrede.”
Lemuels ordspråk
Den ideala kungen
31 Ord av kung Lemuel, kung av Massa,[s] med vilka hans mor förmanade honom:
2 ”Min son, mitt livs son,
mina löftens son!
3 Ge inte din kraft åt kvinnor,
din styrka åt dem som är kungars fördärv.
4 Det passar inte för kungar att dricka vin
och inte furstar att längta efter sprit,
5 för om de dricker så kanske de glömmer lagen
och vränger de förtrycktas rätt.
6 Ge starka drycker till dem som håller på att förgås
och vin till de bedrövade.
7 Låt dem dricka för att glömma sin fattigdom
och inte tänka på sitt elände mer.
8 Öppna din mun för den stumme
och försvara dem som inte kan göra det själva.
9 Öppna din mun och döm rättfärdigt,
skaffa rätt åt de fattiga och behövande.
Lovprisning av en god hustru
10 Vem kan finna en god hustru?
Hon är långt mera värd än rubiner.
11 Hennes man kan lita helt på henne,
och ingenting värt att nämna fattas honom.
12 Hon gör honom gott, aldrig något ont,
från dag till dag, hela sitt liv.
13 Hon skaffar ull och lin
och bearbetar det med sina skickliga händer.
14 Likt handelsfartygen för hon hem mat
från avlägsna platser.
15 Hon stiger upp medan det fortfarande är mörkt,
lagar mat åt sin familj
och ger tjänsteflickorna deras del.
16 Hon granskar en åker och köper den.
Med pengar som hon själv tjänat
planterar hon en vingård.
17 Hon är energisk
och tar tag i arbetet med starka armar.
18 När hon ser att affärerna går bra
släcker hon inte sin lampa på natten heller.
19 Med sina händer spinner hon
och med sina fingrar hanterar hon sländan.
20 Hon räcker ut handen mot de fattiga
och sina armar mot de hjälpbehövande.
21 Hon är inte orolig för sin familj när snön kommer,
för i hennes hem finns det varma kläder av ylle åt alla.
22 Hon gör täcken åt sig,
och hon har kläder av fint linne och purpurrött ylle.
23 Hennes man är välkänd i stadsporten,
där han sitter bland de äldste i landet.
24 Hon syr fina linnekläder och säljer dem,
med bälten förser hon affärsmännen.
25 Hon är en kvinna med styrka och prakt,
och leende möter hon dagen som kommer.
26 Hon talar med vishet,
och vänlig undervisning är på hennes tunga.
27 Hon vakar noga över allt som försiggår i huset
och äter aldrig lättjans bröd.
28 Hennes barn står upp och prisar henne lycklig,
och hennes man lovordar henne:
29 ’Det finns många fantastiska kvinnor,
men du överträffar dem alla!’
30 Charm kan bedra och skönhet är bara en vindfläkt,
men en kvinna som fruktar Herren blir prisad.
31 Ge henne lön för allt hon gjort,
låt hennes gärningar prisas i stadsporten.”
Predikarens personliga erfarenhet
(1:1—2:23)
Allt är meningslöst
1 Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.
2 ”Tomhet, idel tomhet”[t],
säger Predikaren,
”tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.”
3 Vad får en människa ut av allt sitt arbete,
som hon bemödar sig med under solen?
4 Generationer kommer och generationer går,
men jorden består för evigt.
5 Solen går upp och solen går ner
och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.
6 Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,
fram och tillbaka, om och om igen,
och återvänder alltid till sin gång.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt,
och dit floderna har runnit förr,
dit återvänder de igen.
8 Alla ord är otillräckliga,
ingen kan någonsin säga allt.
Ögat får aldrig nog av att se,
och örat fylls inte av vad det hör.
9 Det som gjorts förr
kommer att göras igen.
Ingenting är nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,
så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.
11 Dem som funnits i början minns man inte,
och de som ska komma,
kommer också att glömmas av sina efterkommande.
Att vara vis är meningslöst
12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14 Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.
15 Det som är krokigt kan inte rätas ut,
och det som fattas kan inte räknas.
16 Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17 Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,
18 för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,
ju mer kunskap, desto mer lidande.
Att glädja sig är meningslöst
2 Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst. 2 ”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?” 3 Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.
4 Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar. 5 Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd. 6 Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd. 7 Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[u]. 9 Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.
10 Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem.
Jag unnade mig all glädje,
för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete,
och detta var lönen för all min möda.
Att arbeta är meningslöst
11 Jag såg på allt det som jag hade gjort,
all den möda jag lagt ner,
och alltsammans var bara meningslöst,
ett jagande efter vind,
till ingen nytta under solen.
12 Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap.
Vad kan den göra som kommer efter kungen?
Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.
13 Jag såg att visheten är förmer än dårskapen,
liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.
15 Jag sa för mig själv:
”Jag går samma öde till mötes som dåren.
Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.
17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.
20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.
22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.
Glädjen i livet kommer från Gud
(2:24—3:22)
24 Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25 för vem kan äta eller vara glad[v] utan honom? 26 För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.