Bible in 90 Days
Allt har sin tid
3 (A) Allt har sin tid,
det finns en tid för
allt som sker under himlen:
2 (B) en tid att födas
och en tid att dö,
en tid att plantera
och en tid att rycka upp
det planterade,
3 en tid att dräpa
och en tid att hela,
en tid att riva ner
och en tid att bygga upp,
4 (C) en tid att gråta
och en tid att skratta,
en tid att sörja
och en tid att dansa,
5 en tid att kasta bort stenar
och en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn
och en tid att avstå från famntag,
6 en tid att söka upp
och en tid att tappa bort,
en tid att förvara
och en tid att kasta bort,
7 (D) en tid att riva sönder
och en tid att sy ihop,
en tid att tiga
och en tid att tala,
8 en tid att älska
och en tid att hata[a]
en tid för krig
och en tid för fred.
9 (E) Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 (F) Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.
12 (G) Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 (H) Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.
14 (I) Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 (J) Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna[b].
Människans förgänglighet
16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 (K) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.
19 (L) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 (M) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?
22 (N) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se[c] det som ska ske efter henne?
Förtryck, möda och ensamhet
4 (O) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand[d], och ingen tröstade dem. 2 (P) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 (Q) Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.
4 (R) Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 (S) Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.
7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 (T) En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.
9 (U) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 (V) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt är förgänglig
13 Bättre en ung[e] som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 (W) Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för.[f] Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
Förhastade löften
17 (X) Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.
5 (Y) Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. 2 (Z) Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.
3 (AA) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar![g] 4 Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. 5 (AB) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet[h] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? 6 För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!
Rikedom är förgängligt
7 (AC) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. 8 Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.[i]
9 (AD) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. 10 När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? 11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 (AE) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, 13 och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. 14 (AF) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. 15 Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? 16 I alla sina dagar äter han i mörker[j] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.
17 (AG) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. 18 (AH) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. 19 (AI) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen[k] med glädje i hjärtat.
Livet är förgängligt
6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 (AJ) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.
3 (AK) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 (AL) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 (AM) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 (AN) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
10 (AO) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 (AP) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?
7 (AQ) För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
Livsvisdom
2 (AR) Bättre gott namn än god salva[l],
och bättre dödens dag
än födelsens dag.
3 (AS) Bättre gå till sorgehus
än till gästabud,
för det är slutet för alla människor,
och den som lever
bör ta det till hjärtat.
4 (AT) Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat bra.
5 (AU) De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 (AV) Bättre höra den vises tillrättavisning
än höra dårars sång,
7 för dårens skratt är som
sprakandet av törne[m]
under grytan.
Också det är förgängligt.
8 (AW) Oärlig vinst gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 (AX) Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 (AY) Var inte snar till vrede,
för vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte:
Varför var det bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 (AZ) Vishet är lika gott som ett arv[n],
en förmån för dem som ser solen.
13 Vishetens beskydd
är som pengars beskydd.
Men kunskapens fördel
är att visheten ger liv
åt sin ägare.
14 (BA) Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt
det han har gjort krokigt?
15 (BB) På glädjens dag ska du vara glad,
på olyckans dag ska du tänka på
att Gud har gjort
både den ena och den andra,
för att människan inte ska förstå
vad som kommer efter henne.
16 (BC) Allt har jag sett
under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under
i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge
i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och inte alltför vis.
Varför förstöra dig själv?
18 (BD) Var inte alltför ogudaktig
och inte dåraktig.
Varför dö före din tid?
19 (BE) Det är bäst att hålla fast vid det ena
utan att släppa det andra,
för den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 (BF) Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 (BG) För det finns ingen
rättfärdig människa på jorden
som gör det goda och aldrig syndar.
22 (BH) Fäst dig inte
vid allt som människor säger,
så hör du inte
att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv
många gånger
har förbannat andra.
24 (BI) Allt detta har jag prövat
genom vishet.
Jag sade: ”Jag vill bli vis.”
Men visheten var
fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt,
vem finner det?
26 (BJ) Och jag vände mitt hjärta
till att förstå, utforska,
söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ondska är dårskap
och dåraktighet galenskap.
27 (BK) Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är snaror[o] och nät,
vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud
kommer undan henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker
men inte har funnit.
En man bland tusen
har jag funnit,
men någon kvinna bland alla dessa
har jag inte funnit.
30 (BL) Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människan rak,[p]
men de har tänkt ut
många påhitt.
Levnadsregler och tänkespråk
8 (BM) Vem är som den vise?
Vem kan förklara saker och ting?
Visheten lyser upp
människans ansikte,
det hårda i hennes uppsyn
förvandlas.
2 (BN) Jag säger: Följ kungens ord
på grund av den ed
som du gett inför Gud.[q]
3 (BO) Var inte snabb att överge honom,
stå inte upp för en ond sak.
Han gör vad han vill,
4 (BP) för kungens ord har makt.
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
5 Den som håller budet
vill inte veta av något ont.
Den vises hjärta känner tid och sätt[r].
6 (BQ) För allt finns en tid och ett sätt,
och en människas ondska
vilar tungt på henne.
7 (BR) Hon vet ju inte vad som kommer,
vem kan säga henne hur det blir?
8 (BS) Ingen människa har makt
över anden[s]
så att hon kan hålla kvar anden,
och ingen har makt
över dödens dag.
I krig kommer ingen undan,
och ondska kan inte rädda
den ogudaktige.
Världens orättvisor
9 (BT) Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. 10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda[t] i staden. Också det är förgängligt.
11 (BU) Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. 12 (BV) Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, 13 (BW) men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan[u], eftersom han inte fruktar Gud. 14 (BX) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.
15 (BY) Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad[v]. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
16 När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – 17 (BZ) då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
9 (CA) Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. 2 (CB) Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode[w], den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. 3 (CC) Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. 4 Den som är med i[x] de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. 5 (CD) De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen.
7 (CE) Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita[y] och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud[z]. 9 (CF) Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. 10 (CG) Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.
11 (CH) Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. 12 (CI) Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad[aa] med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 (CJ) Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. 16 (CK) Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än rop från en härskare
bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen.
Men en enda syndare
fördärvar mycket gott.
10 Döda flugor får
parfymerarens olja
att stinka och jäsa.
Så uppväger liten dårskap
både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger[ab],
men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 (CL) På alla sina vägar är dåren utan vett,
och han säger till alla
att han är en dåre.
4 (CM) Om en furste blir vred på dig,
så lämna inte din plats,
för saktmod förhindrar stora synder.
5 Det finns ett ont
som jag har sett under solen,
ett misstag som kommer
från den som har makten:
6 (CN) Att dårskap sätts på höga poster
och framstående män
på obetydlig plats.
7 Jag har sett slavar till häst
och furstar till fots som slavar.
8 (CO) Den som gräver en grop
faller själv däri,
och den som river en mur
blir biten av en orm.
9 Den som flyttar på sten
blir skadad av sten,
och den som klyver ved
blir skadad av trä.
10 Den som inte slipar eggen
när järnet blir slött
måste använda mer kraft.
Men vishet leder till framgång.
11 (CP) Om ormen hugger
innan den blivit tjusad
har ormtjusaren ingen nytta
av sin konst.
12 (CQ) Ord från den vises mun
är välgörande[ac],
men dåren förtärs
av sina egna läppar.
13 Början på hans tal är dårskap
och slutet svår galenskap.
14 (CR) Dåren är rik på ord,
men ingen människa
vet vad som ska ske.
Vem kan säga en människa
vad som kommer efter henne?
15 Dårarnas möda tröttar ut dem.
Inte ens till staden hittar de vägen.
16 (CS) Ve dig, du land
vars kung är ett barn[ad]
och där furstarna festar
redan på morgonen!
17 Lyckliga land
vars kung är son till ädla män
och där furstarna har fest
vid rätt tid,
för att få styrka[ae]
och inte för att dricka.
18 Av lättja förfaller husets bjälkar,
och av försumlighet
regnar det in genom taket.
19 (CT) Fest ordnar man för att roa sig
och vin ger glädje åt livet,
och pengar kan ge allt detta.
20 (CU) Inte ens i din tanke
ska du förbanna en kung,
och inte ens i ditt sovrum
ska du förbanna den rike,
för himlens fåglar bär ditt tal
och de bevingade för vidare
vad du har sagt.
Du kan inte se in i framtiden
11 (CV) Sänd ditt bröd över vattnet[af],
för med tiden
får du det tillbaka.
2 (CW) Dela vad du har i sju delar, ja, åtta,
för du vet inte vilken olycka
som kan drabba landet.
3 När molnen blir fulla
tömmer de sitt regn över jorden,
och faller ett träd
mot söder eller norr
så ligger det på platsen
där det föll.
4 Den som spejar efter vind
får aldrig så,
den som ser efter moln
får inget skörda.
5 (CX) Liksom du inte vet vart vinden far
eller hur benen bildas[ag]
i moderlivet,
så förstår du inte heller Guds verk,
hur han gör alltsammans.
6 Så din säd om morgonen
och låt inte din hand
vila om kvällen,
för du vet inte vad som lyckas bäst,
det ena eller det andra
eller om båda är lika bra.
7 Ljuset är ljuvligt,
och det är gott för ögonen
att se solen.
8 Om en människa får leva många år,
bör hon glädja sig under dem alla
och minnas
att det blir många mörka dagar.
Allt som kommer är förgängligt.
Ungdom och åldrande
9 (CY) Du som är ung,
gläd dig i din ungdom,
låt ditt hjärta ha det gott
i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar,
följ det dina ögon ser.
Men tänk på att för allt detta
kommer Gud att kalla dig
till doms.
10 Låt sorgen[ah] vika ur ditt hjärta
och håll det onda borta
från din kropp.
För ungdomstiden
och blomstringstiden
är förgänglig.
12 (CZ) Tänk på din Skapare
i din ungdoms dagar,[ai]
innan de onda dagarna kommer
och åren då du säger:
”De ger mig ingen glädje” –
2 innan solen och ljuset
och månen och stjärnorna
förmörkas
och molnen kommer åter
efter regnet,
3 (DA) då husets väktare darrar
och de starka männen[aj] sviker,
då malerskorna[ak] slutat mala
eftersom de blivit så få
och spejarna[al] har det mörkt
i sina gluggar,
4 då båda portarna
mot gatan[am] stängs till
och ljudet från kvarnen försvagas,
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar
sänker rösten,
5 då man är rädd för var backe
och farorna på vägen,
då mandelträdet[an] blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen[ao] saknar kraft,
då människan går till
sin eviga boning
och gråtarna går omkring
på gatan,
6 innan silvertråden brister
och guldskålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och hjulet går sönder
vid brunnen,
7 (DB) då stoftet vänder åter
till jorden det kom från
och anden vänder åter
till Gud som gav den.
8 (DC) Förgängligt, förgängligt!
säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 (DD) För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket[ap]. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk[aq]. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.
11 (DE) De visas ord är som uddar,
som indrivna spikar
är deras samlade tänkespråk.
De är gåvor
från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son,
låt varna dig!
Det är ingen ände
på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande
gör kroppen trött.
13 (DF) Detta är slutsatsen,
när allt blivit hört:
Frukta Gud
och håll hans bud,
det gäller alla människor[ar].
14 (DG) För Gud ska föra fram
alla gärningar vid domen,
med allt som är fördolt,
både gott och ont.
1 Sångernas sång av Salomo.
Bruden
2 Kyss mig med[as] kyssar av din mun!
Din kärlek är ljuvare än vin.
3 Ljuvlig är dina salvors doft,
en utgjuten salva[at] är ditt namn.
Därför älskar
de unga kvinnorna dig.
4 (DH) Dra mig med dig, låt oss skynda!
Kungen har fört mig in
i sina kammare.
Vännerna
Vi vill jubla och glädjas över dig,
prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar man dig!
Bruden
5 (DI) Mörk är jag, men vacker,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars hyddor[au],
som Salomos tält.
6 (DJ) Se inte på mig för att jag är mörk,
för att solen har bränt mig.
Min mors söner blev arga på mig,
de satte mig att vakta
vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7 (DK) Säg mig, du som min själ har kär:
Var vallar du din hjord,
var låter du den vila
vid middagstid?
Varför skulle jag gå som beslöjad[av]
vid dina vänners hjordar?
Brudgummen
8 Vet du inte det,
du skönaste bland kvinnor?
Gå då i hjordens spår
och valla dina killingar
vid herdarnas tält.
9 (DL) Vid ett sto i faraos spann
liknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder är så vackra
med sina smycken,
din hals med rader av pärlor.
11 Smycken av guld
med pärlor av silver
ska vi göra åt dig.
Bruden
12 Medan kungen håller sin fest
sprider min nardus[aw] sin doft.
13 Min vän är för mig
ett myrragömme[ax]
som vilar mellan mina bröst.
14 Min vän är för mig
en klase hennablommor[ay]
från En-Gedis[az] vingårdar.
Brudgummen
Bruden
16 Vad du är vacker, min vän,
och ljuvlig!
Vårt viloläger grönskar.
17 Cedrar är bjälkar i vårt hus,
cypresser vår väggpanel.[bb]
2 Jag är en ros[bc] i Saron[bd],
en lilja i dalen.
Brudgummen
2 Som en lilja bland törnen,
så är min älskade bland flickor.
Bruden
3 (DN) Som ett äppelträd bland skogens träd,
så är min vän bland unga män.
Jag längtar att få sitta
i hans skugga,
hans frukt är ljuv i min mun.
4 Han har fört mig in i vinsalen,
kärleken är hans baner över mig.
5 (DO) Stärk mig med druvkakor,
styrk mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek!
6 (DP) Hans vänstra arm vilar
under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
7 (DQ) Lova mig, Jerusalems döttrar,
vid markens gaseller och hindar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8 Hör, min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram över höjderna.
9 Min vän är som en gasell
eller en ung hjort.
Nu står han där bakom vår vägg,
han kikar in genom fönstret,
han ser in genom gallret.
10 Min vän börjar tala,
han säger till mig:
Brudgummen
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
11 Se, vintern är över,
regntiden slut och förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid[be] har kommit
och turturduvans röst
hörs i vårt land.
13 (DR) Fikonträdets frukter rodnar,[bf]
vinstockarna blommar
och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
14 (DS) Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle!
Låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är ljuv
och ditt ansikte skönt.
Brudgummen och bruden
15 Fånga rävarna[bg] åt oss,
de små rävarna
som fördärvar vingårdarna,
våra vingårdar som står i blom.
Bruden
16 (DT) Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord
bland liljor.
17 (DU) När dagen blir sval
och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kassiadoftande[bh] bergen.
3 (DV) Där jag låg i min bädd om natten
sökte jag honom
som min själ har kär,
jag sökte honom
men fann honom inte.
2 Jag vill stiga upp
och gå runt i staden
på gator och torg,
jag vill söka honom
som min själ har kär.
Jag sökte honom
men fann honom inte.
3 (DW) Väktarna fann mig
där de gick runt i staden.
”Har ni sett honom
som min själ har kär?”
4 (DX) Knappt var jag förbi dem,
så fann jag honom
som min själ har kär.
Jag grep honom
och släppte honom inte
förrän jag fört honom in
i min mors hus,
in i kammaren hos henne
som fött mig.
5 (DY) Lova mig, Jerusalems döttrar,
vid markens gaseller och hindar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Brudtåget
6 Vem är hon
som kommer upp från öknen
som i pelare av rök,
doftande av myrra och rökelse,
av köpmannens alla kryddor?
7 Se, där är Salomos bärstol[bi]!
Sextio krigare omger den,
sextio av Israels hjältar.
8 (DZ) Alla bär svärd
och är skickliga i strid,
var och en med svärd vid sidan
mot nattens faror.
9 Sin bärstol har kung Salomo
gjort av trä från Libanon,
10 med sidostöd av silver,
ryggstöd av guld
och säte av purpurtyg,
invändigt prydd i kärlek
av Jerusalems döttrar.
11 Kom ut, Sions döttrar,
se kung Salomo
och kronan[bj] som hans mor
krönte honom med
på hans bröllopsdag,
på hans hjärtas glädjedag.
Brudgummen
4 (EA) Vad du är vacker, min älskade,
vad du är vacker!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner
för Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock
av nyklippta tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
3 Dina läppar är som
ett rosenrött band,
och din mun är ljuvlig.
Din kind[bk] är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
4 (EB) Din hals är som Davids torn,
byggt med rader av stenar[bl]
där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar[bm].
5 (EC) Dina båda bröst liknar två killingar,
tvillingar av en gasell
som betar bland liljor.
6 (ED) När[bn] dagen blir sval
och skuggorna flyr
vill jag gå till myrraberget,
till rökelsedoftens höjd.
7 Du är alltigenom vacker,
min älskade,
på dig finns ingen fläck.
8 (EE) Kom med från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Kom ner[bo] från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,[bp]
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 (EF) Du har fångat mitt hjärta,
min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick,
med en enda länk
i din halskedja.
10 (EG) Vad din kärlek är skön,
min syster, min brud!
Vad din kärlek är ljuv,
ljuvare än vin,
dina salvors doft
är ljuvare än alla parfymer.
11 (EH) Av sötma dryper dina läppar,
min brud,
din tunga gömmer honung
och mjölk,
dina kläders doft
är som Libanons doft.
12 (EI) En sluten lustgård
är min syster, min brud,
en sluten brunn[bq], en förseglad källa.
13 Dina växter[br] är en lustgård
av granatäppelträd
med härliga frukter,
med hennablommor och nardus,
14 med nardus och saffran,
kalmus och kanel
och alla slags rökelseträd,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor
av alla slag.
15 (EJ) Du är en källa i lustgården,
en brunn med levande vatten
som strömmar från Libanon.
Bruden
16 (EK) Vakna, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind!
Blås genom min lustgård
så att dess dofter strömmar ut.
Kom, min vän, till din lustgård
och ät dess härliga frukter!
Brudgummen
5 (EL) Jag kommer till min lustgård,
min syster, min brud.
Jag plockar min myrra
och mina kryddor,
jag äter min honungskaka
och min honung,
jag dricker mitt vin
och min mjölk.
Ät, vänner, drick
och berusa er av kärlek!
Bruden
2 (EM) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 (EN) Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 (EO) Väktarna fann mig[bs]
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 (EP) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 (EQ) Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
Bruden
10 (ER) Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 (ES) Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 (ET) Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av[bt] kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[bu] av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 (EU) Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
Vännerna
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.
Bruden
6 (EV) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (EW) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 (EX) Vacker som Tirsa[bv] är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 (EY) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 (EZ) men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 (FA) Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks[bw] vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit[bx],
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!
Bruden
Varför ser ni på Shulamit,
som på en dans i Mahanajim?[by]
Brudgummen
7 Vad dina fötter är vackra
i sandaler, du furstedotter!
Dina höfters rundning
är som ett smycke,
ett verk av en konstnärs händer.
2 Din navel[bz] är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas!
Din midja är en vetehög,
omgiven av liljor.
3 (FB) Dina bröst är som två killingar,
tvillingar av en gasell.
4 (FC) Din hals är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som dammarna
i Heshbon[ca] vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet
som vetter mot Damaskus.
5 (FD) Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och ditt hårsvall är som purpur.
Kungen är fångad i dess lockar.
6 (FE) Vad du är skön och ljuv,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din hållning är som palmens,
dina bröst som druvklasar.
8 (FF) Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
jag vill gripa dess frukt.
Låt dina bröst vara som druvklasar,
din andedräkt som äppeldoft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Vinet rinner rakt ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar[cb].
10 (FG) Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
vi går ut på fälten
och övernattar i byarna[cc].
12 (FH) Vi går tidigt till vingårdarna och ser
om vinstocken har fått skott,
om knopparna öppnat sig
och granatäppelträden
gått i blom.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena[cd] sprider sin doft,
vid våra dörrar
finns alla slags härliga frukter,
både nya och gamla.
Min vän, jag har sparat dem åt dig.
8 Tänk om du hade varit
som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Då hade jag fått kyssa dig
om jag mött dig där ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 (FI) Jag hade fått leda dig,
föra dig in i min mors hus,
du hade undervisat mig[ce].
Jag hade gett dig kryddat vin
att dricka,
saft från mina granatäpplen.
3 (FJ) Hans vänstra arm
vilar under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
4 (FK) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet
väckte jag dig,
där som din mor födde dig,
där hon som gav dig livet
födde dig[cf],
6 Sätt mig som ett sigill[cg] på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig
som dödsriket.
Dess glöd är eldens glöd,
en Herrens låga.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
strömmar kan inte
dränka den.
Om någon ville ge
allt han har i sitt hus
för kärleken,
skulle han ändå bli avvisad.
Brudens bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag man vill vinna henne?
9 Är hon en mur
bygger vi på den ett silverkrön,
men är hon en dörr
bommar vi för den
med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
som en som finner frid.
11 Salomo[ch] hade en vingård
i Baal-Hamon[ci],
en vingård som han lämnade
åt väktare.
Tusen siklar silver
fick man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem
som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 (FL) Du som bor i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 (FM) Skynda, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation