Bible in 90 Days
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem, då Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.
Herrens klagan över det trolösa Juda
2 Hör, ni himlar,
lyssna, du jord,
ty Herren talar.
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3 En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldbelastade folk,
ni ogärningsmäns avkomma,
ni vanartiga barn,
som har övergivit Herren,
föraktat Israels Helige
och vikit bort ifrån honom.
5 Var skall man mer slå er,
då ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6 Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt,
bara blåmärken, ärr och öppna sår,
som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.
7 Ert land är en ödemark,
era städer är uppbrända i eld,
era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar.
En ödemark är det som efter främlingars framfart.
8 Sions dotter har lämnats kvar
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul på ett gurkfält,
som en belägrad stad.
9 Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar
en liten återstod åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.
10 Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!
11 Vad skall jag med era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännoffer av baggar
och på gödkalvars fett,
till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.
12 När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte,
vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?
13 Bär inte längre fram meningslösa matoffer.
Röken av dem är avskyvärd för mig.
Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester -
ondska tillsammans med högtidsförsamlingar.
14 Min själ hatar era nymånader och högtider.
De är en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15 När ni räcker ut era händer,
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket,
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16 Tvätta er och gör er rena.
Tag bort era onda gärningar från mina ögon.
Sluta att göra det som är ont.
17 Lär er att göra det som är gott,
sök det rätta.
Tillrättavisa förtryckaren,
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.
Om era synder än är blodröda,
skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan,
skall de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att höra,
skall ni få äta landets goda.
20 Men om ni vägrar och är motsträviga,
skall ni förtäras av svärd,
ty så har Herrens mun talat.
21 Hur har inte den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt.
Då bodde rättfärdighet därinne,
men nu mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor och jagar efter vinning.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak kommer inte inför dem.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot,
den starke i Israel:
Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede
och jag skall hämnas på mina fiender.
25 Jag skall vända min hand mot dig
och rensa bort ditt slagg som med lut
och skaffa bort all din oädla malm.
26 Jag skall åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare som du hade i början.
Därefter skall du kallas "rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27 Genom rätt skall Sion friköpas,
genom rättfärdighet de som vänder tillbaka.
28 Men fördärv skall drabba
alla överträdare och syndare,
de som överger Herren skall gå under.
29 Ja, ni skall komma på skam
med de terebinter som var er lust,
ni skall få skämmas över de lustgårdar
som ni har utvalt.
30 Ty ni skall bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31 Och den starke skall bli som blånor,
hans verk som en gnista.
Båda skall brinna tillsammans
och ingen skall kunna släcka.
Herrens berg
2 Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:
2 Det skall ske i den yttersta tiden
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk skall strömma dit.
3 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisning skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus,
därför att de är fulla av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De ingår förbund med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
oräkneliga är deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
oräkneliga är deras vagnar.
8 Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen förödmjukade.
Du skall inte förlåta dem.
10 Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren och hans höga majestät.
11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas,
männens högmod skall bli nerböjt,
och Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen.
12 Ty Herren Sebaots dag skall komma
mot allt stolt och högmodigt,
mot allt som är upphöjt,
och det skall bli förödmjukat,
13 mot alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och mot alla Basans ekar,
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarsisskepp,
ja, mot allt som är vackert att se på.
17 Människornas stolthet skall slås ner
och männens högmod förödmjukas.
Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna skall fullständigt försvinna.
19 Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
20 På den dagen skall människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
de avgudar av silver
och de avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De skall fly in i klippskrevor
och in i bergsklyftor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
22 Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
Straffdom över Juda och Jerusalem
3 Se, Herren, Herren Sebaot skall ta bort ifrån Jerusalem och Juda
både stöd och tillgång -
all tillgång på bröd,
all tillgång på vatten -
2 hjältar och krigsmän,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3 underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och
hantverkskunnigt folk
och män som är kunniga i besvärjelsekonst.
4 Jag skall ge dem pojkar till furstar,
nyckfullhet skall råda över dem.
5 Av folket skall den ene förtrycka den andre,
var och en sin nästa.
Barnet skall sätta sig upp mot den gamle,
den obetydlige mot den högt ansedde.
6 När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger:
"Du äger en mantel, bli du vår ledare.
Tag du hand om denna ruinhög!"
7 då skall han ropa:
"Jag kan inte råda bot.
I mitt hus finns varken bröd eller mantel.
Sätt inte mig till ledare för folket."
8 Ty Jerusalem vacklar och Juda faller,
därför att de med tal och gärningar står emot Herren,
upproriska mot hans härlighets ögon.
9 Deras uppsyn vittnar emot dem.
Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet
och döljer dem inte.
Ve över deras själar,
ty själva har de berett sig olycka.
10 Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl,
ty sina gärningars frukt skall de äta.
11 Men ve över den ogudaktige!
Honom skall det gå illa,
han skall vedergällas efter sina gärningar.
12 Mitt folks förtryckare är barn,
och kvinnor härskar över det.
O, mitt folk, dina ledare för dig vilse
och fördärvar den väg du skulle gå.
13 Herren träder fram för att gå till rätta,
han står upp för att döma folken.
14 Herren håller rättegång
med sitt folks äldste och dess furstar.
"Ni har skövlat vingården.
Rov från de fattiga finns i era hus.
15 Vad menar ni med att krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?"
säger Herren, Herren Sebaot.
16 Och Herren sade:
Sions döttrar är så högmodiga,
de går med rak hals och spelar med ögonen,
trippar och pinglar med sina fotringar.
17 Därför skall Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa,
ja, Herren skall blotta deras nakenhet.
18 På den dagen skall Herren ta bort all deras prydnad: fotringar, pannband och halssmycken, 19 örhängen, armband och slöjor, 20 huvudprydnader, fotkedjor, gördlar, parfymflaskor och amuletter, 21 fingerringar och näsringar, 22 högtidsdräkter, kåpor, mantlar och kjortelväskor, 23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24 Det skall bli stank i stället för ljuvlig doft,
rep i stället för bälte,
skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår,
hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel,
märken av brännjärn i stället för skönhet.
25 Dina män skall falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26 Sions portar skall klaga och sörja,
utblottad skall hon sitta på marken.
4 På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga:
"Vi vill själva föda och klä oss.
Låt oss bara få bära ditt namn!
Ta bort vår vanära!"
Det renade Sions härlighet genom Herrens telning
2 På den dagen skall Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. 3 Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem, 4 när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande. 5 Och Herren skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga skall det finnas ett skyddande tak. 6 Och det skall finnas en hydda, som ger skugga om dagen undan hettan och tillflykt och skydd undan storm och regn.
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga om min älskade,
min älskades sång om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.
2 Han grävde upp den och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinstockar.
Han byggde ett vakttorn mitt i den
och högg ut ett presskar.
Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3 Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,
döm mellan mig och min vingård.
4 Vad kunde mer göras för min vingård
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5 Jag vill nu låta er veta
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall ta bort stängslet,
och den skall bli ödelagd.
Jag skall bryta ner muren,
och den skall bli nertrampad.
6 Jag skall ödelägga den,
ingen skall beskära den eller gräva i den.
Men tistel och törne skall komma upp,
och jag skall befalla molnen
att inte låta det regna på den.
7 Herren Sebaots vingård är Israels hus
och Juda folk hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande orättfärdighet.
Domsord över ogudaktigheten
8 Ve er som lägger hus till hus
och fogar åker till åker,
till dess inget utrymme längre finns
och ni är de enda som bor i landet.
9 Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron:
Sannerligen, många hus skall bli öde,
stora och vackra hus utan invånare.
10 En vingård på tio plogland[a]
skall ge endast ett batmått,
och en homers utsäde skall ge endast en efa.
11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter uppe till sena natten,
upphettade av vin!
12 Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare,
pukor, flöjter och vin.
Men Herrens gärningar bryr de sig inte om,
hans händers verk intresserar dem inte.
13 Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap,
ty de saknar kunskap.
Dess ädlingar skall lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14 Därför ökar dödsriket sitt begär,
och spärrar upp sitt gap utan gräns.
Stadens främsta måste fara dit ner
tillsammans med de larmande och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 Människorna skall bli nerböjda,
var och en förödmjukad.
Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.
16 Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,
Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17 Då skall lammen beta som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.
18 Ve dem som drar fram missgärning
med lögnens band
och synd som med vagnslinor,
19 dem som säger: "Låt honom hasta,
låt honom skynda med sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det som Israels Helige beslutat
närma sig och komma,
så att vi lär känna det!"
20 Ve dem som kallar det onda gott
och det goda ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
som gör bittert till sött och sött till bittert!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och duktiga att blanda starka drycker,
23 dem som för mutor frikänner den skyldige
och berövar den rättfärdige hans rätt.
24 Liksom eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så skall deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg som stoft,
eftersom de förkastade Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det och slår det,
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
26 Han reser ett baner för hednafolken i fjärran
och lockar på dem från jordens ände.
Och se, de kommer snabbt och med hast.
27 Ingen ibland dem är trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Bältet kring deras höfter lossnar inte,
deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hovarna på deras hästar är som av flinta,
deras vagnshjul liknar stormvinden.
29 Deras rop är som en lejoninnas rytande.
De ryter som unga lejon,
ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det,
och ingen finns som räddar.
30 På den dagen skall det dåna mot dem,
likt havets dånande.
Ser man ut över landet,
är där mörker och kval,
ljuset förmörkas av töcken.
Profetens kallelse
6 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."
4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. 5 Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
Ty jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. 7 Med det rörde han vid min mun och sade:
"När nu detta har rört vid dina läppar,
har din missgärning tagits ifrån dig
och din synd är försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni skall höra och höra, men inte förstå,
och ni skall se och se, men inte begripa.
10 Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon,
hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade."
11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Till dess städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde och övergivet.
12 Herren skall sända folket långt bort,
och ödsligheten skall bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek,
av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.
Den stubben skall vara en helig säd."
Ett budskap till kung Ahas
7 När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.
3 Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub[b] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där. 7 Men så säger Herren Herren:
Det skall inte inträffa,
det skall inte ske.
8 Ty Damaskus är Arams huvud,
och Resin är Damaskus huvud.
Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 Och Samaria är Efraims huvud,
och Remaljas son är Samarias huvud.
Om ni inte är fasta i tron,
har ni inget fäste.[c]
Tecknet Immanuel
10 Herren talade åter till Ahas och sade: 11 "Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? 14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.[d] 15 Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. 17 Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.
18 Det skall ske på den dagen att Herren skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 På den dagen skall Herren med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[e] - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.
21 På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne. 24 Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne. 25 Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."
Dom över Israel genom Assyrien
8 Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas."[f] 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son, 7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder. 8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran.
Rusta er, ni skall ändå krossas.
Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.
10 Gör upp planer, de går ändå om intet.
Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas.
Ty Gud är med oss.[g]
11 Så sade Herren till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. 13 Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. 14 Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga.
16 Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[h] bland mina lärjungar. 17 Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" 20 "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. 21 De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden, 22 men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.
Ett barn blir oss fött
9 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,[i] hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit[j] stor glädje,
låter du bli talrikt.
De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok,
deras skuldrors gissel
och deras plågares stav
bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
skall brännas upp och förtäras av eld.
6 Ty ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Allt folket får erfara det,
Efraim och Samarias invånare,
de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi skall bygga med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har man huggit ner,
men vi sätter cedrar i deras ställe."
11 Herren reser upp Resins ovänner mot dem
och uppeggar deras fiender,
12 arameerna från den ena sidan,
filisteerna från den andra,
och de skall sluka Israel med glupska gap.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 Ty folket vänder inte om
till honom som slår dem.
Herren Sebaot söker de inte.
14 Därför skall Herren hugga av från Israel
både huvud och svans,
både palmtopp och sävstrå,
allt på en dag.
15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet,
profeten som talar lögn är svansen.
16 Ty detta folks ledare för det vilse,
och de som låter sig ledas går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män,
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor.
Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp i höga virvlar av rök.
19 Genom Herren Sebaots vrede
står landet i brand,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse.
Tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
10 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar
och skriver orätta lagar
2 för att förvrida rättvisan för de nödställda
och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,
när förödelsen kommer fjärran ifrån?
Till vem skall ni fly för att få hjälp,
och var skall ni göra av era rikedomar?[k]
4 Den som inte faller på knä bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min förbittring.
6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk,
mot min vredes folk.
Jag befallde honom att plundra och ta byte
och trampa ner dem som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta stod efter att förgöra,
att utrota många folk.
8 Ty han säger:
"Är inte mina furstar alla kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemis,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?
10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken,
som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,
11 skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder
som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
13 Ty han säger:
"Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
14 Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.
15 Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!
16 Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
17 Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
18 På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19 De träd som är kvar i skogen
skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.
20 På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
21 En kvarleva skall vända om,[l]
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.[m]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
23 Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
låta komma över hela landet.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
som han gjorde i Egypten.
27 På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
Ty oket skall brista på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim.
Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.
Telningen från Isais rot och hans fridsrike
11 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
en telning från hans rötter skall bära frukt.
2 Över honom skall Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap och fruktan för Herren.
3 Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan.
Han skall inte döma efter vad ögonen ser
eller utöva lag efter vad öronen hör,
4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga,
med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han skall slå jorden med sin muns stav,
med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.
5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 Vargar skall bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans,
och en liten pojke skall valla dem.
7 Kor och björnar skall gå och beta,
deras ungar skall ligga tillsammans,
och lejon skall äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål,
ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
9 Ingen skall göra något ont eller förstöra något
på hela mitt heliga berg,
ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
10 Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara härlig. 11 På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
12 Han skall resa ett baner för hednafolken
och samla de fördrivna av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 Då skall Efraims avund upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim skall inte avundas Juda,
och Juda inte vara fiende till Efraim.
14 Och de skall slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans skall de ta byte från folken i öster.
Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand
och Ammons barn skall lyda dem.
15 Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut
och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind.
Han skall klyva den i sju bäckar,
så att man kan gå torrskodd över.
16 Det skall bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
liksom det var för Israel
den dag de drog upp ur Egyptens land.
Det frälsta Israels lovsång
12 På den dagen skall du säga: "Jag tackar dig, Herre,
du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.
2 Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och fruktar inte,
ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 Med fröjd skall ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 På den dagen skall ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Förkunna att hans namn är upphöjt.
5 Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting.
Låt detta bli känt över hela jorden.
6 Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,
ty Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
Profetia om Babel
13 Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:
2 Res upp ett baner på ett kalt berg,
ropa högt till dem,
vinka med handen att de må dra in
genom de mäktigas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
4 Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
5 Från fjärran land kommer de,
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
6 Jämra er, ty Herrens dag är nära.
Som våld från den Allsmäktige kommer den.
7 Därför sjunker alla händer,
och alla människohjärtan blir uppgivna.
8 De blir slagna av skräck,
plågor och kval griper dem,
de våndas som en barnaföderska.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar som eldslågor.
9 Se, Herrens dag kommer,
fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
10 Ty himlens stjärnor och stjärnbilder
sänder inte mer sitt ljus.
Solen går upp mörk,
och månens ljus lyser inte.
11 Jag skall straffa världen för dess ondska,
de ogudaktiga för deras missgärning.
Jag skall göra slut på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
12 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
13 Därför skall jag få himlen att darra,
och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -
genom Herren Sebaots förbittring,
på hans brinnande vredes dag.
14 Liksom en bortjagad gasell
och en fårhjord som ingen samlar
skall de vända hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
15 Var och en som påträffas skall bli genomborrad,
var och en som grips skall falla för svärd.
16 Deras späda barn skall krossas inför deras ögon,
deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.
17 Se, jag skall egga mederna mot dem,
de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
18 Deras bågar fäller unga män,
de har inget förbarmande med fostret i moderlivet,
de har inget medlidande med barn.
19 Med Babel, rikenas krona,
kaldeernas vackra stolthet,
skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer skall det bli bebyggt,
från släkte till släkte skall det ligga obebott.
Ingen arab skall där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger med sin hjord.
21 Där skall öknens djur lägga sig ner,
dess hus skall fyllas av ugglor.
Där skall strutsar bo,
där skall getabockar hoppa omkring.
22 Schakaler skall tjuta i dess palats
och ökenhundar i de praktfulla slotten.
Dess tid kommer snart,
dess dagar skall inte fördröjas.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln