Bible in 90 Days
Sång över Babels kungs fall
14 (A) Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 (B) Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 (C) ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld[a] är över.
5 (D) Herren bröt sönder de gudlösas stav,
härskarnas spira
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar[b]:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
9 Dödsriket därnere
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
10 Alla börjar de tala
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
11 (E) Din prakt for ner till dödsriket,
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 (F) Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 (G) Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor[c].
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.[d]
14 Jag ska stiga upp
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
15 (H) Men ner till dödsriket störtades du,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
18 Folkens alla kungar
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är utkastad ur din grav
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
20 Du ska inte få vila i en grav som de,
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
21 Ordna ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
22 (I) Jag ska resa mig mot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
23 (J) Jag ska göra det
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25 (K) Jag ska krossa Assur i mitt land[e],
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
26 Detta är det beslut
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
27 (L) När Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 (M) Året då kung Ahas dog[f] kom denna profetia:
29 (N) Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att staven som slog er[g]
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm[h].
30 De utblottades förstfödda
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
31 (O) Jämra dig, du port!
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån[i]
och ingen blir efter
i fiendernas led.
32 (P) Vad ska man svara
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.
Profetia om Moab
15 (Q) Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.[j]
2 (R) Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 (S) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 (T) Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar[k],
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 (U) för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken[l].
8 (V) Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons[m] vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 (W) Sänd lamm[n] till landets herre
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade
ur fågelboet
kommer Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna,
röj inte flyktingarna!
4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
var[o] ett gömställe för dem
undan fördärvaren.
När utpressaren inte finns mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen
ur landet,
5 (X) då ska en tron befästas
genom nåd.
I trohet ska en furste sitta
på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod
och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför ska Moab jämra sig över Moab.
Alla ska jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor
ska ni sucka i djup bedrövelse,
8 (Y) för Heshbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken
av folkens herrar.
Deras rankor nådde
ända till Jaeser
och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut
över havet.
9 Därför gråter jag
över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar tänker jag
dränka dig, Heshbon,
och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt
och din kornskörd har upphört.
10 (Z) Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång,
inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (AA) Därför klagar mitt inre
som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 (AB) För hur Moab än träder upp
på offerhöjden
och arbetar sig trött där,
hur han än går
till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 (AC) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.
Damaskus och Israel ska straffas
17 (AD) Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra
att vara en stad,
det ska bli en ruinhög[p].
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar
som lägger sig där
utan att någon skrämmer dem.
3 (AE) Och Efraims borg ska försvinna,
likaså Damaskus kungadöme
och resten av Aram.
Det ska gå med dem som med
Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer,
ska Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 (AF) Det ska vara som när skördemannen
samlar ihop säd
och skördar axen med sin arm.
Han ska då vara som en
som plockar ax i Refaimdalen[q].
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd.
Två eller tre mogna oliver blir kvar
högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar,
säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen ska människorna
blicka upp till sin Skapare,
deras ögon ska se till Israels Helige.
8 (AG) Människorna ska inte vända sin blick
till de altaren
som deras händer har gjort.
De ska inte se till sina fingrars verk,
inte till asherapålarna
eller till solstoderna.
9 På den dagen ska deras befästa städer
vara som de övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna
som övergavs när Israels barn
drog in.
Allt ska bli ödelagt,
10 (AH) för du hade glömt
din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg
din styrkas klippa.
Därför planterade du
ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor
att blomma,
men skörden uteblev
på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 (AI) Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar
som väldiga vatten dånar.
13 (AJ) Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem
och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar
för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 (AK) När kvällen är inne, se,
då kommer plötslig skräck,
och innan morgonen gryr
är de borta.
Detta är våra rövares del
och våra plundrares lott.
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig,
du land där vingar surrar,
du land bortom Nubiens strömmar,
2 (AL) du som har sänt budbärare[r]
över havet,
i papyrusbåtar över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket
med glänsande hy,[s]
till det folk som är fruktat
vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare,
ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner
på bergen,
lyssna när man blåser i basun!
4 För så har Herren sagt till mig:
"Stilla ska jag se ner
från min boning,
som glödande sol
från klar himmel,
som dagg från moln
under skördetidens hetta."
5 För innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman blir
en mognande druva,
ska han skära av[t] rankorna
med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt ska lämnas
åt rovfåglarna i bergen
och markens djur.
På dem ska rovfåglarna
tillbringa sommaren,
på dem ska markens alla djur
övervintra.
7 (AM) På den tiden ska gåvor bäras fram
till Herren Sebaot
från det resliga folket[u]
med glänsande hy,
från det folk som är fruktat
vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder,
till platsen för Herren Sebaots namn,
Sions berg.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 (AN) Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar
inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter
i deras bröst.
2 Jag ska egga egyptier mot egyptier[v],
broder ska strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 (AO) Egyptiernas mod ska försvinna,
jag ska göra deras planer om intet.
De ska fråga
sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag ska överlämna egyptierna
i en hård herres hand,
en grym kung ska råda över dem,
säger Herren Gud Sebaot.
5 (AP) Vattnet i havet ska torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna ska stinka,
Egyptens kanaler
krympa och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 (AQ) Ängarna[w] vid Nilen längs flodstranden
och alla sädesfält vid floden
ska torka ut,
fördärvas och försvinna.
8 Nilens fiskare ska klaga,
alla som kastar ut krok i floden
ska sörja,
de som lägger ut nät i vattnet
ska bli modlösa.
9 De som arbetar med lin[x]
och de som väver fina tyger
ska komma på skam.
10 Landets stöttepelare[y] ska krossas
och alla lönearbetare gripas
av ångest.
11 Soans[z] alla furstar står som dårar,
faraos visaste rådgivare
ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
De kan få berätta för dig,
de vet ju[aa] det,
vad Herren Sebaot har beslutat
om Egypten.
13 Soans furstar har blivit dårar,
Memfis[ab] furstar är bedragna,
de som var hörnstenar
i Egyptens stammar
har vilselett det.
14 (AR) Herren har utgjutit
en förvirringens ande
bland dem
så att de vilseleder Egypten
i allt det gör,
likt en berusad
som raglar i sina spyor.
15 (AS) Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen ska egyptierna
vara som kvinnor.
De ska darra och vara rädda
för Herren Sebaots lyfta hand
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land ska bli en skräck
för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem
ska de bli rädda,
på grund av det beslut som
Herren Sebaot har fattat mot dem.
18 (AT) På den dagen ska det finnas fem städer[ac] i Egyptens land som talar Kanaans språk och svär vid Herren Sebaot. En av dem ska heta Ir-Haheres[ad]. 19 (AU) På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 (AV) De ska vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. För när de ropar till Herren på grund av förtryckarna ska han sända dem en frälsare och förkämpe som[ae] ska befria dem. 21 (AW) Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer och ge löften åt Herren och uppfylla dem. 22 Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:
Välsignat är Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Profetia om Egypten och Nubien
20 (AX) Det år då Tartan[af], utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Ashdod[ag] och belägrade och intog det, 2 (AY) på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Gå och lossa säcktyget från dina höfter och ta av dig skorna från fötterna." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 (AZ) Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit ett tecken och förebud om Egypten och Nubien, 4 så ska Assyriens kung låta fångarna från Egypten och de fördrivna från Nubien[ah], både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 (BA) Då ska de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen ska de som bor vid denna kust säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och räddning från Assyriens kung. Hur ska då vi komma undan?"
Babels fall
21 (BB) Profetia om Öknen vid havet[ai].
Likt en storm som far fram
i Negev
kommer det från öknen,
från det fruktansvärda landet.
2 (BC) En hemsk syn
har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar,
plundraren plundrar.
Dra upp, Elam!
Träng på, Mediens[aj] folk!
På all suckan ska jag göra slut."
3 (BD) Därför är mina höfter fulla
av smärta,
jag har gripits av ångest
som en födande kvinnas ångest.
Jag är nertryckt
så att jag inte kan höra,
jag är bestört
så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig,
bävan överväldigar mig.
Skymningen som jag längtade efter
får mig att darra.
5 (BE) Man dukar bordet, sätter ut vakt,[ak]
äter och dricker.
Res er, ni furstar!
Smörj era sköldar!
6 (BF) För så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han ska meddela vad han ser.
7 Ser han ett tåg av ryttare i par,
ryttare på åsnor och på kameler,
ska han ge noga akt,
mycket noga.
8 (BG) Han började ryta som ett lejon[al]:
"Herre, här står jag ständigt
på vakt, dagen lång,
jag står här på min post
natt efter natt.
9 (BH) Och se, här kommer en vagn
med män och ryttare[am] i par!"
Och han tog till orda och sade:
"Det har fallit! Babel har fallit[an]!
Alla dess avgudabilder
är slagna till marken."
10 Du mitt krossade
och söndertröskade folk,
vad jag har hört från Herren Sebaot,
Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad är kvar av natten?
Väktare, vad är kvar av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 (BJ) Profetia om Arabien.
Ni ska bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.[ap]
14 Möt de törstande med vatten.
De som bor i Temas land
ska möta flyktingarna med bröd,
15 för de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets tunga börda.
16 (BK) För så har Herren sagt till mig:
Inom ett år,
så som daglönaren räknar året,
ska all Kedars[aq] härlighet vara borta,
17 och få ska vara kvar
av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
För så har Herren, Israels Gud, talat.
Jerusalems övermod
22 (BL) Profetia om Synernas dal[ar].
Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk
går upp på taken?
2 Du larmfyllda, bullrande stad,
du sorglösa stad!
Dina fallna
har inte fallit för svärd,
de dog inte i strid.
3 (BM) Alla dina furstar
har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig
blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 (BN) Därför säger jag:
Vänd bort blicken från mig,
jag måste gråta bittert.
Försök inte trösta mig över dottern
mitt folks undergång.
5 Ja, det kommer en dag
av förvirring, nertrampning
och bestörtning
från Herren Gud Sebaot
i Synernas dal,
med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare
följer honom.
Kir[as] har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig
vid porten.
8 (BO) Han tog bort skyddet från Juda.
Den dagen ser du dig om
efter vapnen i Skogshuset[at].
9 Ni ser att Davids stad
har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet
i Nedre dammen.[au]
10 (BP) Ni räknar husen i Jerusalem
och river hus
för att förstärka muren.
11 (BQ) Mellan de båda murarna
gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp
till honom som har gjort detta,
till honom som har bestämt det
för länge sedan.
12 (BR) Herren Gud Sebaot kallar er
på den dagen till gråt och sorg,
till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg.
13 (BS) Men i stället blev det
munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin:
"Låt oss äta och dricka,
för i morgon dör vi."[av]
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.
Shebna ersätts med Eljakim
15 Så säger Herren Gud Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överförvaltaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du hugger ut en grav åt dig[aw] här? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du starke man. Han ska gripa tag i[ax] dig med kraft. 18 Han ska rulla ihop dig till ett nystan och kasta bort dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och dit ska dina härliga vagnar komma. Du är en skamfläck för din herres hus.
19 Och jag ska stöta bort dig från din plats, och du ska bli avsatt[ay] från din tjänst. 20 (BT) På den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom ska jag klä i din dräkt, jag ska spänna på honom ditt bälte och lägga ditt ämbete i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 (BU) Jag ska ge honom nyckeln till Davids hus att bära. Han ska öppna så att ingen kan stänga[az] och stänga så att ingen kan öppna.
23 (BV) Jag ska slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han ska bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom ska de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingar och avkomlingar, alla små kärl, både skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, ska spiken som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.
Profetia om Tyrus
23 (BW) Profetia om Tyrus[ba].
Jämra er, ni Tarshishskepp,
för det är ödelagt,
utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land[bb]
når budskapet dem.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon,
sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Shihors[bc] säd
och Nilflodens skördar
gjorde du vinster
genom att fara över stora vatten
och driva handel.
Du blev en marknadsplats
för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
för havet har sagt,
havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män
eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten
bävar man vid nyheterna
om Tyrus.
6 Dra bort till Tarshish[bd] och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 (BX) Är detta er stolta stad
från forna dagar,
vars fötter bar henne bort
för att bosätta sig i fjärran?
8 (BY) Vem har bestämt detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hon vars köpmän var furstar
och vars handelsmän
var jordens stormän.
9 Herren Sebaot har bestämt det,
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka jordens alla stormän.
10 Bred ut dig över ditt land
som Nilfloden,
du dotter Tarshish.
Du bär ingen boja mer.
11 (BZ) Han räckte ut sin hand över havet,
han fick kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen
skulle ödeläggas.
12 Han sade:
"Du ska aldrig mer stoltsera,
du kränkta jungfru, dotter Sidon[be].
Bryt upp och dra bort
till kitteernas land.
Men inte heller där ska du få ro.
13 Se på kaldeernas land,
det folket finns inte mer.[bf]
Assyrierna gav det landet
åt ökendjur.
De reste sina belägringstorn,
rev ner dess borgar
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarshishskepp,
för er befästning är förstörd."
15 (CA) På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:
16 "Ta din harpa och gå runt i staden,
du bortglömda prostituerade.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 För efter sjuttio år ska Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 (CB) Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.
Den stora domen över hela jorden
24 (CC) Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 (CD) Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 (CE) Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 (CF) Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 (CG) Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 (CH) Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre[bg],
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 (CI) Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 (CJ) Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 (CK) För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 (CL) Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 (CM) Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 (CN) Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här[bh] uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 (CO) De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 (CP) Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
Lovsång till Herren för hans seger
25 (CQ) Herre, du är min Gud!
Jag vill upphöja dig,
jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina beslut från forna tider
med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner.
Främlingarnas fäste
ska inte längre vara en stad,
det ska aldrig mer byggas upp.
3 Därför ska det mäktiga folket
ära dig,
de skoningslösa hedningarnas
städer frukta dig.
4 (CR) Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige
i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
För de skoningslösas andedräkt
är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan
när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Som hettan dämpas
av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 (CS) Herren Sebaot ska på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med feta rätter
och lagrade viner,
feta, mustiga rätter
och lagrat, klarat vin.
7 (CT) Han ska på detta berg utplåna
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker
alla folkslag.
8 (CU) Han ska utplåna döden för evigt.
Herren Gud ska torka tårarna
från alla ansikten
och ta bort sitt folks vanära
från hela jorden,
för Herren har talat.[bi]
9 (CV) På den dagen ska man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom hoppades[bj] vi på,
att han skulle frälsa oss.
Ja, här är Herren
som vi hoppades på.
Låt oss vara glada och jubla
över hans frälsning.
10 För Herrens hand
ska vila över detta berg,
men Moab ska trampas ner
i sitt land
som halm trampas ner
i gödselhögen.
11 Där ska han breda ut sina händer
som simmaren gör
för att simma,
men hans stolthet ska brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 (CW) Ja, dina murars höga fästningsverk
störtar han och ödmjukar,
han tar ner dem till jorden,
ner i stoftet.
Lovsång
26 (CX) På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 (CY) Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 (CZ) Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 (DA) Förtrösta på Herren för evigt,
för Herren Herren
är en evig klippa.
5 (DB) Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 (DC) Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
7 (DD) Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
8 (DE) Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
9 (DF) Min själ längtar efter dig om natten,
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
12 (DG) Herre, du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
13 Herre vår Gud, andra herrar än du
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
14 (DH) De är döda, de får inte liv igen,
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
16 (DI) Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 (DJ) Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 (DK) Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 (DL) Dina döda ska bli levande,
mina dödas[bk] kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 (DM) Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 (DN) För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 (DO) På den dagen ska Herren
med sitt hårda, stora
och starka svärd
straffa Leviatan,
den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och han ska döda draken[bl] i havet.
2 (DP) Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 (DQ) Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den
så att ingen ska skada den.
4 (DR) Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel
att strida emot,
skulle jag gå lös på dem
och bränna upp alltsammans.
5 Eller också söker man skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred ska man sluta med mig.
6 (DS) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De ska fylla hela världen
med frukt.
7 Har han slagit Israel
så som han slog
dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel
så som dess dråpare blev dräpta?
8 (DT) Nej, noggrant utmätt
gick du till rätta med dem
när de sändes bort.
Han fördrev dem
med sin hårda vind
på östanstormens dag.
9 (DU) Men därför blir också
Jakobs skuld försonad,
och detta blir följden
av att deras synd tas bort:
Han krossar alla altarstenar
som när kalksten smulas sönder.
Asherapålar och solstoder[bm]
ska inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra
bryter man av dem,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem,
för detta är ett folk
utan förstånd.
Därför har deras Skapare
inget förbarmande med dem,
han som har format dem
visar dem ingen nåd.
12 Det ska ske på den dagen
att Herren klappar ut kornen,[bn]
ända från den strida floden
till Egyptens bäckravin[bo],
och ni ska samlas in en och en,
ni Israels barn.
13 (DV) Och det ska ske på den dagen
att man blåser i en stor basun,
och de som var försvunna[bp]
i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
ska då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.
Ve över Samaria
28 (DW) Ve dig,
du stolta krona
av Efraims druckna män,
du vissnande blomma
av hans strålande härlighet
på berget[bq] över
de vinberusades bördiga dal!
2 (DX) Se, från Herren kommer
en som är stark och mäktig,
som en hagelskur,
en förödande storm,
som en flod med väldiga vatten
som forsar fram med kraft
och slår allt till marken.
3 (DY) Den stolta kronan
av Efraims druckna män
trampas då under fötterna.
4 Den vissnande blomman
av hans strålande härlighet
på berget över den bördiga dalen
ska bli som ett tidigt fikon
som mognat före sommaren:
När någon får se det slukar han det,
så snart det är i hans hand.
5 (DZ) På den dagen ska Herren Sebaot
bli en härlig krona
och en strålande krans
för dem som är kvar
av hans folk.
6 (EA) Han ska bli en rättens ande
för den som skipar rätt
och en styrka för dem
som driver fienden på porten.
7 (EB) Men också de raglar av vin
och vinglar av starka drycker.
Både präst och profet
raglar av starka drycker.
De är berusade av vin
och vinglar.
De raglar när de profeterar,
de stapplar när de skipar rätt.
8 Alla bord är täckta
med äckliga spyor,
det finns ingen ren fläck.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
För dem som just är avvanda
från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 För det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,[br]
lite här, lite där!"
11 (EC) Ja, genom stammande[bs] läppar
och på främmande språk
ska han tala till detta folk,[bt]
12 (ED) han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen,
låt den trötte vila.
Här finns ro."
Men de ville inte lyssna.
13 (EE) Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så ska de, där de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
14 Hör därför Herrens ord,
ni hånare som härskar
över folket här i Jerusalem.
15 Ni säger:
"Vi har slutit förbund med döden,
vi har ingått en pakt
med dödsriket.
När gisslet far fram som en störtflod
ska det inte nå oss,
för vi har gjort lögnen
till vår tillflykt,
falskheten till vårt gömställe."
16 (EF) Därför säger Herren Gud så:
Se, jag har lagt
en grundsten i Sion,
en beprövad sten,
en dyrbar hörnsten,
en fast grundval.
Den som tror på den
behöver inte fly[bu].[bv]
17 Och jag ska låta
rätten vara mätsnöret
och rättfärdigheten sänklodet.
Hagel ska slå ner lögnens tillflykt,
vatten ska skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden
ska upplösas,
er pakt med dödsriket
ska inte bestå.
När gisslet far fram
som en störtflod
ska ni bli nertrampade av det.
19 Så ofta det far fram
ska det träffa er.
Morgon efter morgon
ska det fara fram,
både dag och natt.
Det blir bara förfäran
när man förstår budskapet.
20 För sängen är för kort
att sträcka ut sig på,
täcket för smalt att svepa in sig i.
21 (EG) Ja, Herren ska resa sig
som på Perasims berg,
och han ska vredgas
som i Gibeons dal[bw]
för att utföra sitt verk,
sitt främmande verk,
och fullgöra sitt arbete,
sitt förunderliga arbete.
22 (EH) Sluta nu med ert hån,
så att era band inte dras åt
ännu hårdare,
för jag har hört
från Herren Gud Sebaot
om förödelse
och beslutad straffdom
över hela jorden.
23 Lyssna och hör min röst,
ge akt och hör mina ord.
24 (EI) När bonden vill så,
plöjer han då ständigt
och hackar upp och harvar sin åker?
25 När han har fått marken jämn,
strör han då inte ut svartkummin
och kryddkummin,
sår vete i rader
och korn på dess plats
och spältvete[bx] i kanten?
26 För hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
27 Man tröskar ju inte
svartkummin med trösksläde
eller kryddkummin
med vagnshjul,
utan man klappar ut svartkummin
med stav
och kryddkummin med käpp.
28 Brödsäd tröskas
men inte i det oändliga,
man driver inte ständigt
sina vagnshjul
och hästar över den.
Man vill ju inte tröska sönder den.
29 (EJ) Också detta kommer från
Herren Sebaot,
underbar i råd och stor i vishet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation