Bible in 90 Days
Mot de falska profeterna
9 (A) Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
alla mina ben darrar.
Jag är som en berusad man,
som en man omtöcknad av vin,
på grund av Herren
och hans heliga ord.
10 (B) För landet är fullt
av äktenskapsbrytare,
på grund av förbannelsen[a]
ligger landet sörjande
och betesmarkerna i öknen
är förtorkade.
De strävar mot det som är ont
och har sin styrka i orätt.
11 För både profeter och präster
är gudlösa.
Även inne i mitt hus
finner jag deras ondska,
säger Herren.
12 (C) Därför ska deras väg för dem
bli som hala stigar i mörkret.
De ska drivas bort,
och där ska de falla.
För jag ska låta olycka drabba dem
det år deras straff kommer,
säger Herren.
13 Också hos Samarias profeter
har jag sett dåraktiga ting:
De profeterade i Baals namn
och vilseledde mitt folk Israel.
14 (D) Och hos Jerusalems profeter
har jag sett förskräckliga ting.
De begår äktenskapsbrott
och ljuger,
de uppmuntrar dem som gör ont
så att ingen vänder om
från sin ondska.
De är alla för mig som Sodom
och stadens invånare
som Gomorras.
15 (E) Därför säger Herren Sebaot så
om profeterna:
Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka,
för från Jerusalems profeter
har gudlöshet gått ut
över hela landet.
16 (F) Så säger Herren Sebaot:
Lyssna inte på profeternas ord
när de profeterar för er,
för de bedrar er.
De talar sina egna hjärtans syner,
inte vad som kommer
från Herrens mun.
17 (G) Om och om igen säger de
till dem som föraktar mig:
”Herren har sagt:
Det ska gå er väl.”
Och till alla som följer
sitt hårda hjärta säger de:
”Ingen olycka ska drabba er.”
18 (H) Men vem har stått med
i Herrens råd,
sett och hört hans ord?
Och vem har lyssnat till hans ord
och hört det?
19 (I) Se, Herrens stormvind bryter fram,
full av vrede, en virvlande storm!
Den virvlar ner
över de ogudaktigas huvuden.
20 Herrens vrede
ska inte vända tillbaka
förrän han har utfört och fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden
ska ni inse och förstå det.
21 (J) Jag har inte sänt dessa profeter,
ändå rusade de i väg.
Jag har inte talat till dem,
ändå profeterade de.
22 Hade de stått med i mitt råd,
skulle de ha förkunnat mina ord
för mitt folk
för att få dem att vända om
från sina onda vägar
och sina onda gärningar.
23 (K) Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte också Gud långt borta? 24 (L) Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. 25 Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!” 26 Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri? 27 (M) De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. 28 Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. 29 (N) Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan?
30 (O) Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, de som stjäl mina ord från varandra. 31 (P) Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ”Så säger Herren.” 32 (Q) Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dem vilseleder de mitt folk med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de kan inte hjälpa detta folk, säger Herren.
Falska ”tungor”
33 När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ”Vad säger Herrens tunga[b]?”, ska du säga dem vad som är den verkliga tungan[c]. Och jag ska kasta bort er, säger Herren.
34 Den profet eller präst eller den av folket som säger ”Herrens tunga”, den mannen och hans hus ska jag straffa. 35 Så ska ni säga till varandra er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt? 36 Men ”Herrens tunga” ska ni inte mer nämna. För var och en ska då hans eget ord bli en ”tunga”, eftersom ni förvränger orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud. 37 Så ska du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat? 38 Men om ni säger ”Herrens tunga”, då säger Herren så: Ni använder det ordet, ”Herrens tunga”, fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni ska inte säga ”Herrens tunga”.
39 Därför ska jag nu glömma er helt[d] och kasta bort er från mitt ansikte, både er och staden som jag gett er och era fäder. 40 (R) Och jag ska låta evig vanära drabba er, en evig skam som aldrig ska glömmas.
Två korgar fikon
24 (S) När Babels kung Nebukadressar hade fört bort[e] Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar och hantverkarna och smederna och tagit med dem till Babel, visade Herren mig två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel. 2 (T) I den ena korgen fanns mycket goda fikon, tidigt mogna fikon[f]. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de inte gick att äta.
3 Och Herren sade till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att de inte går att äta.”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 (U) ”Så säger Herren, Israels Gud: Så som man ser på de goda fikonen ska jag se med välvilja på dem som förts bort från Juda, som jag skickat bort från denna plats till kaldeernas land. 6 (V) Jag ska låta mitt öga vaka över dem med godhet och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem, plantera dem och inte rycka upp dem. 7 (W) Och jag ska ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska vända om till mig av hela sitt hjärta.
8 (X) Men så som man gör med dåliga fikon som är så dåliga att de inte går att äta, säger Herren, på samma sätt ska jag göra med Juda kung Sidkia,[g] hans furstar och dem som är kvar i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. 9 (Y) På alla orter dit jag fördriver dem ska jag utlämna dem till skräck och olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse. 10 (Z) Jag ska sända svärd, svält och pest bland dem tills de utrotas ur landet som jag gett dem och deras fäder.”
Profetia om sjuttioårig fångenskap
25 (AA) Detta ord kom till Jeremia om hela Juda folk i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, som var Babels kung Nebukadressars första regeringsår[h]. 2 Detta är vad profeten Jeremia talade till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare:
3 (AB) Ända från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, i tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har talat till er gång på gång, men ni har inte velat höra. 4 (AC) Herren har sänt er alla sina tjänare profeterna gång på gång, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra. 5 (AD) De sade: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar! Då ska ni få bo kvar i landet som Herren har gett er och era fäder för all framtid. 6 (AE) Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem, och väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte låta någon olycka drabba er.” 7 (AF) Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede med era händers verk till er egen olycka.
8 Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9 (AG) ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar,[i] Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. 10 (AH) Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. 11 Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år[j].
12 (AI) Men när sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och folket där för deras missgärning, säger Herren, och kaldeernas land ska jag göra till en ödemark för all framtid. 13 Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. 14 Också dem ska mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag ska ge dem efter deras gärningar och deras händers verk.
Guds dom över folken
15 (AJ) För så sade Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den. 16 De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem.”
17 Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk[k] dit Herren sände mig att dricka. 18 Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, 19 (AK) sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk 20 (AL) och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod, 21 (AM) vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus, 22 (AN) alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen 25 samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 (AO) och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks[l] kung ska dricka efter dem.
27 (AP) Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er. 28 Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29 (AQ) För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.
30 (AR) Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem:
Herren ryter från höjden,
han höjer sin röst
från sin heliga boning.
Han ryter högt över sitt land
och höjer skörderop
som en vintrampare
över jordens alla invånare.
31 (AS) Larmet hörs till jordens ände,
för Herren går till rätta
med hednafolken,
han ska döma allt kött.
De ogudaktiga överlämnar han
åt svärdet, säger Herren.
32 Så säger Herren Sebaot:
Se, en ofärd går ut
från folk till folk
och en väldig storm stiger upp
från jordens yttersta ände.
33 (AT) De som blir slagna av Herren
på den dagen
ska ligga från jordens ena ände
till den andra.
Man ska inte hålla dödsklagan
efter dem,
inte samla upp och begrava dem,
utan de ska bli gödsel på marken.
34 Jämra er, ni herdar, och klaga!
Vältra er på marken,
ni ledare för hjorden,
för tiden är inne
då ni ska slaktas.
Ni ska skingras
och falla som ett fint kärl.[m]
35 (AU) Ingen tillflykt finns för herdarna,
ingen möjlighet att komma undan
för hjordens ledare.
36 Hör herdarna ropa
och ledarna för hjorden jämra sig,
för Herren ödelägger
deras betesmark
37 och de fridfulla ängarna förstörs
på grund av Herrens
brinnande vrede.
38 Likt ett ungt lejon
drar han ut ur sitt snår.
Deras land blir en ödemark
på grund av förtryckarens svärd
och hans brinnande vrede.
Jeremia hotas till livet
26 I början av Juda kung Jojakims, Josias sons, regering[n] kom detta ord från Herren. Han sade: 2 (AV) ”Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Ta inte bort något från dem. 3 (AW) Kanske kommer de att lyssna och vända om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.
4 Du ska säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna på mig och vandra efter den lag som jag förelagt er 5 (AX) och höra vad mina tjänare profeterna talar, dem som jag sänder er och gång på gång har sänt er fast ni inte har lyssnat, 6 (AY) då ska jag göra med detta hus som jag gjorde med Shilo. Och denna stad ska jag göra till en förbannelse för alla jordens folk.”
7 Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus. 8 När Jeremia hade slutat tala allt som Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: ”Du ska dö! 9 Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det ska gå för detta hus som för Shilo, och denna stad ska ödeläggas så att ingen bor där mer?” Och allt folket gaddade ihop sig mot Jeremia i Herrens hus.
10 När Juda furstar hörde det, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. 11 (AZ) Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar att dö! Ni har ju hört med egna öron hur han profeterat mot denna stad.”
12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: ”Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. 13 (BA) Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herren er Guds röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. 14 Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 (BB) Men det ska ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.”
16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte att dö, för han har talat till oss i Herren vår Guds namn.” 17 Några av de äldste i landet reste sig då och sade till folkets hela församling: 18 (BC) ”Mika från Moreshet profeterade på Juda kung Hiskias tid[o] och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:
Sion ska plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
19 Men lät Juda kung Hiskia med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21 När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22 (BD) Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim.
Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 (BE) Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
Profetia om det babyloniska oket
27 (BF) I början[p] av Juda kung Sidkias[q], Josias sons, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals. 3 Sänd det sedan till Edoms kung, Moabs kung, ammoniternas kung, Tyrus kung och Sidons kung genom de sändebud som har kommit till Jerusalem, till kung Sidkia av Juda. 4 Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar:
5 (BG) Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. 6 (BH) Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung. Också markens djur har jag gett honom, för att de ska tjäna honom. 7 (BI) Alla hednafolk ska tjäna honom och hans son och hans sonson[r], tills tiden kommer också för hans land då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig. 8 Men om något folk eller rike inte vill tjäna Babels kung Nebukadnessar och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då ska jag straffa det folket med svärd, svält och pest, säger Herren, tills jag har utrotat dem genom hans hand. 9 (BJ) Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung.” 10 De profeterar lögn för er, och därför ska ni föras långt bort från ert land. Jag ska driva bort er och ni ska gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, ska jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.
12 På samma sätt talade jag till Juda kung Sidkia. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så ska ni få leva. 13 Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, svält och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna Babels kung? 14 Hör alltså inte på de profeter som säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung”, för de profeterar lögn för er. 15 (BK) Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.
16 (BL) Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: ”Se, de kärl[s] som hör till Herrens hus ska nu snart föras tillbaka från Babel”, för de profeterar lögn för er. 17 Hör inte på dem utan tjäna Babels kung, så ska ni få leva. Varför ska denna stad bli en öde stad? 18 Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så låt dem vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.
19 (BM) För så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, tvättställen[t] och det övriga som ännu är kvar här i staden, 20 (BN) det som Babels kung Nebukadnessar inte tog med sig när han förde bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem – 21 ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem: 22 (BO) De ska föras till Babel och bli kvar där ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.
Den falske profeten Hananja
28 Men i samma år, i början av Juda kung Sidkias regering, i femte månaden av hans fjärde regeringsår[u], talade profeten Hananja, Asurs son, från Gibeon[v] till mig i Herrens hus inför prästerna och allt folket. Han sade:
2 ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok. 3 (BP) Inom två år ska jag föra tillbaka hit alla de föremål i Herrens hus som Babels kung Nebukadnessar tog från denna plats och förde till Babel. 4 (BQ) Och Juda kung Jekonja, Jojakims son, och alla fångar från Juda som kom till Babel ska jag föra tillbaka till denna plats, säger Herren. För jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok.”
5 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja inför prästerna och allt folket som stod i Herrens hus. 6 Profeten Jeremia sade: ”Amen! Må Herren göra så. Må Herren uppfylla de ord som du har profeterat och från Babel föra tillbaka till denna plats de föremål som fanns i Herrens hus, liksom alla fångarna. 7 Men hör detta ord som jag talar till dig och allt folket: 8 Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken. 9 (BR) Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”
10 (BS) Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 11 Och Hananja sade inför allt folket: ”Så säger Herren: Just så ska jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det.” Då gick profeten Jeremia sin väg.
12 Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom Herrens ord till Jeremia: 13 (BT) ”Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn. 14 (BU) För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag har lagt ett ok av järn på alla dessa hednafolks nacke, för att de ska tjäna Babels kung Nebukadnessar, och de ska tjäna honom. Jag har också gett honom markens djur.”
15 (BV) Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: ”Hör på, Hananja! Herren har inte sänt dig. Du har fått detta folk att lita på en lögn. 16 (BW) Därför säger Herren så: Se, jag ska ta bort dig från jordens yta. I år ska du dö, för du har predikat avfall från Herren.” 17 Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.
Jeremias brev till judarna i Babel
29 Detta är vad som stod i det brev[w] som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel, 2 (BX) sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med drottningmodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna. 3 Jeremia sände brevet med Eleasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Juda kung Sidkia sände dem till Babels kung Nebukadnessar. Brevet löd:
4 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: 5 Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. 6 Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. 7 Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.
8 (BY) För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer, 9 (BZ) för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.
10 (CA) För så säger Herren: När sjuttio år har gått för Babel[x] ska jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats. 11 (CB) Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 (CC) Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. 13 (CD) Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 14 (CE) För jag ska låta er finna mig, säger Herren. Jag ska göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag ska låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.
15 Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå åt oss i Babel.” 16 För så säger Herren till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er, 17 (CF) ja, så säger Herren Sebaot: Se, jag ska sända svärd, svält och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem. 18 (CG) Jag ska förfölja dem med svärd, svält och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem. 19 (CH) Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren.
20 Men hör nu Herrens ord, alla ni fångna som jag har sänt från Jerusalem bort till Babel: 21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag ska ge dem i den babyloniske kungen Nebukadressars hand och han ska låta döda dem inför era ögon. 22 (CI) Och alla fångar från Juda som är i Babel ska från dem hämta denna förbannelse och säga: ”Må Herren göra med dig som med Sidkia och Ahab, som Babels kung lät steka i eld.” 23 (CJ) För de har gjort något som är en dårskap i Israel. De har begått äktenskapsbrott med andras hustrur och har talat lögn i mitt namn, något som jag inte har befallt. Jag är den som vet det och är vittne till det, säger Herren.
Guds dom över Shemaja
24 Till nehelamiten Shemaja ska du säga: 25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har sänt brev i ditt eget namn till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och alla de andra prästerna och sagt: 26 ”Herren har satt dig till präst i prästen Jojadas[y] ställe, för att det ska finnas tillsyningsmän i Herrens hus över varje galen och självutnämnd profet, och för att du ska sätta sådana i stock och halsjärn. 27 Varför har du då inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er? 28 Därför har han kunnat sända bud till oss i Babel och säga: Än är det lång tid kvar. Bygg hus åt er, bo i dem och plantera trädgårdar och ät deras frukt.”
29 Prästen Sefanja läste upp brevet för profeten Jeremia. 30 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 31 ”Sänd bud till alla de fångna och säg: Så säger Herren om nehelamiten Shemaja: Shemaja har profeterat för er, men jag har inte sänt honom. Han har fått er att lita på en lögn. 32 (CK) Därför säger Herren så: Se, jag ska straffa nehelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem ska få bo bland detta folk, och han ska inte få se det goda som jag vill göra med mitt folk, säger Herren, för han har predikat avfall från Herren.”
Israels befrielse från Babel
30 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. 3 (CL) För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”
4 Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
5 Så säger Herren:
Rop av förfäran har vi hört,
fruktan och ingen frid.
6 (CM) Fråga och tänk:
Brukar män föda barn?
Varför ser jag då alla män
med händerna på höfterna
som kvinnor i barnsnöd?
Varför har alla ansikten
blivit så dödsbleka?
7 (CN) Ve! Detta är en stor dag,
den liknar ingen annan.
Det är en tid av nöd för Jakob,
men han ska bli räddad ur den.
8 (CO) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren Sebaot,
att jag ska ta oket från din nacke
och bryta sönder det
och slita av dina band.
Inga främlingar ska längre
tvinga honom att tjäna dem,
9 (CP) utan de ska tjäna Herren sin Gud
och David sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.[z]
10 (CQ) Så var inte rädd,
min tjänare Jakob, säger Herren,
och var inte förskräckt, Israel.
För jag ska rädda dig
ur landet i fjärran
och dina efterkommande ur landet
där de är fångna.
Jakob ska komma tillbaka
och leva i fred och trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
11 (CR) För jag är med dig, säger Herren,
för att rädda dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
bland vilka jag spritt ut dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
12 (CS) För så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 (CT) Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel
och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig,
för jag har slagit dig
med en fiendes slag.
Jag har tuktat dig hårt,
för din skuld är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din skuld är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 (CU) Men nu ska alla som ätit av dig
bli uppätna,
och alla dina motståndare
ska allihop gå i fångenskap.
De som har skövlat dig
ska bli skövlade,
och alla som har plundrat dig
ska jag lämna till plundring.
17 (CV) För jag ska låta dig bli frisk
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar
”den fördrivna”,
”Sion som ingen frågar efter”.
18 (CW) Så säger Herren:
Se, jag ska göra slut
på fångenskapen
för Jakobs hyddor
och förbarma mig
över hans boningar.
Staden ska åter byggas upp
på sin höjd,
och palatset ska stå
på sin rätta plats.
19 (CX) Från dem ska höras lovsång
och rop från glada människor.
Jag ska föröka dem,
och de ska inte bli färre.
Jag ska ära dem,
och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
hans församling ska bestå
inför mig,
och jag ska straffa alla
som förtrycker honom.
21 (CY) Hans ledare ska vara
en av hans egna,
hans härskare ska utgå
från hans mitt.
Jag ska låta honom komma nära
och närma sig mig –
för vem skulle annars våga sitt liv[aa]
genom att närma sig mig?
säger Herren.
22 (CZ) Och ni ska vara mitt folk,
och jag ska vara er Gud.
23 (DA) Se, Herrens stormvind bryter fram,
full av vrede, en härjande storm!
Den virvlar ner
över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
ska inte vända åter
förrän han har utfört,
förrän han har fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden
ska ni förstå det.
Israels kommande frälsning
31 (DB) På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk
som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3 (DC) Fjärran ifrån uppenbarade sig
Herren för mig[ab]:
”Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd bli kvar
över dig.
4 (DD) Än en gång ska jag upprätta dig,
och du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta din tamburin
och dra ut i dans
bland dem som är glada.
5 Än en gång ska du
plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar
ska själva njuta av frukten.
6 (DE) För det kommer en dag
då väktare ropar på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
till Herren vår Gud.”
7 (DF) För så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste
bland folken.
Låt lovsången ljuda och säg:
”Fräls, Herre[ac], ditt folk,
dem som är kvar av Israel.”
8 Se, jag ska hämta dem
från landet i norr
och samla dem
från jordens yttersta hörn.
Bland dem finns
både blinda och halta,
både havande kvinnor
och barnaföderskor.
En stor skara
ska komma tillbaka hit.
9 (DG) Gråtande ska de komma,
men jag ska leda dem
där de går bedjande fram.[ad]
Jag ska föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg
där de inte stapplar.
För jag är en Far för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10 (DH) Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna
i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
ska också samla det
och bevara det
som en herde bevarar sin hjord.
11 För Herren ska befria Jakob
och friköpa honom
från den som är starkare än han.
12 (DI) De ska komma
och jubla på Sions höjd
och strömma som en flod
till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ ska vara
som en vattenrik trädgård,
och de ska inte sörja mer.
13 (DJ) Då ska flickorna vara glada
och dansa,
unga och gamla
ska glädja sig tillsammans.
Jag ska förvandla deras sorg
till glädje
och trösta dem och glädja dem
efter deras bedrövelse.
14 Prästerna ska jag mätta
med utsökta rätter,
och mitt folk ska mättas
av mitt goda, säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
15 (DK) Så säger Herren:
Ett skri hörs i Rama[ae],
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter
över sina barn,
hon vägrar låta sig tröstas,
för hennes barn finns inte mer.
16 (DL) Men så säger Herren:
Stilla din högljudda gråt
och tårarna från dina ögon,
för ditt verk ska få sin lön,
säger Herren.
De ska komma tillbaka
från sina fienders land.
17 (DM) Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn ska komma tillbaka
till sitt land.
18 (DN) Jag har hört hur Efraim klagar:
”Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
För du är Herren min Gud.
19 (DO) När jag nu har vänt om
känner jag ånger,
och när jag nu besinnat mig
slår jag mig på höften[af].
Jag både blygs och skäms
när jag nu bär
min ungdoms förnedring.”
20 (DP) Är inte Efraim min käre son,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Närhelst jag går till rätta
med honom tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta
för honom.
Jag måste förbarma mig
över honom, säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
skaffa dig vägskyltar[ag]!
Lägg vägen på minnet,
stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dina städer här.
22 Hur länge ska du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt
på jorden:
En kvinna ska omsluta
en mäktig man.[ah]
23 (DQ) Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut
på fångenskapen
för Juda land och dess städer,
ska man än en gång
uttala detta ord:
”Herren välsigne dig,
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
ska bo där tillsammans,
både jordbrukare
och vandrande herdar.
25 (DR) För jag ska stärka trötta själar
och mätta alla utsvultna själar.
26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.
27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (DS) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (DT) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[ai] 30 (DU) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31 (DV) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag sluter ett nytt förbund
med Israels hus
och med Juda hus,[aj]
32 (DW) inte som förbundet jag slöt
med deras fäder
den dag då jag tog deras hand
och förde dem ut
ur Egyptens land –
förbundet med mig som de bröt
fastän jag var deras rätte herre –
säger Herren.
33 (DX) Nej, detta är förbundet
som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34 (DY) Då ska de inte mer behöva
undervisa varandra,
ingen sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla ska känna mig,
från den minste av dem
till den störste, säger Herren,
för jag ska förlåta
deras missgärningar
och aldrig mer minnas
deras synder.
35 (DZ) Så säger Herren,
han som har satt solen
till att lysa om dagen
och ordnat månen och stjärnorna
till att lysa om natten,
han som rör upp havet
så att vågorna dånar,
Herren Sebaot är hans namn:
36 (EA) Om denna ordning upphör
inför mig, säger Herren,
först då ska Israels släkte
upphöra som folk inför mig
för alltid.
37 Så säger Herren:
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar därnere
kan utforskas,
först då ska jag förkasta
hela Israels släkte
för allt de har gjort, säger Herren.
38 (EB) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (EC) Hela dalen där man har lagt lik[ak] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.
Köp av åker under belägring
32 (ED) Detta ord kom från Herren till Jeremia i Juda kung Sidkias tionde regeringsår[al], som var Nebukadressars artonde regeringsår. 2 (EE) Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården[am] i Juda kungs hus. 3 (EF) Juda kung Sidkia hade låtit spärra in honom där och sagt: ”Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag ska ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska inta den. 4 (EG) Och Juda kung Sidkia ska inte komma undan kaldeerna, utan han ska överlämnas i den babyloniske kungens våld och tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och se honom öga mot öga. 5 Han ska föra Sidkia till Babel, och där ska han stanna tills jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna ska ni inte ha någon framgång.”
6 Jeremia sade: ”Herrens ord kom till mig. Han sade: 7 (EH) Se, Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt[an] att köpa den.”
8 Och min farbrors son Hanamel kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig.” Då förstod jag att det var Herrens ord, 9 och jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver[ao]. 10 Jag skrev ett köpebrev och satte sigill på det, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. 11 Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och villkoren samt det öppna brevet. 12 Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria[ap], son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. 13 Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: 14 ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ta dessa brev, både det förseglade köpebrevet och det öppna brevet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras under lång tid. 15 För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång ska man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.”
Profetens bön
16 När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: 17 (EI) ”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. 18 (EJ) Du visar nåd mot tusenden och bestraffar fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. 19 (EK) Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar för att ge åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.
20 (EL) Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. 21 (EM) Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. 22 (EN) Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. 23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.
24 (EO) Se hur belägringsvallarna[aq] närmar sig staden för att inta den, och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv. 25 Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre Gud, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!”
Herrens svar
26 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 27 (EP) ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? 28 Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den. 29 (EQ) Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar.
30 För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. 31 För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig.
Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte 32 (ER) för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. 33 (ES) De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. 34 (ET) De satte upp sina vidriga avgudar[ar] i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. 35 (EU) Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd.
36 Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: 37 (EV) Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. 38 (EW) De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. 39 (EX) Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem. 40 (EY) Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. 41 (EZ) Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.
42 (FA) För så säger Herren: Liksom jag låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så ska jag också låta allt det goda som jag lovat dem komma över dem. 43 Man ska köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, given i kaldeernas hand. 44 (FB) Åkrar ska köpas för pengar och man ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska göra slut på deras fångenskap, säger Herren.”
Löften om återupprättelse
33 (FC) Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han fortfarande var inspärrad på vaktgården. Han sade: 2 (FD) Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: 3 (FE) Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.
4 (FF) För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: 5 Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man ska fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min harm. För på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.
6 (FG) Se, jag ska hela dess sår och ge läkedom och bota dem, och jag ska låta dem se frid och trofasthet i överflöd. 7 (FH) Jag ska göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var förr. 8 (FI) Jag ska rena dem från all deras synd som de har begått mot mig och förlåta dem alla deras synder som de har begått mot mig i uppror mot mig.
9 Staden ska bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De ska bäva och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.
10 (FJ) Så säger Herren: Än en gång ska man här på denna plats som ni säger är öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, 11 (FK) här ska man åter höra jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: ”Tacka Herren Sebaot, för Herren är god och evig är hans nåd”, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. För jag ska åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var förr, säger Herren.
12 Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, och i alla andra städer som hör hit, ska det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar vila. 13 (FL) I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, Jerusalems omgivningar och Juda städer ska än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.
Löftet om den rättfärdige telningen
14 (FM) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
15 (FN) I de dagarna och på den tiden
ska jag låta en rättfärdig telning[as]
växa upp åt David.
Han ska skaffa
rätt och rättfärdighet på jorden.
16 (FO) I de dagarna ska Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.
Man ska kalla det så:
Herren vår rättfärdighet.
17 (FP) För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus, 18 och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer.”
19 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 20 (FQ) Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, 21 först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig. 22 (FR) Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande och leviterna som står i min tjänst.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation