Bible in 90 Days
33-34 Sedan sa Herren till Mose och Aron: När ni kommer in i Kanaans land som jag har gett er, och jag låter något hus där angripas av mögel,
35 ska ägaren till huset rapportera det för prästen och säga: 'Det ser ut som om det skulle vara mögel i mitt hus!'
36 Prästen ska då ge order om att huset utryms innan han undersöker det, för att inte alltsammans ska anses som smittat om han konstaterar att det finns mögel där.
37 Om han hittar gröna eller röda fläckar på husets väggar och de tycks vara under väggens yta,
38 ska han hålla huset stängt i sju dagar
39 och sedan komma igen på den sjunde dagen och undersöka det. Om fläckarna har spritt sig på väggen
40 ska prästen ge order om att man tar bort den del av väggen som blivit smittad. Materialet måste kastas på en oren plats utanför staden.
41 Sedan ska han ge order om att man skrapar hela huset invändigt. Det avskrapade murbruket ska kastas på en oren plats utanför staden.
42 Nya stenar ska ersätta dem som tagits bort. Man ska använda nytt murbruk och rappa hela huset.
43 Men om fläckarna framträder igen,
44 ska prästen komma tillbaka och undersöka huset. Om han ser att fläckarna har spritt sig, är det mögel och huset är orent.
45 Då ska han beordra att huset rivs. Alla stenar, allt timmer och murbruk ska bäras ut ur staden till en oren plats.
46 Den som går in i huset medan det är stängt ska vara oren till kvällen.
47 Den som sover eller äter i huset ska tvätta sina kläder.
48 Men om fläckarna inte har kommit tillbaka när prästen kommer igen för att inspektera det efter att det har blivit rappat, då ska han förklara huset rent.
49 Han ska också utföra en reningsceremoni och använda två fåglar, cederträ, en scharlakansröd tråd och några kvistar isop.
50 En av fåglarna ska han slakta över ett lerkärl med friskt vatten
51-52 och doppa cederträt, isopen, tråden och den levande fågeln i blodet efter den fågel som slaktats. Han ska också bestänka huset sju gånger. På så sätt ska huset bli rent.
53 Sedan ska han låta den levande fågeln flyga bort över fälten. Det är på detta sätt man skaffar försoning för ett hus och renar det.
54 Detta är alltså lagarna över hur man behandlar spetälska, klåda,
55 mögel i kläder och hus
56 och svullnader, utslag och ljusa fläckar på huden.
57 Genom dem kan man få reda på om något är orent eller ej. Det är därför dessa lagar är givna.
Rening efter flytningar
1-2 Herren sa till Mose och Aron att ge Israels folk följande instruktioner:Den man som har flytningar från sitt könsorgan är oren.
3 Detta gäller inte bara när flytningen pågår, utan också en tid efter det att den upphört.
4 Sängen han ligger på och allt han sitter på blir orent.
5 Den som rör vid en oren säng blir också oren till kvällen och måste tvätta sina kläder och bada.
6 Den som sitter där någon som är oren suttit är själv oren till kvällen och måste tvätta sina kläder och bada.
7 Samma föreskrifter gäller den som rör vid den orene.
8 Den han spottar på är oren till kvällen och måste tvätta sina kläder och bada.
9 Den sadel han sitter på är oren,
10 och den som rör vid eller bär något annat som funnits under honom ska vara oren till kvällen och måste tvätta sina kläder och bada.
11 Om den orene mannen rör vid någon utan att först ha tvättat händerna, måste den han rört vid tvätta sina kläder, bada och vara oren till kvällen.
12 Lerkärl som den orene rör vid ska slås sönder och träkar måste tvättas med vatten.
13 När flytningen upphör, ska han börja en sju dagars reningsceremoni, genom att tvätta sina kläder och bada i friskt vatten.
14 På den åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma fram inför Herren, vid ingången till tabernaklet, och ge dem till prästen.
15 Prästen ska offra dem där, den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. På så sätt skaffar prästen försoning för mannen inför Herren, för den flytning han haft.
16 När en man haft sädesavgång ska han bada hela kroppen och vara oren till kvällen.
17 Om sädesvätska kommit på kläderna ska dessa tvättas och sedan förbli orena till kvällen.
18 Efter ett samlag måste både kvinna och man bada, och de är orena till kvällen.
19 När en kvinna har menstruation är hon oren i sju dagar, och under den tiden ska den som rör vid henne vara oren till kvällen.
20 Det som hon ligger eller sitter på under den tiden blir orent.
21-23 Den som rör vid hennes säng eller något hon sitter på ska tvätta sina kläder och bada och förbli oren till kvällen.
24 En man som har samlag med henne under den tiden är oren i sju dagar, och varje säng som han ligger i ska vara oren.
25 Om menstruationen fortsätter över den normala tiden eller kommer oregelbundet, tillämpas samma regler som i vanliga fall,
26 så att det som kvinnan ligger på under den tiden blir orent, precis som under hennes normala menstruationsperiod, och på samma sätt förhåller det sig med allt hon sitter på.
27 Den som rör vid hennes säng eller något hon sitter på blir oren och måste tvätta sina kläder, bada och betraktas som oren till kvällen.
28 Om menstruationen har upphört efter sju dagar, är hon ren.
29 På den åttonde dagen ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till tabernaklet,
30 och prästen ska offra en som syndoffer och en som brännoffer och skaffa försoning för henne inför Herren, för orenheten under hennes menstruation.
31 På så sätt ska ni rena Israels folk från dess orenhet. I annat fall kommer de att dö, därför att de orenar mitt tabernakel som finns bland dem.
32 Detta är alltså lagen för en man som blir orenad genom flytning från sitt könsorgan eller genom sädesavgång,
33 och för en kvinnas menstruationsperiod. Den gäller också för den man som har samlag med en kvinna under denna period.
Försoningsdagen
1-2 Efter Arons söners död när de kom inför Herren, sa Herren till Mose: Varna din bror Aron så att han inte utan vidare går in i helgedomen bakom förhänget där arken och benådningsplatsen finns. Ett sådant intrång kommer att straffas med döden. Jag är nämligen själv närvarande i molnet över benådningsplatsen.
3 Här följer bestämmelserna för när och hur han får gå in dit: Han måste ha med sig en ung tjur till syndoffer och en bagge till brännoffer.
4 Han ska bada innan han klär på sig de speciella prästkläderna av linne, först underkläderna, sedan rocken med bältet och turbanen.
5 Israels folk ska sedan ge honom två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6 Först ska han bära fram den unga tjuren som syndoffer för sig själv och därigenom skaffa försoning för sig och sin familj.
7 Sedan ska han föra fram de båda bockarna inför Herren, vid ingången till tabernaklet,
8 och kasta lott för att avgöra vilken som är Herrens och vilken han ska skicka iväg.
9 Den bock som lotten faller på ska offras av Aron som syndoffer.
10 Den andra bocken ska få leva och ställas fram inför Herren. Försoningsceremonin ska genomföras, och sedan ska den skickas ut i öknen som syndabock.
11 När Aron har offrat den unga tjuren som syndoffer för sig själv och sin familj,
12 ska han ta ett rökelsekar med glöd från Herrens altare, fylla sina händer med välluktande rökelse krossad till fint pulver och bära det innanför förhänget.
13 Där ska han inför Herren placera rökelsen på glöden, så att ett moln av rökelse täcker både benådningsplatsen över arken och stentavlorna med de tio budorden. Genom att göra så ska han slippa dö.
14 Han ska också ta en del av blodet från den unga tjuren och stänka det med sitt finger framtill på benådningsplatsen och sedan sju gånger framför den.
15 Därefter måste han gå ut och offra bocken som var avsedd för folkets syndoffer, bära in blodet innanför förhänget och stänka det på benådningsplatsen och framför den, precis som han gjorde med blodet från den unga tjuren.
16 På så sätt ska han skaffa försoning åt det allra heligaste därför att det blivit orenat genom Israels folks synder, och åt det heliga, som finns mitt bland folket och är omgivet av deras orenhet.
17 Ingen annan människa får vara inne i det heliga när Aron går in för att skaffa försoning i det allra heligaste, inte förrän han kommit ut igen och har skaffat försoning åt sig själv och sitt hus och åt hela Israels folk.
18 Då ska han gå ut till altaret inför Herren och skaffa försoning för det. Han måste stryka av blodet från den unga tjuren och från bocken på altarets horn
19 och sju gånger stänka av blodet med fingret på altaret, för att därigenom rena det från Israels synd och helga det.
20 När han har avslutat försoningsceremonin för det allra heligaste, det heliga och altaret, ska han föra fram den levande bocken,
21 och under det att han lägger sina båda händer på den bekänna Israels folks alla synder. Han ska lägga all deras synd på bockens huvud och skicka ut den i öknen, ledd av den man som blivit utsedd till uppgiften.
22 Bocken ska alltså bära bort folkets synd till ett land där ingen bor, och mannen ska släppa den lös ute i öknen.
23 Därefter ska Aron gå in i det heliga igen och ta av sig linnekläderna han tog på sig innan han gick in i det allra heligaste.
24 Sedan ska han bada på en helig plats, ta på sig sina vanliga kläder igen och gå ut och bära fram sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och på så sätt skaffa försoning åt sig själv och folket.
25 Han ska också bränna upp fettet från syndoffret på altaret.
26 Mannen som lett ut bocken i öknen ska efteråt tvätta sina kläder och bada innan han får komma tillbaka till lägret.
27 Den unga tjuren och bocken för syndoffret, vilkas blod förts in av Aron i helgedomen för att skaffa försoning, ska bäras ut utanför lägret och brännas tillsammans med huden och de inre organen.
28 Den som bränner detta ska sedan tvätta sin kläder och bada, innan han återvänder till lägret.
29-30 Detta är en lag som alltid ska följas: Du får inte utföra något arbete på den tionde dagen i sjunde månaden, utan den dagen måste du använda till självrannsakan och leva i enkelhet. Detta gäller både dem som är födda i landet och dem som är utlänningar och bor bland Israels folk. Detta är den dag då ni ska fira försoningen, då ni i Herrens ögon blev rena från alla era synder.
31 Det är en vilodag, och den ska ni tillbringa i stillhet och enkelhet. Lagen gäller för all framtid.
32 Denna ceremoni ska även i senare generationer utföras av den smorde översteprästen, som blivit avskild för uppgiften efter sin förfader Aron. Han ska vara den som tar på sig de heliga linnekläderna
33 och skaffar försoning för det allra heligaste, det heliga, altaret, prästerna och folket.
34 Detta ska vara en evig lag för er, att skaffa försoning för Israels folks synder en gång om året.Aron följde alla dessa föreskrifter som Herren gav Mose.
Varning för felaktiga offer
1-2 Herren gav också Mose följande föreskrifter som gällde Aron och prästerna och hela Israels folk:
3-4 Den israelit som offrar en oxe, ett lamm eller en get på någon annan plats än vid tabernaklet gör sig skyldig till mord och ska uteslutas från gemenskapen med sitt folk.
5 Syftet med denna lag är att hindra Israels folk att offra på fälten och i stället få dem att bära fram sina offer till prästen vid ingången till tabernaklet och bränna fettet till en doft som Herren uppskattar och njuter av.
6 Om de bär fram offren till prästen har han möjlighet att stänka av blodet på Herrens altare vid ingången till tabernaklet och bränna fettet, som en doft Herren uppskattar och njuter av,
7 i stället för att folket ska offra till onda andar ute på fälten. Detta ska vara en bestående lag för er, från generation till generation.
8-9 Jag upprepar: Vare sig det är en israelit eller en främling som bor bland er, som frambär ett brännoffer eller slaktoffer någon annanstans än vid ingången till tabernaklet, där det ska frambäras till Herren, så ska han uteslutas från gemenskapen.
10 Och jag ska vända mitt ansikte från den person som äter blod av något slag, vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor hos er. Jag ska utrota honom ur hans folk.
11 För livet finns i blodet, och jag har gett er blodet till att stänka på altaret till försoning för era liv. Det är blodet som ger försoning, därför att det är liv.
12 Det är detta som ligger bakom min befallning till Israels folk, att varken de eller utlänningarna som bor bland dem ska äta blod.
13 Den som går ut och jagar, vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er, och dödar något villebråd eller en fågel av något slag som får ätas, måste tömma ut blodet och täcka över det med jord,
14 för livet finns i blodet. Det är därför jag har sagt till Israels folk att de aldrig ska äta blod, eftersom varje fyrfotadjurs eller fågels liv är i dess blod. Den som äter blod måste utrotas.
15 Var och en, infödd eller främling, som äter köttet från ett självdött djur eller från ett djur som blivit dödat av ett rovdjur, måste tvätta sina kläder och bada och förbli oren till kvällen. Därefter kan han förklaras ren.
16 Men om han inte tvättar sina kläder och badar, får han ta sitt straff och alla konsekvenser av detta.
Inga sexuella avarter
1-2 Sedan befallde Herren Mose att säga till Israels folk: Jag är Herren, er Gud.
3 Var inte som hedningarna, som folket i Egypten där ni bodde så länge, eller som folket i Kanaan dit jag tänker leda er. Lev inte efter deras lagar.
4-5 Det är bara mina lagar ni ska lyda, och ni måste följa dem i varje detalj, för jag är Herren, er Gud. Om ni lyder dem, ska ni få leva. Jag är Herren.
6 Ingen får ha sexuellt umgänge med en nära släkting, för jag är Herren.
7 En son får inte vanära sin far genom att ligga med sin mor
8 eller med någon annan av sin fars hustrur,
9 inte heller med sin syster eller halvsyster, vare sig hon är dotter till fadern eller modern och vare sig hon är född i samma hus eller inte.
10 Du ska inte ha sexuellt umgänge med barnbarn, varken med din sondotter eller med din dotterdotter, för det är en nära släkting.
11 Du ska inte ha sexuellt umgänge med en halvsyster, din fars hustrus dotter,
12 inte heller med din faster, för hon är nära släkt med din far.
13 Du ska inte ha sexuellt umgänge med en moster, för hon är en nära släkting till din mor,
14 och inte heller med din farbrors hustru, som också räknas som din faster.
15 Du ska inte ligga med din svärdotter, din sons hustru,
16 inte heller med din brors fru, för det vanärar din bror.
17 Du får inte ha ett förhållande med både en kvinna och hennes dotter eller sondotter eller dotterdotter, för de är nära släktingar, och det är ogudaktigt att göra något sådant.
18 Du ska inte gifta dig med din hustrus syster, för de kommer att bli rivaler. Men om din hustru dör är det inte fel att du gifter dig med hennes syster.
19 Det får inte förekomma att du ligger med en kvinna som har menstruation
20 eller ligger med en annan mans hustru, så att du orenar dig med henne.
21 Du får inte offra barn till Molok och låta bränna dem på hans altare. Du får inte ohelga din Guds namn, för jag är Herren.
22 Att ligga med en man som man ligger med en kvinna är avskyvärt.
23 En man får inte ha sexuellt umgänge med något djur, så att han därigenom orenar sig. Inte heller en kvinna, för det är i allra högsta grad perverst.
24 Orena inte er själva genom något av allt detta, för det är sådant som hedningarna gör. Därför att de gör så kommer jag att fördriva dem från det land ni kommer att få.
25 Hela landet blir orent genom sådana handlingar. Det är därför jag straffar folken som bor där och kommer att fördriva dem ut ur landet.
26 Ni måste hålla alla mina lagar och förordningar mycket noga, och ni får inte göra er skyldiga till något av detta. Dessa lagar gäller både er som är födda bland Israels folk och de utlänningar som bor hos er.
27 Alla dessa avskyvärdheter har folket som bor i landet jag ska leda er till fortsatt med, och landet är orent.
28 Gör inte sådana saker, för då kommer jag att driva ut er ur landet, precis som jag ska göra med det folk som bor där nu.
29-30 Var och en som gör sådana ohyggliga handlingar ska uteslutas ur detta folk. Var alltså mycket noga med att lyda mina lagar och håll inte på med någonting av detta. Orena inte er själva med dessa onda gärningar, som folket i landet ni är på väg till ägnar sig åt. Jag är nämligen Herren, er Gud.
Regler för det dagliga livet
1-2 Herren befallde också Mose att säga följande till Israels folk: Ni måste vara heliga, för jag, Herren, er Gud, är helig. Ni måste respektera era föräldrar och hålla min sabbatslag, för jag är Herren, er Gud.
3-4 Tillverka inte eller tillbe avgudar, för jag är Herren, er Gud.
5 När ni bär fram ett tackoffer till Herren, ska ni offra det på rätt sätt så att det blir accepterat.
6 Ät det samma dag ni offrar det och aldrig senare än dagen därpå. Det som blir kvar till tredje dagen måste brännas upp.
7 Det som äts på den tredje dagen är nämligen vedervärdigt för mig, och jag kan inte acceptera det.
8 Om ni äter det på den tredje dagen drar ni på er skuld, för då ohelgar ni Herrens helighet och ska bli skilda från Herrens folk.
9 När ni bärgar in skörden, ska ni inte skörda i hörnen och längs kanterna av fältet, och inte heller plocka upp ax som ligger kvar på marken.
10 Samma sak gäller vinskörden. Plocka inte av de sista druvorna på grenarna, och låt druvor som fallit ner på marken ligga kvar. Lämna detta åt de fattiga och åt främlingar, för jag är Herren, er Gud.
11 Ni ska inte stjäla eller ljuga eller bedra någon av ert eget folk.
12 Inte heller ska ni svära falskt och därigenom dra vanära över er Guds namn, för jag är Herren.
13 Ni ska inte röva från någon eller förtrycka någon, och ni ska betala era anställda väl. Om ni är skyldiga dem något, så betala det genast, helst samma dag.
14 Du ska inte förbanna den döve eller lägga en snara för den blinde, där han går fram. Frukta er Gud! Jag är Herren!
15 Bevaka rättvisan och gör inte skillnad på fattig och rik. Döm inte din nästa för hårt.
16 Skvallra inte! Kom inte med falska anklagelser mot en medmänniska, för jag är Herren.
17 Du får inte hata din bror! Tillrättavisa den som syndar! Låt honom inte komma undan, för då är du lika skyldig som han.
18 Hämnas inte! Var inte självisk och överlägsen, utan älska din medmänniska som dig själv, för jag är Herren.
19 Lyd mina lagar: Låt inte djur av olika slag para sig med varandra, och så inte två olika sädesslag på din åker. Bär inte kläder som är vävda av två olika material.
20 Om en man förför en slavflicka som ska gifta sig med en annan man, ska de båda två ställas inför domstol men inte dömas till döden, eftersom hon inte är fri.
21 Mannen ska bära fram sitt skuldoffer inför Herren vid ingången till tabernaklet. Offret ska bestå av en bagge.
22 Prästen ska med baggen skaffa försoning åt mannen för den synd han har begått, och han ska få förlåtelse.
23 När ni har kommit in i landet och har planterat alla slags fruktträd ska ni inte äta något av de tre första skördarna, för de betraktas som orena.
24 Det fjärde året ska hela skörden överlämnas åt Herren och ges till honom som tacksägelse.
25 Först det femte året är skörden er egen, och då kommer Herren att ge er extra mycket.
26 Jag är Herren, er Gud! Ni får inte äta blodigt kött. Inte heller får ni befatta er med spådomar och trollkonster.
27 Ni får inte klippa håret vid tinningarna eller ansa era skägg så som hedningarna gör.
28 Ni ska inte rista in några märken i er hud eller tatuera er. Jag är Herren.
29 Du ska inte förnedra din dotter genom att göra henne till en prostituerad, för då kommer landet snart att bli fyllt av ondska.
30 Håll mina sabbatslagar och respektera mitt tabernakel, för jag är Herren.
31 Orena er inte genom att rådfråga medier och trollkarlar, för jag är Herren, er Gud.
32 Ni ska bevisa de äldre vördnad och respekt i fruktan för Gud. Jag är Herren.
33 Utnyttja inte invandrarna i ert land. Handla inte orätt mot dem.
34 De ska behandlas som andra medborgare. Älska dem som er själva och kom ihåg att ni också var främlingar i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
35-36 Ni måste vara opartiska. Använd aldrig falska mått på längd, vikt och rymd. Ge i stället fullt mått, för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten.
37 Ni måste ge akt på alla mina befallningar och förordningar och lyda dem mycket noga, för jag är Herren.
Straffen för synd
1-2 Herren gav Mose ytterligare föreskrifter för Israels folk: Den av er, vare sig det är en israelit eller en främling som bor bland er, som offrar sitt barn som brännoffer åt Molok ska stenas av folket.
3 Ja, jag ska själv vända mig mot den mannen och skilja honom från hans folk. Genom att ge sitt barn åt Molok har han vanärat mitt heliga tabernakel och förolämpat mitt heliga namn.
4 Och om folket i landet låtsas som ingenting och vägrar att döda mannen,
5 då ska jag själv vända mitt ansikte mot honom och hans familj och utrota honom tillsammans med alla andra som vänder sig till andra gudar.
6 Jag ska vända mig mot den som rådfrågar medier och spåmän i stället för mig och utrota den personen ur det folk han tillhör.
7 Rena er och var heliga, för jag är Herren, er Gud.
8 Ni måste lyda alla mina bud, för jag är Herren som renar er.
9 Var och en som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden, för han har förbannat sitt eget kött och blod.
10 Om en man är otrogen med sin grannes eller någon annans hustru, ska både mannen och kvinnan straffas med döden.
11 Om en man ligger med sin fars hustru, har han orenat det som tillhör hans far. Både mannen och kvinnan måste dö, och det är deras eget fel.
12 Om en man ligger med sin svärdotter ska båda straffas med döden. De har själva dragit detta över sig genom att orena varandra.
13 Straffet för homosexuella handlingar är döden för båda parter. De har själva dragit det över sig.
14 Om en man tar till hustru modern till den han redan är gift med är det en fruktansvärd synd. De ska alla tre brännas levande, för att ondskan bland er ska utplånas.
15 Om en man har sexuellt umgänge med ett djur ska både han och djuret dödas.
16 Om en kvinna har sexuellt umgänge med ett djur ska både kvinnan och djuret dödas. De har själva dragit straffet över sig.
17 Om en man ligger med sin halvsyster, vare sig det är dottern till hans far eller hans mor, är det skamligt, och han ska offentligt utrotas från Israels folk och bära sin skuld.
18 Om en man ligger med en kvinna under hennes menstruation ska båda uteslutas ur gemenskapen, för de har brutit mot reglerna om orenhet.
19 Samlag är olagligt mellan en man och hans moster eller faster, för de är alltför nära släktingar. De ska straffas.
20 Om en man har samlag med sin farbrors änka, har han tagit det som tillhör hans farbror. Som straff får de båda bära sin synd och dö barnlösa.
21 Om en man gifter sig med sin brors änka är detta en oren handling. Han har tagit det som tillhör hans bror och de ska därför dö barnlösa.
22 Ni måste lyda alla mina lagar och förordningar, för att jag inte ska driva ut er ur ert nya land.
23 Ni ska inte följa sederna hos det folk jag fördrev ut ur landet innan ni kom, för de gör allt detta som jag har varnat er för, och detta är anledningen till att jag avskyr dem.
24 Jag har lovat er deras land. Jag ska ge er det till besittning. Det är ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud som har avskilt er från andra folk.
25 Ni ska därför skilja mellan de fåglar och andra djur som jag har gett er tillåtelse att äta och de som ni inte får äta. Ni ska inte besmitta er och göra er förhatliga inför mig genom att äta något djur som jag har förbjudit, även om landet är fullt av dem.
26 Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Jag har avskilt er från alla andra folk för att ni ska vara mina.
27 Medier, trollkarlar och spåkvinnor ska ni stena till döds. De har själva dragit denna dom över sig.
21 Herren sa till Mose:Säg till prästerna att aldrig orena sig genom att röra vid en död människa,
2-3 utom om det är en nära släkting, en mor eller en far, en son eller dotter, en bror eller en ogift syster som han har haft särskilt ansvar för, eftersom hon inte haft någon man.
4 Som ledare för sitt folk får prästen nämligen inte orena sig så som en vanlig människa kan göra.
5 Prästerna får inte raka av sig håret eller skägget och inte heller får de tatuera sig.
6 De ska vara heliga inför Gud och får inte vanära eller ohelga hans namn. I så fall är de inte lämpade att bära fram eldsoffer till Herren, sin Gud.
7 En präst får inte gifta sig med en prostituerad, eller med en kvinna från en annan stam eller med en frånskild kvinna, för han är en helig man inför Gud.
8 Prästen är avskild för att bära fram offer inför Gud. Han är helig, för jag, Herren som helgar er, är helig.
9 En prästdotter som låter prostituera sig vanärar sin far och ska brännas levande.
10 Översteprästen, som blivit smord med den speciella smörjelsen och bär de särskilda kläderna, får inte låta sitt hår hänga löst eller riva sönder sina kläder i sorg.
11 Han får inte komma i närheten av en död människa, inte ens sin far eller mor.
12 Han får inte lämna helgedomen när han är i tjänst och inte heller behandla mitt tabernakel som ett vanligt hus, för han är avskild genom att Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.
13-15 Den kvinna han gifter sig med får inte ha varit änka, frånskild, prostituerad eller i övrigt ha varit tillsammans med en man. Hon måste vara en orörd kvinna av hans egen stam, för han får inte bli far till barn med blandat blod.
16-17 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron att den av hans ättlingar i kommande generationer som har något handikapp inte får bära fram offer inför Gud.
18 Den som är blind, lam eller vanställd till sin kropp,
19 sina händer eller fötter,
20 är puckelryggig eller dvärg eller har något fel på sitt öga, eller har utslag eller skabb på huden, eller är kastrerad,
21 får inte på grund av detta handikapp bära fram eldsoffer inför Herren, även om han är ättling till Aron.
22 Men han ska få äta prästernas mat, som offrats till Gud, både från de heliga och allra heligaste offren.
23 Han får däremot inte gå innanför förhänget och inte heller komma i närheten av altaret, på grund av sitt kroppsliga fel. Detta skulle orena min helgedom, för jag är Herren, som helgar den.
24 Mose gav alltså dessa föreskrifter till Aron och hans söner och till hela Israels folk.
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska vara mycket noga med att visa respekt för folkets offer till mig, för jag är Herren.
3 Från och med nu och för all framtid gäller att om en präst som är oren offrar djur som folket har kommit med eller tar hand om gåvor som är avskilda för Herren, så ska han avsättas från sin tjänst. Jag är Herren!
4 Ingen präst som är spetälsk eller som har något vätskande sår får äta av de heliga offren förrän han blivit frisk. Och den präst som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång
5 eller som rör vid någon orm eller något annat som är förbjudet eller som råkar röra vid någon som är oren,
6 den prästen ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat.
7 När solen har gått ner är han ren igen och kan äta sin del av offren.
8 Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet av rovdjur, för det skulle orena honom. Jag är Herren.
9 Varna prästerna så att de följer de här föreskrifterna mycket noga och inte blir dömda som skyldiga och måste dö därför att de brutit mot dessa regler. Jag är Herren, som helgar dem.
10 Ingen får äta av de heliga offren med mindre han är präst. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren.
11 Men det finns ett undantag. Om prästen för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också de barn till denne slav som föds i hans hus.
12 Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte äta de heliga offren.
13 Men om hon är änka eller frånskild och inte har någon som försörjer henne och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen annan som inte är medlem i de prästerliga familjerna får äta denna mat.
14 Om någon skulle äta av de heliga offren utan att veta om det, ska han till prästen lämna tillbaka lika mycket som han har tagit och lägga till en femtedel.
15 De heliga offer som Israels folk burit fram får inte vanhelgas genom att någon obehörig äter av dem, för de har burits fram till Herren.
16 Den som bryter denna lag drar på sig skuld och råkar i stor fara, därför att han har ätit heliga offer. Jag är Herren, som helgar era offer.
Godkända offerdjur
17-18 Och Herren sa till Mose: Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk, att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja,
19 kommer det endast att accepteras av Herren om det är ett felfritt djur av hankön. Det måste vara en ung tjur, ett får eller en bock.
20 Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.
21 Den som offrar ett tackoffer från hjorden till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras.
22 Ett djur som är blint eller odugligt eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom, får inte offras till Herren. Det är inte lämpligt som brännoffer för Herrens altare.
23 Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram inför Herren är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men inte som ett löftesoffer.
24 Ett djur som är kastrerat eller skadat i sina könsorgan ska inte offras till Herren vid något tillfälle.
25 Denna bestämmelse gäller för de offer som utlänningar bland er bär fram, men också de djur ni själva offrar, för endast felfria djur kan godkännas för detta offer.
26-27 Och Herren sa till Mose: När kalvar, lamm eller killingar föds ska de få stanna hos sina mödrar i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan de användas som eldsoffer åt Herren.
28 Ni ska inte slakta ett moderdjur och hennes avkomma på samma dag, vare sig det gäller en ko eller en tacka.
29-30 När ni bär fram ett lovoffer till Herren måste ni göra det på rätt sätt och äta det offrade djuret samma dag som det slaktats. Lämna inte något av det till följande dag! Jag är Herren.
31 Ni måste hålla alla mina bud, för jag är Herren.
32-33 Ni ska respektera mig och inte ohelga mitt namn, för jag, Herren, har gjort er heliga inför mig och räddat er ut ur Egypten för att ni ska vara mitt eget folk. Jag är Herren.
Årliga högtider
1-2 Herren sa till Mose: Meddela Israels folk att det ska fira flera årliga högtider inför mig då hela Israel ska samlas för att be till mig.
Sabbaten
3 Under sex dagar får ni arbeta, men den sjunde är en vilodag, en helig sabbat. Den dagen får ni inte uträtta något arbete, var ni än bor.
4 Här följer de heliga högtiderna, som ni ska fira varje år:
Påsken och det osyrade brödets högtid
5 Herrens påsk ska firas i slutet av mars.
6 Det osyrade brödets högtid ska firas med början första dagen efter påsk.
7 På första dagen under den högtiden ska ni samla allt folket för att tillbe mig, och allt arbete ska upphöra.
8 Likadant ska ni göra på den sjunde dagen under högtiden. Under alla sju dagarna ska ni offra eldsoffer inför Herren.
9-11 Den första skördens högtid ska firas när ni har kommit in i det land som jag ska ge er och ni har bärgat in er första skörd. Då ska ni bära fram den första kärven av skörden till prästen första dagen efter sabbaten. Han ska vifta med den inför Herren som ett viftoffer, och den ska tas emot av Herren som er välbehagliga gåva.
12 Samma dag ska ni som brännoffer till Herren offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön.
13 Ett spisoffer ska bäras fram tillsammans med detta, och det ska bestå av sju liter fint mjöl blandat med olivolja. Detta är ett eldsoffer till Herren som han kommer att uppskatta. Bär också fram ett drickoffer, bestående av en och en halv liter vin.
14 Innan ni har gjort detta får ni inte själva äta av skörden, varken färska eller rostade ax eller bröd. Detta är en bestående lag för hela landet.
Pingsten
15-16 Pingsthögtiden ska firas sju veckor senare, dvs efter femtio dagar. Då ska ni bära fram ett offer av säd ur er senaste skörd till Herren.
17 Det ska bestå av två brödkakor från varje hushåll, och dem ska prästen vifta med som ett viftoffer inför Herren. Baka brödet på sju liter fint mjöl, som innehåller jäst. Detta är ett förstlingsoffer till Herren.
18 Tillsammans med brödet och vinet ska ni som brännoffer till Herren bära fram sju felfria årsgamla lamm, en tjur och två baggar. Alla är eldsoffer som Herren uppskattar.
19 Ni ska offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm av hankön som tackoffer.
20 Prästerna ska vifta med dessa offer inför Herren tillsammans med brödkakorna. De är heliga inför Herren och ska överlämnas som mat åt prästerna.
21 Den dagen ska en helig samling utlysas för allt folket. Arbeta inte på den dagen! Detta är en lag som ska respekteras från generation till generation.
22 När ni bärgar in skörden får ni inte ta säden närmast åkerrenarna eller plocka upp sädesax som tappats. Lämna kvar det till de fattiga och till utlänningarna, som finns hos er och som inte har egna åkrar. Jag är Herren, er Gud!
Basunhögtiden
23-24 Basunhögtiden ska firas i mitten av september, då allt folket ska mötas till en stor fest för att be till Herren. Det är en minneshögtid, och man ska sammankalla till högtiden genom att blåsa i basun.
25 Arbeta inte på den högtidsdagen, utan frambär eldsoffer till Herren.
Försoningsdagen
26-27 Försoningsdagen infaller nio dagar senare. Allt folket ska då samlas inför Herren och sörja över sin synd. De ska bära fram eldsoffer till Herren.
28 Arbeta inte den dagen, för det är en särskild försoningsdag inför Herren, er Gud.
29 Den som inte använder den dagen till att ångra sig och sörja över sin synd ska uteslutas ur gemenskapen med sitt folk.
30-31 Och jag ska låta döda den som arbetar på den dagen. Detta är en lag som gäller Israel från generation till generation.
32 Det här är nämligen en vilosabbat, och på den ska ni ödmjuka er och ångra det onda. Denna försoningshögtid börjar den ena kvällen och pågår till kvällen därpå.
Lövhyddohögtiden
33-34 Lövhyddohögtiden ska firas fem dagar senare, den sista september. Den ska firas inför Herren under sju dagar.
35 Den första dagen ska folket mötas till en helig sammankomst. Arbeta inte den dagen!
36 På var och en av de sju dagarna i högtiden ska ni bära fram ett eldsoffer till Herren, och på den åttonde dagen ska det vara ännu en helig sammankomst för folket, då det på nytt ska bära fram ett eldsoffer till Herren. Detta är en glädjehögtid då inget tungt arbete är tillåtet.
37 Dessa är alltså de regelbundna årliga högtiderna. Under dem ska folket mötas till heliga sammankomster, och eldsoffer ska bäras fram till Herren.
38 De här årliga högtiderna ska firas förutom era regelbundna sabbater. Offren under högtiderna ska ges utöver era regelbundna gåvor och löften.
39 Den sista september, vid slutet av er skördetid, ska ni fira en högtid under sju dagar inför Herren. Kom ihåg att den första och den sista dagen i högtiden är vilodagar.
40 Den första dagen ska ni ta frukt från träden, liksom palmkvistar och lövrika grenar att bygga hyddor av, och sedan glädja er inför Herren er Gud i sju dagar.
41 Denna årliga sjudagarshögtid ska firas generation efter generation.
42 Under dessa sju dagar ska ni alla, som är infödda israeliter, bo i hyddor.
43 Detta ska ni göra för att Israels folk, generation efter generation, ska komma ihåg att jag ledde er ut ur Egypten och lät er bo i hyddor. Jag är Herren er Gud.
44 Mose berättade alltså för Israels folk om dessa årliga Herrens högtider.
Olja och bröd inför Herren
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Israels folk att skaffa fram ren olivolja,
3-4 så att ljusstaken av rent guld, som står utanför förhänget och stänger vägen till det allra heligaste, alltid kan brinna. Varje morgon och kväll ska Aron fylla på ny olja och se till vekarna. På denna ljusstake ska en evig låga brinna inför Herren från generation till generation.
5-8 Varje sabbatsdag ska översteprästen lägga ut tolv brödkakor i två rader, sex i varje rad, på guldbordet som står inför Herren. Bröden ska vara bakade av fint mjöl, och man ska använda fyra liter mjöl till varje kaka. Utmed varje rad ska läggas ren rökelse. Detta ska vara ett eldsminnesoffer inför Herren, till påminnelse om hans eviga förbund med Israels folk.
9 Aron och hans söner ska äta upp bröden på en plats som är särskilt avsedd för detta ändamål. Bröden är eldsoffer till Herren, enligt en av Gud fastställd lag, och de är högheliga.
Straffet för hädelse mot Gud
10 En dag ute i lägret började en man, vars mor var israelit och vars far egyptier, att slåss med en av Israels män.
11 Under slagsmålet förbannade den egyptiske mannen Gud och fördes fram till Mose för att bli dömd. (Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri av Dans stam.)
12 Han hölls i förvar till dess Herren visade vad man skulle göra med honom.
13-14 Herren sa till Mose: För ut honom utanför lägret och be alla som hörde honom förbanna mitt namn att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska folket stena honom till döds.
15-16 Säg till Israels folk att den som förbannar sin Gud måste sona detta med livet. Han måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Denna lag gäller för både utlänningar och israeliter, när de har hädat Herrens namn. De måste dö.
17 Dessutom måste alla mördare avrättas.
18 Den som dödar ett djur som inte är hans eget måste ersätta det.
19 Ett straff ska alltid utmätas efter den skada som skett,
20 öga för öga och tand för tand. Så som någon behandlar en annan, ska han själv behandlas.
21 Jag säger det igen: den som dödar ett djur måste ersätta det, och den som dödar en människa måste dö.
22 Ni ska ha samma lag för utlänningar och infödda, för jag är Herren, er Gud.
23 De förde alltså ut mannen utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Sabbatsåret
1-2 Medan Mose var på Sinai berg, gav Herren honom de här förordningarna för Israels folk:När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det vila inför Herren vart sjunde år.
3 Under sex år kan ni beså era åkrar, beskära era vingårdar och bärga in era skördar,
4 men under det sjunde året ska landet ligga i träda, obrukat, inför Herren. Så inte ert utsäde och beskär inte era vingårdar på hela året.
5 Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden, och samla inte heller in de druvor som mognar. Det är nämligen ett viloår för landet.
6-7 Skörden som växer det året ska tillhöra alla, både er själva, era tjänare, era slavar och de utlänningar som bor bland er, och även boskapen och de vilda djuren.
Jubelåret
8 Vart femtionde år,
9 på försoningsdagen, ska ni låta basunerna ljuda högt och länge i hela landet.
10 Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet råda i landet och var och en få tillbaka den mark han tvingats avstå till andra. Det ska vara ett år när all familjeegendom som sålts till andra ska återlämnas till de ursprungliga ägarna eller till deras arvtagare.
11 Vilket lyckligt år det kommer att bli! Under det året ska ni inte så, bärga in säd eller skörda druvor.
12 Ni ska låta det vara ett heligt jubelår. Under det året ska ni äta av den säd och av allt annat som växer vilt i landet.
13 Ja, under det året ska var och en återvända hem till sitt eget, och även den som tvingats sälja sin egendom ska få tillbaka den.
14-16 Om marken köpts eller sålts under de föregående fyrtionio åren, ska ni ha kommit överens om ett rättvist pris i förhållande till antalet år fram till jubelåret. Om jubelåret då låg långt framåt i tiden blev priset högt. Det är ju egentligen antalet skördar som överlåts och inte marken i sig själv.
17-18 Utnyttja inte varandra utan frukta Herren, er Gud! Jag är Herren! Lyd mina lagar om ni önskar leva tryggt i landet.
19 När ni lyder mig kommer landet att ge ovanligt stora skördar, och ni kan äta er mätta i lugn och ro.
20 Men ni kommer att undra: 'Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?'
21-22 Svaret lyder: 'Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka tills skörden det åttonde året är inbärgad!'
23 Kom ihåg att landet är mitt. Ni får inte sälja jorden för gott. Ni är främlingar som arrenderar min jord.
24 Varje köpekontrakt måste tillåta att marken kan återköpas när som helst.
25 Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, kan hans närmaste släktingar lösa tillbaka den.
26 Om det inte finns någon annan som vill lösa in den, men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar,
27 ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet skördar före nästa jubelår, och ägaren måste ta emot pengarna och återlämna jorden till honom.
28 Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till jubelåret. Men då måste den lämnas tillbaka.
29 Om en man säljer ett hus i en stad har han full återköpsrätt under ett år.
30 Men om han inte utnyttjar den ska huset för alltid tillhöra den nye ägaren. Det behöver inte lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vid jubelåret.
31 Med ett hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. Det är alltså möjligt att köpa tillbaka det när som helst, och det ska alltid lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna vid jubelåret.
32 Men leviternas hus, också de som ligger i städerna, kan köpas tillbaka när som helst
33 och måste återlämnas till den ursprunglige ägaren vid jubelåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra stammarna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet.
34 Leviterna har inte tillåtelse att sälja den mark som omger deras städer, för den är avsedd bara för dem.
35 Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.
36 Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.
37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.
38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,
40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.
41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.
42 För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar
43 eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!
44 Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten
45 och från de främlingar som bor bland er.
46 De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.
47 Om en utlänning som bor bland er blir rik, och en israelit blir fattig och säljer sig till utlänningen eller dennes familj,
48 kan han köpas tillbaka av en av sina bröder,
49 sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet.
50 Priset på hans frihet ska stå i proportion till det antal år som är kvar fram till jubelåret, eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år.
51 Om det är många år kvar till jubelåret, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig.
52 Om det bara är några få år kvar till jubelåret, ska han betala en liten del av den summa han fick när han sålde sig själv.
53 Om han säljer sig till en utlänning, måste denne behandla honom som en anställd tjänare snarare än som en slav eller som sin egendom.
54 Om han ännu inte har blivit friköpt när jubelåret är inne ska han och hans barn friges då,
55 för Israels folk tillhör mig. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Villkor för Guds välsignelse
26 Ni får inte ha några avgudar. Ni får aldrig tillbe uthuggna bilder, pelare eller stenstoder, för jag är Herren, er Gud.
2 Ni måste lyda mina sabbatslagar och visa vördnad för mitt tabernakel, för jag är Herren.
Lydnad innebär välsignelse
3 Om ni lyder alla mina bud,
4-5 ska jag ge er regn regelbundet. Landet ska få ovanligt stora skördar och träden ska vara tunga av frukt! Ni ska vara upptagna med att tröska tills det är dags för druvskörden, och den ska i sin tur pågå tills det åter är dags att så. Ni ska få äta er mätta och bo tryggt i landet.
6 Jag kommer att ge er fred, och ni ska kunna gå till vila utan att behöva vara rädda. Jag ska driva bort alla farliga djur.
7 Ni ska förfölja era fiender, och de ska dö för era svärd.
8 Fem av er ska driva bort hundra och hundra ska driva bort tiotusen. Ni ska besegra alla era fiender.
9 Jag ska beskydda er, föröka er och upprätthålla mitt förbund med er.
10 Ni ska ha ett sådant överflöd av säd, att ni inte kommer att veta vad ni ska göra med den när nästa skörd är mogen.
11 Jag kommer att bo hos er och ska inte överge er.
12 Jag ska gå omkring bland er och vara er Gud, och ni ska vara mitt folk.
13 För jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle behöva vara slavar. Jag har brutit sönder era bojor, och jag ska se till att ni kan vandra fram med värdighet.
Följden av olydnad
14 Men om ni inte lyssnar till mig eller lyder mig,
15 utan förkastar mina lagar,
16 så ska jag straffa er genom olyckor och ångest och brännande feber. Er syn ska försvagas och era liv förkortas. Ni ska så er säd förgäves, och era fiender ska äta upp skörden.
17 Jag ska vända mitt ansikte från er, och ni kommer att fly för dem som anfaller er. De som hatar er kommer att regera över er. Ni kommer till och med att fly fast ingen förföljer er!
18 Om ni då fortfarande är olydiga mot mig, ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
19 Jag ska krossa er stolta makt och göra så att er himmel blir som järn och er jord som koppar.
20 Ni ska använda era krafter förgäves. Ert land ska inte ge skördar, och era träd ska vara utan frukt.
21 Om ni ändå fortsätter på er väg och inte vill lyda mig eller lyssna till mig, ska jag sända sju gånger så svåra olyckor över er.
22 Jag ska sända vilda djur, som ska döda era barn, fördärva era boskapshjordar och minska ert antal, så att vägarna blir övergivna.
23 Om inte ens detta får er att bättra er, utan ni fortsätter att vandra i strid mot min vilja,
24 ska jag göra likadant mot er och göra det sju gånger värre för er synds skull.
25 Jag ska hämnas för att ni brutit förbundet med mig, och jag ska låta krig komma över er. Ni ska tvingas fly till era städer, jag ska sända sjukdomar bland er där, och ni kommer att besegras av era fiender.
26 Jag ska förstöra era livsmedelsförråd, så att det räcker med en enda ugn för att baka det bröd som måste livnära tio familjer. Ni ska fortfarande vara hungriga efter att ha ätit era ynkliga portioner.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®