Bible in 90 Days
19 Faraos hästar och ryttare och vagnar försökte följa efter genom havet. Men Herren lät murarna av vatten falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.
20 Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner
21 och Mirjam sjöng för dem:Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära.
Bittert vatten
22 Mose ledde Israels folk vidare från Röda havet, och de kom ut i öknen Sur och var där tre dagar utan vatten.
23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. (Därför kallas platsen Mara, som betyder bittert.)
24 Folket vände sig då mot Mose: Ska vi nu behöva dö av törst? frågade de.
25 Mose bad då Herren om hjälp, och Herren visade honom på en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.Det var där Gud satte upp följande villkor för att pröva folket:
26 Om ni vill lyssna till Herrens, er Guds, röst och lyda den och göra det som är rätt, så ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar jag lade på egyptierna, för jag är Herren, er läkare.
27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.
Gud förser sitt folk med kött och bröd
16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten.
2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron.
3 Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten, sa de. Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält.
4 Då sa Herren till Mose: Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte.
5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!
6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten.
7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer.
10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.
11-12 Och Herren sa till Mose: Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.'
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.
14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.
15 När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.
16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.
17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.
18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.
19 Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.
20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.
21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.
22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
23 Då talade han om anledningen för dem: Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon.
24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den.
25 Mose sa: Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken.
26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken.
27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen.
28-29 Hur länge tänker detta folk vägra att lyda? frågade Herren Mose. Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen.
30 Folket vilade alltså den sjunde dagen.
31 Och folket kallade maten manna, som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung.
32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det.
33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats.
34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet.
35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta.
36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.
Vatten ur klippan
17 Nu lämnade folket på Guds befallning öknen Sin och vandrade i etapper till Refidim. Men när de kom fram dit, fanns det inte något vatten att dricka.
2 Då började folket bråka med Mose. Ge oss vatten! gnällde de.Sluta nu, sa Mose. Tänker ni sätta Guds tålamod på prov igen?
3 Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga. Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?
4 Då frågade Mose Herren: Vad ska jag göra? De är ju färdiga att stena mig.
5-6 Herren sa till Mose: Tag med dig de äldste i Israel och för ut folket till berget Horeb. Du ska ha din stav i handen. Jag ska möta dig där vid klippan. Slå på den med din stav, samma stav som du slog på Nilens vatten med. Då ska vatten komma fram, så att alla kan få dricka! Mose gjorde som han hade blivit tillsagd, och vatten strömmade ut ur klippan.
7 Mose kallade platsen Massa, som betyder frestelse. Ibland har den kallats Meriba, som betyder bråk, för det var där folket bråkade med Gud och frestade honom genom att säga: Tänker Herren ta hand om oss eller inte?
8 Vid Refidim kom amalekiterna emot dem.
9 Mose beordrade då Josua att kalla samman en grupp män till strid.Mose sa till honom: I morgon kommer jag att stå på bergets topp med Guds stav i min hand.
10 Josua och hans män gick alltså ut för att besegra amalekiterna. Under tiden gick Mose, Aron och Hur upp på berget.
11 Så länge Mose orkade hålla upp staven i sina händer hade Israel övertaget, men när han lät händerna sjunka ryckte amalekiterna fram.
12 Till slut blev Mose så trött i armarna att han inte orkade hålla staven längre. Då rullade Aron och Hur fram en sten som han kunde sitta på, och sedan stod de på var sin sida om honom och höll upp hans armar ända till solnedgången.
13 Resultatet blev att Josua och hans män besegrade amalekiterna!
14 Herren sa till Mose: Skriv ner det här i en bok, så att man alltid kan minnas det, och övertyga Josua om att jag ska utplåna varje spår av Amalek.
15-16 Och Mose byggde ett altare där och kallade det: Herren är mitt segerbanér.Låt oss höja Herrens banér! sa Mose. Herren ska strida mot Amalek, från generation till generation.
Jetro besöker Mose
18 Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra talas om alla de underbara saker som Herren hade gjort för sitt folk och för Mose, och hur Herren hade fört dem ut ur Egypten.
2 Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som denne tidigare hade skickat hem,
3 och Moses söner Gersom och Elieser. Gersom betyder främling, för Mose hade sagt vid hans födelse: Jag har vandrat omkring i ett främmande land.
4 Elieser betyder Gud är min hjälp. När han föddes sa Mose: Mina förfäders Gud har varit min hjälpare och räddat mig undan Faraos svärd.
5-6 De hann upp israeliterna när Mose och folket hade slagit läger vid berget Sinai.Din svärfar Jetro har kommit för att hälsa på dig, sa man till Mose. Han har med sig din fru och era två pojkar.
7 Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar, och han hälsade mycket hjärtligt på honom. Sedan gick de in i Moses tält för att fortsätta samtalet.
8 Mose berättade för sin svärfar om allt som hade hänt och vad Herren hade gjort mot Farao och egyptierna för att befria Israel. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade hjälpt dem i allt.
9 Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade hjälpt dem att komma ut ur Egypten.
10 Lovad vare Herren, sa Jetro, han som har räddat er från egyptierna och Farao och bevarat Israel.
11 Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han har kunnat befria sitt folk från de stolta och grymma egyptierna.
12 Jetro offrade till Gud, och sedan kom Aron och ledarna i Israel för att träffa honom, och allesammans deltog de i offermåltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.
14 När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp.
15-16 Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja, svarade Mose sin svärfar. Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall.
17 Det där är inte bra! förklarade svärfadern.
18 Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.
19-20 Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.
21 Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.
22 Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.
23 Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret.
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.
25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.
26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.
Gud uppenbarar sig vid Sinai
19 Israeliterna nådde fram till Sinais öken på dagen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten.
2-3 Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till foten av berget Sinai och slog läger där. Mose gick upp på berget för att vara inför Gud, och han hörde Guds röst säga:Detta ska du meddela Israels folk:
4 'Ni har sett allt jag gjorde med egyptierna, och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig.
5 Om ni nu vill lyda mig och hålla er del av överenskommelsen mellan oss, så ska ni vara mitt folk bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min.
6 Och ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.'
7 Mose vände tillbaka från berget och sammankallade alla ledarna bland folket och talade om för dem vad Herren hade sagt.
8 Alla var fullständigt eniga och svarade: Vi ska göra allt som han begär av oss. Mose meddelade Herren folkets svar.
9 Då sa Herren till Mose: Jag ska komma till dig i ett mörkt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.
10 Gå nu ner och förbered folket på mitt besök. Invig dem i dag och i morgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder.
11 I övermorgon ska jag sedan stiga ner på berget Sinai inför deras ögon.
12 Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: 'Ni får inte gå upp på berget eller gå över gränslinjen. Den som gör det ska dö.
13 Ingen hand ska röra vid syndaren, utan denne ska stenas eller skjutas till döds med pilar. Detta gäller både människor och djur. Håll er borta från berget, tills ni hör en lång, utdragen ton från jubelhornet. Då får ni samlas vid foten av berget.'
14 Mose gick då ner till folket och förberedde dem för mötet, och de tvättade sina kläder.
15 Han sa till dem: Förbered er och rena er nu för att möta Herren om två dagar, och tänk på att ni inte får ha sexuellt umgänge under denna reningstid.
16 På tredje dagens morgon utbröt ett väldigt åskväder. Ett stort moln sänkte sig över berget, och det hördes en lång, utdragen ton som från en basun. Folket bävade.
17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud vid foten av berget.
18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget darrade som under en jordbävning.
19 Basunljudet blev allt starkare. Mose talade med Herren, och Herren svarade med hög röst.
20 Herren steg ner på bergets topp och kallade upp Mose till sig.
21 Herren sa till Mose: Gå tillbaka och varna folket för att överträda gränslinjen. De får inte komma upp här för att se Gud, för då ska många dö.
22 Till och med prästerna måste rena sig, för att Herren inte ska förgöra dem.
23 Men folket kan inte komma upp på berget, invände Mose. Du sa att de inte fick det, och du sa till mig att dra en gräns runt berget, som de inte fick överskrida, därför att området innanför den tillhör Gud.
24 Men Herren sa: Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men låt inte prästerna och folket gå över gränsen eller försöka att komma hit upp, för då måste jag döda dem.
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och påminde dem om vad Gud hade sagt.
De tio buden
1-2 Och Gud sa: Jag är Herren din Gud, som befriade dig från slaveriet i Egypten.
3 Du ska inte tillbe några andra gudar än mig.
4 Du ska inte göra några avgudar, inte göra några bilder som föreställer djur, fåglar eller fiskar.
5 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en Gud som inte vill dela din tillbedjan med andra gudar!När jag straffar folket för deras synder och när man hatar mig, låter jag straffet drabba också barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
6 Men jag slösar min kärlek över dem i tusentals generationer, när man älskar mig och lyder mina befallningar.
7 Du ska inte missbruka Herrens namn. Den som gör det ska inte undgå att bli straffad.
8 Kom ihåg att betrakta sabbaten som en helig dag.
9 Sex dagar i veckan är till för dina dagliga göromål och ditt vanliga arbete,
10 men den sjunde dagen är en ledig dag, som du ska vila på inför Herren, din Gud. På den dagen får du inte utföra något som helst arbete, och inte heller får din son, dotter eller tjänare, vare sig man eller kvinna, eller din boskap eller de som bor som främlingar ibland er göra det.
11 På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade han sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.
12 Hedra dina föräldrar, så ska du få ett långt och härligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du ska inte döda.
14 Du ska inte begå äktenskapsbrott.
15 Du ska inte stjäla.
16 Du ska inte ljuga.
17 Du ska inte vara avundsjuk på din granne för vad han äger, eller ha begär till hans hustru, slavar, oxar, åsnor eller någonting annat som han har.
18 Allt folket såg eldslågorna och röken som steg upp från berget, och de hörde dundret och det långa basunljudet där de stod på avstånd och darrade av rädsla.
19 De sa till Mose: Tala nu om för oss vad Gud säger, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala direkt till oss, för då kanske vi dör.
20 Var inte rädda, sa Mose till dem. Gud vill på det här sättet visa sin fruktansvärda makt, så att ni från och med den här dagen ska akta er för att synda mot honom!
21 Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det täta, mörka molnet där Gud var.
22 Herren sa till Mose att han skulle vara Guds talesman inför folket och säga till dem: Ni har själva varit vittnen till att jag talat till er från himlen.
23 Kom nu ihåg att ni inte får tillverka eller tillbe avgudar av silver eller guld eller någonting annat!
24 Det altare du reser åt mig ska vara enkelt och uppbyggt av jord. Frambär dina offer till mig på det, dina brännoffer och tackoffer av får eller oxar. Men bygg altaren bara där jag säger att du ska göra det. Då ska jag komma dit och välsigna dig.
25 Du kan också göra altaren av sten, men om du gör det ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen för att forma den, gör du den olämplig för mitt altare.
26 Och du ska inte heller göra en trappa upp till altaret. Om du gör det kanske kläderna inte döljer din nakenhet när du går upp, och det kan Herren inte acceptera.
Regler som ska gälla mellan människor
21 Här följer ytterligare lagar som du ska förelägga dem:
2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men under det sjunde året ska han sedan bli fri och inte behöva betala något för det.
3 Om han lät sälja sig som slav innan han gifte sig och sedan har gift sig, ska han ges fri ensam, men om han var gift innan han blev slav, ska hans fru bli fri samtidigt med honom.
4 Om hans herre gav honom en hustru medan han var slav och de har söner och döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande vara slavar och mannen ensam blir fri.
5 Om mannen förklarar att han hellre stannar hos sin herre, sin hustru och sina barn än att bli fri,
6 då ska hans herre föra honom fram inför domarna och i allas åsyn borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för livet.
7 Om en man säljer sin dotter som slavinna, ska hon inte bli fri efter sex år, som männen blir.
8 Om mannen som köpte henne och har avsett att ta henne till hustru inte tycker om henne, ska han låta köpet gå tillbaka. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne illa genom att inte hålla vad han lovat.
9 Om han låter sin son förlova sig med en judisk slavinna, ska han inte längre behandla henne som slav utan som sin egen dotter.
10 Om sonen gifter sig med henne och sedan tar sig ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat eller kläder eller äktenskapliga rättigheter.
11 Om han sviker henne i något av detta, ska han låta henne bli fri utan ersättning.
12 Den som skadar en man till döds ska själv dödas.
13 Men om det är en olyckshändelse, något som jag låter ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly.
14 Om någon anfaller en annan med list i avsikt att döda honom ska du gripa honom, även om han befinner sig vid mitt altare, och döda honom.
15 Den som misshandlar sin far eller mor ska straffas med döden.
16 En kidnappare ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller han sålt det som slav.
17 Den som förbannar sin far eller mor ska också dömas till döden.
18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs, men inte dör,
19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff men betala honom för den tid han förlorat, till dess han blir fullt frisk. Han ska också betala kostnaderna för hans vård.
20 Den som misshandlar sin slav till döds, vare sig slaven är man eller kvinna, ska straffas.
21 Men om slaven är på benen efter några dagar, ska mannen inte straffas, eftersom det ju var hans egendom.
22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna, så att hon får missfall men själv inte dör, då ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.
23 När en skada tillfogas en annan och personen ifråga dör, ska den som förorsakade detta också dö.
24 Öga ska ges för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
25 brännskada för brännskada, sår för sår, blåmärke för blåmärke.
26 Om en man skadar sin slavs eller slavflickas öga så att ögat blir blint, ska slaven friges som ersättning för ögat.
27 Och om hans herre slår ut en tand på honom, ska han också bli fri som betalning för tanden.
28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas, men köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas,
29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och trots detta inte hållits under kontroll. Om det är så ska oxen stenas, och dess ägare ska också dödas.
30 Men den dödade mannens anhöriga får acceptera böter i stället, och då fastställer domaren summan.
31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka.
32 Men om oxen stångar en slav, vare sig det gäller man eller kvinna, ska slavens herre ha trettio silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33 Om någon gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den,
34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare, och den förre får behålla den döda kroppen.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och de får också hälften var av den dödade oxens kropp.
36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft uppsikt över den, ska han ge full ersättning för den ihjälstångade oxen och får behålla den döda kroppen.
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får, som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe han stulit och fyra får för varje stulet får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödas, när han håller på att bryta sig in i ett hus, förklaras inte den som dödat honom skyldig om det hände i mörker.
3 Men om det sker i dagsljus, måste det betraktas som mord.Om en tjuv avslöjas ska han ge full ersättning, och om han inte har någonting att betala med, måste han säljas som slav för att så betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven, ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon med flit låter sina djur gå lösa och beta på en annans åker eller släpper in dem i någon annans vingård, ska han betala för all skada genom att ge ägaren av åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös så att sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom.
8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som fått hand om värdesakerna föras fram inför Gud, för att man ska få reda på om det är han själv som är tjuven.
9 Alltid när en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat har förlorats, för att senare återfinnas hos någon som förnekar att han stulit det, ska båda parter föras fram inför Gud. Den som Gud förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger, och detta dör, skadas eller försvinner och det inte finns några vittnen som kan tala om vad som hänt,
11 måste grannen avlägga en ed att han inte har stulit det, och ägaren måste tro honom. Ersättning ska inte betalas ut.
12 Men om djuret, eller vad slags tillhörighet det nu är, har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren.
13 Om det är ett djur och det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis, och behöver då inte ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan, och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning.
15 Men om ägaren är närvarande behöver han inte betala, och om han har hyrt det behöver han inte heller betala det. Ägaren får då stå för sådana risker.
Allmänna regler
16 Om någon förför en flicka som inte är förlovad och ligger med henne, ska han betala den vanliga brudgåvan för henne och ta henne till hustru.
17 Men om hennes far vägrar honom att gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar få betala för en brud.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska dödas.
21 Utlänningar ska ni inte förtrycka. Kom ihåg att ni själva har varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och föräldralösa illa.
23 Om ni gör det och de ber till mig om hjälp, ska jag hjälpa dem.
24 Min vrede kommer då att drabba er, och jag ska låta fienden döda er, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar pengar till någon av dina medbröder som är fattig, så får du inte ta ut ränta av honom, som man gör i vanliga fall.
26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen.
27 Den är troligen det enda täcke han har, och hur ska han kunna hålla sig varm utan den? Om du inte lämnar tillbaka den och han då ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön och visa nåd mot honom på din bekostnad, för jag har medlidande med honom.
28 Du ska inte häda Gud, och över era domare och styresmän ska du inte uttala någon förbannelse.
29 Du ska vara noga med att ge mig en tiondel av din skörd och ditt vin och att ge lösesumma för din äldste son.
30 Beträffande det förstfödda av din boskap ska du göra så att du ger det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är heliga. Ni är mitt utvalda folk och ni ska inte äta kött av ett djur som dödats av rovdjur. Kasta det till hundarna.
Nåd och rätt
23 Sprid inte osanna rykten. Försvara inte en orättfärdig man genom att vittna till hans fördel.
2-3 Följ inte med strömmen när det gäller sådant som är ont. När du ska vittna i någon sak, så böj dig inte för majoriteten och utforma inte ditt vittnesmål till någons fördel av det skälet att han råkar vara fattig.
4 Om du ser en oväns oxe eller åsna, som har sprungit bort, ska du leda den tillbaka till dess ägare.
5 Om du ser att din ovän försöker få sin åsna att resa sig när hon dignar under en tung börda, ska du inte bara gå vidare utan stanna och hjälpa honom.
6 Vägra inte den fattige rättvisa.
7 Akta dig för att anklaga någon falskt. Låt inte en oskyldig dömas till döden. Sådant kan jag aldrig acceptera.
8 Ta inte mutor, för det gör att du inte kan se klart. Mutor skadar den rättfärdiges sak.
9 Förtryck inte främlingar. Ni vet ju själva hur ni hade det i Egypten.
Sabbatsregler
10 Beså dina åkrar och bärga din skörd under sex år,
11 men låt jorden vila och ligga i träda under det sjunde året. Låt då de fattiga bland folket ta vara på den säd som möjligen kommer upp, och lämna resten åt djuren. Samma sak gäller för dina vingårdar och olivplanteringar.
12 Arbeta bara i sex dagar och vila den sjunde. Det ska du göra för att ge din oxe och din åsna lite vila. Detta gäller även för folket i ditt hus, för dina tjänare och gäster.
13 Var noga med att följa alla dessa förordningar, och kom ihåg att aldrig nämna avgudars namn.
Årliga högtider
14 Varje år ska du fira tre högtider till min ära.
15 Den första är det osyrade brödets högtid, när du inte ska äta bröd som jäst under sju dagar, precis som jag tidigare sagt till dig. Denna högtid ska återkomma varje år i april, den månad då du lämnade Egypten, och då måste alla frambära ett offer till mig.
16 Sedan ska du fira skördehögtid genom att ge mig det första av din skörd. Du ska också hålla högtid när du bärgar in det sista av skörden.
17 Vid dessa tre tillfällen ska alla män i Israel gå fram inför Gud.
18 Inget offerblod får frambäras tillsammans med något som är jäst. Det feta av offret får inte lämnas kvar till följande morgon.
19 Varje gång du skördar, ska du välja ut det bästa av första dagens skörd och offra det till Herren, din Gud.Koka inte en killing i dess moders mjölk.
Hur ska fiender behandlas?
20 Ja, jag ska sända en ängel framför dig, som tryggt och säkert ska leda dig till det land som jag har ställt i ordning åt dig.
21 Var noga med att följa alla hans föreskrifter, och sätt dig inte upp emot honom, för han kommer inte att se mellan fingrarna med dina synder. Han representerar mig, och han bär mitt namn.
22 Men om du lyder honom och följer alla mina föreskrifter, så ska jag vara en fiende för dina fiender.
23 Min ängel ska nämligen gå framför dig och föra dig in i amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebuseernas land, och jag ska utplåna dessa folk inför dina ögon.
24 Ni ska inte tillbe deras gudar eller på något sätt offra till dem, och ni får inte följa deras hedniska exempel. Ni ska besegra dem i grunden och bryta ner alla deras avgudabilder.
25 Det är Herren, er Gud, ni ska tjäna. Då kommer han att välsigna er med mat och med vatten och hålla all sjukdom borta från er.
26 Det ska inte förekomma missfall i landet eller finnas kvinnor som inte kan få barn, och jag ska låta er få leva ett långt liv.
27 Herren ska injaga skräck i folken som bor i de länder som ni kommer till, och de ska fly för er,
28 och jag ska sända getingar framför er, som ska jaga bort hiveerna, kananeerna och hetiterna.
29 Men jag ska inte göra allt detta på ett och samma år, för då skulle landet bli en öken och de vilda djuren bli alltför många.
30 Sakta men säkert ska jag driva bort dem, tills ni blivit så många att ni kan befolka hela landet.
31 Jag ska utöka landets gränser från Röda havet till filisteernas kust, och från öknen i söder till floden Eufrat. Jag ska låta er besegra dem som nu bor där, så att de flyr för er.
32 Ni får inte ingå förbund med dem, så att de förleder er till synd och att tillbe falska gudar.
33 Låt dem inte få bo kvar bland er. Jag vet nämligen att de då kommer att få er att synda och tillbe falska gudar, och det skulle vara en stor olycka för er.
Förbundet förnyas
24 Sedan sa Herren till Mose: Kom hit upp tillsammans med Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel. Alla utom Mose, ska tillbe på avstånd.
2 Mose ensam ska komma nära Herren, och kom ihåg att ingen av det övriga folket får komma upp på berget.
3 Mose meddelade folket alla de lagar och föreskrifter som Gud hade gett honom, och hela folket svarade med en mun: Vi ska lyda alla dessa lagar.
4 Mose skrev ner lagarna, och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Det fanns tolv pelare runt altaret, som representerade de tolv stammarna i Israel.
5 Därefter skickade han några unga män att frambära brännoffer och tackoffer till Herren.
6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Han läste för folket ur boken han hade skrivit, förbundsboken som innehöll Guds befallningar och lagar. Och folket sa ännu en gång: Vi lovar att lyda och följa dessa lagar och föreskrifter.
8 Då tog Mose blod från skålarna och stänkte på folket och sa: Detta blod bekräftar och beseglar det förbund Herren har ingått med er genom att han gett er de här lagarna.
9 Och Mose, Aron, Nadab, Abihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget.
10 De såg Israels Gud, och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen.
11 Men fastän de äldste hade sett Gud, lät han dem inte dö. Efter sin upplevelse åt och drack de tillsammans.
12 Herren sa till Mose: Kom upp till mig här på berget och stanna kvar tills jag ger dig lagen och budorden, som jag har skrivit ner på stentavlor för att du ska kunna undervisa folket från dem.
13 Då lämnade Mose och hans medhjälpare Josua dem, och Mose gick upp på Guds berg.
14 Innan Mose gick hade han sagt till de äldste: Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Om det blir några problem medan jag är borta, så vänd er till Aron och Hur.
15 Berget var höljt i ett moln när Mose gick upp på det
16 och Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade Gud på Mose från molnet.
17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld.
18 Mose fortsatte uppåt tills han omslöts av molnet och han stannade där uppe i fyrtio dygn.
Folkets bidrag till tabernaklet
25 Herren sa till Mose:
2-7 Säg till folket att var och en som i sitt hjärta känner sig manad till det får som offer ge mig något av detta:Guld, silver eller koppar, mörkblått, purpurrött, rosenrött eller vitt garn, fint linne, gethår, rödfärgade fårskinn och getskinn, akacieträ, olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen.Onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
8 Jag vill nämligen att Israels folk ska göra ett heligt tempel åt mig, där jag kan bo bland dem.
9 Denna helgedom ska vara ett tält, ett tabernakel. Jag ska visa er exakt hur det ska tillverkas och inredas.
Arken
10 Av akacieträ ska ni göra en kista, arken. Den ska vara 125 centimeter lång, 75 centimeter bred och 75 centimeter hög.
11 Drag över insidan och utsidan med rent guld och gör en rand av guld runt omkring den.
12 Sedan ska du gjuta fyra ringar av guld som du fäster vid kistans fötter, två på var sida.
13-14 Du ska göra stänger av akacieträ, överdragna med guld, som du ska skjuta in i ringarna på kistans sidor, så att man kan bära den med dem.
15 Stängerna ska sitta kvar i ringarna och får inte dras ut ur dem.
16 I arken ska du lägga stentavlorna med budorden, som jag ska ge dig.
17 Och du ska göra ett lock av rent guld, 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. Detta är benådningsplatsen.
18 Gör sedan två keruber. Använd hamrat guld, och placera dem vid de båda ändarna av benådningsplatsen för era synder.
19 En kerub ska sitta vid den ena änden och en vid den andra, och du ska göra dem i ett stycke med locket.
20 Keruberna ska ha ansiktena vända mot varandra och se ner på benådningsplatsen, och de ska ha sina vingar utbredda över den.
21 Placera locket ovanpå kistan och lägg stentavlorna som jag ska ge dig i denna ark.
22 Detta ska bli vår mötesplats. Jag ska tala med dig från benådningsplatsen mellan keruberna. Och arken ska innehålla lagarna för mitt förbund. Där ska jag kungöra mina befallningar till Israels folk för dig.
Bordet
23 Gör sedan ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt.
24 Det ska du dra över med rent guld och göra en guldkant runtom.
25 Och du ska göra en list som är tio centimeter bred runt bordet och överdra den med guld.
26-27 Gör sedan fyra ringar av rent guld och sätt dem i de fyra hörnen vid benen alldeles intill listen. Ringarna ska vara för stänger att bära bordet med.
28 Gör stängerna av akacieträ, överdragna med guld.
29 Gör också fat, skålar, bägare och kannor av rent guld för drickoffret,
30 och låt alltid skådebröden ligga synliga på bordet inför mig.
Ljusstaken
31 Gör också en ljusstake av rent, hamrat guld. Hela ljusstaken ska vara gjord i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor.
32-33 Från stammen ska tre armar gå ut på vardera sidan. Varje arm ska dekoreras med tre mandelblommor.
34-35 Stammen ska dekoreras med fyra mandelblommor, en placerad under varje armpar och dessutom en överst på stammen.
36 Dessa dekorationer och armpar och själva ljusstaken ska vara gjorda i ett enda stycke av rent, hamrat guld.
37 Till dess armar ska du göra sju lamphållare för olja vända så att de lyser upp platsen framför dig.
38 Tänger för att trimma vekarna och brickor till dessa ska göras i rent guld.
39 Du kommer att behöva ungefär femtio kilo rent guld till detta.40Var noga med att göra allt detta efter de förebilder jag har visat dig på berget.
Tältet
1-2 Gör tabernaklet av tio tygvåder, tillverkade av fint vitt garn och av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, fjorton meter långa och två meter breda, med keruber invävda i dem.
3 Sammanfoga våderna till två långa stycken, vardera bestående av fem våder.
4-5 På vardera styckets ena långsida ska du sätta öglor av mörkblått garn, femtio öglor på var sida mittemot varandra.
6 Sedan ska du göra femtio hakar av guld och med hjälp av dem foga samman styckena, så att tabernaklet, Guds boning, utgör en helhet.
7-8 Du ska också göra tygvåder av gethår, som ska placeras ovanpå det mönstervävda tyget och täcka det. Du ska göra elva sådana tygvåder, var och en femton meter lång och två meter bred.
9 Foga ihop fem av dess våder till ett helt stycke och de sex övriga likaså till ett stycke. Den sjätte våden ska vikas dubbel, och en halv meter av den ska hänga framför ingången till det heliga tältet.
10-11 Sätt fast femtio öglor på ena långsidan av vardera stycket och häkta ihop dem med femtio hakar av koppar. På så sätt kommer de båda styckena att utgöra en enhet.
12-13 Gethårstyget på alla fyra sidorna kommer att gå en halv meter utanför det mönstervävda tyget.
14 Över detta ska du sedan lägga ett överdrag av rödfärgade fårskinn och över detta i sin tur ett överdrag av getskinn.
15-16 Stommen till det heliga tältet ska göras av akacieträ. Varje bräda ska stå upprätt och vara fem meter lång och 75 centimeter bred.
17-18 På varje bräda ska det också finnas två tappar nertill som är förbundna sinsemellan med en list.
19 Tjugo sådana brädor intill varandra behövs till södra sidan av det heliga tältet. Varje bräda ska ha en sockel av silver, utförd i två stycken, för de två tapparna i brädan.
20 På norra sidan ska det också vara tjugo brädor
21 med fyrtio silversocklar, två för varje bräda.
22 På den västra sidan ska det vara sex brädor
23 och sedan två vid varje hörn.
24 Dessa hörnbrädor ska vara dubbla upptill och nertill.
25 Det ska alltså tillsammans vara åtta brädor på byggnadens baksida, med sexton silversocklar för brädorna, två under varje.
26-27 Sedan ska du göra tvärstänger av akacieträ, fem för de två långsidorna av tältets stomme och fem för baksidan, som vetter mot väster så att brädorna hålls samman.
28 Den mellersta av dessa stänger, som löper mitt på stommen, två och en halv meter över marken, ska sträcka sig utefter hela väggen.
29 Drag över brädorna med guld. Ringarna, som sitter fast på brädorna, ska du också göra av guld. Tvärstängerna, som du skjuter in i ringarna, ska du dra över med guld.
30 Sätt upp tabernaklet på det sätt som jag visade dig på berget.
Förhänget
31 Du ska också göra ett förhänge av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn med keruber invävda.
32 Häng upp det på fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och med fyra hakar av guld. Stolparna ska stå på fyra silversocklar.
33 Häng upp detta förhänge på krokarna, under öglorna och hakarna i takets tyg, och placera arken med stentavlorna, där Guds lag står inskriven, bakom det. Detta förhänge ska skilja det större rummet, det heliga, från det mindre rummet, det allra heligaste.
34 Och benådningsplatsen, arkens guldlock, ska du ställa i det allra heligaste.
35 Placera bordet och ljusstaken utanför förhänget mitt emot varandra. Ljusstaken ska stå på den södra sidan och bordet på den norra sidan.
36 Till ingången av tältet ska du göra ett brokigt draperi av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
37 Häng upp detta draperi på fem stolpar av akacieträ överdragna med guld och med krokar av guld, och gjut en sockel av koppar till varje stolpe.
Altaret
27 Du ska också göra ett altare av akacieträ, två och en halv meter i kvadrat och en och en halv meter högt.
2 Utforma altaret med horn i de fyra hörnen och drag över alltsammans med koppar.
3 Askhinkar, skovlar, skålar, eldgafflar och fyrfat ska allesammans göras av koppar.
4 Sedan ska du göra ett kopparnät med en ring i varje hörn
5 och sätta det nertill, så att det når upp till mitten av altaret.
6 För att kunna flytta altaret ska du göra stänger av akacieträ, överdragna med koppar,
7 som du placerar i ringarna på sidorna av altaret.
8 Altaret måste vara öppet inuti, gjort av plankor, precis som jag visade dig på berget.
Förgården
9-10 Du ska göra en förgård till tabernaklet, och förgården ska vara omsluten av förhängen av tvinnat vitt garn. På södra sidan ska förhänget vara femtio meter långt och hållas uppe av tjugo stolpar, som ska passa in i tjugo socklar av koppar. Det ska hänga på stolparna i krokar och band av silver.
11 På samma sätt ska det vara på den norra sidan, ett femtio meter långt förhänge som hänger på tjugo stolpar på kopparsocklar och med krokar och band av silver.
12 Västra sidan av förgården ska ha ett förhänge som är tjugofem meter långt med tio stolpar och tio socklar.
13 Östra sidan ska också vara tjugofem meter.
14-15 På varje sida om ingången ska förhänget vara sju och en halv meter och hållas uppe av tre stolpar på socklar.
16 Ingången till förgården ska ha ett förhänge som är tio meter långt och gjort av ett mönstrat tyg med mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, fäst vid fyra stolpar på socklar.
17 Alla stolparna runt förgården ska vara försedda med band och krokar av silver och stå på socklar av koppar.
18 Hela förgården ska vara femtio meter lång och tjugofem meter bred med en inhägnad gjord av ett två och en halv meter högt förhänge av tvinnat vitt garn.
19 Alla tillbehör vid arbetet i tabernaklet och alla pluggar till detta och till förgården ska göras av koppar.
20 Säg till Israels folk att komma med ren olivolja, som kan användas för lamporna i tabernaklet, så att de alltid kan brinna.
21 Aron och hans söner ska sköta om denna heliga låga dag och natt och placera den utanför det förhänge som hänger framför arken. Detta är en lag som alltid ska gälla för Israel.
Prästernas dräkter
28 Du ska avskilja din bror Aron och hans söner Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar till präster åt mig.
2 Gör särskilda kläder åt Aron, för att visa att han är avskild åt Gud. Det ska vara vackra kläder som ger värdighet åt hans tjänst.
3 Uppmana dem som jag har gjort speciellt skickliga som skräddare att göra kläder åt honom som skiljer honom från andra, när han nu ska vara präst åt mig.
4 Detta ska du låta göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. Du ska också göra kläder åt Arons söner.
5-6 Efoden ska göras av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn i konstvävnad.
7 Den ska göras i två delar, ett fram- och ett bakstycke, och fästas ihop med två axelstycken som framtill räcker ner till skärpet, där de fästes vid framstycket.
8 Skärpet, som ska sitta fast vid efoden, ska göras av samma material, guldtrådar och mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
9 Ta två onyxstenar och rista in namnen på Israels stammar i dem.
10 Sex namn ska finnas på varje sten så att alla stammar finns med, från den äldsta till den yngsta.
11 När du graverar in namnen ska du använda samma teknik som när man graverar signetringar. Stenarna ska vara infattade i guld!
12 Fäst dem vid axlarna på efoden. Aron ska bära Israels barns namn inför Herrens ansikte på sina axlar som en ständig påminnelse.
13-14 Två flätverk av guld ska du låta göra och fästa vid axelstyckena på efodens framsida. Gör också två guldsnoddar och fäst dem vid flätverken.
Bröstskölden
15 Sedan ska du göra en bröstsköld av den allra finaste konstvävnad till att användas när Guds vilja ska klargöras. Använd samma slags material: guld och mörkblått, purpurrött, rosenrött och fint tvinnat vitt garn, precis som du använde i efoden.
16 Bröstskölden ska ha formen av en väska med fyra lika stora sidor.
17 På den ska du sätta in fyra rader med stenar. I första raden ska det vara en karneol, en topas och en smaragd.
18 Den andra raden ska innehålla en karbunkel, en safir och en kalcedon och
19 den tredje en hyacint, en agat och en ametist.
20 I den fjärde raden sätter du en krysolit, en onyx och en jaspis, och de ska alla vara infattade i guld.
21-24 Varje sten ska representera en av Israels tolv stammar, och namnen ska graveras in som på en signetring.
25 Sätt fast bröstskölden vid efoden med de två guldsnoddarna som är fästade vid efodens axelstycken. Var och en av dessa snoddar ska med sin andra ände fästas vid en guldring i bröstsköldens övre hörn.
26 Sedan ska du göra två andra ringar av guld och sätta fast dem i bröstsköldens båda andra hörn och
27 sedan ytterligare två guldringar som ska sitta på efodens axelstycken vid dess nedre kant, där man fäster ihop den över efodens skärp.
28 Knyt fast bröstskölden med ett mörkblått snöre som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens skärp och inte lossnar från efoden.
29 På så sätt ska Aron bära namnen på Israels stammar på bröstskölden över sitt hjärta, när han går in i helgedomen, så att Herren alltid ska bli påmind om dem.
30 I bröstsköldens ficka ska du lägga urim och tummim, så att Aron bär dem vid sitt hjärta när han behöver dem för att inför Herrens ansikte fatta rätt beslut för folket.
Manteln och tunikan
31 Manteln ska du göra helt av mörkblått tyg
32 med en öppning för huvudet. Öppningen ska omges av en vävd krage, så att tyget inte går sönder.
33-34 På den nedre kanten av manteln ska du fästa granatäpplen som är gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, och mellan dessa bjällror av guld runt hela fållen.
35 Aron ska alltid bära manteln när han går för att göra tjänst inför Herren. Då hörs bjällrorna när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut därifrån, för att man ska kunna veta att han inte har dött.
36 Sedan ska du göra en plåt av rent guld, och på den ska du rista in 'Helgad åt Herren
37-38 Plåten ska du fästa med ett mörkblått snöre framtill på Arons turban. Aron ska bära den i pannan och därmed bära den skuld som följer med de gåvor Israels folk frambär. Den ska alltid bäras när han går inför Herren, så att folket ska få förlåtelse och Herren ta emot offren.
39 Arons tunika ska vävas av fint linnegarn. Väv turbanen på samma sätt. Skärpet ska göras av en konsthantverkare.
40 Åt Arons söner ska du också göra tunikor, skärp och huvudbindlar, så att man visar dem respekt och vördnad.
41 Kläd Aron och hans söner med dessa kläder och invig dem till tjänst åt mig genom att smörja deras huvuden med olivolja.
42 Gör också underkläder av linne åt dem. De ska räcka ner till knäna,
43 och de ska bära dem när de går in i tabernaklet eller till altaret i helgedomen, för att de inte ska ådra sig skuld och dö. Detta är en lag som alltid ska gälla för Aron och hans söner.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®