The Daily Audio Bible

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” ² ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. ³ ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” ⁴ Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! ⁵ Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud^[a], med kunskap om gott och ont.”

⁶ Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. ⁹ Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” ¹⁰ Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

¹³ Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. ¹⁴ Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

¹⁶ Till kvinnan sa han:

¹⁷ Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva^[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

²² Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” ²³ Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. ²⁴ Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna^[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Kain och Abel

Kain mördar Abel

4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain^[f], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” ² Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. ³ En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. ⁴ Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, ⁵ men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.

⁶ ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? ⁷ Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”

⁸ Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans^[g]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

⁹ Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”

¹⁰ Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. ¹¹ Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. ¹² Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”

¹³ Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,^{[h] 14} för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” ¹⁵ Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. ¹⁶ Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

¹⁷ Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.

¹⁸ Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.

¹⁹ Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. ²⁰ Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. ²¹ Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. ²² Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.

²³ En dag sa Lemek till sina båda hustrur:

Adams släkttavla genom Set

²⁵ Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set^[j], för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” ²⁶ Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.

Flykten till Egypten

¹³ När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”

¹⁴ Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor ¹⁵ och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”^[a]

¹⁶ Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. ¹⁷ Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:

Hemkomsten till Israel

¹⁹ När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten ²⁰ och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”

²¹ Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. ²² Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen ²³ och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.^[c]

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)

3 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. ² Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” ³ Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:

⁴ Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. ⁵ Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, ⁶ och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

Sions kung^[a]

⁷ Jag vill förkunna Herrens beslut;