The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8
5 (A) Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. 2 Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. 5 Adams hela ålder – den tid han levde[a] – blev 930 år. Därefter dog han.
6 När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7 Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. 8 Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
9 När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 10 Sedan Enosh hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. 11 Enoshs hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13 Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. 14 Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16 Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. 17 Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
18 När Jered var 162 år blev han far till Henok. 19 Sedan Jered hade fått Henok levde han 800 år och fick söner och döttrar. 20 Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
21 När Henok[b] var 65 år blev han far till Metushela. 22 Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Henoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 (B) Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.
25 När Metushela[c] var 187 år blev han far till Lemek. 26 Sedan Metushela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. 27 Metushelas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29 Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”[d] 30 Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. 31 Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
32 När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet[e].
Människornas ondska växer
6 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i[f] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött[g] och deras tid ska vara hundratjugo år[h].”
4 (C) Vid denna tid, då Guds söner[i] gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna[j] på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
5 (D) Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”
8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29
9 (E) Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 10 Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.
11 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. 12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor[k] levde i fördärv på jorden.
Floden förutsägs och arken byggs
13 Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. 14 Gör dig en ark[l] av goferträ[m], inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck[n] både på insidan och utsidan. 15 Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.[o] 16 Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
17 Se, jag ska låta floden[p] komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. 18 Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19 Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. 20 Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. 21 Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”
22 Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.
Floden kommer
7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. 2 Av alla rena fyrfotadjur[q] ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, 3 likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden. 4 Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” 5 Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom.
6 Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. 7 Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. 8 Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken 9 gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa. 10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
11 (F) Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, 12 och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 13 Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. 14 De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. 15 De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. 16 De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa.
Och Herren stängde igen om honom.
17 Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. 18 Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. 19 Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen. 20 Femton alnar[r] över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta.
21 Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. 22 Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig. 23 (G) Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades.[s] 24 Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar.
7 (A) Men när han såg att många fariseer och saddukeer[a] kom till platsen där han döpte[b], sade han till dem: "Huggormsyngel![c] Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9 (B) Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.[d] 10 (C) Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.
11 (D) Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna[e]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12 (E) Han har sin kastskovel[f] i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."
Jesus blir döpt
13 (F) Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" 15 Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.
16 (G) När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 (H) Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."
Jesus frestas
4 (I) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 (J) När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."[g]
5 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön[h] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[i] 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."[j]
8 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9 och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 (K) Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[k]
11 (L) Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.
Bön om hjälp mot fiender
3 (A) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[a].
2 (B) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[b]
4 (C) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (D) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
10 (A) Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger:
”Kom med oss!
Vi ska ligga på lur efter blod,
i bakhåll för oskyldiga
utan orsak.
12 Som dödsriket
ska vi sluka dem levande,
friska och sunda
ska de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart ska vi vinna,
vi ska fylla våra hus med byte.
14 Dela du vår lott med oss!
Vi alla ska ha gemensam kassa.”
15 Min son,
gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig,
16 (B) för deras fötter
skyndar till det som är ont,
de rusar för att spilla blod.
17 Det är ingen mening
att lägga ut nätet
inför ögonen på alla fåglarna.
18 De ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv[a].
19 (C) Så går det dem som söker
oärlig vinst,
den tar livet av sina ägare.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation