The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
5 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.
2 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blevo skapade.
3 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
4 Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
5 Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.
6 När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos.
7 Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.
8 Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.
9 När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan.
10 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.
11 Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.
12 När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.
13 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.
14 Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.
15 När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.
16 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.
17 Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.
18 När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.
19 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
20 Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.
21 När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela.
22 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.
23 Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.
24 Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.
25 När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.
26 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.
27 Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.
28 När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.
29 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: »Denne skall trösta oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»
30 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.
31 Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter dog han.
32 När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.
6 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem
2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»
4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.
5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,
6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.
7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»
8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.
9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.
10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.
12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.
13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.
14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.
15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;
16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.
18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.
20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.
21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.
22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.
7 Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.
2 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,
3 sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.
4 Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»
5 Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
6 Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.
7 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.
8 Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken
9 gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.
10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
11 I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,
12 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
13 På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,
14 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.
15 De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.
16 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.
17 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.
18 Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.
19 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.
20 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.
21 Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.
22 Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.
23 Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.
24 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.
7 Men när han såg många fariséer och sadducéer komma för att låta döpa sig, sade han till dem: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?
8 Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen.
9 Och menen icke att I kunnen säga vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.
10 Och redan är yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat i elden.
11 Jag döper eder i vatten till bättring, men den som kommer efter mig, han är starkare än jag, och jag är icke ens värdig att bära hans skor; han skall döpa eder i helig ande och eld.
12 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»
13 Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes, vid Jordan, för att låta döpa sig av honom;
14 men denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig?»
15 Då svarade Jesus och sade till honom: »Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.
16 Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.
17 Och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»
4 Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen.
2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig.
3 Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.»
4 Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'»
5 Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur
6 och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»
7 Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'»
8 Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet
9 och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.»
10 Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»
11 Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.
3 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.