The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Floden upphör
8 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. 2 Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. 3 Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter hundrafemtio dagar började det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen[a]. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.
6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken 7 och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat bort från jorden. 8 Sedan lät han en duva[b] flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. 11 Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12 Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.
13 Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. 15 Då talade Gud till Noa och sade: 16 ”Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. 17 (A) Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.”
18 Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.
Noas offer och Herrens löfte
20 Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 21 (B) När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.
22 Så länge jorden består
ska sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra.”
Gud sluter förbund med Noa
9 (C) Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. 2 Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. 3 (D) Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.
4 (E) Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta. 5 Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv.
6 (F) Den som spiller människoblod,
hans blod ska utgjutas
av människor,
för Gud har gjort människan
till sin avbild.
7 Men var fruktsamma och föröka er.
Väx till på jorden
och föröka er på den.”
8 Vidare sade Gud till Noa och hans söner: 9 ”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er 10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 (G) Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”
12 Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: 13 Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn 15 ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. 16 När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” 17 Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”
Noa och hans söner
18 Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.
20 Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.[c] 21 Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. 22 Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. 23 Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.
24 När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25 ”Förbannad ska Kanaan bli,
en slavars slav[d] åt sina bröder!”
26 Han sade vidare:
”Välsignad är Herren, Sems Gud!
Och Kanaan ska bli hans slav.
27 Gud ska utvidga Jafet[e],
han ska bo i Sems tält.
Och Kanaan ska bli deras slav.”
28 Noa levde trehundrafemtio år efter floden. 29 Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.
IV. NOAS SÖNERS FORTSATTA HISTORIA 10:1-11:9
10 (H) Detta är Noas söners fortsatta historia, Sems, Hams och Jafets.[f] Åt dem föddes söner efter floden.
2 Jafets söner var Gomer[g], Magog[h], Madaj[i], Javan[j], Tubal[k], Meshek[l] och Tiras[m]. 3 Gomers söner var Ashkenas[n], Rifat[o] och Togarma[p]. 4 Javans söner var Elisha[q] och Tarshish[r], kitteerna[s] och dodaneerna[t]. 5 Från dessa har folken i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk.
6 Hams söner var Kush[u], Misrajim[v], Put[w] och Kanaan[x]. 7 Söner till Kush var Seba[y], Havila[z], Sabta[aa], Raama[ab] och Sabteka[ac]. Raamas söner var Saba[ad] och Dedan[ae].
8 Kush blev far till Nimrod[af], som var den förste som fick stor makt på jorden. 9 Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: ”En väldig jägare inför Herren som Nimrod.” 10 Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Akkad och Kalne i Shinars land[ag]. 11 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela 12 (I) och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är den stora staden.
13 Misrajim blev far till ludeerna[ah], anameerna[ai], lehabeerna[aj], naftuheerna[ak], 14 patroseerna[al], kasluheerna[am], den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna[an].
15 Kanaan blev far till Sidon[ao], som var hans förstfödde, och Het[ap], 16 vidare jebusiterna[aq], amoreerna[ar], girgasheerna[as], 17 hiveerna[at], arkeerna[au], sineerna[av], 18 arvadeerna[aw], semareerna[ax] och hamateerna[ay]. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare 19 så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim[az] ända till Lasha.
20 Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.
21 Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfar till alla Eber[ba]s söner.
22 Sems söner var Elam[bb], Assur[bc], Arpakshad[bd], Lud[be] och Aram[bf].
23 Arams söner var Us[bg], Hul, Geter och Mash.
24 (J) Arpakshad blev far till Shela och Shela blev far till Eber.
25 (K) Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg[bh], för under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan[bi].
26 Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jera, 27 Hadoram, Usal, Dikla, 28 Obal, Abimael, Saba, 29 Ofir[bj], Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner. 30 De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot bergsområdet i öster.
31 Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.
32 (L) Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.
Jesus i hedningarnas Galileen
12 (A) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
15 [a]Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,[b]
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
16 (B) det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp.
17 (C) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[c]
Jesu första lärjungar
18 (D) När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom.
21 Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus predikar i Galileen
23 (E) Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 (F) Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka[d] och lama – och han botade dem. 25 (G) Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis[e], från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (A) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (B) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (C) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (D) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[a],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Visheten kallar och varnar
20 Visheten ropar på gatan,
hon höjer sin röst på torgen.
21 (A) Hon predikar i gathörnens buller[a],
vid ingången till stadens portar[b]
talar hon sina ord:
22 ”Hur länge ska ni okunniga
älska okunnighet,
ni hånare njuta av att håna
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om till mig när jag varnar er.
Se, jag ska låta min Ande
flöda över er,
jag ska låta er lära känna mina ord.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation