The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Babels torn och språkförbistringen
11 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: "Kom, så slår vi tegel och bränner det!" Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden."
5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: "Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger." 8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade[a] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.
V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10-26
10 Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpaksad, två år efter floden. 11 Sedan Sem hade fått Arpaksad levde han 500 år och fick söner och döttrar.
12 När Arpaksad var 35 år blev han far till Sela. 13 Sedan Arpaksad hade fått Sela levde han 403 år och fick söner och döttrar.
14 När Sela var 30 år blev han far till Eber. 15 Sedan Sela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.
16 När Eber var 34 år blev han far till Peleg. 17 Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.
18 När Peleg var 30 år blev han far till Reu. 19 Sedan Peleg hade fått Reu levde han 209 år och fick söner och döttrar.
20 När Reu var 32 år blev han far till Serug. 21 Sedan Reu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.
22 När Serug var 30 år blev han far till Nahor. 23 Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.
24 När Nahor var 29 år blev han far till Tera. 25 Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.
26 När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.
VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27-25:11
27 Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot. 28 Haran dog hos sin fader Tera i sitt fosterland, det kaldeiska Ur. 29 Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka. Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. 30 Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.
31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran bosatte de sig där. 32 Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Haran.
Gud kallar Abram
12 Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."[b]
4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land.
När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Abram i Egypten
10 Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."
14 Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, 15 och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
17 Men Herren lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: 'Hon är min syster', så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!" 20 Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Abram åter i Kanaan
13 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom. 2 Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld. 3 Han färdades från lägerplats till lägerplats, från Negev ända till Betel, till den plats där hans tält tidigare hade stått mellan Betel och Ai 4 och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Abram Herrens namn.
JESU BERGSPREDIKAN (Kap. 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 Saliga är de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka,
de skall ärva jorden.
6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,
de skall bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga,
de skall få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade,
de skall se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid,
de skall kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus
13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan,[a] utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen[b] säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav,[c] inte en prick[d] i lagen[e] förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Mord och vrede
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. [f] Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er:[g] Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.[h] 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Psalm 5
Morgonbön under förföljelse
1 För sångmästaren, till nehilót,[a] en psalm av David.
2 Lyssna till mina ord, Herre!
Ge akt på mina suckar!
3 Hör mig när jag ropar om hjälp,
du min konung och min Gud,
ty till dig ber jag.
4 Herre, om morgonen hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet,
den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon,
du hatar alla ogärningsmän.
7 Du förgör dem som talar lögn,
Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men jag får gå in i ditt hus
genom din stora nåd.
Jag får tillbe i din fruktan,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig genom din rättfärdighet
för mina förföljares skull.
Gör din väg jämn för mig.
10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe
och sin tunga gör de hal.
11 Förklara dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall.
Driv bort dem för deras många synders skull,
ty de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla som flyr till dig
få glädja sig.
I evighet skall de jubla,
ty du beskyddar dem.
I dig skall de fröjdas
som älskar ditt namn.
13 Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med nåd som med en sköld.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade
och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd
och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln