The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Babels torn och språkförbistringen
11 Hela jorden hade ett enda språk[a] och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel[b] och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen[c]! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”
5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”
8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade[d] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.
V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10-26
10 (A) Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpakshad, två år efter floden. 11 Sedan Sem hade fått Arpakshad levde han 500 år och fick söner och döttrar.
12 (B) När Arpakshad var 35 år blev han far till Shela. 13 Sedan Arpakshad hade fått Shela levde han 403 år och fick söner och döttrar.
14 När Shela var 30 år blev han far till Eber. 15 Sedan Shela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.
16 När Eber var 34 år blev han far till Peleg. 17 Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.
18 När Peleg var 30 år blev han far till Regu. 19 Sedan Peleg hade fått Regu levde han 209 år och fick söner och döttrar.
20 När Regu var 32 år blev han far till Serug. 21 Sedan Regu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.
22 När Serug var 30 år blev han far till Nahor. 23 Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.
24 När Nahor var 29 år blev han far till Tera.[e] 25 Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.
26 När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.
VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27-25:11
27 Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot. 28 Haran dog hos sin far Tera i sitt fädernesland, det kaldeiska Ur. 29 Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka.[f] Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. 30 Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.
31 (C) Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Harran[g] bosatte de sig där. 32 Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Harran.
Gud kallar Abram
12 (D) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.[h] 2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 (E) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade[i].”
4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år[j] när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk[k] de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.
När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems[l] område, till Mores terebint[m]. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 (F) Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 (G) Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Abram i Egypten
10 Men det blev svält[n] i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 (H) Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.”
14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.
17 (I) Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Abram åter i Kanaan
13 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom. 2 Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld. 3 (J) Han färdades från lägerplats till lägerplats[o], från Negev ända till Betel, platsen där hans tält hade stått förut mellan Betel och Ai 4 och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Abram Herrens namn.
JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 (A) "Saliga är de som är fattiga i anden,
för dem tillhör himmelriket.
4 (B) Saliga är de som sörjer,
för de ska bli tröstade.
5 (C) Saliga är de ödmjuka,
för de ska ärva jorden[a].
6 (D) Saliga är de som hungrar
och törstar efter rättfärdighet,
för de ska bli mättade.
7 (E) Saliga är de barmhärtiga,
för de ska få barmhärtighet.
8 (F) Saliga är de renhjärtade,
för de ska se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid[b],
för de ska kallas Guds barn.
10 (G) Saliga är de som blir förföljda
för rättfärdighetens skull,
för dem tillhör himmelriket.
11 (H) Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12 (I) Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus
13 (J) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
14 (K) Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 (L) Och man tänder inte ett ljus[c] och sätter det under skäppan[d], utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 (M) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 (N) Jag säger er sanningen[e]: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav[f], inte en prick[g] i lagen[h] förgå, inte förrän allt har skett.
19 (O) Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 (P) För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
Mord och vrede
21 (Q) Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen.[i] 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot[j]’ till sin broder är skyldig inför Rådet[k], och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna[l].
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig[m], 24 (R) så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.
25 (S) Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26 Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[a]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (A) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (B) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (C) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 (D) Herre, led mig i din rättfärdighet
för mina förföljares skull,
jämna din väg för mig.
10 (E) Det finns ingen sanning
i deras mun.
Deras inre är fördärv,
deras strupe är en öppen grav
och sin tunga gör de hal.
11 (F) Döm dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall!
Driv bort dem
för deras många brott,
eftersom de gör uppror mot dig.
24 (A) Men ni vägrade lyssna
när jag ropade,
ingen brydde sig
när jag räckte ut min hand.
25 Ni förkastade alla mina råd
och ville inte veta av
mina varningar.
26 (B) Därför ska också jag le åt er olycka
och håna när skräcken drabbar er,
27 när skräcken kommer som ett oväder
och er olycka drar in
som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 (C) Då ska de ropa till mig
utan att jag svarar,
de ska söka mig
utan att finna mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation