The Daily Audio Bible

Babels torn

11 Vid den tiden talade människorna ett enda språk.

² När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.

^3-4 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva.Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen, sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.

⁵ Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,

⁶ sa han: Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!

⁷ Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!

⁸ Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.

⁹ Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.

Sems ättlingar

^10-11 Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.

^12-13 När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

^14-15 Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.

^16-17 Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.

^18-19 Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.

^20-21 Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.

^22-23 Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.

^24-25 Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.

²⁶ När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.

²⁷ Och Haran fick en son, som hette Lot.

²⁸ Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.

²⁹ Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.

³⁰ Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.

³¹ Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.

³² Där dog Tera, 205 år gammal.

Gud lovar Abraham en nation

12 När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till!

² Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra.

³ Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig.

⁴ Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden.

⁵ Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan.

⁶ När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer.

⁷ Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: Jag ska ge detta land till dina efterkommande. Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där.

⁸ Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom.

⁹ På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta.

¹⁰ Vid den tidpunkten blev det en svår hungersnöd i landet. Abram reste därför ner till Egypten för att bo där.

^11-13 Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! Du är mycket vacker, sa han till henne. När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!

¹⁴ Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet.

¹⁵ När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem.

¹⁶ Sedan gav Farao Abram många gåvor för hennes skull: får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.

¹⁷ Men Herren sände en fruktansvärd plåga över Faraos familj på grund av Sarai.

¹⁸ Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: Vad är det du har gjort mot mig? sa han. Varför talade du inte om för mig att hon är din fru?

¹⁹ Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!

²⁰ Farao skickade ut dem allesammans ur landet under väpnad eskort, Abram, hans hustru och hela hans familj med allt vad han ägde.

Abram och Lot går skilda vägar

^1-2 De lämnade alltså Egypten och reste norrut till Negev, Abram, hans hustru och Lot med allt vad de ägde. Abram var mycket rik på boskap, silver och guld.

^3-4 Sedan fortsatte de norrut mot Betel, där han förut hade slagit läger mellan Betel och Ai till den plats där han hade byggt altaret. Där tillbad han Herren igen.

Verklig lycka

^1-2 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på berget tillsammans med lärjungarna och satte sig ner och undervisade dem. Han sa:

³ Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.

⁴ Lyckliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.

⁵ Lyckliga är de milda och anspråkslösa. Hela världen tillhör dem.

⁶ Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.

⁷ Lyckliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.

⁸ Lyckliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.

⁹ Lyckliga är de som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.

¹⁰ Lyckliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.

¹¹ Ja, ni är lyckliga när ni blir hånade och förföljda och man ljuger om er, därför att ni är mina efterföljare.

¹² Gläd er då av hela hjärtat! Er lön ska bli stor i himlen. Och kom ihåg att de gamla profeterna också blev förföljda.

Salt och ljus

¹³ Ni är det salt som bevarar världen från undergång. Men salt som förlorat sin kraft är till ingen nytta. Ni gör heller ingen nytta om ni förlorar er kraft. Man kommer inte att bry sig om er eftersom ni inte lyckas fullgöra er uppgift i världen.

¹⁴ Ni är det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg. En stad uppe på ett berg ses av alla.

^15-16 När man tänder en lampa så täcker man ju inte över den, utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och prisar er Far i himlen.

Om lagen

¹⁷ Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas.

¹⁸ Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått.

¹⁹ Den som bryter ett enda bud, och lär andra att göra likadant, kommer att vara den minste i himmelriket. Men de som håller Guds lagar och lär andra att göra det kommer att bli stora i himmelriket.

²⁰ Men jag varnar er. Om ni inte har mer att komma med än fariseerna och de judiska ledarna, så kommer ni alls inte in i himmelriket.

Om vrede

²¹ I Moses lag lydde regeln: 'Om du dödar någon döms du själv till döden.'

²² Men jag säger: Om ni bara är arga på någon, om det så är i era egna hem, hänger domen över er! Om ni kallar en vän idiot ska ni ställas till svars för det. Och om ni förbannar honom så väntar er helvetets eld.

²³ Om du därför står inför altaret i templet för att bära fram ett offer åt Gud och plötsligt kommer ihåg att en vän har något emot dig,

²⁴ så lägg ditt offer framför altaret och gör upp din sak med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer till Gud.

²⁵ Försök att så fort som möjligt komma överens med din fiende innan det är för sent, och han går till domstol, och du blir satt i fängelse,

²⁶ där du måste stanna tills du betalt vartenda öre på din skuld.

Gud står på min sida

^1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!

⁴ Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.

⁵ Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.

⁶ Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.

⁷ Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.

⁸ Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.

⁹ Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!

¹⁰ Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.

¹¹ Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!

¹² Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,

¹³ för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!

²⁴ Jag har ropat på er ofta, men ni har inte lyssnat till mig. Jag har försökt hjälpa er, men ni har alltid avvisat mig.

²⁵ Ni har nonchalerat mina råd och min tillrättavisning.

²⁶ En dag kommer olycka över er, och då ska jag skratta åt er! Jag ska håna er när ni råkar illa ut!

²⁷ När fruktan griper er och när svårigheterna är större än vad ni kan bära,

²⁸ då kommer jag inte att svara på era rop om hjälp. Då kommer det att vara för sent, hur ivrigt ni än söker mig.