The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Abram, Hagar och Ismael
16 Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Men Saraj hade en egyptisk slavinna, som hette Hagar, 2 och så sa Saraj till Abram: ”Eftersom Herren inte har gett mig några barn, kan du ligga med min slavinna, för att jag kanske kan få barn genom henne.” Abram gick med på hennes förslag.
3 Så gav Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavinna Hagar till sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaans land. 4 Han låg med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, började hon se ner på sin husmor Saraj.
5 Då sa Saraj till Abram: ”Allt är ditt fel! Jag gav min slavinna i din famn, men när hon blev gravid började hon se ner på mig. Må Herren döma mellan mig och dig!” 6 ”Slavinnan är i dina händer. Gör vad du tycker är bäst”, svarade Abram. Då bestraffade Saraj henne så att hon flydde.
7 Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Shur. 8 Ängeln frågade: ”Hagar, Sarajs slavinna, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?” ”Jag är på flykt från min husmor Saraj”, svarade Hagar. 9 Då sa Herrens ängel: ”Gå tillbaka till din husmor och underkasta dig henne!” 10 Herrens ängel sa vidare: ”Jag ska göra dina ättlingar så talrika att ingen kan räkna dem.” 11 Och Herrens ängel sa vidare till henne:
”Du är med barn och du kommer att få en son,
som du ska kalla Ismael[a].
Herren har nämligen hört din klagan.
12 Denne din son kommer att vara som en vildåsna.
Han kommer att vara emot alla,
och alla kommer att vara emot honom.
Han ska leva öster om[b] sina bröder.”
13 Därefter kallade Hagar Herren som talat med henne för ”den Gud som ser mig”, eftersom hon tänkte: ”Jag har sett den som ser mig.” 14 Senare kallades brunnen för Beer Lachaj Roi[c]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.
15 Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram kallade honom Ismael. 16 Abram var åttiosex år gammal när Hagar födde Ismael åt honom.
Förbundet mellan Gud och Abram
17 När Abram var nittionio år gammal, visade sig Herren för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige[d]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig! 2 Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.” 3 Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa: 4 ”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. 5 Du ska inte längre heta Abram[e], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk. 6 Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig. 7 Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. 8 Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”
9 Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation. 10 Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.[f] 11 Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er. 12 Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt. 13 Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund. 14 Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”
15 Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara[g] 16 och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”
17 Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?” 18 Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”
19 Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.[h] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet. 20 Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk. 21 Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”
22 När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen. 23 Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var 99 år gammal när han omskars, 25 och hans son Ismael var 13 år. 26 Båda blev omskurna på samma dag 27 tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.
Herren visar sig för Abraham
18 Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2 tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.
3 ”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5 och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”
6 Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått[i] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8 Sedan dukade han fram tjockmjölk[j] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.
9 ”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10 Då sa han[k]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”
13 Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14 Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15 Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.
Om att dela med sig
6 När ni utövar er rättfärdighet, se då till att ni inte gör det för att människor ska lägga märke till er, för annars har ni ingen lön att vänta från er Fader i himlen. 2 När du ger en gåva till en nödlidande, ropa då inte ut det till andra. Var inte som hycklarna som basunerar ut sina goda gärningar i synagogorna och på gatorna för att få beröm! Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 3 Nej, om du hjälper någon, så ska inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4 Ge din hjälp i det fördolda. Då kommer din Fader, som ser allt, att belöna dig.
Om bön
(Mark 11:25; Luk 11:2-4)
5 När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
7 Rabbla inte upp tomma ord, som hedningarna gör. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord. 8 Var inte som de, för er Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.
9 Be istället så här:
Vår Fader i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
10 Låt ditt rike komma och din vilja ske
här på jorden så som den sker i himlen.
11 Ge oss idag den mat[a] vi behöver,
12 och förlåt oss våra skulder,
liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss.
13 Hjälp oss när vi prövas[b],
och rädda oss från det onda.[c]
14 För om ni förlåter dem som har gjort fel mot er, ska er Fader i himlen också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter andra deras överträdelser, kommer han inte att förlåta er era.
Om fasta
16 När ni fastar[d], visa då inte upp er för andra som hycklare som ser dystra och ovårdade ut bara för att folk ska lägga märke till att de fastar. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 17 Nej, när du fastar ska du sköta om ditt hår och tvätta dig som vanligt. 18 Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
Skatter i himlen
(Luk 11:34-36; 12:33-34; 16:13)
19 Samla inte skatter här på jorden, där de förstörs av mal och mask och lätt kan bli stulna av inbrottstjuvar. 20 Samla skatter i himlen, där varken mask eller mal förstör och där de är säkra för tjuvar. 21 För där din skatt finns, där kommer också ditt hjärta att vara.
22 Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. 23 Men om ditt öga är dåligt, så blir det mörkt i hela din kropp. Om det ljus du tror dig ha i själva verket är mörker, då är ditt mörker verkligen nattsvart.[e]
24 Ingen kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon[f] samtidigt.
En oskyldig mans bön om Guds dom
7 En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.
2 Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
rädda mig från mina förföljare, befria mig!
3 Låt dem inte riva mig som lejon
och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om jag har handlat fel,
5 om jag har lönat min vän med ont
och plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
trampa mitt liv till marken
och lägga min ära i stoftet. Séla
7 Herre! Res dig i din vrede,
stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som bestämmer domen.
8 Samla alla folken runt omkring dig,
regera över dem från höjden!
9 Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter min integritet.
10 Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.
11 Gud är min sköld,
han räddar de rättsinniga.
12 Gud dömer i rättfärdighet,
Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
13 Om någon inte vill vända om,
slipar han sitt svärd,
spänner sin båge,
14 gör sitt dödande vapen redo
och tar fram sina brinnande pilar.
15 Se, denne är havande med orätt,
han avlar ofärd och föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
men faller själv i den grop han grävt.
17 Olyckan han planerat kommer över honom själv,
våldet drabbar hans eget huvud.
18 Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
2 Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
2 om du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för kunskapen,
3 om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på förstånd,
4 om du söker efter den
som efter silver eller en gömd skatt,
5 då ska du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.