The Daily Audio Bible

Hagar och Ismael

16 Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar^[a]. ² Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne^[b].” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. ³ När Abram hade bott tio år i Kanaans land^[c], tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. ⁴ Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.

⁵ Då sade Saraj till Abram: ”Den kränkning jag utsätts för ska komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren får döma mellan mig och dig.” ⁶ Abram sade till Saraj: ”Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst.” När Saraj då bestraffade henne, flydde hon bort från henne.

⁷ Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. ⁸ Han sade: ”Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: ”Jag är på flykt från min husmor Saraj.” ⁹ Då sade Herrens ängel till henne: ”Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” ¹⁰ Och Herrens ängel fortsatte: ”Jag ska göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” ¹¹ Sedan sade Herrens ängel till henne:

¹³ Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?” ¹⁴ Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi^[f]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.

^15 (B) Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael. ¹⁶ Abram var åttiosex år^[g] när Hagar födde Ismael åt honom.

Löftet om Isak

17 När Abram var nittionio år^[h] uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige^[i]. Vandra inför mig och var fullkomlig. ² Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”

³ Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ^4 (C) ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. ^5 (D) Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,^[j] för jag har gjort dig till far för många folk.^{[k] 6} Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.

⁷ Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. ⁸ Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”

Omskärelse

⁹ Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. ^10 (E) Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras^[l]. ¹¹ Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. ¹² I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. ¹³ Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. ¹⁴ Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”

¹⁵ Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.^{[m] 16 (F)} Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne.” ¹⁷ Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log^[n] och sade för sig själv: ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?”

¹⁸ Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” ^19 (G) Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.

^20 (H) Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. ^21 (I) Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.”

²² När Gud hade talat färdigt med Abraham steg han upp från honom.

²³ Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. ²⁴ Abraham var nittionio år när han blev omskuren, ²⁵ och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. ²⁶ På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. ²⁷ Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.

Herren besöker Abraham

18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. ^2 (J) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden ³ och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. ⁴ Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter^[o] och vila er under trädet. ⁵ Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”

⁶ Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl!^[p] Knåda det och baka brödkakor.” ⁷ Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. ⁸ Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

⁹ Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” ^10 (K) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.^[q]

^11 (L) Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. ^12 (M) Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” ¹³ Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? ^14 (N) Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” ¹⁵ Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.”

Rätt givande

6 Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. ² När du ger en gåva^[a] ska du inte basunera ut det, så som hycklarna^[b] gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

³ Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. ⁴ Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

Rätt bön

^5 (A) Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

^6 (B) Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

⁷ Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. ⁸ Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.

Herrens bön

^9 (C) Så ska ni be:

^14 (D) För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. ^15 (E) Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

Rätt fasta

¹⁶ När ni fastar^[g], se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

¹⁷ Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte ¹⁸ så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

Skatter i himlen

^19 (F) Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. ^20 (G) Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. ²¹ För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Ögat är kroppens lampa

^22 (H) Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. ²³ Men om ditt öga är sjukt^[h], ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

Gud eller mammon

²⁴ Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon^[i].

Den oskyldiges bön om Herrens dom

7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord^[a].

Visheten bevarar från fördärv

2 Min son,