The Daily Audio Bible

⁵² När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren. ⁵³ Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. ⁵⁴ Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten.

Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: ”Låt mig nu fara till min herre.” ⁵⁵ Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: ”Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara.” ⁵⁶ Men han svarade dem: ”Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre.”

⁵⁷ Då sade de: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.” ⁵⁸ De kallade till sig Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja.” ^59 (A) Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. ^60 (B) Och de välsignade Rebecka och sade till henne:

⁶¹ Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.

^62 (C) Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. ⁶³ Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. ⁶⁴ När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen ⁶⁵ och frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren svarade ”Det är min herre.” Då tog hon sin slöja^[a] och dolde sig. ⁶⁶ Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. ^67 (D) Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.

Abrahams söner med Ketura

25 Abraham tog sig åter en hustru, och hon hette Ketura. ² Hon födde åt honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.^{[b] 3} Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var ashureerna, letusheerna och leummeerna^[c]. ⁴ Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.

^5 (E) Och Abraham gav allt han ägde till Isak. ⁶ Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet.

Abraham dör och blir begravd

⁷ Abrahams ålder blev hundrasjuttiofem år.^{[d] 8} Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk. ⁹ Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på marken som tillhört hetiten Efron, Sohars son. ^10 (F) Där på den mark som Abraham hade köpt av hetiterna begravdes Abraham och hans hustru Sara.

^11 (G) Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.

VII. ISMAELS FORTSATTA HISTORIA 25:12-18

Ismaels släkttavla

^12 (H) Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna. ^13 (I) Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,^{[e] 14} Mishma, Duma och Massa, ¹⁵ Hadad och Tema, Jetur, Nafish och Kedma. ¹⁶ Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.

¹⁷ Ismaels ålder blev hundratrettiosju år^[f]. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. ^18 (J) Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur^[g] öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot^[h] alla sina bröder.

VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29

Esaus och Jakobs födelse

^19 (K) Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, ²⁰ och Isak var fyrtio år^[i] gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban. ²¹ Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.

²² Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?^[j]” Och hon gick för att fråga Herren. ^23 (L) Herren svarade henne:

²⁴ När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵ Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau^[l]. ^26 (M) Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob^[m]. Isak var sextio år^[n] när de föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

²⁷ Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸ Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

²⁹ En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. ³⁰ Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom^[o]. ³¹ Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt^[p] till mig.” ³² Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?” ^33 (N) Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. ³⁴ Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.

Isak i Gerar

26 ^(O) Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid^[q]. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek^[r] i Gerar. ² Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. ³ Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham. ^4 (P) Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade^[s], ⁵ eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”

⁶ Så stannade Isak i Gerar. ^7 (Q) När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: ”Hon är min syster”, för han var rädd för att säga: ”min hustru”. Han tänkte: ”Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker.”

⁸ Men när han hade varit där en längre tid, hände det att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. ⁹ Abimelek kallade till sig Isak och sade: ”Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?” Isak svarade honom: ”Jag tänkte att jag annars kunde bli dödad för hennes skull.” ¹⁰ Då sade Abimelek: ”Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde inte någon i vårt folk ha legat med din hustru? Och då hade du dragit skuld över oss.” ^11 (R) Sedan befallde Abimelek hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru ska straffas med döden.”

¹² Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt^[t], för Herren välsignade honom. ¹³ Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer. Till slut var han mycket rik. ¹⁴ Han ägde så mycket får och kor och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. ^15 (S) Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans far Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. ¹⁶ Abimelek sade till Isak: ”Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.”

Lärjungaskapets krav

¹⁸ När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. ^19 (A) Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare^[a], jag vill följa dig vart du än går." ²⁰ Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen^[b] har ingenstans att vila sitt huvud."

²¹ En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far^[c]." ²² Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda^[d] begrava sina döda."

Jesus stillar stormen

^23 (B) Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. ²⁴ Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. ²⁵ De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" ²⁶ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. ²⁷ Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!"

Jesus botar två besatta

^28 (C) När Jesus kom över till gadarenernas område^[e] på andra sidan sjön, möttes han av två besatta^[f] som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. ²⁹ Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"

³⁰ En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. ³¹ De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." ³² Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.

³³ De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. ³⁴ Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.

Fortsättning av föregående psalm