The Daily Audio Bible

28 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. ^2 (A) Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram^[a], till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. ³ Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. ^4 (B) Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling.”

⁵ Så sände Isak i väg Jakob, och han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, som var son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.

Esau tar sig en hustru till

⁶ Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt honom: ”Du ska inte ta en hustru bland Kanaans döttrar.” ⁷ Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.

⁸ Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om kananeiskorna. ^9 (C) Därför gick han till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.

Jakobs dröm i Betel

¹⁰ Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. ¹¹ Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.

^12 (D) Då hade han en dröm. Han såg en stege^[b] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner^[c] på den. ¹³ Och se, Herren stod ovanför den^[d] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. ^14 (E) Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade^[e]. ^15 (F) Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”

¹⁶ När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” ^17 (G) Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” ^18 (H) Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod^[f] och hällde olja över den. ^19 (I) Och han kallade platsen Betel^[g]. Tidigare hette denna stad Luz.

²⁰ Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, ²¹ och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. ^22 (J) Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde.”

Jakob kommer till Laban

29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. ^2 (K) Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen^[h] som låg över brunnens öppning var stor. ³ Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

⁴ Jakob frågade männen: ”Mina bröder, varifrån är ni?” De svarade: ”Vi är från Harran.” ^5 (L) Då sade han till dem: ”Känner ni Laban, Nahors son^[i]?” ”Honom känner vi”, svarade de. ⁶ Han frågade dem vidare: ”Är det väl med honom?” De svarade: ”Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren^[j].” ⁷ Jakob sade: ”Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.” ⁸ Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.”

⁹ Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. ¹⁰ När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. ¹¹ Och Jakob kysste Rakel^[k] och brast i gråt. ¹² Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

¹³ När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. ¹⁴ Och Laban sade till honom: ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

¹⁵ Laban sade till Jakob: ”Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön.” ¹⁶ Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. ¹⁷ Leas ögon var matta^[l], men Rakel var välväxt och vacker att se på. ^18 (M) Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag kan arbeta för dig i sju år^[m] för Rakel, din yngre dotter.” ¹⁹ Laban svarade: ”Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig.” ²⁰ Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

²¹ När tiden hade gått sade Jakob till Laban: ”Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne.” ²² Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. ²³ Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. ²⁴ Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.

²⁵ På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: ”Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit^[n] mig?” ²⁶ Laban svarade: ”Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre^[o] före den äldre. ²⁷ Fullfölj nu Leas bröllopsvecka^[p]. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till.”

²⁸ Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. ²⁹ Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. ³⁰ Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.^[q] Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

Jakobs barn

³¹ Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. ³² Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben^[r], för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.”

³³ Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också.” Och hon gav honom namnet Simeon^[s].

³⁴ Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han heta Levi^[t].

³⁵ Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda^[u]. Sedan slutade hon föda.

Jesus uppväcker Jairus dotter

^18 (A) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹ Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.

²⁰ Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen^[a] på hans mantel, ²¹ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."^{[b] 22} Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.

^23 (B) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, ²⁴ sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. ²⁶ Och ryktet om detta gick ut i hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

²⁷ När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" ²⁸ Och när han hade kommit hem^[c], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." ³⁰ Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." ³¹ Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.

^32 (C) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. ³³ När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" ^34 (D) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."

Som får utan herde

^35 (E) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ^36 (F) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. ^38 (G) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

Förtröstan på den Rättfärdige

11 För körledaren. Av David.