The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: Gift dig inte med någon av dessa kananeiska flickor.
2 Gå i stället till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, din morbror Labans döttrar.
3 Den allsmäktige Guden kommer att välsigna dig och ge dig många barn. Du ska bli ett stort folk med många stammar!
4 Gud ska ge dig och dina ättlingar de mäktiga välsignelser som han lovade Abraham, och detta land, där vi nu är främlingar, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.
5 Sedan sände han iväg Jakob till Paddan-Aram för att besöka sin morbror Laban, arameen Betuels son.
6-8 Esau förstod att fadern tyckte illa om traktens flickor och att han hade skickat Jakob till Paddan-Aram med sin välsignelse, men också med en uttrycklig order att skaffa sig en hustru därifrån. Han hade varnat Jakob för att gifta sig med en kananeisk flicka, och Jakob hade lytt sin far och rest till Paddan-Aram. När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kananeiska kvinnorna
9 gick han till sin farbror Ismael. Där fann han Mahalat, Nebajots syster, som var dotter till Ismael, Abrahams son. Han gifte sig med henne och fick så ytterligare en hustru.
Jakobs dröm
10 Jakob lämnade alltså Beer-Seba och gav sig iväg mot Haran.
11 När han vid solnedgången stannade för att slå läger för natten, tog han en sten som huvudkudde och lade sig för att sova.
12 Han drömde att en stege nådde från jorden till himlen, och han såg hur Guds änglar gick upp och gick ner på den.
13 Längst upp stod Herren, som sa: Jag är Herren, Abrahams och din far Isaks Gud. Marken du ligger på tillhör dig! Jag ska ge den till dig och dina efterkommande,
14 för du kommer att få lika många ättlingar som sanden på stranden! De kommer att täcka landet från öster till väster och från norr till söder, och alla jordens folk kommer att bli välsignade genom dig och dina barn.
15 Dessutom är jag med dig och ska skydda dig vart du än går och ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska alltid vara med dig tills jag har gett dig allt vad jag lovat.
16-17 Sedan vaknade Jakob. Gud bor här! utropade han förskräckt. Jag visste inte att han bodde här och att porten till himlen fanns här.
18 Nästa morgon steg han upp mycket tidigt och reste den sten, som han hade haft under huvudet, rakt upp som en minnessten och hällde olivolja över den.
19 Han kallade platsen Betel, Guds hus, men platsen hade tidigare kallats Lus.
20 Sedan gav Jakob Gud detta löfte: Om du tänker hjälpa mig och skydda mig på denna resa och ge mig mat och kläder
21 och tryggt föra mig tillbaka till min far, då ska jag utvälja Herren till min Gud!
22 Denna minnessten ska bli en plats för tillbedjan, och jag ska ge dig tionde av allt du ger mig!
Jakob möter Rakel
29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.
2 På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.
3 Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.
4 Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.
5 Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.
6 Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.
7 Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!
8 Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.
9 Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.
10 Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.
11 Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!
12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.
14 Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.
Rakel och Lea
15 När Jakob hade varit där ungefär en månad,sa Laban en dag till honom: Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?
16 Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.
17 Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.
18 Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år.
19 Det går jag med på! svarade Laban. Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen.
20 Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.
21 Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop.Jag har uppfyllt min del av kontraktet, sa Jakob till Laban. Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne.
22 Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.
23 När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.
24 Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.
25 På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med.Vad är detta för något? utbrast Jakob. Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?
26 Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre, svarade Laban.
27 Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!
28 Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.
29 Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.
30 Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31 Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.
32 Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig.
33 Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.
34 Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!
35 Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: Nu vill jag prisa Herren! Sedan fick hon inga fler barn.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
18 När han sa detta kom föreståndaren för synagogan på platsen och föll ner framför honom. Min lilla dotter har just dött, sa han. Kom och lägg händerna på henne så får hon liv igen.
19 Medan Jesus och lärjungarna var på väg till hans hus kom
20 en kvinna, som under tolv år lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,
21 för hon tänkte att om hon bara rörde vid honom så skulle hon bli frisk.
22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: Min dotter, sa han, var inte orolig! Din tro har botat dig. Och från det ögonblicket var kvinnan frisk.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och mötte alla människor som klagade högljutt och hörde deras begravningsmusik,
24 sa han: Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara. Då hånlog alla åt honom.
25 När folket till slut hade gått ut gick Jesus in i rummet där flickan låg. Han tog henne i handen, och hon reste sig upp och var helt frisk.
26 Berättelsen om det fantastiska som hade hänt spred sig som en löpeld i hela området där omkring.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: Du som är kung Davids son, hjälp oss.
28 De gick efter honom till det hus där han bodde. Då frågade Jesus dem: Tror ni att jag kan bota er? Ja, Herre, svarade de. Det gör vi.
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: Det ni tror ska ske.
30 Och plötsligt kunde de se! Men trots att Jesus varnade dem strängt för att berätta detta för någon,
31 gick snart ryktet om honom över hela staden.
32 När de hade gått kom man till Jesus med en man som inte kunde tala, därför att en ond ande bodde i honom.
33 Men Jesus drev ut anden, och med detsamma kunde mannen tala. Och människorna häpnade. Aldrig förr har vi sett något sådant som detta hända! utropade de.
34 Men fariseerna sa: Varför tror ni att han kan driva ut onda andar? Han är naturligtvis själv besatt av en ond ande, nämligen av Satan, de onda andarnas kung!
Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare
35 Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.
36 När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.
37 Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.
38 Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.
Den som tror behöver inte fly.
11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?
2 De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder
3 och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?
4 Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.
5 Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.
6 Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.
7 Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.
11-12 Unge man, bli inte förnärmad när Herren straffar och tillrättavisar dig. Att han straffar dig visar bara att han älskar dig. På samma sätt som en far uppfostrar sin son så gör också Herren med den han älskar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®