The Daily Audio Bible

30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag." ² Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud, som har hindrat dig att få barn?" ³ Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne." ⁴ Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ⁵ Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. ⁶ Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.^[a]

⁷ Och Bilha, Rakels slavinna, blev åter havande och födde en andra son åt Jakob. ⁸ Då sade Rakel: "Guds strider har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.^[b]

⁹ När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. ¹⁰ Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. ¹¹ Då sade Lea: "Till lycka." Och hon gav honom namnet Gad.^[c]

¹² Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. ¹³ Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor skall prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Aser.^[d]

¹⁴ Men en gång under veteskörden gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen." ¹⁵ Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen." ¹⁶ När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du skall gå in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten. ¹⁷ Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. ¹⁸ Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.^[e]

¹⁹ Lea blev åter havande och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon.^[f]

²¹ Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam." ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[g] och sade: " Herren skall ge mig ännu en son."

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: "Låt mig fara. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ²⁶ Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och låt mig fara hem. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig." ²⁷ Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull." ²⁸ Han tillade: "Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så skall jag ge dig det." ²⁹ Jakob sade till honom: "Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, eftersom Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när skall jag få göra något för mitt eget hus?" ³¹ Han svarade: "Vad skall jag ge dig?" Jakob sade: "Du skall inte ge mig något alls. Om du gör mig till viljes i det jag nu säger skall jag fortsätta att vara herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och ur den skilja ut alla spräckliga och brokiga djur, alla mörka djur bland lammen och dem som är brokiga och spräckliga bland getterna. Det skall vara min lön. ³³ När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna." ³⁴ "Det är bra", sade Laban. "Det får bli som du har sagt." ³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de övriga djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och mot allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ⁴³ Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

Jakob flyr från Laban

31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom." ² Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. ³ Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."

⁴ Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, ⁵ och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. ⁶ Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. ⁷ Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. ⁸ När han sade: De spräckliga skall vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga skall vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. ⁹ Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

¹⁰ När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. ¹¹ Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Här är jag. ¹² Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. ¹³ Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland." ¹⁴ Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? ¹⁵ Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss. ¹⁶ Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."

Jesus sänder ut de tolv

10 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, ³ Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen,^[a] Jakob, Alfeus son, och Taddeus,^{[b] 4} Simon ivraren^[c] och Judas Iskariot,^[d] han som skulle förråda honom.

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. ⁶ Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ⁷ Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. ⁹ Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ¹⁰ inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. ¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten. ¹² Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. ¹³ Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. ¹⁴ Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ¹⁵ Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

Som får bland vargar

¹⁶ Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla^[e] er. ¹⁸ Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ¹⁹ Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.

²¹ En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ²² Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.

Psalm 12

Klagan över den växande ondskan

¹ För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.

Vishetens välsignelser