The Daily Audio Bible

30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: ”Skaffa mig barn, annars dör jag.” ^2 (A) Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: ”Kan jag ersätta Gud? Det är han som har hindrat dig att få barn.” ^3 (B) Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne.”

⁴ Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ⁵ Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. ⁶ Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan^[a].

⁷ Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. ⁸ Då sade Rakel: ”Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali^[b].

⁹ När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. ¹⁰ Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. ¹¹ Då sade Lea: ”Vilken lycka^[c]!” Och hon gav honom namnet Gad.

¹² Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. ¹³ Då sade Lea: ”Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher^[d].

¹⁴ En gång under veteskörden^[e] gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen^[f] som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig av din sons kärleksäpplen.” ¹⁵ Men hon svarade henne: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sade: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.”

¹⁶ När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: ”Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig.” Så låg han med henne den natten. ¹⁷ Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. ¹⁸ Då sade Lea: ”Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar^[g].

¹⁹ Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig^[h], eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon^[i].

²¹ Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina^[j].

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[k] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef^[l], sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ^26 (C) Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.” ²⁷ Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken^[m] förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.” ²⁸ Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”

²⁹ Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?” ³¹ Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?”

Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen^[n] och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. ³³ När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” ³⁴ ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”

³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ^43 (D) Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

Jakob flyr från Laban

31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” ² Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. ^3 (E) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”

⁴ Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, ⁵ och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. ⁶ Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. ^7 (F) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. ⁸ När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. ⁹ Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

¹⁰ När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. ¹¹ Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. ¹² Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. ^13 (G) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”

¹⁴ Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? ¹⁵ Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick^[o] i betalning för oss. ¹⁶ Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”

Jesus sänder ut de tolv

10 ^(A) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna^[a]: först Simon som kallas Petrus^[b] och hans bror Andreas^[c], sedan Jakob, Sebedeus son^[d], och hans bror Johannes^[e], ³ Filippus^[f] och Bartolomeus^[g], Tomas^[h] och tullindrivaren Matteus^[i], Jakob, Alfeus son^[j], och Taddeus^[k], ⁴ Simon seloten^[l] och Judas Iskariot^[m], han som skulle förråda honom.

^5 (B) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. ^6 (C) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ^7 (D) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. ^9 (E) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ^10 (F) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. ¹² Och när ni kommer in i ett hus^[n], så hälsa^[o] det. ¹³ Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. ^14 (G) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ^15 (H) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.

Som får bland vargar

^16 (I) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ^17 (J) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska^[p] er i sina synagogor. ^18 (K) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ^19 (L) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

^21 (M) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^22 (N) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.

Klagan över växande ondska

12 För körledaren, till sheminít.^[a]

En psalm av David.

Vishetens välsignelser