The Daily Audio Bible

¹⁷ Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna ¹⁸ och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.

^19 (A) Men Laban hade gått för att klippa sina får^[a]. Då stal Rakel sin fars husgudar^[b]. ²⁰ Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. ²¹ Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden^[c] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.

Laban förföljer Jakob

²² På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. ²³ Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd^[d]. ²⁴ Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”

²⁵ När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. ²⁶ Då sade Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. ²⁷ Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. ²⁸ Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. ²⁹ Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. ³⁰ Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”

³¹ Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. ³² Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

³³ Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. ³⁴ Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. ³⁵ Hon sade till sin far: ”Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha.”^[e] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

³⁶ Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? ³⁷ Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.

³⁸ I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. ^39 (B) Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta^[f] det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. ⁴⁰ Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.

⁴¹ I tjugo år^[g] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. ⁴² Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”

Jakob och Laban försonas

⁴³ Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? ⁴⁴ Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”

⁴⁵ Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. ⁴⁶ Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. ⁴⁷ Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.^[h]

⁴⁸ Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. ⁴⁹ Men det kallades också Mispa^[i], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. ⁵⁰ Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”

⁵¹ Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. ⁵² Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. ⁵³ Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud^[j].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.

⁵⁴ Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. ⁵⁵ På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.

Jakob förbereder mötet med Esau

32 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. ^2 (C) När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim^[k].

³ Jakob skickade budbärare^[l] framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark^{[m] 4} och befallde dem: ”Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. ⁵ Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon.”

⁶ När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: ”Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man.” ⁷ Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror ⁸ och sade: ”Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan.”

^9 (D) Och Jakob bad: ”Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. ¹⁰ Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. ¹¹ Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen. ^12 (E) Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.”

^24 (A) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ^25 (B) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul^[a], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?

^26 (C) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.

²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt^[b]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far^[c]. ^30 (D) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. ^31 (E) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

^32 (F) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. ^33 (G) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.

Inte fred utan svärd

^34 (H) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,^{[d] 36 (I)} och var och en får sin familj till fiender.

^37 (J) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. ^38 (K) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. ^39 (L) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

^40 (M) Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ^41 (N) Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. ⁴² Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa instruktioner, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Jesus svarar Johannes Döparen

^2 (O) Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar ³ och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

⁴ Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: ^5 (P) Blinda ser, lama går^[e], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. ^6 (Q) Salig är den som inte tar anstöt av mig."

I djup ångest

13 För körledaren. En psalm av David.