The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
13 Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: ”Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.”
17 Sedan befallde han den som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss.” 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: ”Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss.” Han tänkte nämligen: ”Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl.” 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Jakob kämpar vid Jabbok
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe[a]. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. 24 (A) Och Jakob blev ensam kvar.
Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27 Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28 (B) Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[b], för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”
29 (C) Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
30 (D) Jakob kallade platsen Peniel[c], för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.
32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Jakob möter Esau
33 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger[d] ner till jorden innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
5 (E) När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: ”Vilka är de här som du har med dig?” Han svarade: ”Det är barnen som Gud har gett din tjänare.” 6 Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig. 7 Efter dem kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig.
8 Esau frågade: ”Vad menade du med hela den skaran som jag mötte?” Han svarade: ”Jag ville finna nåd för min herres ögon.” 9 Men Esau sade: ”Jag har nog. Behåll det du har, min bror.” 10 ”Nej, jag ber dig”, svarade Jakob ”om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt. 11 Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt.” Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.
12 Och Esau sade: ”Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig.” 13 Men Jakob svarade honom: ”Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 14 Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir.” 15 Då sade Esau: ”Låt mig lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” Men Jakob svarade: ”Varför det? Låt mig bara finna nåd för min herres ögon.”
16 Samma dag vände Esau tillbaka och tog vägen till Seir. 17 Men Jakob begav sig till Suckot[e] och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.
18 Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shekem[f] i Kanaans land och slog läger utanför staden. 19 (F) Den mark där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor[g] av sönerna till Hamor, Shekems far. 20 Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel[h].
Våldtäkten mot Dina
34 Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att träffa flickorna i landet. 2 Shekem som var son till hivén Hamor, fursten i landet, fick se henne och tog henne. Han låg med henne och förnedrade henne. 3 Men hans hjärta fäste sig vid Jakobs dotter Dina. Han älskade flickan och talade vänligt med henne. 4 Och Shekem sade till sin far Hamor: ”Skaffa mig den flickan till hustru[i].”
5 Jakob fick höra att hans dotter Dina hade blivit orenad, men eftersom hans söner var ute på marken med boskapen teg Jakob tills de kom hem. 6 Men Shekems far Hamor gick ut till Jakob för att tala med honom. 7 (G) När Jakobs söner kom hem från marken och fick höra vad som hänt, kände de sorg och vrede över vad Shekem gjort. Att han hade legat med Jakobs dotter var en dårskap i Israel, något som inte fick ske.
8 Men Hamor talade med dem och sade: ”Min son Shekem har fäst sig vid er syster. Ge henne åt honom till hustru. 9 Gift in er hos oss. Ge oss era döttrar så kan ni ta våra döttrar till hustrur. 10 Slå er ner hos oss och landet ska ligga öppet för er. Bo här och flytta omkring och skaffa er ägodelar.” 11 Och Shekem sade till hennes far och hennes bröder: ”Låt mig finna nåd för era ögon. Det ni begär vill jag ge er. 12 Begär av mig hur stor brudgåva och annan gåva som helst. Jag vill ge vad ni fordrar av mig. Ge mig bara flickan till hustru.”
13 Jakobs söner svarade Shekem och hans far Hamor med list, eftersom han hade orenat deras syster Dina. 14 De sade till dem: ”Vi kan inte gå med på att ge vår syster åt en man som har förhud. Det skulle vara en skam för oss. 15 Vi kan göra er till viljes bara på det villkoret att ni blir som vi och att alla män bland er låter omskära sig. 16 Då ska vi ge er våra döttrar och ta era döttrar till hustrur, vi ska bo bland er och bli ett enda folk med er. 17 Men om ni inte lyssnar till oss och inte låter er omskäras, kommer vi att ta vår syster och dra bort.”
18 Hamor och hans son Shekem tyckte att deras förslag lät bra. 19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, eftersom han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.
20 Hamor och hans son Shekem gick till stadsporten[j] och talade till männen i staden. De sade: 21 ”Dessa män är fredligt sinnade mot oss. De kan få bo i landet och flytta omkring här. Landet har ju gott om utrymme för dem. Vi tar deras döttrar till hustrur åt oss och ger dem våra döttrar. 22 Men endast på ett villkor kommer männen att göra oss till viljes och bo bland oss och bli ett enda folk med oss: att alla män hos oss blir omskurna liksom de är omskurna. 23 Då kommer deras boskap och egendom och alla deras dragdjur att tillhöra oss. Låt oss därför göra dem till viljes så att de bor kvar bland oss.” 24 Och folket lydde Hamor och hans son Shekem. Alla män som bodde innanför stadsporten lät omskära sig.
25 (H) Men på tredje dagen, när männen var sjuka av såren, tog Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföll oväntat staden och dödade alla av manligt kön. 26 Även Hamor och hans son Shekem dödade de med svärd och tog med sig Dina ut ur Shekems hus och gav sig i väg. 27 Och Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden eftersom deras syster hade blivit orenad. 28 De tog deras får, kor och åsnor, både det som fanns i staden och det som fanns ute på fälten. 29 Alla deras ägodelar och alla deras barn och kvinnor förde de bort som byte tillsammans med allt annat som fanns i husen.
30 Men Jakob sade till Simeon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kananeerna och perisseerna. Jag har bara några få män. Nu går de samman mot mig och slår ihjäl mig. Både jag och mitt hus kommer att förgöras.” 31 Men de svarade: ”Ska man då få behandla vår syster som en hora?”
Jesus vittnar om Johannes
7 (A) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[a] som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[b] 11 (B) Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.[c] 13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 (C) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron!
16 (D) Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17 Vi spelade flöjt[d] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 18 (E) Johannes kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. 19 (F) Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn[e]."
Jesu verop
20 Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, eftersom de inte hade omvänt sig: 21 (G) "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon[f], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska[g]. 22 Jag säger er: Tyrus och Sidon ska få det lindrigare på domens dag än ni.
23 Och du, Kapernaum, ska du kanske bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet[h]. För om kraftgärningarna som gjorts i dig hade gjorts i Sodom[i], skulle det ha stått än i dag. 24 (H) Men jag säger er: Sodoms land ska få det lindrigare på domens dag än du."
Jesus är Guds vishet
25 (I) Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Far, så var din goda vilja. 27 (J) Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
28 (K) Kom till mig, alla ni som arbetar[j] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 (L) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 (M) för mitt ok är milt och min börda är lätt."
De gudlösas dårskap
14 [a](A) För körledaren. Av David.
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
2 (B) Herren blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
3 (C) Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
19 (A) Genom visheten har Herren
lagt jordens grund,
med förstånd har han
berett himlen.
20 Genom hans kunskap
bröt djupets vattenmassor fram
och molnen droppade av fukt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation