The Daily Audio Bible

^13-15 Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl.

¹⁶ Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp.

¹⁷ Han instruerade också männen som drev den första gruppen: När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?'

¹⁸ så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!'

¹⁹ Jakob gav samma instruktion till varje tjänare.

²⁰ Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! Kanske kommer han att vara vänlig mot oss, hoppades Jakob.

²¹ Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

^22-24 Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen.

²⁵ När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led.

²⁶ Sedan sa han: Släpp mig, för det håller på att bli ljust. Men Jakob svarade: Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.

²⁷ Vad heter du? frågade mannen.Jakob, blev svaret.

²⁸ Det heter du inte längre! sa mannen till honom. Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik.

²⁹ Vad heter du? frågade Jakob.Varför frågar du om mitt namn, sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

³⁰ Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.

³¹ I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan.

³² Det är därför som Israels folk än i dag inte äter höftmuskeln, där den är fästad vid höften.

Bröderna sluter fred

33 När Jakob såg Esau komma på avstånd med sina 400 män

² ställde han upp sin familj på led, de två bihustrurna och deras barn först, sedan Lea och hennes barn och Rakel och Josef sist.

³ Sedan gick Jakob i förväg, och när han närmade sig brodern bugade han sig djupt inför honom sju gånger.

⁴ Då sprang Esau fram för att möta honom och omfamnade honom och kysste honom, och de grät båda.

⁵ Sedan såg Esau på kvinnorna och barnen och frågade: Vilka är dessa människor som du har med dig? Det är mina barn, svarade Jakob.

⁶ Då kom bihustrurna fram med sina barn och bugade sig djupt inför Esau.

⁷ Sedan kom Lea med sina barn och bugade sig, och slutligen kom Rakel och Josef och bugade sig för honom.

⁸ Och vem tillhör alla dessa hjordar, som jag mötte när jag kom? frågade Esau.Jakob svarade: Det är min gåva till dig för att du ska bli vänligt stämd!

⁹ Käre bror, jag har tillräckligt, skrattade Esau. Behåll du vad du har.

¹⁰ Nej, var snäll och ta emot gåvorna svarade Jakob, för vilken lättnad är det inte att se ditt vänliga leende! Jag var lika rädd för att möta dig, som om jag skulle närmat mig Gud!

¹¹ Ta därför emot mina gåvor, för Gud har varit generös mot mig, och jag har tillräckligt. Jakob stod alltså på sig och slutligen accepterade Esau gåvorna.

¹² Låt oss gå nu, sa Esau. Jag och mina män tänker följa dig och visa vägen.

¹³ Men Jakob svarade: Som du kan se är några av barnen små, och hjordarna har sina ungar, och om de drivs alltför hårt kommer de att dö.

¹⁴ Gå du före oss, så kommer vi efter i vår egen takt. Vi ses i Seir.

¹⁵ Esau sa: Låt mig åtminstone lämna kvar några av mina män, som kan hjälpa dig och vara dina vägvisare.Nej, sa Jakob. Vi klarar oss bra själva. Gör som jag föreslår.

¹⁶ Esau startade alltså återresan till Seir samma dag,

¹⁷ men Jakob och hans familj fortsatte till Suckot. Där byggde han sig ett läger med inhägnader för hjordarna och boskapen. (Det är därför som platsen kallas Suckot, som betyder hyddor.)

¹⁸ Sedan kom de välbehållna fram till Sikem i Kanaan och slog läger utanför staden.

¹⁹ Av Hamor, Sikems fars familj, köpte han det land som han slagit läger på för hundra silverpengar.

²⁰ Där reste han ett altare och kallade det för El-Elohe-Israel, som betyder Israels Guds altare.

Jakobs söner hämnas

34 En dag gick Dina, Leas dotter, för att besöka några av grannflickorna,

² men när hiveen Sikem, kung Hamors son, såg henne, tog han henne med sig och våldtog henne.

³ Han blev djupt förälskad i henne och försökte att vinna hennes kärlek.

⁴ Sedan talade han med sin far om detta. Se till att jag får den där flickan för jag vill gifta mig med henne, krävde han.

⁵ Jakob fick snart veta vad som hade hänt, men eftersom hans söner var ute på åkrarna och tog hand om boskapen, fick de inget veta förrän de återvänt hem.

^6-7 Under tiden gick kung Hamor, Sikems far, till Jakob och kom dit just när Jakobs söner kom tillbaka från åkrarna. De blev förtvivlade och oerhört upprörda över denna förnedring, som var en våldshandling mot dem allesammans.

⁸ Hamor sa till Jakob: Min son Sikem är verkligen kär i din dotter, och han vill att hon ska bli hans hustru. Låt honom få gifta sig med henne.

^9-10 Dessutom vill vi inbjuda ditt folk att komma hit och bo bland oss och låta dina döttrar gifta sig med våra söner, och vi vill ge våra döttrar som hustrur åt era unga män. Du kan slå dig ner var du än vill bland oss och ägna dig åt dina affärer och bli rik!

¹¹ Sedan talade Sikem till Dinas far och bröder: Var goda mot mig och låt mig få henne till hustru, tiggde han. Jag ska ge er vad ni än vill ha.

¹² Det spelar ingen roll vilken hemgift eller gåva ni kräver, för jag ska betala den, bara ni ger mig er syster till hustru.

¹³ Eftersom Sikem hade behandlat deras syster så illa ljög hennes bröder för Sikem och Hamor och handlade oärligt.

¹⁴ De sa nämligen: Det kan vi nog inte, för du är inte omskuren. Det skulle vara en skam för henne att gifta sig med en oomskuren man.

¹⁵ Men om alla era män låter omskära sig,

¹⁶ kan vi gifta bort våra döttrar och bo här och förena oss med er, så att vi kan bli ett folk.

¹⁷ Annars måste vi ta henne med oss och flytta härifrån.

^18-19 Hamor och Sikem gick med på detta förslag och skyndade sig att göra som de hade föreslagit, för Sikem var mycket kär i Dina. Dessutom var han övertygad om att han kunde övertala de andra männen i staden, för han var mycket respekterad och populär.

²⁰ Hamor och Sikem framträdde därför inför stadens styresmän och presenterade sitt förslag.

²¹ Dessa män är våra vänner, sa de. Låt oss inbjuda dem att bo här ibland oss och utöva sina yrken, för landet är stort nog att rymma dem, och vi kan gifta oss med deras döttrar och de med våra.

²² Men de tänker bara stanna här på ett villkor, att vi alla låter omskära oss på samma sätt som de.

²³ Om vi gör det kommer allt de äger att bli vårt, och landet kommer att bli ännu rikare. Låt oss komma överens om detta, så att de bosätter sig här ibland oss.

²⁴ Männen samtyckte och alla omskar sig.

²⁵ Men tre dagar senare, när såren var ömma och varje rörelse kändes, tog Dinas två bröder Simeon och Levi sina svärd och gick in i staden och dödade utan motstånd varenda man där,

²⁶ även Hamor och Sikem, och de befriade Dina i Sikems hus och återvände sedan till lägret.

²⁷ Sedan gick alla Jakobs söner till staden och plundrade den, eftersom deras syster hade vanhedrats där.

²⁸ De tog alla får och fäkreatur och åsnor - allt som de kunde lägga beslag på, både inne i staden och ute på åkrarna,

²⁹ och de tog alla kvinnor och barn och allt av värde.

³⁰ Då sa Jakob till Levi och Simeon: Ni har gjort mig illa omtyckt av alla i hela landet - av kananeerna och perisseerna. Vi är så få att de nu säkert kommer och krossar oss, och på så sätt kommer vi alla att bli dödade.

³¹ Men inte kunde vi tillåta honom att få behandla vår syster som en prostituerad? svarade de.

⁷ När de hade gått började Jesus tala om Johannes och vände sig så till folket och frågade: När ni gick ut till honom i den öde öknen, vad väntade ni er då att få se? Var det ett strå som vajade hit och dit för vinden?

⁸ Eller väntade ni er att få se en man klädd som en prins i ett palats?

⁹ Eller en Guds profet? Ja, Johannes är mer än en profet.

¹⁰ Han är den man som Skriften talar om, en budbärare som ska gå framför mig för att förkunna min ankomst och förbereda människorna på att ta emot mig.

¹¹ Av alla människor som fötts här på jorden är ingen större än Johannes döparen. Och ändå kommer de minsta i himmelriket att vara större än vad han är.

¹² Ända från den tid Johannes döparen började att predika och döpa upprättar Gud sitt rike, även om många med våld försöker hindra det.

¹³ För lagen och alla profeterna har förutsagt det som nu sker.

¹⁴ Och om ni tror det eller inte, så är han Elia.

¹⁵ Om någon är villig att lyssna, så lyssna nu.

¹⁶ Vad ska jag säga om dessa människor? De är som barn som leker på gatorna och ropar till sina kamrater:

¹⁷ 'Vi lekte bröllop, men ni ville inte dansa. Då lekte vi begravning i stället, men ni blev aldrig ledsna.'

¹⁸ Så är det också med Johannes döparen och med mig. Johannes dricker inte vin och går ofta utan mat, och då säger ni: 'Han är galen.'

¹⁹ Men Människosonen äter och dricker, och då beskyller ni honom för att vara en storätare och en drinkare som lever tillsammans med de värsta syndare! Men framstående män som ni kan ju alltid försvara sina motsägelser!

Jesus utlovar ro och vila

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort de flesta av sina under, därför att de inte vänt om till Gud.

²¹ Hur fruktansvärt kommer det inte att bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde på era gator hade gjorts i hamnstäderna Tyros och Sidon med sin ondska, hade deras invånare bekänt sin synd och gjort bättring för länge sedan.

²² På domens dag kommer verkligen Tyros och Sidon att få det lättare än ni!

²³ Och Kafarnaum ska fara ner till helvetet, hur berömd staden än är! För om de fantastiska under som jag gjorde där hade utförts i Sodom, så skulle den staden fortfarande ha funnits kvar.

²⁴ Jag kan försäkra er att Sodom ska slippa lättare undan på domens dag än ni!

²⁵ Och Jesus bad denna bön: Käre Far, du som är Herre över himlen och jorden, jag tackar dig för att du gömmer sanningen för dem som tror att de är kloka, men du visar den för dem som är som barn.

²⁶ Ja, Far, så har du bestämt.

²⁷ Min Far har lagt allt i mina händer. Bara Fadern känner Sonen, och Fadern är känd bara av Sonen och de människor som lär känna Fadern genom Sonen.

²⁸ Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor.

^29-30 Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er.

Det finns ingen som gör något gott

14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.

² Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.

³ Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!

⁴ De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?

⁵ Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.

⁶ Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.

⁷ O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!

¹⁹ Genom vishet skapade Gud jorden och med sin kunskap formade han rymden och hela universum.

²⁰ Hans klokhet lät vattenkällorna bryta fram från djupen och regnet att strömma ner från himlen.