The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Jakob återvänder till Betel
35 ”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”
2 Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder! 3 Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.” 4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen[a], och han grävde ner alltsammans under terebinten[b] nära Shekem. 5 Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.
6 Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land. 7 Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel[c]. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.
8 Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.
9 När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom. 10 Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[d].” Så gav han honom namnet Israel. 11 Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar, 12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”
13 Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob. 14 Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den. 15 Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.
Rakel och Isak dör
16 De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår. 17 Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.” 18 Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni[e], men hans far kallade honom Benjamin[f].
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem. 20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder. 22 Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det.
Jakobs söner
(1 Krön 2:1-2)
Jakob hade tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher.
Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 28 Isak blev 180 år, 29 sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Berättelsen över Esaus släkt
(1 Krön 1:35-42)
36 Här följer berättelsen över Esaus släkt, han som också kallas Edom:
2 Esau gifte sig med flickor från Kanaan: Ada, dotter till hettiten Elon, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sivon, 3 och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot.
4 Med Ada fick Esau sonen Elifas. Med Basemat fick han Reguel.
5 Med Oholivama fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach. Dessa föddes åt Esau i Kanaans land.
6 Esau tog sina hustrur, barn, hela sitt husfolk, sin boskap och sina dragdjur, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 Det fanns inte rum för dem båda på grund av all den egendom de hade. Landet där de bodde räckte inte till för dem nu när de hade så mycket djur. 8 Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd, dvs. Edom.
9 Här följer en släkttavla för Esau, stamfar till edoméerna i bergslandet Seir:
10 Esaus söner hette:
Elifas, som var född av Esaus hustru Ada, och Reguel, född av Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var
Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas.
12 Med sin bihustru Timna fick Elifas, Esaus son, dessutom Amalek. Dessa var ättlingar till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var:
Nachat, Serach, Shamma och Missa. De var ättlingar till Esaus hustru Basemat.
14 Med sin hustru, Oholivama, dotter till Ana och sondotter till Sivon, fick han sönerna Jeush, Jalam och Korach.
15 Från Esau kom följande stamhövdingar:
Esaus förstfödde Elifas söner var hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Korach, Gatam och Amalek, som var Elifas stamhövdingar i Edom, alltså Adas ättlingar.
17 Esaus son Reguels ättlingar var Nachat, Serach, Shamma och Missa, som alltså var stamhövdingar i Edom, Esaus hustru Basemats ättlingar.
18 Esaus hustru Oholivamas ättlingar var stamhövdingarna Jeush, Jalam och Korach. De var alltså stamhövdingar som härstammade från Esaus hustru Oholivama, dotter till Ana.
19 Dessa var Esaus söner och stamhövdingar som härstammade från dem. Esau är lika med Edom.
20 Horéen Seirs söner, urinvånarna i landet, var följande: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså Seirs söners, horéernas, stamhövdingar i Edom.
22 Lotans söner var Hori och Hemam. Timna var syster till Lotan.
23 Shovals söner var Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam.
24 Sivons söner var Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholivama.
26 Dishons söner var Hemdan, Eshban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horéernas stamhövdingar var Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var alltså horéernas stamhövdingar i Seirs land, efter sina områden.
Edoms kungar
(1 Krön 1:43-54)
31 Detta är de kungar som härskade i Edom innan Israel hade någon kung:
32 Bela, Beors son, blev kung i Edom, och namnet på hans stad var Dinhava.
33 När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jovav dog blev Husham från temanéernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Bedads son Hadad kung. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han regerade från Avit.
36 När Hadad dog besteg Samla från Masreka tronen.
37 När sedan Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Akbors son Baal Hanan kung.
39 När Baal Hanan dog blev Hadar kung efter honom. Han regerade från Pagu. Hans hustru hette Mehetavel och var dotter till Matred, som var dotter till Me Sahav.
40 Detta är alltså namnen på Esaus stamhövdingar, namn för namn efter sina släkten och boplatser:
furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholivama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mivsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var Edoms stamfurstar efter deras boplatser i det land de tagit i besittning, och detta var Esau, Edoms stamfar.
Jesus lärjungar plockar ax på sabbatsdagen
12 En sabbat[a] en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
2 Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet[b] på sabbaten.”
3 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[c] 4 Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. 5 Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? 6 Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. 7 Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’[d], så skulle ni inte döma oskyldiga. 8 För Människosonen är Herre över sabbaten.”
Jesus botar en man på sabbatsdagen
(Mark 3:1-6; Luk 6:6-11)
9 Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, 10 och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. 11 Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12 Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13 Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra.
14 Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad.
Guds tjänare
(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)
15 När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, 16 men han förbjöd dem att avslöja vem han var. 17 Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
18 ”Detta är min utvalda tjänare,
min älskade, min innerliga glädje.
Jag låter min Ande komma över honom,
och han ska förkunna rätten för folken.
19 Han tvistar inte, han skriker inte,
hans röst hörs inte på gatorna.
20 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Han för fram rättvisan till seger.
21 Hans namn ska vara folkens hopp.”[e]
Ett rättfärdigt liv
15 En psalm av David.
Herre, vem får bo i ditt tält?
Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?
2 Den som lever ett oklanderligt liv,
gör det som är rättfärdigt
och talar sanning av hjärtat,
3 den som inte förtalar andra,
den som inte skadar sin granne
eller vanärar sin medmänniska,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
5 den som inte lånar ut pengar mot ränta
och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.
Den som gör så kommer aldrig att vackla.
21 Min son, se till att bevara omdöme och klokhet
och släpp dem aldrig ur sikte.
22 De ger dig liv
och blir ett smycke kring din hals.
23 Då kan du vandra din väg i trygghet,
och ingenting ska få dig på fall.
24 Du kan lägga dig utan fruktan
och sova lugnt.
25 Du behöver inte vara rädd för någon plötslig förskräckelse
eller katastrof som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och skydda din fot från snaran.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.