The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Gud välsignar Jakob i Betel
35 (A) Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”
2 (B) Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. 3 Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” 4 Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 5 Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.
6 Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. 7 (C) Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. 8 (D) Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 (E) Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.
11 (F) Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk[a] ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 12 (G) Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” 13 Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.
14 Och Jakob reste[b] en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. 15 Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår[c]. 17 När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” 18 Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.[d] Men hans far kallade honom Benjamin[e].
19 (H) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten[f].
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 (I) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru[g] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 (J) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 (K) Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 (L) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 (M) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 (N) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde hundraåttio år[h]. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
IX. ESAUS FORTSATTA HISTORIA 36:1-37:1
36 (O) Detta är Esaus fortsatta historia, det vill säga Edoms.
2 (P) Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter[i], och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot. 4 Ada födde Elifas åt Esau, och Basemat födde Reguel. 5 Oholibama födde Jeush, Jalam och Kora. Detta var Esaus söner som föddes åt honom i Kanaans land.
6 Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap, alla sina dragdjur och all annan egendom som han skaffat sig i Kanaans land och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 (Q) De hade nämligen så mycket ägodelar att de inte kunde bo tillsammans. Landet där de bodde räckte inte till åt dem båda, på grund av deras boskapshjordar. 8 (R) Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Esaus släkt
9 (S) Detta är Esaus fortsatta historia. Han blev stamfar till edomiterna i Seirs bergsbygd. 10 Och detta är namnen på Esaus söner[j]: Elifas, son till Esaus hustru Ada, och Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. 12 Timna, som var bihustru till Elifas, Esaus son, födde Amalek[k] åt Elifas. Dessa var söner till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var Nahat och Sera, Shamma och Missa. Dessa var söner till Esaus hustru Basemat.
14 Esaus hustru Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibon, födde åt Esau sönerna Jeush, Jalam och Kora.
15 Detta var stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas, Esaus förstföddes, söner var furstarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Kora, Gatam och Amalek. Dessa furstar härstammade från Elifas i Edoms land. De var söner till Ada.
17 Detta var Reguels, Esaus sons, söner: furstarna Nahat, Sera, Shamma och Missa. Dessa furstar härstammade från Reguel i Edom och var söner till Esaus hustru Basemat.
18 Detta var Esaus hustru Oholibamas söner: furstarna Jeush, Jalam och Kora. Dessa furstar härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19 Dessa var Esaus söner och deras stamfurstar. Esau är densamme som Edom.
Seirs släkt
20 Detta var horén Seirs söner, landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar, Seirs söner i Edoms land.
22 Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23 Shobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna[l] i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholibama, Anas dotter.
26 Dishons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horeernas stamfurstar var Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31 (T) Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna.
32 Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33 När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36 När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37 När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39 När Akbors son Baal-Hanan dog blev Hadar[m] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
40 Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholibama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mibsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
Jesus är sabbatens Herre
12 (A) Vid den tiden gick Jesus genom några sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax[a] och äta. 2 Men fariseerna såg det och sade till honom: "Se! Dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." 3 Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män blev hungriga? 4 (B) Han gick in i Guds hus och de åt skådebröden[c], som varken han eller de som var med honom fick äta utan bara prästerna.
5 (C) Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet[d] på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är oskyldiga? 6 Jag säger er: Här är något som är större än templet. 7 Hade ni förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,[e] då skulle ni inte döma de oskyldiga. 8 Människosonen är sabbatens Herre."
9 Sedan gick han vidare därifrån och kom in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville få något att anklaga honom för. 11 (D) Han svarade dem: "Om någon av er har ett får som faller ner i en grop på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det? 12 Hur mycket mer värd är inte en människa än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra.
14 (E) Då gick fariseerna ut och gjorde upp planer för att döda honom. 15 (F) När Jesus fick veta det, drog han sig undan därifrån.
Herrens tjänare
Många följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
18 [f]Se min tjänare som jag utvalt,
min älskade som min själ
gläder sig över.
Jag ska sända min Ande
över honom,
och han ska förkunna rätten
för folken.
19 Han ska inte gräla eller ropa,
ingen ska höra hans röst
på gatorna.
20 Ett brutet strå
ska han inte krossa,
en rykande veke
ska han inte släcka,
fram till det att han har fört
rätten till seger.
21 (G) Och till hans namn
ska folken sätta sitt hopp.
Herrens krav på rättfärdighet
15 (A) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (B) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (C) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (D) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (E) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
21 Min son,
bevara klokhet och omdöme,
låt dem inte vika från din blick.
22 De ska ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 (A) Då ska du vandra trygg på din väg,
din fot ska inte slinta.
24 (B) När du lägger dig
ska inget skrämma dig,
och när du lagt dig
ska du sova gott.
25 (C) Du behöver inte vara rädd
för plötslig fara
eller för stormen
som drabbar de gudlösa,
26 för Herren ska vara din trygghet
och bevara din fot för snaran.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation