The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
37 (A) Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef[a] var sjutton år[b] vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång[c] dräkt åt honom. 4 (B) När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josefs drömmar
5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: ”Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.” 8 Men hans bröder sade till honom: ”Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?” Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.
9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Lyssna”, sade han, ”jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: ”Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.[d] 13 Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” 14 Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” 17 Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan[e].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 21 (C) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (D) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[f] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan[g] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[h], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (E) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[i] till ismaeliterna[j], som förde Josef till Egypten.
29 (F) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (G) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[k] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.
36 (H) Men midjaniterna[l] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
Juda och Tamar
38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam[m] som hette Hira. 2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. 3 Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. 4 Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5 Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib.
6 Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar[n]. 7 (I) Men Judas förstfödde Er var ond i Herrens ögon, och Herren dödade honom. 8 (J) Då sade Juda till Onan: ”Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe[o] och skaffa avkomma åt din bror.” 9 Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10 Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. 11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: ”Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.” Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.
12 En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13 När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14 lade hon av sig änkekläderna[p], tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.
15 (K) När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad[q], eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. 16 (L) Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: ”Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” 17 Han sade: ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” 18 Han sade: ”Vad ska jag då ge dig i pant?” Hon svarade: ”Din signetring[r] med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.
20 Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21 Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. 22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: ”Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där.” 23 Då sade Juda: ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.”
24 Ungefär tre månader senare fick Juda höra: ”Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: ”För ut henne och bränn henne[s]!” 25 Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” 26 Och Juda kände igen dem och sade: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne[t].
27 (M) När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28 Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.” 29 (N) Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. 30 Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Jesu gärning eller Satans
22 (A) Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. 23 Allt folket blev utom sig av förundran och sade: "Kanske är han Davids son?" 24 (B) När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."
25 (C) Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller familj som är splittrad kan inte bestå. 26 Om Satan skulle driva ut Satan är han splittrad och i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27 (D) Och om jag driver ut de onda andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir därför era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke? Sedan kan han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
31 (E) Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden kommer inte att förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande.
Trädet och frukten
33 (F) Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. 34 (G) Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. 36 Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. 37 Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas."
Jonas tecken
38 (H) Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." 39 (I) Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken[a]. 40 För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter[b], så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
41 (J) Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. 42 Söderns drottning[c] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo.
En ond andes återkomst
43 (K) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. 44 Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45 (L) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet."
Den trognes underbara arv
Bevara mig, Gud,
för jag flyr till dig.
2 (B) Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
jag har inget gott utom dig.
3 De heliga i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 (C) De som jagar efter andra gudar
får många sorger.
Jag offrar inte deras
dryckesoffer[b] av blod,
jag tar inte deras namn
på mina läppar.
5 (D) Herren är min lott
och min bägare,
du tryggar min arvedel.
6 (E) En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ett underbart arv har jag fått.
7 Jag prisar Herren som ger mig råd.
Även mitt inre förmanar mig
om natten.
8 (F) Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida,
jag vacklar inte.[c]
9 (G) Därför gläds mitt hjärta
och jublar min ära.[d]
Även min kropp får vila trygg,
10 (H) för du lämnar inte
min själ åt dödsriket,
du låter inte din Helige
se förgängelsen.
11 (I) Du visar mig livets väg.
Jag mättas av glädje
inför ditt ansikte,
av ljuvlighet på din högra sida
för evigt.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte en behövande något gott
när det står i din makt att hjälpa.
28 (A) Säg inte till din nästa:
”Kom tillbaka senare,
i morgon ska jag ge dig”,
när du har något nu.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation