The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Josef säljs som slav
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.
2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.
3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.
4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.
6 Hör här, sa han stolt.
7 Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!
8 Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!
10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?
11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.
12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.
13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.
15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.
16 Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?
17 Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!
21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.
23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel
24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.
25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.
26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.
28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.
29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.
30 Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.
31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel
32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?
33 Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.
35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.
36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.
Juda och Tamar
38 Vid den tiden lämnade Juda hemmet och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira.
2 Där träffade han en kananeisk flicka, som han gifte sig med. Hon var Suas dotter.
3-5 De bosatte sig i Kesib och fick tre söner. Den förstfödde fick namnet Er. De andra gav modern namnen Onan och Sela.
6 När den äldste sonen Er vuxit upp, ordnade Juda en hustru åt honom som hette Tamar.
7 Men Er var en ogudaktig man, och därför dödade Herren honom.
8 Då sa Juda till Ers bror Onan: Du måste gifta dig med din svägerska Tamar som vår lag kräver när hennes man, din bror, har dött, så att hennes söner genom dig blir din brors arvingar.
9 Men Onan ville inte ha ett barn som inte kunde räknas som hans eget. Han gifte sig med henne men såg noga till att hans säd spilldes på marken varje gång han låg med henne, för att undvika att hon skulle få barn som skulle räknas som broderns.
10 I Herrens ögon var detta ett oförsvarligt handlande. Därför dödade Herren även honom.
11 Då rådde Juda sin svärdotter Tamar att inte gifta sig omedelbart igen utan i stället återvända till sitt barndomshem och sina föräldrar och förbli änka, tills Judas yngste son Sela blivit gammal nog att gifta sig. Men egentligen ville han inte att Sela skulle göra detta, av fruktan för att Gud skulle döda honom också, precis som han hade dödat de båda andra sönerna. Tamar gjorde som han sagt och flyttade hem till sina föräldrar.
12 Efter många år dog Judas hustru. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna för att övervaka fårklippningen där.
13 När någon berättade för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder och fäste en slöja framför huvudet.
14 Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle få tillåtelse att gifta sig med Sela fastän han nu var fullvuxen. Förklädd på detta sätt satte hon sig vid vägen nära infarten till byn Enaim, som ligger på vägen till Timna.
15 Juda lade märke till henne när han gick förbi och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat.
16 Därför stannade han och föreslog att hon skulle ligga med honom, helt ovetande om att hon var hans egen svärdotter.Hur mycket tänker du betala mig? frågade hon.
17 Jag kan skicka dig en ung get från min hjord, föreslog Juda.Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten? frågade hon.
18 Vad vill du ha? undrade han.Din signetring och vandringsstav, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne blev hon med barn.
19 Efter denna händelse klädde hon sig som vanligt i sina änkekläder igen.
20 Juda bad sin vän, adullamiten Hira, att ta den unga geten till henne och att hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men Hira kunde inte hitta henne!
21 Då frågade han männen i staden: Var bor den prostituerade kvinna, som brukar hålla till vid ingången till byn? Vi har aldrig haft någon yrkesprostituerad här, svarade de.
22 Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och talade om vad männen på platsen hade sagt.
23 Låt henne få behålla sakerna! utropade Juda. Vi gjorde så gott vi kunde. Vi blir utskrattade i staden om vi går tillbaka igen.
24 Tre månader senare fick Juda reda på att hans svärdotter Tamar var med barn, tydligen som en följd av prostitution.För ut henne och bränn henne! ropade Juda.
25 Men då de förde ut henne för att döda henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: Mannen som äger denna signetring och vandringsstav är far till mitt barn. Känner du igen dem?
26 Juda erkände att de tillhörde honom och sa: Hon har mer rätt än jag, för jag vägrade hålla mitt löfte att ge henne min son Sela. Men Juda tog henne inte till hustru.
27 När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar.
28 Barnmorskan band en scharlakansröd tråd runt handleden på den pojke som visade sig först,
29 men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. Var kom du ifrån! utropade hon. Därför fick han heta Peres, som betyder 'bryter fram'.
30 Strax efteråt föddes hans bror med den scharlakansröda tråden runt handleden, och han fick namnet Sera.
Jesus beskylls för att vara besatt av Satan
22 Sedan förde man en andebesatt man till honom som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han både kunde se och tala.
23 Folkskaran häpnade. Kanske Jesus ändå är Messias! ropade de.
24 Men när fariseerna hörde om undret sa de: Han driver ut onda andar med hjälp av Satan, de onda andarnas kung.
25 Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Ett splittrat rike går under. Och en stad eller ett hem, som är splittrat inbördes, kan inte bestå.
26 Om Satan driver ut Satan, så strider han mot sig själv och förstör sitt eget rike.
27 Om det är som ni påstår att jag driver ut onda andar med hjälp av Satan, vilken kraft använder då ert folk när de driver ut dem? Låt dem svara på er anklagelse!
28 Men om jag driver ut onda andar med Guds Ande, då har gudsriket kommit till er.
29 Man kan inte behärska Satans rike utan att först binda Satan. Bara då kan onda andar drivas ut!
30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig skadar mig.
31-32 Till och med hädelse mot mig eller vilken annan synd som helst kan förlåtas. Alla utom en: om man syndar mot den helige Ande, kommer det aldrig att förlåtas, vare sig i denna världen eller i den värld som ska komma.
33 Ett träd känns igen på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Dåliga arter gör det inte.
34 Ni huggormsyngel! Hur kan onda män som ni tala om vad som är gott och rätt? Det är människans hjärta som bestämmer vad hon säger.
35 En god människas ord avslöjar de rika skatterna inom henne. En ondsint människa är fylld av gift, och man märker det när hon talar.
36 Och jag säger er att på domens dag kommer ni att få stå till svars för varje tomt ord ni talar.
37 Era ord nu avgör ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom vad ni sagt, eller också kommer ni att dömas av det.
Religiösa ledare ber Jesus om ett under
38 En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.
39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.
41 Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
42 Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.
43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.
Herren är min lycka
16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.
2 Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.
3 Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.
4 Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.
5 Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,
6 och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.
8 Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.
9 Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.
10 Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.
11 Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.
27-28 Om någon behöver ditt stöd, och du kan hjälpa honom, så säg då inte nej. Vänta inte tills i morgon utan gör det nu!
29 Och om en medmänniska har gett dig sitt förtroende, så utnyttja det aldrig!
30 Se till att du inte blir inblandad i onödiga strider med någon.
31 Avundas inte människor som älskar våld och ta inte dem till förebild.
32 Herren avskyr sådana människor, men de gudfruktiga visar han sitt förtroende.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®