Previous Prev Day Next DayNext

The Daily Audio Bible

This reading plan is provided by Brian Hardin from Daily Audio Bible.
Duration: 731 days

Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.

Svenska Folkbibeln (SFB)
Version
1 Mosebok 39:1-41:16

Josef hos Potifar

39 Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. Herren var med Josef och allt lyckades för honom. Han var i sin egyptiske herres hus, och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt som han gjorde lät Herren lyckas väl. Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde lämnade han åt Josef att sköta om. Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken. Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt.

Josef var välväxt och såg bra ut. Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!" Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om. Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" 10 Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne.

11 Men en dag då han kom in i huset för att utföra sitt arbete och ingen av husfolket fanns inne, 12 grep hon honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån. 13 När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, 14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, 15 och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han kvar manteln hos mig och flydde ur huset."

16 Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig till dess hans herre kom hem. 17 Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne. 18 Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut ur huset." 19 När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade handlat så mot henne, blev han rasande 20 och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge.

21 Men Herren var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. 22 Han lät alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra. 23 Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.

Hovmästarens och bagarens drömmar

40 En tid därefter hände det att den egyptiske kungens hovmästare och hans bagare handlade orätt mot sin herre, kungen i Egypten. Farao blev vred på sina båda hovmän, överhovmästaren och förste bagaren, och lät sätta dem i förvar i drabantbefälhavarens hus, i det fängelse där Josef satt fången. Befälhavaren för drabanterna utsåg Josef att betjäna dem och de satt där i förvar en tid.

Medan de satt i fängelset hade den egyptiske kungens hovmästare och hans bagare under samma natt var sin dröm, var och en med sin särskilda uttydning. När Josef på morgonen kom in till dem, såg han att de var upprörda. Han frågade faraos hovmän, som satt i förvar med honom i hans herres hus: "Varför ser ni så sorgsna ut i dag?" De svarade honom: "Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den." Josef sade till dem: "Att ge uttydningen är Guds sak. Berätta drömmen för mig."

Då berättade överhovmästaren sin dröm för Josef och sade: "Jag drömde att jag såg en vinstock framför mig. 10 På vinstocken fanns tre rankor, och knappt hade den skjutit skott förrän blommorna slog ut och klasarna bar mogna druvor. 11 Jag hade faraos bägare i handen, och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare. Sedan satte jag bägaren i faraos hand." 12 Josef sade till honom: "Detta är uttydningen: De tre rankorna betyder tre dagar. 13 Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ge dig tillbaka din plats. Du skall få ge farao bägaren i handen som förut då du var hans hovmästare. 14 Men tänk på mig när det går bra för dig, så att du visar barmhärtighet mot mig och nämner om mig för farao och hjälper mig ut ur det här huset. 15 Jag rövades bort från hebreernas land, och inte heller här har jag gjort något som man borde sätta mig i fängelse för."

16 När förste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: "Jag hade också en dröm, och se, jag bar tre korgar med vetebröd på huvudet. 17 I den översta korgen fanns det alla slags bakverk, sådana som farao brukar äta. Men fåglarna åt av dem ur korgen på mitt huvud." 18 Då sade Josef: "Detta är uttydningen: De tre korgarna betyder tre dagar. 19 Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ta det av dig. Han skall hänga upp dig på trä och fåglarna skall äta ditt kött."

20 Tre dagar därefter var det faraos födelsedag och han gjorde en fest för alla sina tjänare. Då upphöjde han bland sina tjänare både överhovmästarens huvud och förste bagarens. 21 Han satte överhovmästaren tillbaka i tjänst så att denne åter fick sätta bägaren i faraos hand, 22 men förste bagaren lät han hänga, så som Josef hade uttytt för dem.

23 Men överhovmästaren kom inte ihåg Josef utan glömde honom.

Faraos drömmar

41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao. Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

På morgonen var han orolig till sinnes och han skickade bud och kallade till sig alla spåmän och alla vise män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde uttyda dem för honom. Då sade överhovmästaren till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder. 10 När farao en gång var vred på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar i det hus som tillhörde befälhavaren för drabanterna. 11 Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda uttydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för drabanterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han uttydde dem för oss, ja, han uttydde vad var och en av oss hade drömt, 13 och som han uttydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."

14 Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao. 15 Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig att när du får veta en dröm så kan du uttyda den." 16 Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar."

Matteus 12:46-13:23

Jesu familj

46 Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. 47 Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48 Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" 49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. 50 Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron!"

Endast liknelser åt folket

10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11 Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Liknelsens innebörd

18 Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19 När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. 20 Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21 men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. 22 Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. 23 Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Psaltaren 17

Psalm 17

Tillflykten för den oskyldigt förföljde

En bön av David.

Hör, Herre, en rättfärdig sak,
    akta på mitt rop och lyssna till min bön,
den kommer ej från falska läppar.
Från dig väntar jag mitt försvar,
    dina ögon ser vad som är rätt.
Du prövar mitt hjärta,
    du utforskar det om natten.
Du rannsakar mig, men du finner ingenting,
ingen ond tanke går ut från min mun.
Vad människor än gör
    tar jag mig till vara för våldsverkares stigar
genom dina läppars ord.
Mina steg håller sig stadigt på dina vägar,
mina fötter stapplar inte.

Jag ropar till dig,
    ty du, Gud, skall svara mig.
Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!
Visa din underbara nåd,
    du som med din högra hand
frälsar dem som flyr till dig
    undan sina förföljare.

Bevara mig som en ögonsten,
    beskydda mig under dina vingars skugga
för de ogudaktiga som vill förgöra mig,
för mina dödsfiender som omringar mig.
10 Sitt hjärta förhärdar de,
    med sin mun talar de stora ord.
11 Nu är de omkring mig var vi än går.
Deras ögon spanar efter
    hur de skall slå mig till marken.
12 Han liknar ett lejon som hungrar efter rov,
ett ungt lejon som ligger på lur.

13 Stå upp, Herre!
    Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda med ditt svärd min själ
    från den ogudaktige.
14 Rädda mig med din hand, Herre,
från människorna, från denna världens människor,
som har sin del i detta livet
    och vilkas buk du fyller med dina gåvor.
De har söner i mängd
    och lämnar sitt överflöd till sina barn.

15 Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet,
jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.

Ordspråksboken 3:33-35

33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Bespottare bespottar han,
    men de ödmjuka ger han nåd.
35 De visa får ära till arvedel,
    de dåraktiga får skam.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln