The Daily Audio Bible

Josef hos Potifar

39 ^(A) Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. ^2 (B) Herren var med Josef, och han blev en man som lyckades med allt. Han var i sin egyptiske herres hus, ³ och hans herre såg att Herren var med honom, eftersom Herren lät allt han gjorde lyckas i hans hand. ⁴ Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs händer. ^5 (C) Från den stund han satte honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt som var hans, både hemma och ute på marken. ⁶ Och han lämnade allt i Josefs händer. Med honom som hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt.

Josef var välväxt och såg bra ut. ⁷ Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: ”Ligg med mig!” ⁸ Men han vägrade och sade till sin herres hustru: ”När min herre har mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat i mina händer. ⁹ Här i huset har han inte större makt än jag, och han har inte nekat mig någonting, utom dig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” ¹⁰ Och fast hon talade så till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne. Han ville inte ligga hos henne eller vara tillsammans med henne.

¹¹ Men en dag kom han in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husfolket var därinne. ¹² Då grep hon honom i manteln och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och sprang ut. ¹³ När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, ¹⁴ ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: ”Se här! Han har tagit hit till oss en hebreisk man som vill roa sig med oss^[a]. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, ¹⁵ och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han manteln hos mig och flydde och sprang ut.”

¹⁶ Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig tills hans herre kom hem. ¹⁷ Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: ”Den hebreiske tjänaren som du har tagit hit till oss, han kom in till mig för att roa sig med mig. ¹⁸ Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.” ¹⁹ När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade gjort så mot henne, blev han rasande ^20 (D) och satte Josef i fängelset, platsen där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef i fängelset.

²¹ Men Herren var med Josef, och han gav honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. ²² Han lät Josef ha ansvar för alla fångar i fängelset och göra allt som skulle göras där. ^23 (E) Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.

Hovmästarens och bagarens drömmar

40 En tid därefter^[b] hände det att den egyptiske kungens munskänk^[c] och hans bagare förbröt sig mot sin herre, kungen av Egypten. ² Farao blev arg på sina båda hovmän, överste munskänken och förste bagaren, ^3 (F) och satte dem i förvar hos befälhavaren för livvakterna, i fängelset där Josef satt fången. ⁴ Befälhavaren för livvakterna utsåg Josef att betjäna dem och de satt där i förvar en tid.

⁵ Medan de satt i fängelset hade den egyptiske kungens munskänk och hans bagare samma natt var sin dröm, var och en med sin särskilda tydning. ⁶ När Josef kom in till dem på morgonen såg han att de var upprörda. ⁷ Han frågade faraos hovmän som satt i förvar med honom i hans herres hus: ”Varför ser ni så sorgsna ut i dag?” ^8 (G) De svarade honom: ”Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan tyda den.” Josef sade till dem: ”Att ge tydningen är Guds sak. Berätta för mig.”

⁹ Då berättade överste munskänken sin dröm för Josef och sade: ”Jag drömde att jag såg en vinstock framför mig. ¹⁰ På vinstocken fanns tre rankor, och knappt hade den skjutit skott förrän blommorna slog ut och klasarna bar mogna druvor. ¹¹ Jag hade faraos bägare i handen, och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare. Sedan satte jag bägaren i faraos hand.” ¹² Josef sade till honom: ”Här är tydningen: De tre rankorna betyder tre dagar. ¹³ Om tre dagar ska farao upphöja ditt huvud och ge dig din plats tillbaka. Du ska få ge farao bägaren i handen som förut när du var hans munskänk. ¹⁴ Men tänk på mig när det går bra för dig. Visa barmhärtighet mot mig och påminn farao om mig och hjälp mig ut ur det här huset. ^15 (H) Jag blev bortrövad från hebreernas land, och här har jag heller inte gjort något som jag skulle bli satt i fängelse för.”

¹⁶ När förste bagaren såg att Josef hade gett en god tydning, sade han till honom: ”Jag hade också en dröm, och där bar jag tre korgar med vetebröd på huvudet. ¹⁷ I den översta korgen fanns det alla slags bakverk som farao brukar äta. Men fåglarna åt dem ur korgen på mitt huvud.” ¹⁸ Då sade Josef: ”Här är tydningen: De tre korgarna betyder tre dagar. ¹⁹ Om tre dagar ska farao upphöja ditt huvud och ta av dig det. Han ska hänga upp dig på trä, och fåglarna ska äta ditt kött.”

²⁰ Tre dagar därefter var det faraos födelsedag, och han höll en fest för alla sina tjänare. Då upphöjde han bland sina tjänare både överste munskänkens huvud och förste bagarens. ²¹ Han lät överste munskänken få tillbaka sin tjänst och sätta bägaren i faraos hand igen, ²² men förste bagaren lät han hänga, så som Josef hade uttytt för dem.

²³ Men överste munskänken kom inte ihåg Josef utan glömde honom.

Faraos drömmar

41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. ² Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ³ Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, ⁴ och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

⁵ Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. ⁶ Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. ⁷ Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

⁸ På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. ^9 (I) Då sade överste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina synder. ¹⁰ När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. ¹¹ Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. ¹² Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, ¹³ och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.”

^14 (J) Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig^[d] och byta kläder och kom sedan inför farao. ¹⁵ Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den.” ¹⁶ Josef sade till farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.”

Jesu familj

^46 (A) Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. ⁴⁷ Någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." ⁴⁸ Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" ⁴⁹ Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. ^50 (B) Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ² Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. ^3 (C) Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt^[a] och sextiofalt och trettiofalt. ^9 (D) Hör, du som har öron!"

Endast liknelser åt folket

^10 (E) Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: "Varför talar du till dem i liknelser?" ¹¹ Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det. ^12 (F) Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har.

¹³ Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. ^14 (G) För dem uppfylls Jesajas profetia:^[b]

^16 (H) Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. ¹⁷ Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Liknelsens innebörd

^18 (I) Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. ¹⁹ När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. ²⁰ Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, ²¹ men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. ^22 (J) Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. ²³ Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Oskyldigt förföljd

17 ^(A) En bön av David.