The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Josef kastas i fängelse
39 När Josef kom fram till Egypten som fånge till de ismaelitiska köpmännen, köptes han av Potifar, som var medlem av Faraos personliga stab och kapten över kungens livvakt och dessutom riksbödel.
2 Herren välsignade Josef i hans husbondes hus, och Josef lyckades med allt han gjorde.
3 När Potifar lade märke till detta och förstod att Herren var med Josef och att han lyckades med allt han företog sig,
4 blev han mycket nöjd med Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvaret över hela hushållet och över allt som Potifar ägde.
5 Från den dagen välsignade Herren Potifar och hela hans hus på grund av Josef. Gud var med i allt Potifar företog sig, och allt fungerade utmärkt både i huset och ute på fälten.
6 Josef fick ansvar för alltsammans. Det enda Potifar själv avgjorde var vad han skulle äta.Josef var välbyggd och såg bra ut.
7 En dag började däeför Potifars fru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle komma och ligga med henne.
8 Josef vägrade och sa till henne: Min husbonde litar på mig i allt.
9 Själv har han inte mer makt här än vad jag har! Han har inte hållit undan något för mig utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta? Det skulle vara en stor synd emot Gud.
10 Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade att lyssna till henne och höll sig ur vägen så mycket som möjligt.
11 En dag när han var ensam med sina sysslor i huset
12 kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Han slet sig loss, men rocken gled av honom, och hon stod där med den i handen när han flydde från huset.
13 När hon såg att allt hon hade kvar var hans rock,
14-15 ropade hon på de andra tjänarna.Den där hebreiske slaven bara förolämpar oss! snyftade hon. Han försökte våldta mig, men när jag skrek sprang han sin väg och glömde sina kläder.
16 Hon behöll rocken, och när hennes man kom hem på kvällen
17 berättade hon för honom vad som hänt.Den där hebreiske slaven, som du har här, försökte våldta mig,
18 men jag ropade på hjälp. Han flydde och lämnade kvar sin rock!
19 När Potifar hörde hustruns berättelse blev han rasande.
20 Han spärrade in Josef i det fängelse där kungen hade sina fångar.
21 Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Josef blev så omtyckt av förmannen för vakterna
22 att denne lämnade över hela skötseln av fängelset till Josef och lät honom få ansvaret för alla de andra fångarna.
23 Sedan hade förmannen inget att bekymra sig över, för Josef tog hand om allt, och Herren var med honom så att allt lyckades väl för honom.
Josef tyder drömmar i fängelset
1-3 Någon tid senare hände det sig att kungen i Egypten blev så arg på sin hovbagare och sin vinsmakare, att han lät fängsla dem båda två och sätta dem i det fängelse i Potifars palats där Josef var. Potifar var kapten för vakten och riksbödel.
4 De blev kvar ganska länge i arresten. Potifar gav Josef ansvaret för dem.
5 En natt hade de båda var sin dröm.
6 På morgonen lade Josef märke till att de såg nedstämda och sorgsna ut.
7 Vad i all världen är det med er? frågade han.
8 Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder, svarade de.Att tolka drömmar är Guds uppgift, svarade Josef. Berätta för mig vad ni såg.
9-10 Vinsmakaren berättade sin dröm först: I min dröm såg jag en vinstock med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor.
11 Jag höll Faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.
12 Jag vet vad den drömmen betyder, sa Josef. De tre grenarna betyder tre dagar!
13 Inom tre dagar tänker Farao hämta dig från fängelset och ge dig arbetet som vinsmakare tillbaka.
14 Du kan väl tänka på mig när du kommer tillbaka i tjänst och lägga ett gott ord för mig så att jag slipper ut härifrån.
15 Först blev jag kidnappad från hebreernas land, och nu har detta hänt mig. Här sitter jag nu trots att jag inte har gjort något.
16 När hovbagaren såg att den första drömmen hade en så god innebörd, berättade också han sin dröm för Josef.I min dröm, sa han, hade jag tre korgar med bröd på huvudet.
17 I den översta korgen fanns många olika slag av bakverk, men fåglarna kom och åt upp dem.
18-19 De tre korgarna betyder tre dagar, sa Josef till honom. Inom tre dagar kommer Farao att hugga av dig huvudet och hänga upp din kropp på en påle, och fåglarna ska komma och äta av ditt kött!
20 Faraos födelsedag inträffade tre dagar senare, och han hade en fest för alla sina myndighetspersoner och folket i palatset. Han skickade efter sin vinsmakare och sin hovbagare, och de hämtades till honom från fängelset.
21 Vinsmakaren fick upprättelse och arbetet tillbaka,
22 och hovbagaren blev hängd, precis som Josef hade sagt.
23 Men vinsmakaren glömde sitt löfte till Josef och ägnade honom inte mer en tanke.
Faraos dröm
41 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,
2 när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.
3 Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.
4 Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.
5 Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.
6 Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.
7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.
8 Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.
9 Då yttrade sig kungens vinsmakare.Idag kommer jag ihåg min synd! sa han.
10 För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.
11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.
12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.
13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle.
14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.
15 Jag hade en dröm i natt, berättade Farao för honom. Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig.
16 Jag gör det inte själv, svarade Josef. Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!
Jesus berättar om sin verkliga familj
46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom
48 frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?
49 Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.
50 Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?
11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.
12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.
14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!
15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.
16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.
17 Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.
18 Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:
19 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.
20 Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,
21 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.
22 Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.
23 Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.
Jag är i nöd
17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och
2 frikänn mig! Du vet vad som är sant.
3 Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.
4 Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.
5 Jag har alltid gått dina vägar.
6 Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.
7 Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!
8 Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!
9 Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.
10 De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!
11 Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.
12 De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.
13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.
15 Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.
33 Herrens förbannelse drabbar dem som avskyr honom, men han välsignar dem som lyder honom.
34 Han visar inget förbarmande med dem som förlöjligar honom, men han hjälper dem som vet att de behöver honom.
35 De visa och kloka blir ärade, men dårarna får skämmas!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®