The Daily Audio Bible

¹⁷ Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand. ¹⁸ Jag såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. ¹⁹ Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, klena och mycket fula och magra. I hela Egyptens land har jag aldrig sett så fula kor. ²⁰ Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. ²¹ Men när de hade svalt dem, kunde man inte märka att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag. ²² Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. ²³ Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. ²⁴ Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."

²⁵ Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har samma betydelse. ²⁷ De sju magra och fula korna som steg upp efter dem betyder sju år, liksom de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Sju hungerår skall komma. ²⁸ Det var detta jag menade när jag sade till farao: Vad Gud tänker göra har han låtit farao veta. ²⁹ Sju år skall komma med stort överflöd över hela Egyptens land. ³⁰ Men efter dem skall det komma sju hungerår och man skall glömma allt det tidigare överflödet i Egypten, och hungersnöden skall ödelägga landet. ³¹ Man skall inte minnas det tidigare överflödet i landet för den hungersnöd som sedan kommer, ty den skall bli mycket svår. ³² Att farao har haft drömmen två gånger betyder att detta är fast bestämt av Gud och att han skall låta det ske snart. ³³ Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också sätta tillsyningsmän över landet och ta upp femtedelen av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. ³⁵ Under dessa kommande goda år skall de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. ³⁶ Och det skall finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som skall komma över Egypten. Så skall landet inte behöva gå under genom hungersnöden."

Josef upphöjs

³⁷ Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, ³⁸ och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?" ³⁹ Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ⁴⁰ Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du." ⁴¹ Farao sade vidare till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land." ⁴² Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals. ⁴³ Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek!"^[a] framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴ Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja skall ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot." ⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶ Josef var trettio år när han stod inför farao, kungen i Egypten. Sedan han lämnat farao reste han omkring i hela Egypten. ⁴⁷ Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, ⁴⁸ och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje särskild stad lagrade han den föda som man hämtade från fälten runt omkring. ⁴⁹ På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

⁵⁰ Innan hungeråren kom, föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef gav den förstfödde namnet Manasse,^[b] "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." ⁵² Åt den andre gav han namnet Efraim,^[c] "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

⁵³ Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut. ⁵⁴ Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. ⁵⁵ Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!" ⁵⁶ När hungersnöden hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egypten. ⁵⁷ Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.

Josefs bröder i Egypten

42 När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför är ni så rådlösa?" ² Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör." ³ Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. ⁴ Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. ⁵ Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde hungersnöd i Kanaans land.

⁶ Josef var nu den som hade makten i landet och det var han som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden. ⁷ Då Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd till mat." ⁸ Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. ⁹ Då tänkte Josef på de drömmar han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd." ¹⁰ De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. ¹¹ Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare." ¹² Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd." ¹³ De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre." ¹⁴ Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. ¹⁵ Så här skall jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. ¹⁶ En av er måste fara och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Om det inte är så, är ni spejare, så sant farao lever." ¹⁷ Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.

Liknelsen om ogräset

²⁴ En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. ²⁵ Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. ²⁶ När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. ²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? ²⁸ Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? ²⁹ Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. ³⁰ Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

Liknelsen om senapskornet

³¹ Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. ³² Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

Liknelsen om surdegen

³³ Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått^[a] mjöl, till dess alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse. ^[b]

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶ Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern." ³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. ³⁸ Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. ³⁹ Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. ⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. ⁴¹ Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, ⁴² och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ⁴³ Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Liknelsen om skatten och pärlan

⁴⁴ Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ⁴⁵ Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. ⁴⁶ Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Psalm 18

Kungens tack för räddning och seger

¹ För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.

Vishetens storhet