The Daily Audio Bible

¹⁷ Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. ¹⁸ Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ¹⁹ Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. ²⁰ Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. ²¹ Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

²² Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. ²³ Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. ²⁴ Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig.”

²⁵ Då sade Josef till farao: ”Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. ²⁷ De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår^[a].

²⁸ Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. ²⁹ Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. ³⁰ Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. ³¹ Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. ³² Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

³³ Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. ³⁵ Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. ³⁶ Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten.”

Josef upphöjs

³⁷ Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, ³⁸ och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” ³⁹ Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ^40 (A) Du ska styra^[b] över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” ⁴¹ Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” ⁴² Och farao tog av ringen^[c] från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. ^43 (B) Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek^[d]!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴ Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” ⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa^[e] och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On^[f]. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶ Josef var trettio år^[g] när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. ⁴⁷ Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, ⁴⁸ och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. ⁴⁹ På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

^50 (C) Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef gav den förstfödde namnet Manasse^[h], ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” ⁵² Den andre gav han namnet Efraim^[i], ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”

⁵³ Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.^{[j] 54 (D)} Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. ⁵⁵ Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” ⁵⁶ När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. ⁵⁷ Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.

Josefs bröder i Egypten

42 ^(E) När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: ”Varför står ni bara och ser på varann?” ² Och han fortsatte: ”Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör.” ³ Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.

⁴ Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. ⁵ Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land.

^6 (F) Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. ⁷ När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: ”Var kommer ni ifrån?” De svarade: ”Från Kanaans land för att köpa säd.” ⁸ Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. ^9 (G) Då tänkte Josef på drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: ”Ni är spejare^[k]. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd.” ¹⁰ De svarade honom: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. ¹¹ Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare.”

¹² Men han sade till dem: ”Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd.” ^13 (H) De svarade: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.” ¹⁴ Josef sade till dem: ”Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. ^15 (I) Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. ¹⁶ En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever.” ¹⁷ Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.

Liknelsen om ogräset

²⁴ Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. ²⁵ Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. ²⁶ När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? ²⁸ Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? ²⁹ Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. ^30 (A) Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."

Liknelsen om senapskornet

^31 (B) Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn^[a] som en man tar och sår i sin åker. ^32 (C) Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."

Liknelsen om surdegen

^33 (D) Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått^[b] mjöl tills alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse.^[c]

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶ Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." ³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. ^38 (E) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. ^39 (F) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. ⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. ⁴¹ Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt ^42 (G) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. ^43 (H) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Liknelsen om skatten och pärlan

^44 (I) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. ⁴⁶ När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Kungens tack för räddning och seger

18 ^(A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender^[a] och ur Sauls våld. ^2 (B) Han sade:

Vishetens storhet

4 ^(A) Lyssna, barn,