The Daily Audio Bible

Jakobs hela familj flyttar till Egypten

46 Israel gav sig alltså iväg med alla sina tillhörigheter. När han kom till Beer-Seba frambar han offer till sin far Isaks Gud.

² Under natten talade Gud i en syn till honom. Jakob! Jakob! ropade han.Ja? svarade Jakob.

^3-4 Jag är Gud, svarade rösten, din fars Gud. Var inte rädd för att resa ned till Egypten, för jag ska se till att du blir ett stort folk där. Jag ska följa dig till Egypten, och jag ska föra dina ättlingar tillbaka därifrån, men själv ska du dö i Egypten med Josef vid din sida.

⁵ Då lämnade Jakob Beer-Seba, och hans söner tog honom med sig till Egypten tillsammans med barn och hustrur, och de reste med de vagnar som Farao hade gett dem.

⁶ De tog med sig sina djur och alla de ägodelar som de samlat i Kanaans land. Jakob tog med sig alla sina barn,

⁷ söner och döttrar, sonsöner och sondöttrar och alla sina kära.

^8-14 Här följer namnen på de söner och sonsöner med familjer, som följde med Jakob till Egypten:Ruben, den äldste sonen, och Rubens söner Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.Simeon och hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, vars mor var en kananeisk flicka.Levi och hans söner Gerson, Kehat och Merari.Juda och hans söner Er, Onan, Sela, Peres och Sera (Er och Onan hade dock dött i Kanaan, före avresan till Egypten). Peres söner hette Hesron och Hamul.Isaskar och hans söner Tola, Puva, Job och Simron.Sebulon och hans söner Sered, Elon och Jaleel.

¹⁵ Dessa var alla ättlingar till Jakob och Lea, och tillsammans med dottern Dina, som också föddes åt Jakob i Paddan-Aram, utgjorde de trettiotre familjer.

^16-17 Med honom följde också Gad och hans söner Sifjon, Haggi, Suni, Esbon, Eri, Arodi och Areli, Aser och hans söner Jimna, Jisva och Jisvi, Beria och hans syster Sera. Berias söner hette Heber och Malkiel.

¹⁸ Dessa sexton personer var barn till Jakob och Silpa, den slavflicka som Lea fått av sin far Laban.

^19-22 I Jakobs familj ingick också Josef och Benjamin som han fått med Rakel, och deras barn och barnbarn, tillsammans fjorton familjer:Josefs söner, Manasse och Efraim, födda i Egypten av Asenat, dotter till Poti-Fera, en präst i On.Benjamins söner Bela, Beker, Asbel, Gera, Naamna, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.

^23-25 I gruppen fanns dessutom de sju familjer som kom av Jakobs barn med Bilha, Rakels slavflicka, nämligen Dan och hans son Husim, och Naftali och hans söner Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.

²⁶ De ättlingar som reste med Jakob till Egypten var sextiosex till antalet, sönernas hustrur oräknade.

²⁷ Om man också räknar med sonhustrurna och med Josefs två söner, utgjorde Jakobs hela familj i Egypten totalt sjuttio personer.

²⁸ Jakob sände Juda i förväg för att berätta för Josef att de var på väg och behövde hjälp att hitta fram till Gosen.

²⁹ Josef gjorde sig beredd och mötte dem i närheten av Gosen. Så snart han fick se sin far kastade han sig i hans armar. De kramade om varandra och grät en lång stund.

³⁰ Sedan sa Israel till Josef: Nu är jag beredd att dö, för jag har sett dig igen och vet att du lever.

³¹ Josef sa sedan till sina bröder och till alla deras familjer: Jag ska gå och berätta för Farao att ni har kommit hit från Kanaans land för att förena er med mig,

³² och jag ska berätta för honom att ni är herdar och att ni har fört med er era hjordar och allt ni äger.

³³ När sedan Farao kallar på er och frågar er om ert yrke,

³⁴ så ska ni säga till honom: 'Vi har varit herdar ända sedan ungdomen, och våra förfäder har varit det i många generationer.' När han hör detta kommer han att låta er bo här i Gosens land. Herdar var nämligen föraktade och hatade i andra delar av Egypten.

47 När de kom fram gick Josef in för att träffa Farao. Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land, med alla sina hjordar och tillhörigheter, rapporterade han. De önskar bosätta sig i Gosens land.

² Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för Farao.

³ Farao frågade dem: Vad har ni för yrke? De svarade: Vi är herdar, som våra förfäder.

⁴ Vi har kommit för att bo här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber om tillstånd att få bosätta oss i Gosens land.

^5-6 Farao sa då till Josef: Välj ut vilken plats du vill åt dem, där de kan bo. Ge dem det bästa landet i Egypten. Gosen passar utmärkt. Och om någon av dem är skicklig nog, så gör honom ansvarig också för mina hjordar.

⁷ Sedan tog Josef sin far Jakob till Farao, och Jakob välsignade Farao.

⁸ Hur gammal är du? frågade Farao honom.

⁹ Jakob svarade: Jag har levt i långa och hårda år, men jag är inte alls så gammal som många av mina förfäder blev.

¹⁰ Sedan välsignade Jakob Farao än en gång, innan han gick därifrån.

¹¹ Josef gav de bästa områdena i Egypten, Rameses land, åt sin far och sina bröder, precis som Farao hade befallt.

¹² De fick också ett underhåll, vars storlek var beroende av hur många personer de hade att försörja.

¹³ Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.

¹⁴ Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.

¹⁵ Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?

¹⁶ Nåväl, svarade Josef. Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat.

¹⁷ Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.

¹⁸ Följande år kom de tillbaka igen och sa: Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.

¹⁹ Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet.

²⁰ Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.

²¹ På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.

²² Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.

²³ Sedan sa Josef till folket: Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.

²⁴ Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn.

²⁵ Du har räddat våra liv, sa de. Vi blir gärna Faraos slavar.

²⁶ Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.

Jakob välsignar Josef

²⁷ Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.

²⁸ Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.

²⁹ När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,

³⁰ utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder. Och Josef lovade att göra så.

³¹ Svär att du kommer att göra det, fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.

Jesus undervisar om inre renhet

15 Kort därefter kom några fariseer och andra judiska ledare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.

² Varför följer inte dina lärjungar de gamla judiska traditionerna? frågade de. De bryr sig ju inte om att tvätta händerna innan de äter, vilket reglerna säger.

³ Han svarade: Och varför bryter ni med era regler mot Guds bud?

⁴ Guds lag säger till exempel: 'Hedra din far och mor. Den som föraktar sina föräldrar måste dö.'

^5-6 Men ni säger: 'Även om era föräldrar har det svårt, så kan ni ändå ge pengarna som ni lagt undan för deras underhåll till templet!' Genom de regler som ni själva hittat på ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning att man ska hedra och ta hand om sina föräldrar.

⁷ Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:

⁸ 'Dessa människor säger att de ärar mig, men deras hjärtan är långt borta.

⁹ Deras gudstjänst är värdelös, för de håller sig till sina människogjorda lagar och inte till Guds bud.'

¹⁰ Sedan kallade Jesus folkskarorna till sig och sa: Lyssna till vad jag säger och försök att förstå detta:

¹¹ Ni blir inte orena på grund av vad ni äter! Det är vad ni säger och tänker som orenar er!

¹² Då gick lärjungarna fram till honom och sa: Du retade fariseerna genom vad du sa.

^13-14 Jesus svarade: Varje planta, som inte planterats av min Far, ska ryckas upp med roten, så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder de blinda, och de kommer alla att falla i samma grop.

¹⁵ Då bad Petrus Jesus förklara vad han menade när han sa att människor inte blir orena av att äta mat som enligt lagen är förbjuden.

¹⁶ Förstår du inte det? frågade Jesus.

¹⁷ Inser du inte att det man äter passerar genom magen och ut igen?

¹⁸ Men onda ord kommer från ett ont hjärta och smutsar ner den människa som uttalar dem.

¹⁹ Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och skvaller.

²⁰ Det är det som smutsar ner. Men man blir inte oren andligt sett genom att äta utan att först ha tvättat händerna.

Jesus befriar en flicka från en ond ande

²¹ Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.

²² En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.

²³ Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.

²⁴ Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.

²⁵ Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!

²⁶ Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.

²⁷ Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.

²⁸ Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.

Guds storhet och Guds lagar

^1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.

³ Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.

^4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,

⁶ och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!

⁷ Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.

^8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.

¹⁰ Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.

¹¹ De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.

¹² De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.

¹³ Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om

¹⁴ och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.

¹⁵ Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!

¹⁴ Gör inte som de ogudaktiga och ta inte dem som exempel,

¹⁵ utan undvik dem och håll dig långt borta från allt ont.

¹⁶ Dessa människor ligger där sömnlösa om de inte fått göra något ont. De får ingen ro förrän de skadat någon.

¹⁷ De äter ondska och dricker våld!

¹⁸ Men de goda vandrar alltid i ljuset av Guds stora välbehag. Deras liv liknar en soluppgång. Det blir ljusare tills fullt dagsljus råder.

¹⁹ Men de onda snubblar och faller i det täta mörkret.