The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Manasse och Efraim
48 En tid därefter fick Josef höra att hans far var sjuk. Han tog med sig dit sina två söner Manasse och Efraim. 2 När Jakob hörde att hans son Josef hade kommit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen 3 och sa till honom:
”Gud den Väldige visade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sa till mig: ’Jag ska göra dig fruktsam, och du ska bli till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina ättlingar som egendom för all framtid.’ 5 Dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, ska vara mina, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simon[a]. 6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska kallas efter sina bröders namn i deras arvedel av landet[b]. 7 När jag kom från Paddan Aram, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land medan vi ännu var en bit från Efrata. Jag begravde henne där invid vägen till Efrata.” Efrata heter numera Betlehem.
8 Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: ”Vilka är dessa?” 9 Josef svarade sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig här.” Israel sa: ”För fram dem till mig så ska jag välsigna dem!” 10 På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11 Israel sa till Josef: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud till och med låtit mig få se dina barn.”
12 Josef tog pojkarna från Israels knä[c] och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. 13 Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra, så att Manasse hamnade framför Israels högra hand och Efraim framför hans vänstra. 14 Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, och sin vänstra hand på samma sätt på Manasses huvud, alltså korsade han sina händer, fastän Manasse var den förstfödde.
15 Sedan välsignade han Josef och sa:
”Gud, som mina fäder Abraham och Isak levde i gemenskap med,
Gud, som har varit min herde hela livet,
16 ängeln som löst mig från allt ont,
må välsigna dessa pojkar.
De ska kallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn.
Må de föröka sig så att de blir ett stort folk!”
17 Men när Josef såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Därför lyfte han sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud och lägga den på Manasses huvud i stället. 18 ”Far, gör inte så”, sa han. ”Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!” 19 Men Israel vägrade. ”Jag vet vad jag gör, min son”, sa han. ”Av Manasse ska det bli ett folk, också han ska bli stor, men hans yngre bror ska bli ännu större, och av hans ättlingar ska det bli många folk.”
20 Så välsignade han pojkarna denna dag med orden:
”Israels[d] folk ska välsigna varandra genom att säga:
’Gud ska göra dig lik Efraim och Manasse.’ ”
Han satte alltså Efraim före Manasse.
21 Sedan sa Israel till Josef: ”Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land. 22 Och jag ger dig nu, utöver det jag ger till dina bröder, en utvald bergsrygg[e] som jag tog från amoréerna med svärd och båge.”
Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
49 Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2 Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3 Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4 Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5 Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.[f]
6 Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7 Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8 Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9 Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.[g]
Alla folk ska lyda honom.
11 Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13 Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.[h]
15 När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16 Dan[i] ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17 Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18 Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19 Ett band av rövare ska överfalla Gad[j],
men han ska falla dem i ryggen.
20 Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21 Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar[k].
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23 Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24 men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25 Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26 Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,[l]
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27 Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28 Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29 Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30 grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32 Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33 När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
Jesus botar många sjuka
(Mark 7:31-37)
29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg och satte sig där. 30 Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem. 31 Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se. Och alla hyllade Israels Gud.
Jesus ger mat åt mer än 4 000 personer
(Mark 8:1-10)
32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: ”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.”
33 Men hans lärjungar svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?” 34 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju bröd och några små fiskar”, svarade de. 35 Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken. 36 Och han tog de sju bröden och fiskarna och tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket. 37 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju fulla korgar. 38 Det var 4 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
39 Sedan sa Jesus åt människorna att gå hem, men själv steg han i en båt och åkte över sjön till trakten kring Magadan[a].
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Mark 8:11-13; Luk 12:54-56)
16 Fariseerna och saddukeerna kom fram till Jesus för att sätta honom på prov och bad honom att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade: ”Ni har lätt för att avläsa de tecken ni ser på himlen: Om himlen är röd på kvällen, vet ni att det blir vackert väder, 3 och om himlen är röd och mulen på morgonen, vet ni att det snart blir oväder. Ni kan tolka himlens tecken men inte tidens. 4 Detta onda och trolösa släkte söker efter ett tecken, men det enda tecken de ska få är Jona-tecknet.[b]” Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Mark 8:14-21)
5 När de var på väg över till andra sidan sjön hade lärjungarna glömt att ta med sig bröd. 6 Jesus sa då till dem: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.” 7 Lärjungarna diskuterade med varandra: ”Vi har ju inte tagit med oss något bröd.”
8 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Så lite tro ni har! Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? 9 Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden för mer än 5 000 personer, och hur många korgar ni fick över? 10 Och de sju bröden för mer än 4 000 personer, och hur många korgar ni fick över då? 11 Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Men akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”
12 Då förstod de att han inte menade bröd utan fariseernas och saddukeernas undervisning.
En bön för kungen
20 För körledaren. En psalm av David.
2 Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn beskydda dig!
3 Må han sända dig hjälp från helgedomen,
stödja dig från Sion.
4 Må han komma ihåg alla dina offer
och ta emot dina brännoffer Séla
5 Må han ge dig vad du i ditt innersta längtar efter
och låta alla dina planer lyckas.
6 Vi ska jubla vid din räddning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Må Herren besvara alla dina böner!
7 Nu vet jag att Herren räddar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
med sin högra hands väldiga frälsningsgärningar.
8 Många litar på vagnar och hästar,
men vi sätter vårt hopp till Herrens, vår Guds namn.
9 De böjer sig ner och faller,
men vi reser oss och står fasta.
10 Herre, rädda kungen!
Svara oss när vi ropar!
20 Min son, lyssna till vad jag har att säga!
Lyssna noga till mina ord!
21 Släpp dem aldrig ur sikte,
låt dem tränga djupt in i ditt medvetande,
22 för de blir till liv för dem som finner dem
och hälsa för hela ens kropp.
23 Att du vakar över ditt innersta är viktigare än något annat,
för därifrån utgår livet.
24 Tillåt inga falska ord komma ur din mun,
och håll läpparnas svek långt ifrån dig.
25 Se rakt fram!
Fäst blicken på det som ligger framför.
26 Vaka över dina steg!
Håll dig endast till säkra och stadiga vägar.
27 Vik inte av vare sig till höger eller vänster,
håll dina steg borta från det onda.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.