The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Jakob välsignar Josef och hans söner
48 En tid därefter sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. 2 Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig." Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. 3 Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sade till mig: Jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och åt dina efterkommande skall jag ge detta land till egendom för evigt. 5 Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, skall nu vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon. 6 Men de barn som du har fött efter dem skall vara dina. De skall bära sina bröders namn i deras arvedel. 7 När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, medan det ännu var ett stycke kvar till Efrat, och jag begravde henne där vid vägen till Efrat." - Platsen heter nu Betlehem.
8 När Israel fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?" 9 Josef svarade sin far: "Det är mina söner som Gud har gett mig här." Då sade han: "Tag hit dem till mig så att jag får välsigna dem." 10 Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. 11 Och Israel sade till Josef: "Jag hade inte trott att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se avkomlingar av dig." 12 Och Josef tog dem från hans knän och bugade sig till jorden. 13 Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. 15 Och han välsignade Josef och sade:
"Den Gud som mina fäder
Abraham och Isak har vandrat inför,
den Gud som har varit min herde
från min födelse ända till i dag,
16 den ängel som har förlossat mig
från allt ont,
han skall välsigna pojkarna.
De skall uppkallas efter mitt
och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn
och de skall föröka sig
och bli talrika på jorden."
17 Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. 18 Och Josef sade till sin far: "Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud." 19 Men hans far ville inte det. Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom skall det komma ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall ändå bli större än han, och flera folk skall härstamma från honom." 20 Och han välsignade dem på den dagen och sade:
"I dig skall Israel välsigna och säga:
Gud skall göra dig lik
Efraim och Manasse."
Och han satte Efraim före Manasse.
21 Därefter sade Israel till Josef: "Se, jag dör, men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 22 Och utöver vad jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg som jag har tagit från amoreerna med mitt svärd och min båge."
Jakob välsignar sina söner
49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2 Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!
3 Ruben, min förstfödde är du,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 Du sjuder över som vatten,
du skall inte bli den främste,
ty du besteg din fars bädd.
Då vanhelgade du den,
ja, min bädd besteg han.
5 Simeon och Levi är bröder.
Våldet är deras vapen.
6 Min själ skall inte ta del i deras råd,
min själ skall inte umgås med dem,
ty i sin vrede dödade de män
och i sitt övermod stympade de oxar.
7 Förbannad är deras vrede som är så våldsam
och deras grymhet som är så stor!
Jag skall strö ut dem i Jakob,
jag skall skingra dem i Israel.
8 Juda, dig skall dina bröder prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
9 Ett ungt lejon är Juda.
Från rivet byte har du rest dig, min son.
Han böjer sig, han lägger sig ner
som ett lejon,
som en lejoninna -
vem får honom att resa sig?
10 Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör[a] kommer
och folken blir honom lydiga.
11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 Sebulon skall bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.
Sin sida skall han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och att landet var ljuvligt.
Då böjde han sin rygg under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan skall vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten,
så att ryttaren faller baklänges.
18 Herre, jag väntar på din frälsning!
19 Gad skall trängas av skaror,
men själv skall han tränga dem in på hälarna.
20 Från Aser kommer utsökta rätter.
Kungliga läckerheter skall han ge.
21 Naftali är en snabb hind,
som talar vackra ord.
22 Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter på honom och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer och armar spänstiga
genom dens händer som är den Starke i Jakob,
genom honom som är Herden, Israels Klippa,
25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,
genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig
med välsignelser ovanifrån, från himlen,
välsignelser från djupet som ruvar där nere,
välsignelser från bröst och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De skall vara över Josefs huvud,
över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.
27 Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han rov,
på kvällen fördelar han byte."
28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31 Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på den åker som köptes av hetiterna." 33 När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jesus botar sjuka
29 Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Jesus mättar fyra tusen män
32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen." 33 Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?" 34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar." 35 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. 36 Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.
Jonas tecken
16 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, 3 och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.
Fariseernas och sadduceernas surdeg
5 När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. 6 Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" 7 De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" 8 Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! 9 Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? 10 Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? 11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." 12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.
Psalm 20
En bön för Herrens smorde
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
4 Han skall tänka på alla dina offer,
med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
5 Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
och fullborda alla dina planer.
6 Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.
7 Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.
10 Herre, fräls oss!
Konungen skall svara oss när vi ropar.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln