The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Jakob välsignar Josef och hans söner
48 Efter en tid sade man till Josef: ”Din far är sjuk.” Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. 2 Och man sade till Jakob: ”Din son Josef har kommit till dig.”
Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. 3 (A) Han sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.
5 (B) Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina[a] liksom Ruben och Simeon. 6 Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. 7 (C) När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata.” – Platsen heter nu Betlehem.
8 När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är dessa?” 9 Josef svarade sin far: ”Det är mina söner som Gud har gett mig här.” Då sade han: ”Ta hit dem till mig så att jag får välsigna dem.” 10 Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i sin famn. 11 Och Israel sade till Josef: ”Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se dina barn!”
12 Och Josef tog dem från hans knä och bugade sig till jorden. 13 Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. 15 (D) Och han välsignade Josef och sade:
”Den Gud som mina fäder
Abraham och Isak har vandrat inför,
den Gud som har varit min herde
från min födelse ända till i dag,
16 (E) den ängel som har förlossat mig
från allt ont,
han ska välsigna pojkarna.
De ska uppkallas efter mitt namn
och mina fäder Abrahams
och Isaks namn,
och de ska föröka sig
och bli många på jorden.”
17 Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. 18 Och Josef sade till sin far: ”Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud.” 19 (F) Men hans far ville inte det. Han sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom.” 20 Och han välsignade dem på den dagen och sade:
”I dig ska Israel välsigna och säga:
Må Gud göra dig som
Efraim och Manasse.”
Och han satte Efraim före Manasse.
21 Därefter sade Israel till Josef: ”Se, jag dör. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 22 (G) Och utöver det jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg[b] som jag tog från amoreerna med mitt svärd och min båge.”
Jakob välsignar sina söner
49 (H) Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2 Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3 (I) Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 (J) Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5 (K) Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6 (L) Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7 (M) Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8 (N) Juda, dig ska dina bröder prisa.[c]
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9 (O) Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10 (P) Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör[d] kommer
och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 (Q) Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.[e]
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 (R) Dan ska skaffa rätt[f] åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18 (S) Herre, jag väntar
på din frälsning!
19 Gad ska trängas av skaror[g]
och själv tränga dem in på hälarna.
20 (T) Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25 (V) genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27 (W) Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 (X) i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31 (Y) Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på marken som köptes av hetiterna.”
33 När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jesus botar sjuka
29 (A) Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 (B) Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta[a], stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Jesus mättar fyra tusen män
32 (C) Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen."
33 Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?" 34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar."
35 Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. 36 Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område[b].
Jonas tecken
16 (D) Fariseerna och saddukeerna kom fram och ville pröva Jesus och bad honom visa dem ett tecken från himlen. 2 (E) Men han svarade dem[c]: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd. 3 Och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än Jonas tecken[d]." Och han lämnade dem och gick sin väg.
Fariseernas och saddukeernas surdeg
5 (F) När lärjungarna kom över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6 (G) Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg!" 7 De sade till varandra: "Vi fick inte med oss något bröd."
8 Jesus märkte det och frågade: "Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Så lite tro ni har! 9 (H) Förstår ni fortfarande inte? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? 10 (I) Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? 11 Varför förstår ni inte att det inte var bröd jag talade om? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg." 12 Då förstod de att han inte talade om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och saddukeernas lära.
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
20 (A) Min son,
ta vara på vad jag säger,
vänd ditt öra till mina ord.
21 (B) Låt dem inte vika från din blick,
bevara dem i ditt hjärtas djup,
22 för de är liv för den som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta[a],
för därifrån utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek
vara fjärran från dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 (C) Tänk på[b] stigen
där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 (D) Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation