The Daily Audio Bible

Jakob begravs i Kanaan

50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.

² Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.

³ Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.

⁴ När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:

⁵ Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.

⁶ Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.

⁷ Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,

⁸ och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.

⁹ Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.

¹⁰ När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.

¹¹ Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.

^12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.

Josef tar väl hand om sina bröder

¹⁴ Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.

¹⁵ Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.

^16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.

¹⁸ Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.

¹⁹ Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.

²⁰ Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.

²¹ Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Josef dör

²² Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.

²³ Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.

²⁴ Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.

²⁵ Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.

²⁶ Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.

Slavar i Egypten

1 Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med honom till Egypten:

² Ruben, Simeon, Levi, Juda,

³ Isaskar, Sebulon, Benjamin,

⁴ Dan, Naftali, Gad och Aser.

⁵ Hela antalet som följde med honom var sjuttio stycken. (Josef var ju redan i Egypten.)

⁶ Så småningom dog Josef och hans bröder, och hela deras generation.

⁷ Men deras ättlingar var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart var de ett stort folk, som uppfyllde hela landet Gosen.

⁸ En ny kung hade bestigit Egyptens tron, och han kände inte alls till Josef.

⁹ De där israeliterna kan bli mycket farliga för oss, därför att de är så många, sa han till sitt folk.

¹⁰ Vi måste få ett slut på detta, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.

¹¹ Därför gjorde egyptierna dem till slavar och satte hårda uppsyningsmän över dem. De tvingades att bygga upp förrådsstäderna Pitom och Raamses, ett mycket hårt arbete.

¹² Men ju mer egyptierna misshandlade och förtryckte dem, desto mer ökade israeliterna i antal!

^13-14 Egyptierna blev då rädda och gjorde livet surt för dem med ännu hårdare arbete. De tvingade dem till långa dagar ute på fälten och tungt och hårt arbete med murbruk och tegel.

^15-16 Kungen i Egypten befallde då de hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua att döda alla hebreiska pojkar som föddes men låta flickorna leva.

¹⁷ Men dessa kvinnor fruktade Herren och lydde därför inte kungen. De lät också pojkarna få leva.

¹⁸ Då kallade kungen dem till sig och frågade: Varför lyder ni inte min befallning?

¹⁹ De hebreiska kvinnorna är friska och starka och föder sina barn snabbt, svarade de honom. Vi hinner aldrig fram i tid. Det går inte så långsamt för dem som för de egyptiska kvinnorna!

²⁰ Gud beskyddade barnmorskorna. Därför fortsatte alltså Israels barn att föröka sig och blev ett mäktigt folk.

²¹ Eftersom barnmorskorna trodde på Gud, gav han dem också egna barn.22Då befallde Farao sitt folk att kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen men att låta flickorna leva.

Mose föds

^1-2 Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader.

³ Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden.

⁴ Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.

⁵ En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den.

⁶ Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. Det måste vara ett av de hebreiska barnen! sa hon.

⁷ Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?

⁸ Ja, gör det! svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma.

⁹ Tag med dig det här barnet och amma det åt mig, sa prinsessan, så ska jag ge dig bra betalt! Då tog modern hand om sin son och ammade honom.

¹⁰ När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.

Petrus erkänner Jesus som Messias

¹³ När Jesus kom till Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: Vem säger människorna att jag är?

¹⁴ De svarade: En del säger Johannes döparen, andra Elia, andra Jeremia eller någon annan av profeterna.

¹⁵ Då frågade han: Vem tror ni att jag är?

¹⁶ Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son.

¹⁷ Du kan verkligen känna dig lycklig, Simon, Jonas son, sa Jesus. Min Far i himlen har själv uppenbarat detta för dig. Ingen kommer till insikt om det själv.

¹⁸ Du är Petrus, en klippa, och på den klippan kommer jag att bygga min församling. Inte ens helvetets makter ska kunna besegra den.

¹⁹ Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. De dörrar du låser på jorden ska låsas i himlen. Och de dörrar du öppnar på jorden kommer att öppnas i himlen!

²⁰ Sedan förbjöd han lärjungarna att berätta för andra att han var Messias.

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

²¹ Från den tiden började Jesus öppet tala med sina lärjungar om vad som skulle hända med honom: I Jerusalem, sa han, kommer jag att torteras och dödas av de judiska ledarna. Men tre dagar senare ska jag uppstå till livet igen.

²² Petrus tog honom då åt sidan för att protestera mot detta. Han sa: Himlen förbjude att detta sker, Herre! Det får inte hända dig!

²³ Jesus vände sig då till Petrus och sa: Gå bort ifrån mig, Satan! Du försöker att få mig på fall. Du tänker som människor, men Guds tankar förstår du inte.

²⁴ Sedan sa Jesus till sina lärjungar: Den som vill bli min efterföljare får inte längre tänka på sig själv, utan måste villigt ta sitt kors på sig och följa mig.

²⁵ Och den som till varje pris vill behålla sitt liv kommer att förlora det, men den som vågar sitt liv för mig kommer att vinna det för alltid.

²⁶ Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, samtidigt som hon förlorar det eviga livet? Inte med något kan hon få det tillbaka.

²⁷ Människosonen ska komma med sina änglar i sin Fars härlighet och döma varje människa för vad hon gjort.

²⁸ Och en del av er som står här just nu kommer att leva och se honom i hans rike.

Jesus förvandlas på berget

17 Sex dagar senare tog Jesus Petrus, Jakob och hans bror Johannes med sig till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.

² Och på ett ögonblick förändrades hans utseende inför dem så att hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.

³ Plötsligt visade sig Mose och Elia, och de samtalade med honom.

⁴ Petrus sa: Herre, det här är ett bra ställe att vara på. Om du vill ska jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.

⁵ Men just då han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Lyd honom!

⁶ När lärjungarna hörde detta blev de fruktansvärt rädda och föll till marken.

⁷ Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. Res er upp, sa han, och var inte rädda!

⁸ Och när de såg upp, fanns bara Jesus där.

⁹ När de gick nerför berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han uppstått från de döda.

Kungen som segrar

^1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.

³ Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.

⁴ När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.

⁵ Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.

⁶ Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.

⁷ Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.

⁸ Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.

⁹ Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.

^10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor

¹² som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.

¹³ De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.

¹⁴ Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.

Varning för otrohet i äktenskapet

5 Var uppmärksam, min son, och lyssna på mig! Jag vet vad jag säger. Lyssna!

² Ge akt på dig själv så att du inte uppträder taktlöst utan talar som en förståndig man.

³ En annan mans hustru kan vara mycket förförisk, och hennes ord kan vara söta som honung när hon överöser dig med smicker.

⁴ Men efteråt kommer du bara att känna smärta och bitterhet.

⁵ Hon för dig till avgrundens brant och drar dig med sig i döden.

⁶ Hon förleder dig, så att du inte ens märker att du rusar mot fördärvet.