The Daily Audio Bible

Mose flyr

¹¹ En dag flera år senare, när Mose hade vuxit upp och blivit man, besökte han det område där hans landsmän slet och arbetade och såg deras hårda villkor. Han fick också se hur en egyptier slog ner en hebré, en av hans eget folk.

¹² Mose såg sig snabbt omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptiern och gömde hans kropp i sanden.

¹³ Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två av sina landsmän som råkat i slagsmål. Vad är det ni gör? Ska du slå din egen bror på det här sättet? sa han till den ene av dem.

¹⁴ Och vem är du då? frågade mannen. Du tror förstås att du är vår härskare och domare? Tänker du kanske döda mig, som du gjorde med egyptiern i går? När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd.

¹⁵ Farao fick också höra talas om saken och gav order om att Mose skulle dödas, men han flydde bort till midjaniternas land.En gång när han vilade vid en brunn,

^16-17 kom sju flickor dit. De var döttrar till prästen i Midjans land och hade kommit för att vattna sin fars får. När de skulle fylla hoarna med vatten kom några herdar och försökte mota bort dem. Då kom Mose till deras hjälp och gav fåren vatten.

¹⁸ När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: Hur kunde ni ge djuren vatten så fort i dag?

¹⁹ Det var en egyptier där som försvarade oss mot herdarna, förklarade de. Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren.

²⁰ Men var har ni gjort av honom? frågade deras far. Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss.

²¹ Mose tackade ja till en inbjudan från Reguel att bli kvar hos dem och bosätta sig där, och Reguel gav honom en av flickorna, Sippora, till hustru.

²² De fick en son, Gersom, som betyder främling, för Mose sa: Jag är en främling i ett främmande land.

²³ Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och led oerhört under slaveriet. De grät bittert inför Herrens ansikte, och han hörde deras rop

²⁴ och tänkte på sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob att föra deras ättlingar tillbaka till Kanaans land.

²⁵ Gud såg israeliternas belägenhet och förstod att tiden var inne att befria dem.

Den brinnande busken

3 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb, som var Guds berg.

² Då visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp,

^3-4 gick han fram för att undersöka vad det var. Då ropade Gud på honom från busken:Mose! Mose!Ja, här är jag, svarade han.

⁵ Kom inte närmare, sa Gud till honom.Tag av dig skorna, för du står på helig mark.

⁶ Jag är dina förfäders Gud - Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Mose höll händerna för ansiktet, för han var rädd att se på Gud.

⁷ Då talade Herren till honom igen: Jag har sett hur svårt mitt folk har det i Egypten, och jag har hört hur de ropar efter frihet under fogdarnas förtryck.

⁸ Nu har jag kommit för att befria mitt folk från egyptierna och föra det ut ur Egypten till ett mycket gott land, ett stort land, ett land som flyter av mjölk och honung. Nu bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer där.

⁹ Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker mitt folk.

¹⁰ Nu ska du gå till Farao och be honom om tillåtelse att leda dem ut ur Egypten.

¹¹ Men jag kan inte klara av ett sådant uppdrag! utbrast Mose.

¹² Jag ska vara med dig, sa Gud till honom. Och det här ska vara beviset på att det är jag som sänder dig: när du har fört folket ut ur Egypten, ska ni fira gudstjänst på det här berget!

¹³ Men, svarade Mose, om jag nu går till folket och talar om för dem att deras förfäders Gud har sänt mig, så kommer de att fråga: 'Vilken Gud är det du talar om?' Vad ska jag svara då?

¹⁴ Den högste Guden, blev svaret. Säg bara: JAG ÄR har sänt mig!

¹⁵ Ja, tala om för dem att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta är mitt eviga namn och så ska alla generationer kalla mig.

¹⁶ Samla nu ihop alla de äldste i Israel och tala om för dem att Herren har uppenbarat sig för dig, och att han sa: 'Jag har besökt mitt folk och sett hur de har det i Egypten.

¹⁷ Jag lovar att rädda dem från det lidande och den förnedring de blir utsatta för och att leda dem till det land där nu kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bor, ett land som flyter av mjölk och honung.'

¹⁸ De äldste i Israel kommer att lyssna till dig och följa med dig till Egyptens kung och säga: 'Herren, hebreernas Gud, har uppenbarat sig för oss och uppmanat oss att gå tre dagsresor ut i öknen och offra till honom. Låt oss nu få göra det!'

¹⁹ Men jag vet att kungen i Egypten inte vill låta er gå, även om han får känna på min styrka.

²⁰ Jag tänker därför tvinga honom! Jag ska sända olyckor över landet ända tills han låter er fara.

²¹ Och jag ska se till att egyptierna ger er en mängd gåvor när ni ger er i väg, så att ni inte går tomhänta därifrån.

²² Varje kvinna ska be att få juveler, silver och guld och de finaste kläder från sin egyptiske herres fru och från grannkvinnorna, och ni ska klä era barn med det bästa som finns i Egypten! Ja, ni ska plundra Egypten på dess rikedomar.

¹⁰ Då frågade lärjungarna honom: Varför påstår de judiska ledarna att Elia måste komma tillbaka innan Messias kommer?

¹¹ Jesus svarade: De har rätt. Elia måste komma och lägga allt till rätta.

¹² Och han har faktiskt redan kommit, men ingen kände igen honom, och många behandlade honom illa. Människosonen ska också lida under deras våld.

¹³ Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

¹⁴ När de kom ner från berget väntade en stor folkskara på 3) Jesus. En man kom då och böjde knä framför honom och sa:

¹⁵ Herre, visa barmhärtighet mot min son för han får svåra anfall och är mycket illa däran. Han faller ofta i vattnet eller i elden.

¹⁶ Därför tog jag honom med till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.

¹⁷ Ni envisa människor, som inte vill tro! svarade Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta med pojken hit till mig.

¹⁸ Jesus talade strängt till den onde anden i pojken, och den lämnade honom, och från det ögonblicket var pojken frisk.

¹⁹ När de sedan var för sig själva igen, frågade lärjungarna Jesus: Varför kunde inte vi driva ut anden?

²⁰ Därför att ni har så liten tro, svarade Jesus. Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: 'Flytta dig' och det skulle flytta sig långt bort. Ingenting skulle vara omöjligt.

²¹ Men detta slags andar kan inte drivas ut om ni inte ber och fastar.

Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö

^22-23 En dag medan de fortfarande var i Galileen, sa Jesus till dem: Jag ska bli förrådd och överlämnad till dem som har makt att döda mig. Men tre dagar senare ska jag stå upp igen. Lärjungarna blev sorgsna och bedrövade när de hörde detta.

Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk

²⁴ När de kom till Kafarnaum gick de män, som tog upp tempelskatten, till Petrus och frågade: Betalar inte din Mästare skatt?

²⁵ Petrus svarade: Visst gör han det.Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om det, men innan han fick en chans att göra det så frågade Jesus honom: Vad tror du, Petrus? Kräver kungar skatt av sitt eget folk eller av andra människor?

^26-27 Av andra människor naturligtvis, svarade Petrus.Då slipper alltså de egna medborgarna skatt! Men vi ska inte ge dem någon anledning att angripa oss. Gå därför ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får upp. Du kommer att finna ett mynt, som räcker till skatt för oss båda två. Tag det och betala dem.

Nödrop och vånda

^1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?

³ Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,

^4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.

⁶ Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.

⁸ Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.

⁹ Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?

^10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!

¹³ Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.

¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.

¹⁵ Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,

¹⁶ min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.

¹⁷ Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,

¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!

⁷ Unga män, lyssna på mig och glöm aldrig vad jag säger till var och en av er:

⁸ Fly från henne! Gå inte ens i närheten av hennes hus,

⁹ så att ni faller för hennes frestelser. Då förlorar ni er heder och blir redan i unga år offer för grymma och obarmhärtiga människor.

¹⁰ Då ska främlingar ta allt du äger, och allt vad du tjänat ihop kommer andra att lägga beslag på.

¹¹ Till slut kommer du att vara fullständigt utmärglad, och under stönanden kommer du att tyna bort.

¹² Då ska du säga: Tänk om jag bara hade lyssnat! Varför var jag så ivrig att göra det jag själv ville?

¹³ Varför följde jag inte det råd jag fick? Varför var jag så dum?

¹⁴ Mitt liv är ruinerat och nu måste jag stå här och skämmas offentligt.