The Daily Audio Bible

^22 (A) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”

Guds löfte om befrielse

6 ^(B) Men Herren sade till Mose: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Min starka hand ska få honom att släppa dem, och min starka hand ska få honom att driva ut dem ur sitt land.”

² Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren. ^3 (C) För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige^[a], men under mitt namn^[b] Herren gjorde jag mig inte känd för dem. ^4 (D) Jag upprättade också mitt förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. ^5 (E) Och jag har nu hört Israels barn sucka över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt förbund.

^6 (F) Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag ska föra er ut från Egyptens tvångsarbete och rädda er från deras slaveri, och jag ska återlösa er med utsträckt arm och stora straffdomar. ⁷ Och jag ska ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni ska inse att jag är Herren er Gud, som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. ^8 (G) Och jag ska föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag ska ge er det som arvedel. Jag är Herren.” ⁹ Allt detta talade Mose till Israels barn, men de lyssnade inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.

¹⁰ Därefter sade Herren till Mose: ¹¹ ”Gå och säg till farao, kungen av Egypten, att han släpper Israels barn från sitt land.” ^12 (H) Men Mose talade inför Herren och sade: ”Israels barn lyssnar ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar^[c]?” ¹³ Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen av Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

Moses och Arons släkttavla

^14 (I) Detta var huvudmännen för deras familjer:

Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Henok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.

¹⁵ Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.

^16 (J) Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.

¹⁷ Gershons söner var Libni och Shimei efter deras släkter.

¹⁸ Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.

¹⁹ Meraris söner var Mahli och Mushi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.

²⁰ Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.

²¹ Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.

²² Ussiels söner var Mishael, Elsafan och Sitri.

^23 (K) Aron tog till hustru Amminadabs dotter Elisheba, syster till Nahshon, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

²⁴ Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.

²⁵ Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas.

Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.

^26 (L) Det var till denne Aron och denne Mose som Herren hade sagt: ”För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras häravdelningar.” ²⁷ Och det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.

Guds befallning till Mose och Aron

²⁸ Och Herren talade till Mose i Egyptens land. ²⁹ Herren sade till honom: ”Jag är Herren. Säg till farao, kungen av Egypten, allt som jag säger till dig.” ³⁰ Men Mose sade inför Herren: ”Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?”

7 ^(M) Men Herren sade till Mose: ”Se, jag sätter dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron ska vara din profet. ² Du ska tala allt jag befaller dig. Sedan ska din bror Aron tala med farao om att släppa Israels barn ut ur sitt land. ³ Men jag ska förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. ⁴ Farao kommer inte att lyssna på er, men jag ska lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. ⁵ Och egyptierna ska inse att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån.”

⁶ Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. ⁷ Mose var åttio år och Aron åttiotre när de talade med farao.

Arons stav

⁸ Herren sade till Mose och Aron: ⁹ ”När farao säger till er: Låt oss se något under! då ska du säga till Aron: Ta din stav och kasta den framför farao så ska den bli en stor orm.” ¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.

^11 (N) Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. ¹² Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. ¹³ Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den första plågan – vattnet blir blod

¹⁴ Därefter sade Herren till Mose: ”Faraos hjärta är hårt, han vägrar att släppa folket. ¹⁵ Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och ta i din hand staven som förvandlades till en orm. ¹⁶ Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna. ¹⁷ Därför säger Herren så: Genom detta ska du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen ska jag slå Nilens vatten så att det förvandlas till blod^[d]. ¹⁸ Fiskarna i floden ska dö, och Nilen ska stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden.” ¹⁹ Och Herren sade till Mose: ”Säg till Aron: Ta din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så ska de bli blod. Över hela Egyptens land ska det vara blod, både i träkärl och stenkärl.”

^20 (O) Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod. ²¹ Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land.

²² Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt. ²³ Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte om det heller. ²⁴ Och i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart.

²⁵ Sedan gick det sju dagar efter att Herren hade slagit Nilen.

Den obarmhärtige tjänaren

^21 (A) Då kom Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" ^22 (B) Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.^[a]

²³ Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.^{[b] 25} Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. ²⁶ Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! ²⁷ Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer.^[c] Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! ²⁹ Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. ³⁰ Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.

³¹ När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. ³² Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. ³³ Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? ^34 (C) Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. ^35 (D) Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder."

Jesus undervisar om äktenskapet

19 ^(E) När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick på andra sidan Jordan till Judeens område^[d]. ² Mycket folk följde honom, och han botade dem där.

³ Några fariseer kom fram till honom för att pröva honom och sade: "Får man skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst^[e]?" ⁴ Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna^{[f] 5 (F)} och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?^{[g] 6 (G)} Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt."

^7 (H) De frågade honom:^[h] "Varför har då Mose befallt att mannen ska ge henne ett skilsmässobrev och skicka bort henne?" ⁸ Han svarade: "Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så. ^9 (I) Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."

¹⁰ Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig." ^11 (J) Han svarade dem: "Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: ¹² Det finns de som inte kan gifta sig^[i] för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig."

Den gode herden

23 ^(A) En psalm av David.