The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Den andra plågan – grodor
8 Därefter sade Herren till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 Men om du vägrar att släppa dem, ska jag plåga hela ditt land med grodor. 3 Nilen ska vimla av grodor. De ska stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 4 Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare ska grodorna hoppa upp.” 5 Herren sade också till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt grodor stiga upp över Egyptens land.” 6 (A) Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp grodor som täckte landet.
7 Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät grodor stiga upp över Egyptens land.
8 (B) Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Be till Herren att han tar bort grodorna från mig och mitt folk. Då ska jag släppa folket, så att de kan offra till Herren.” 9 Mose sade till farao: ”Du ska få äran att bestämma när jag ska be för dig och dina tjänare och ditt folk, så att grodorna försvinner från dig och dina hus och bara finns kvar i Nilen.” 10 Han svarade: ”I morgon.” Då sade Mose: ”Det ska bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren vår Gud. 11 Grodorna ska försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk och bara finnas kvar i Nilen.”
12 Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot grodorna som han låtit komma över farao. 13 Herren gjorde så som Mose hade begärt. Grodorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank. 15 (C) Men när farao såg att han fått lindring, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.
Den tredje plågan – mygg
16 Sedan sade Herren till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut din stav och slå stoftet på marken. Över hela Egyptens land ska då stoftet förvandlas till mygg.” 17 De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.
18 Spåmännen tänkte då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 (D) Då sade spåmännen till farao: ”Det är Guds finger!” Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.
Den fjärde plågan – flugor
20 Herren sade till Mose: ”Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 21 Om du inte släpper mitt folk ska jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus. Egyptiernas hus ska fylls av flugsvärmar, och även marken som de står på. 22 Men den dagen ska jag göra ett undantag för landet Goshen[a] där mitt folk bor. Det ska inte finnas några flugsvärmar där, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag ska göra skillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon ska detta tecken inträffa.”
24 (E) Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten härjades landet av flugsvärmarna.
25 Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Gå och offra åt er Gud här i landet!” 26 (F) Men Mose svarade: ”Det skulle inte vara rätt att göra så, för vi offrar sådant åt Herren vår Gud som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra sådant som egyptierna avskyr inför deras ögon skulle de säkert stena oss. 27 (G) Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren vår Gud, så som han befaller oss.”
28 Då sade farao: ”Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren er Gud i öknen. Gå bara inte för långt bort. Be för mig!” 29 Mose svarade: ”Ja, när jag kommer ut från dig ska jag be till Herren, att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, hans tjänare och hans folk. Men farao bör inte bedra oss igen och vägra släppa folket så att de kan offra åt Herren.”
30 Mose gick ut från farao och bad till Herren, 31 och Herren gjorde som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. 32 Men farao förhärdade sitt hjärta den gången också och släppte inte folket.
Den femte plågan – boskapspest
9 Herren sade till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 För om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar, 3 se, då ska Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken: hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Herren ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn ska dö.” 5 Herren bestämde en tid och sade: ”I morgon ska Herren göra detta i landet.”
6 Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 7 När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte folket.
Den sjätte plågan – bölder
8 Herren sade till Mose och Aron: ”Ta händerna fulla med sot ur smältugnen. Mose ska kasta upp det mot himlen inför faraos ögon. 9 Det ska bli ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli bölder som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten.” 10 Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao. Mose kastade upp sotet mot himlen, och bölder slog ut med blåsor på människor och boskap.
11 Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, för det var bölder på dem och på alla egyptier. 12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt till Mose.
Den sjunde plågan – hagel
13 Därefter sade Herren till Mose: ”Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. 14 Annars ska jag den här gången sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, så att du förstår att ingen är som jag på hela jorden. 15 För nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. 16 (H) Men just därför lät jag dig uppstå[b], för att visa dig min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.
17 Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, 18 se, då ska jag i morgon vid den här tiden sända ett hagel så tungt att inget liknande har hänt i Egypten från den dag det grundades ända tills nu. 19 Sänd därför ut folk och hämta in din boskap och allt annat du har ute på marken, för alla människor och all boskap som är ute på marken och inte har kommit under tak kommer att träffas av haglet och dödas.”
20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.
22 Herren sade till Mose: ”Lyft din hand mot himlen, så ska det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och markens alla växter i Egyptens land.” 23 (I) Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och Herren lät det dundra och hagla och eld[c] slog ner mot jorden.
Så sände Herren hagel över Egyptens land. 24 Och det haglade och eld gick fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att inget liknande hade hänt i hela Egyptens land sedan den tid då det blev befolkat. 25 I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner markens alla växter och bröt sönder markens alla träd. 26 Endast i landet Goshen, där Israels barn bodde, haglade det inte.
27 (J) Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har gjort orätt. 28 (K) Be till Herren, det är nog med Guds dunder och hagel. Jag ska släppa er, ni behöver inte bli kvar längre.” 29 (L) Mose svarade honom: ”När jag kommer ut ur staden ska jag sträcka mina händer mot Herren. Då ska dundret upphöra och haglet sluta, för att du ska inse att landet tillhör Herren. 30 Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud.” 31 Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax[d] och linet stod i knopp. 32 Men vetet och spältvetet[e] slogs inte ner, eftersom de mognar senare.
33 Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet, och regnet slutade strömma ner över jorden. 34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade slutat, fortsatte han i sin synd och förhärdade sitt hjärta, både han och hans tjänare. 35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, precis som Herren hade sagt genom Mose.
Jesus och barnen
13 (A) Sedan bar man fram barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. 14 (B) Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de." 15 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Jesus och den rike unge mannen
16 (C) En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?" 17 Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden." 18 (D) Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. 19 (E) Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv."[a]
20 Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?" 21 (F) Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22 När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 (G) Jesus sade till sina lärjungar: "Jag säger er sanningen: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 25 När lärjungarna hörde det, blev de djupt bestörta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 26 (H) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt."
27 (I) Då tog Petrus till orda: "Vi har lämnat allt och följt dig. Vad kommer vi att få?" 28 (J) Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 (K) Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30 (L) Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först.
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (B) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (C) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (D) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (E) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (F) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[b] Sela
7 (G) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (H) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Varning för olika slags dårskap
6 (A) Min son, har du gått i borgen
för din nästa
och gett ditt handslag
åt en främling?
2 Har du blivit snärjd av dina ord
och fångad av vad din mun
har sagt?
3 Gör då så här, min son,
för att rädda dig när du hamnat
i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig
och ge honom ingen ro,
4 (B) unna inte dina ögon någon sömn
eller dina ögonlock en blund,
5 (C) rädda dig som en gasell
ur hans grepp
och en fågel ur jägarens våld.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation