The Daily Audio Bible

¹⁴ Ni ska fira denna högtid varje år. Detta är en ständig lag som ska påminna er om vad som hände den här natten.

¹⁵ Firandet ska pågå i sju dagar, och under hela tiden ska ni äta bröd bakat utan jäst. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som bryter mot den regeln under dessa sju dagar ska skiljas från Israel.

¹⁶ På första dagen och sista dagen i högtiden ska en speciell högtidsgudstjänst firas, och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning.

¹⁷ Denna årliga fest, det osyrade brödets högtid, ska hjälpa er att komma ihåg den här dagen som den dag när jag förde er ut ur Egypten. Det är alltså en lag att ni varje år ska fira denna högtid, generation efter generation.

¹⁸ Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas.

¹⁹ Under dessa sju dagar får det inte finnas några spår av jäst i era hem. Den som under den tiden äter någonting med jäst i ska skiljas från Israel. Denna regel gäller lika såväl för utlänningar som för infödda.

²⁰ Jag upprepar igen att ni under de dagarna inte får äta någonting som är bakat med jäst. Servera bara bröd som inte är jäst.

²¹ Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: Gå nu och skaffa er lamm bland era hjordar, ett lamm för en eller flera familjer, beroende på antalet medlemmar i familjen. Slakta sedan lammet, så att Gud går förbi er och inte förgör er.

²² Låt lammets blod rinna ner i ett kärl. Ta sedan en knippa kvistar från isopbusken och doppa den i blodet och stryk med den på överstycket till dörren och utmed de båda dörrposterna, så att det blir blod på dem. Sedan får ingen av er gå ut den kvällen.

²³ Herren ska nämligen gå fram genom landet och döda egyptierna, men när han ser blodet på dörrposterna och övre dörrkarmen, ska han gå förbi det huset och inte tillåta Fördärvaren att gå in och döda den förstfödde.

²⁴ Kom ihåg att detta är en lag som ständigt ska gälla för er och era efterkommande.

²⁵ Och när ni kommer in i landet som Herren ska ge er, precis som han har lovat, och ni då firar påsk och

²⁶ era barn frågar: 'Varför firar vi den här högtiden?'

²⁷ så ska ni svara: 'Vi firar den därför att Herren gick förbi Israels barns hus när han dödade egyptierna. Han gick förbi husen utan att gå in och döda någon.' Och allt folket böjde sina huvuden och tillbad Herren.

Alla förstfödda i Egypten dör

²⁸ Israels folk gjorde som Mose och Aron hade befallt.

²⁹ Och vid midnatt dödade Herren de förstfödda sönerna i landet, från Faraos äldste son till den äldste sonen till fången som satt i fängelse. På samma sätt dödade han det förstfödda bland boskapen.

³⁰ Mitt i natten vaknade Farao, hans tjänare och allt folket i Egypten, och man klagade och grät i hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.

³¹ Farao kallade till sig Mose och Aron den natten och sa: Lämna oss nu. Gå härifrån allesammans för att offra till Herren, som ni begärde.

³² Ta med er alla djur som ni har önskat att göra, och ge er iväg. Bed om välsignelse för mig också.

³³ Egyptierna var nu mycket ivriga att få iväg dem så snart som möjligt. Annars är vi snart döda allesammans, sa de.

³⁴ Israeliterna tog med sig deg, som man inte blandat jäst i, och lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på sina axlar.

³⁵ Och Israels folk gjorde som Mose sagt till dem. De bad egyptierna om smycken av silver och guld och även om kläder.

³⁶ Och Herren lät det ske så att egyptierna tyckte om Israels barn, och därför gav de dem allt de ville ha. De fick med sig ett rikligt byte.

Flykten från Egypten

³⁷ Den natten lämnade Israels barn Raamses och gick till Suckot. Det var omkring 600.000 män, förutom alla kvinnor och barn, som gick till fots.

³⁸ Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar.

³⁹ När de stannade för att äta, bakade de bröd av den ojästa degen, som de hade med sig. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte haft tid att låta degen jäsa för att baka bröd att ta med sig.

^40-41 Jakobs söner och deras ättlingar hade bott i Egypten i 430 år, och det var på den sista dagen av det 430:e året som allt Herrens folk lämnade landet.

⁴² Herren hade valt just denna natt för att föra sitt folk ut ur landet. Varje år vakar man den natten och firar minnet av att Herren befriade sitt folk.

Regler för påskfirandet

⁴³ Herren sa till Mose och Aron: Så här ska ni fira påsk: Ingen utlänning får äta av lammet,

⁴⁴ men varje slav som köpts ska äta det, om han har blivit omskuren.

⁴⁵ Anställda tjänare och utlänningar på besök ska inte äta det.

⁴⁶ Alla ni, som äter av samma lamm, ska göra det i ett och samma hus, utan att föra något ut ur huset, och ni ska inte krossa något av dess ben.

⁴⁷ Hela Israel ska fira denna högtid.

⁴⁸ Om det finns utlänningar, som bor tillsammans med er och vill vara med i högtiden, måste de först omskäras. Sedan kan de komma och fira högtiden med er. De är då som om de hade blivit födda bland er, men ingen oomskuren får äta av lammet.

⁴⁹ Lagen gäller lika både för infödda och för utlänningar som bor bland er.

⁵⁰ Israels folk följde alla de instruktioner Herren hade gett till Mose och Aron.

⁵¹ Den dagen ledde Herren Israels folk ut ur Egypten, och i skaror vällde de över gränsen.

Allt förstfött tillhör Herren

^1-2 Herren sa till Mose: Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!

³ Då sa Mose till folket: Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem.

^4-5 Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'.

^6-7 Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest.

⁸ Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar.

⁹ Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten.

¹⁰ Fira alltså denna högtid varje år i april.

¹¹ Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor,

¹² ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom.

¹³ En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa.

¹⁴ När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?

¹⁵ Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.'

¹⁶ Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten.

Jesus botar från blindhet

²⁹ När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.

³⁰ Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!

³¹ Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.

^32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!

³⁴ Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

21 När Jesus och lärjungarna närmade sig Jerusalem och var nära Betfage på Oljeberget, skickade han två av dem till byn framför dem.

² När ni kommer in i byn, sa han, kommer ni att få se en åsna stå bunden där med sitt föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem.

³ Om någon frågar er vad ni håller på med, så säg bara: 'Mästaren behöver dem'. Då kommer allt att ordna sig.

⁴ Detta skedde för att det gamla profetordet skulle uppfyllas:

⁵ Säg till folket i Jerusalem: 'Din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på ett åsneföl!'

⁶ De två lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och

⁷ tog med åsnorna till honom. De lade sedan sina mantlar på åsnefölet så att han kunde rida på det.

⁸ Några i folkskaran kastade sina ytterkläder på vägen, och andra skar grenar från träden och lade ut dem framför honom.

⁹ Och både framifrån och bakifrån trängde sig folkmassan på. Och alla ropade: Gud välsigne kung Davids son! Hylla honom! Han är den som Gud har sänt! Välsigna honom, Herre!

¹⁰ Det blev oro i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: Vem är han?

¹¹ Och folkmassan svarade: Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen.

Jesus rensar templet

¹² Sedan gick Jesus in i templet och drev ut köpmännen och välte omkull myntväxlarnas bord och stånden där man sålde duvor.

¹³ Skriften säger att mitt tempel ska vara en böneplats, förklarade han. Men ni har gjort det till ett tillhåll för tjuvar.

¹⁴ Nu kom både blinda och lama fram till honom i templet, och han botade dem.

¹⁵ Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: Gud välsigne Davids son, blev de upprörda och frågade honom: Hör du vad barnen ropar?

¹⁶ Ja, svarade Jesus. Läser ni inte Skriften? Där står det ju: 'Till och med små barn ska lovprisa honom!'

¹⁷ Sedan återvände han till Betania, och stannade där över natten.

Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst

¹⁸ När han på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.

¹⁹ Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara löv. Då sa han till trädet: Du ska aldrig mer bära frukt! Och omedelbart vissnade fikonträdet.

²⁰ Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?

²¹ Då sa Jesus till dem: Om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra detta med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till Oljeberget: 'Flytta dig ut i havet' och det kommer att göra det.

²² Ni kan få vad som helst som ni ber om i er bön om ni tror.

¹⁶ Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!

¹⁷ Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!

¹⁸ Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!

¹⁹ Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!

²⁰ Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!

²¹ Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.

²² O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.

^12-13 Jag ska beskriva en fördärvad och ogudaktig människas beteende för dig. För det första ljuger hon alltid. Hon blinkar med ögonen och gör sina gester för att på så sätt bedra dig.

¹⁴ För det andra är hennes inre fyllt av svek. Hon har alltid något ont i sinnet, och hon sprider missnöje omkring sig.

¹⁵ Därför ska olycka plötsligt träffa henne. Totalt oväntat kommer slutet och hon har inte en chans att komma undan.