The Daily Audio Bible

Amalekiterna besegras

^8 (A) Sedan kom Amalek^[a] och stred mot Israel i Refidim. ⁹ Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”

¹⁰ Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. ¹¹ Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. ¹² När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner. ¹³ Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

^14 (B) Herren sade till Mose: ”Skriv^[b] upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” ^15 (C) Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ^16 (D) Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron.^[c] Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”

Jetro besöker Mose

18 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. ² Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora som Mose tidigare hade sänt hem. ^3 (E) Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gershom, för Mose sade: ”Jag är främling i ett främmande land.” ⁴ Den andre fick namnet Elieser,^[d] för Mose sade: ”Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd.”

^5 (F) När Jetro, Moses svärfar, kom med Moses söner och hans hustru till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, ⁶ sände han bud till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner.” ⁷ Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.

⁸ Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all möda de fått utstå på vägen och hur Herren hade räddat dem. ⁹ Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. ¹⁰ Han sade: ”Lovad är Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket från egyptiernas hand! ^11 (G) Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när de handlade övermodigt mot detta folk.” ¹² Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

Mose tillsätter domare

¹³ Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. ¹⁴ När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: ”Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?” ¹⁵ Mose svarade sin svärfar: ”Folket kommer till mig för att fråga Gud.

¹⁶ De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud.”

¹⁷ Då sade Moses svärfar till honom: ”Ditt sätt att arbeta är inte bra. ¹⁸ Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. ¹⁹ Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. ²⁰ Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.

^21 (H) Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. ²² De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. ²³ Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid.”

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. ²⁵ Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. ²⁶ Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. ²⁷ Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden^[e] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ^2 (I) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,^{[f] 3 (J)} och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: ^4 (K) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar^[g] och fört er till mig. ^5 (L) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom^[h], för hela jorden är min. ^6 (M) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk^[i]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. ^8 (N) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. ^10 (O) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

¹² Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. ^13 (P) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet^[j] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

¹⁴ Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

Det viktigaste budet

³⁴ Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna^[a] svarslösa och samlades runt honom. ^35 (A) En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: ³⁶ "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" ³⁷ Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.^{[b] 38} Det är det största och första budet. ^39 (B) Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.^{[c] 40 (C)} På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Vad tänker ni om Messias?

^41 (D) Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: ⁴² "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids." ^43 (E) Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: ⁴⁴ Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter^[d].^{[e] 45 (F)} Om nu David kallar honom Herre^[f], hur kan han då vara Davids son?" ⁴⁶ Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.

Jesus varnar för fariseerna

23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: ² "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol^[g]. ^3 (G) Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. ^4 (H) De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.

^5 (I) Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar^[h] breda och sina hörntofsar^[i] stora. ^6 (J) De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, ⁷ och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi^[j] av människorna.

⁸ Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. ⁹ Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. ¹⁰ Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. ^11 (K) Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. ^12 (L) Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.